Jag hoppar in i tråden då jag nyligen blivit hundägare, sådär lite spontant
Under de senaste månaderna har jag plötsligt haft ett väldigt märkligt sug efter att skaffa hund. Vi har aldrig haft hund i familjen (men däremot har släkten haft en del vovvar) men tidigare har jag inte ens tänkt tanken på att skaffa en egen. Men! Efter många ensamma promenader runtom i friluftsområdena runt stan började jag längta efter fyrbent sällskap. Mina katter i all ära men att hitta på aktiviteter med dem som innebär både koppel och bilresa vore en plåga för samtliga inblandade
För någon vecka sedan fick jag syn på en annons på en ganska ung kleinspitztik, där beskrivningen om henne tilltalade mig på en gång. Jag mailade fram och tillbaka med uppfödaren och hux flux hade jag tingat henne (hunden alltså, inte uppfödaren

). Efter det fick jag snabbt kolla med jobbet om jag kunde ha hund på kontoret (inga problem!) och därefter ringa min mamma och berätta för henne att hon framöver kommer att behöva vara hundvakt emellanåt (inte heller några problem!).
Nu har den lilla vovven bott hos mig i snart en vecka. Hon är fantastiskt trevlig på alla sätt och vis! Hon ligger tätt intill mig på nätterna, älskar att bli klappad och på morgonen när jag gör mig redo att gå upp står hon i sängen och hoppar jämfota av iver att få hitta på något. Hon är en riktig liten glädjebomb som älskar alla människor men som också är väldigt snäll mot mina katter

Katterna är än så länge lite skeptiska till hennes energi men eftersom hon inte har något intresse av jakt börjar de förstå att hon inte är så farlig. De har till och med börjat sova i sängen med oss på nätterna, även om de fortfarande flyttar sig snabbt om hon råkar bli lite för yvig men med bara fem dagars samboskap i ryggen (med hund-ovana katter) är jag mer än nöjd över hur väl de anpassar sig till varandra.