Tackar tackar! Jag vet inte riktigt var min "vänliga ton" kommer från, då jag gällande allt annat förutom just NH brukar vara en bitch att diskutera med, har jag hört

Kanske Maltes ande som styr mig
Just nu är jag väldigt inaktiv gällande allt som har med hästar att göra. Känner att jag behöver en paus till att bara fundera, skriva och fundera lite till. Den här uppsatsen är ett steg på vägen, har så småningom tänkt skriva ner hela min och Malte historia, men vad jag ska göra med den vet jag inte. Allt jag skriver är främst för min egen skull, om än det är roligt om andra också får nytta av det.
Hur jag ska göra framöver vet jag inte. Visst vore det roligt att gå kurs eller gå som lärling hos någon tränare, men om det är praktiskt genomförbart vet jag inte. Har aldrig gått en kurs i hela mitt liv, är total autodidakt, så det vore något nytt och annorlunda.
Det enda jag vet är att jag nog kommer att fortsätta ta mig an hästar liknande Malte. Drömmen vore en unghäst som jag kunde forma själv och slippa reda upp andras misstag, men jag känner mig själv för bra för att kunna inbilla mig själv att det är där jag "hör hemma". Nästa häst lär också vara ett tioårigt vrak som är halvt livsfarligt att umgås med, men det är med såna jag trivs bäst. Kanske man köper en unghäst också, så man har nånstans att trösta sig när vraket ger en gråa hår

Gud ska veta att det hade behövts med Malte ibland, när han ibland närapå knäckte mig...
Nu ska jag sluta babbla...
