Uppdateringstråd 33

[Malibu_Stacy]

Dobermann är ju extremt inavlad så en generation kommer ju knappast hjälpa för DCMproblemet

Men det är ju samma för cavalierer?

 

[Bulldoozer]

@Wingates jag hoppas att man vid utkorsning förhoppningsvis väljer individer som kanske inte lämpar sig i rasavel och nödvändigtvis har rastypisk mentalitet. Även om raser har en önsketemperament och egenskaper så finns det ju individer som ligger utanför mallen.
Ta mina två bc till exempel, de ligger på olika ändar av spektrat och är väldigt olika individer fast de är samma ras. Har ofta skämtat om att Spock är som en labrador då han älskar vatten, apportering och är generellt glad i alla människor på ett dumsnällt sätt. Så skulle man få för sig att göra ett korsingsprogram för labbe så skulle nog Spock som individ passa ganska bra i labbemallen jämfört med Tay tänker jag.

Tänker att om man väljer "rätt" egenskaper som kanske inte passar nödvändigtvis i rasen så kan en ganska otypisk individ få chansen att göra sitt i aveln som utkorsnings hund.

Rent genetiskt tänker jag att genom att välja raser som står långt bort får man in mycket nya gener jämfört med att para med en "kusinras" som genetiskt ligger mycket nära. Då kanske inkorsningen gör mer nytta rent hälsomässigt och på längre sikt.

Sen är det svårt om man vill få in nytt blod och bibehålla vissa egenskaper särskilt hos specialisterna. Risken är att man tappar egenskaper men frågan är om man ändå kan få tillbaka dem längre fram i korsningsprogrammet eller om egenskaperna kommer förändras och påverkas av inkorsning.

Rent spånande från min sida..

 

[Wingates]

Men det är ju samma för cavalierer?

Säkerligen, men det är ju o andra sidan inte en specialist på det sättet en dobermann är så det är nog enklare att få rätt mentalitet på dem.
Deras inkorsningsraser känns ju inte heller som de skiljer sig så mycket mot en cavalier.

 

[Wingates]

@Wingates jag hoppas att man vid utkorsning förhoppningsvis väljer individer som kanske inte lämpar sig i rasavel och nödvändigtvis har rastypisk mentalitet. Även om raser har en önsketemperament och egenskaper så finns det ju individer som ligger utanför mallen.
Ta mina två bc till exempel, de ligger på olika ändar av spektrat och är väldigt olika individer fast de är samma ras. Har ofta skämtat om att Spock är som en labrador då han älskar vatten, apportering och är generellt glad i alla människor på ett dumsnällt sätt. Så skulle man få för sig att göra ett korsingsprogram för labbe så skulle nog Spock som individ passa ganska bra i labbemallen jämfört med Tay tänker jag.

Tänker att om man väljer "rätt" egenskaper som kanske inte passar nödvändigtvis i rasen så kan en ganska otypisk individ få chansen att göra sitt i aveln som utkorsnings hund.

Rent genetiskt tänker jag att genom att välja raser som står långt bort får man in mycket nya gener jämfört med att para med en "kusinras" som genetiskt ligger mycket nära. Då kanske inkorsningen gör mer nytta rent hälsomässigt och på längre sikt.

Sen är det svårt om man vill få in nytt blod och bibehålla vissa egenskaper särskilt hos specialisterna. Risken är att man tappar egenskaper men frågan är om man ändå kan få tillbaka dem längre fram i korsningsprogrammet eller om egenskaperna kommer förändras och påverkas av inkorsning.

Rent spånande från min sida..

Svårt att se hur det i så små raser som gordon setter skulle finnas en dobermannlik hund

Jag tänker att det finns obesläktade hundar som borde passa mer mentalt, tex jaktraser som är mot rov/vildsvin.

 

[Viva]

Vi har det lite tufft just nu. Var på nosework-kurs och det känns som det går bakåt. Vet visserligen att han kan doften, det är fokuset som inte fungerar. Instruktören hade med sig sin nya valp och han blir helt låst på okända hundar, piper, gnyr, stirrar tomt ut i luften när jag ber honom söka. Totalt ointresserad av godis. Vi har samma problem vid hundmöten. Totalt fokus på det mötande hunden.

 

[Bulldoozer]

Svårt att se hur det i så små raser som gordon setter skulle finnas en dobermannlik hund

Jag tänker att det finns obesläktade hundar som borde passa mer mentalt, tex jaktraser som är mot rov/vildsvin.

Ja, man kan ju fråga sig hur de har tänkt. Är vare mig insatt i doberman (närmast jag haft var en korsning med rejäl skärpa men fantastisk hund) eller Gordon setter. Förhoppningsvis har de ju en tanke med det. Idag är det ju inte svårt att följa linjer och även släcka dem om utfallet inte blir önskvärt.

 

[Irrbloss]

Vi har det lite tufft just nu. Var på nosework-kurs och det känns som det går bakåt. Vet visserligen att han kan doften, det är fokuset som inte fungerar. Instruktören hade med sig sin nya valp och han blir helt låst på okända hundar, piper, gnyr, stirrar tomt ut i luften när jag ber honom söka. Totalt ointresserad av godis. Vi har samma problem vid hundmöten. Totalt fokus på det mötande hunden.

Tråkigt! Dåligt av instruktören att inte åtminstone förvarna innan utan bara förutsätta att alla hundar skulle fixa det. När vi gick noseworkkurs under våren så fick bara en hund vara inne i taget, det tyckte jag var ett perfekt upplägg för oss som har lättstörda hundar.

Om du orkar så ta upp problemet med instruktören och se om det går att göra nåt liknande på er kurs? Måste valpen vara med så kanske hen åtminstone kan ta undan den när det är dags för din hund att söka? Det är ju inga långa stunder man håller på med aktivt sök så det borde gå att lösa.

Och ge inte upp. Har man en hund som inte har lika lätt för sig som andras så får man på gott och ont bli lite advokat för den, det är nog det viktigaste jag lärt mig av att gå kurs med mitt yrväder.

 

[Bulldoozer]

Och ge inte upp. Har man en hund som inte har lika lätt för sig som andras så får man på gott och ont bli lite advokat för den, det är nog det viktigaste jag lärt mig av att gå kurs med mitt yrväder.

Det här är så tråkigt . Jag tycker att det instruktörens roll att vara advokat för alla hundar.

 

[Irrbloss]

Det här är så tråkigt . Jag tycker att det instruktörens roll att vara advokat för alla hundar.

Ja, jag med egentligen men erfarenheten talar sitt tydliga språk. Jag har snart avverkat tre kurser med min hund och på två av dom har jag inte fått nån förståelse eller konkret hjälp från instruktörerna utan till större delen fått klara mig själv. Det är faktiskt bara i noseworken jag har känt att vi blir sedda och att min hund inte blivit borträknad pga hur han är.

Så i alla fall i mina trakter är det tydligt varierande kvalitet på instruktörerna, och jag räknar med att få fortsätta vara en jobbig jävel som inte gör precis vad dom säger till oss utan det som jag vet funkar för min hund där och då.

 

[Red_Chili]

Sitter hemma och slappar efter jobbet. Hundarna fick en liten promenad och lösspring på fältet. Även salukipojken fick springa, men ensam för att inte peppas att springa mer av att se de andra. Det blev några varvs studsande glädje runt mig, sedan kom han och ville ha godis. Han hade dock full kontroll över kroppen under tiden och var på alla sätt precis som vanligt.

Vet inte vad som hände där tidigare när han blev så plötsligt dålig (och plötsligt bra!). Kan det ha varit ett litet epilepsianfall kanske? Veterinären vågade inte uttala sig säkert utan betydligt mer genomgående utredning än vad jag kände att det var rimligt att göra. Men nu äter han, springer ut i hallen med pigg blick när det vankas promenader och är allmänt på bra humör. Känns äldre och tröttare än syrran, men ändå välmående? Jag får kanske mest hoppas på att han inte blir att må dåligt igen och låta honom ta allt i självvald takt.

 

[dobbis]

Jag är en djurplågare Taxen råkade "ramla " i kanalen idag
Hon kan simma.

 

[Ceta]

Lyxigt värre igår. Skulle på NW-kurs med Humla och kommer sent för att vara mig, dvs 2 minuter före starttid. Parkeringen helt tom!? Blir nojig över att jag tagit fel på dag, då jag fått pussla en del för att kunna gå just den dagen (och mina föräldrar offrat sig lite dessutom). Men ut kommer instruktören och visst är det kursdag, bara att jag var den ende som dök upp

Så privatlektion blev det! Massa okända gömmor (och varierande svårighet) och flera sök på rad. Perfekt inför nästa veckas tävling

 

[Viva]

Tråkigt! Dåligt av instruktören att inte åtminstone förvarna innan utan bara förutsätta att alla hundar skulle fixa det. När vi gick noseworkkurs under våren så fick bara en hund vara inne i taget, det tyckte jag var ett perfekt upplägg för oss som har lättstörda hundar.

Om du orkar så ta upp problemet med instruktören och se om det går att göra nåt liknande på er kurs? Måste valpen vara med så kanske hen åtminstone kan ta undan den när det är dags för din hund att söka? Det är ju inga långa stunder man håller på med aktivt sök så det borde gå att lösa.

Och ge inte upp. Har man en hund som inte har lika lätt för sig som andras så får man på gott och ont bli lite advokat för den, det är nog det viktigaste jag lärt mig av att gå kurs med mitt yrväder.

För att försvara instruktören lite så visste jag att hon ev. skulle ha med valpen och det är i samband med att kastreringen släppt som han blivit såhär känslig. Det brukar också lugna ner sig efter ett tag med nya hundar men detta blev för svårt även fast hon gick undan.

Hon är också nyexaminerad och kursen är kraftigt rabatterad 600 kr för 8 ggr. Hon har också erbjudit privata lektioner gratis om man känner att man behöver extra hjälp med något.

Vi har dessutom gått 2 nw-kurser innan, gjort doftprov och en clear round utan problem. Detta var tänkt som repetition/kul grej men med hormoner sprutande ur öronen är det tufft. Instruktören gjorde absolut sitt bästa för att stötta.

 

[Lillefrun]

Jag tror mig då och då att jag lärt Trassel att stå som på utställning men det är svårt att se framifrån exakt hur det blir (för mig som är ny på det här ) och det blir fortfarande fel ibland men nu börjar dom bra gångerna bli mycket fler än innan. Han har faktiskt blivit rätt duktig. Jobbar på att inte få honom att svanka och hamna för långt fram med framtassarna men det blir också bättre. Ibland i alla fall. Men känner mig rätt usel ibland men man blir ju inte bättre av att slå på sig själv över det dåliga så jag ska se alla framsteg.

Det fungerar utmärkt att be honom att flytta ett bakben i taget på kommando och han har börjat känna av när han står rätt. Då backar han helst inte mer, som att han faktiskt vet vad jag är ute efter nu.

 

[Lillefrun]

På utställning, får jag gå till sidan och kika på hur han står eller måste jag stå framför hela tiden?

 

[Bulldoozer]

På utställning, får jag gå till sidan och kika på hur han står eller måste jag stå framför hela tiden?

Många ställer upp hunden och står på sidan av samt justerar hundens uppställning manuellt om det behövs. Så länge du ställer dig på andra sidan av hunden så domaren ser den så spelar det ingen roll.

 

[Wingates]

Ja, man kan ju fråga sig hur de har tänkt. Är vare mig insatt i doberman (närmast jag haft var en korsning med rejäl skärpa men fantastisk hund) eller Gordon setter. Förhoppningsvis har de ju en tanke med det. Idag är det ju inte svårt att följa linjer och även släcka dem om utfallet inte blir önskvärt.

Nej. Men då har man ju istället vaskat ev linjer som kunde använts i avel utan utkorsning. Tikarna kan ju inte ha hur många kullar som helst.

 

[Red_Chili]

På utställning, får jag gå till sidan och kika på hur han står eller måste jag stå framför hela tiden?

Du får stå på händer snett bakom hunden om du så vill, se bara till att inte stå mellan domaren och hunden (för då blir det svårt för domaren att se hunden).

 

[Lillefrun]

@Bulldoozer och @Red_Chili Tack för råden. Han är inte särskilt bekväm med att man flyttar tasarna, han är lite försiktig med benen och tassarna. Han är inte rädd men parerar min flytt med resten av kroppen. Jag får nog göra som jag brukar med att göra det framifrån när jag sett hur han ser ut från sidan. Det är skönt att veta att jag kan titta på honom från sidan i alla fall.

Skulle nog behöva öka svårighetsgraderna nu när han vet hur baktasssarna ska göra så resten också blit rätt

 

[tanten]

När något är försvunnet är det inte så svårt att gissa vart en ska leta först..
Ibland är de så han knappt får plats själv
Visa bifogad fil 185913
Älskar honom otroligt mycket

Det fanns en tid när jag ofta gick med en fårskinnstoffel.
Bättre att frysa om en fot än bägge