Min är väldigt lyhörd så han lyssnar på ett nej. Men känslan finns ändå där. Han vill jucka men backar när hund/människa säger ifrån. Sen vill han gärna försöka igen för känslorna tar över. Han diskriminerar inte utifrån kön heller, allt är snyggt och han står och piper när han ser andra hundar.Här är en till som känner likadant.
Min hund vill nosa extra mycket i miljöer där många hundar rör sig och det gör det svårt att få hans fokus där. Det gör att det i stort sett är uteslutet att vara med på kurser eller andra aktiviter eftersom jag får lägga mycket tid på att styra om hans uppmärksamhet till mig istället för allt runtomkring.
Men utöver att han vill nosa mycket så ser jag inte att det här är en särskilt hormonpåverkad hund. Han juckar inte, han piper inte, han matvägrar inte... på riktigt, nosandet är det värsta han gör. Ja, och han blir liteom det går förbi nån snygg tik. Men fullt hanterligt, säger man att det inte blir nåt med det där så hör han efter. I noseworken är han helt på jobb, där kan man inte ens tro att det är samma hund som går som en dammsugare på appellplanen.
Har fått förslag både här och irl om att prova kastrering men som jag ser det så vore det ren bekvämlighet från min sida. Han kanske skulle få bättre uppmärksamhet med mindre hormoner i kroppen, men det kan också lika gärna vara nåt som ger sig med miljöträning. Oavsett så upplever inte jag att min hunds livskvalitet är påverkad av att han har kulorna kvar, utan det är jag som får ändra mina planer och ambitioner.
Vi körde doftprov och en clear round när han fortfarande var kemiskt kastrerad men nu fungerar det ibland, ibland inte beroende på miljö. Sen vill jag inte tävla, överhuvudtaget, men jag älskar verkligen att träna och gå kurs med andra. Hemma blir det inte av på samma sätt och jag tror att bådas våra liv skulle vara tråkigare om den möjligheten inte fanns.
