Vab

[Björk]

Sv: Vab

Jag antar det, vem kan klaga på någon för att de tar hand om sina barn? Barnen måste ju självklart gå före allt.

Det handlar ju inte om att klaga på att hon tar hand om sina barn. Det handlar om att klaga på att hon INTE sköter det jobb hon är anställd för att göra. Det är ju fullt möjligt för henne att byta jobb, gå ner i arbetstid eller sluta jobba om hon hellre vill ägna tiden åt barnen.

 

[Björk]

Sv: Vab

Jag vill ju inte heller göra det, men jag blir ju så illa tvungen. Jag har ju inga barn, så jag har ju inget att skylla på. Måste jobbet bli gjort så måste det, då får det ta kvällar och helger.

Tja, antingen väljer man ett annat jobb där inte övertid är så vanligt förekommande. Sen är det ju också så att även övertidsarbete har en gräns rent juridiskt för vad som är okej.

Men ärligt talat så kan jag förstå att folk inte vill anställa småbarnsföräldrar. Om du har 40 timmars jobb som ska göras, och betalar för det (är ganska säker på att kollegan inte vabbar rent formellt, alltså hon är hemma för vård av sjukt barn, men det torde vara med lön), men sen får nån som bara är där 15-20 timmar per vecka, så måste du ju ha andra anställda som kompenserar det på sin fritid för att det ska gå ihop.

Ärligt talat: hur dum är er ag?! Hon får alltså betalt för alla dagar, även om hon är hemma?!?
Kan ni göra likadant om ni är sjuka själva? Säga att ni är sjuka, men behöver inte få avdrag på lönen?

 

[Björk]

Sv: Vab

Det blir jag också, faktiskt. Det jag framförallt retar mig på är att jag inte heller orkar hur mycket som helst. Jag har nu jobbat tre veckor i sträck, varje helg, nästan varje kväll fram till 24, delvis för att täcka upp för henne. Nu är det vi skulle göra klart, och jag märker att jag är jättetrött. Nu har jag viktiga saker som jag själv borde göra, med deadlines som är viktiga, men jag kan bara inte. Det är bara gröt i huvudet, och jag skulle behöva en ledig helg för återhämtning, vilket det tyvärr inte finns tid till

Du måste ta upp detta med er chef!
Det är inte rimligt att en person ska kunna få ut lön utan att stå för någon som helst prestation. Om hon dessutom tar ut lön för dagar som hon vabbar - i min bok så finns det i så fall skäl för arbetsgivaren att varna och kanske till och med säga upp henne! Hon får ju ut pengar som hon inte ska ha!

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Men till ditt problem, nu verkar hennes barn vara otroligt sjuka, visserligen har mina ungarna varit det den här "terminen", sen jul har den minsta gått på tre pencilling kuren, den äldsta en, och dessutom några magsjukor och ett par förkylningar där de har gått om varandra, först har den ena legat och när man äntligen har fått iväg den så lägger sig den andra.
Men jag har inte vabbat, och inte karln heller, jag har jobbet hemma och har jobbat dels när de har sovit middag/tittat på tv och sedan när karln kommer hem från sitt jobb eller på kvällen när de sover. Och det är inget mina ungar har lidit av, de har lärt sig att jobbar mamma så stör man inte om det är inte något viktigt.

Det är lite så jag minns det från när jag var liten också, nu kanske mina minnen är annorlunda än hur det faktiskt var, men jag minns att det ibland helt enkelt var så att mamma måste jobba/sova för att hon ska jobba kväll, och då fick jag anpassa mig efter det. Alltså att mamma ibland jobbar/sover, och då får man inte störa om det inte är otroligt viktigt.

Men på det jag har hört och tyckte när jag har träffat den "akademiska världen" så verkar det finnas två grupper, en som tycker att det är rätt smidigt att kunna göra vad man vill och ändå få lön, bara man prestera något, medans den andra gruppen brinner för sitt ämne och knappt vill släppa det, sen finns det så klart nyanser.

Visst finns det såna, men det är otroligt ovanligt. Jag känner kanske en eller två såna, som jobbar massor för att de brinner så mycket för sitt ämne och inte kan släppa det. Och kanske 60 andra som gillar sitt ämne, men det är inte därför de sliter så hårt. Utan det är snarare höga prestationskrav och rätt hård utslagning som gör att folk sliter. För egen del så visst gillar jag mitt jobb och mitt ämne, men får jag välja fritt så är jag hellre hemma och är ledig. Jag sitter inte och jobbar helger för att jag inte kan slita mig från jobbet, utan för att jag har en deadline på måndag.

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Du måste ta upp detta med er chef!
Det är inte rimligt att en person ska kunna få ut lön utan att stå för någon som helst prestation. Om hon dessutom tar ut lön för dagar som hon vabbar - i min bok så finns det i så fall skäl för arbetsgivaren att varna och kanske till och med säga upp henne! Hon får ju ut pengar som hon inte ska ha!

Men kulturen är sån. Egentligen blir det nog mer rätt om man ser det som egenföretagare: lönen får man för att man ska uträtta ett visst antal saker, hur man löser det är upp till en själv. Och den man får stå till svars inför är inte så mycket chefen som forskningsfinansiären, ifall man skulle misslyckas med att leverera.

Alltså är det ovanligt att man sjukanmäler sig för enstaka sjukdagar eller vab, så länge man ser till att få ihop det man ska i alla fall. Det beror delvis på att många utan tjänst går på stipendium, och då har man inte rätt till ersättning från försäkringskassan om man är sjuk. En stipendiat har samma position som en svartjobbare, kan man säga.

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Tja, antingen väljer man ett annat jobb där inte övertid är så vanligt förekommande. Sen är det ju också så att även övertidsarbete har en gräns rent juridiskt för vad som är okej.


Ärligt talat: hur dum är er ag?! Hon får alltså betalt för alla dagar, även om hon är hemma?!?
Kan ni göra likadant om ni är sjuka själva? Säga att ni är sjuka, men behöver inte få avdrag på lönen?

Kort svar: ja.

Så länge man får gjort det man ska ändå.

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Jag har för mig att du har skrivit om detta förut och vad jag kan se det som så har du egentligen inget val förutom att söka dig nya samarbetspartners (vilket kan vara jättesvårt när man är så nischad som är som forskare). Du är mer beroende av henne än vad hon är av dig och du har mer än hon att förlora på att ert samarbete avbryts i nuläget. Det är för jäkligt och det är orättvist men det är ju supervanligt i vår bransch där arbetsuppgifterna är så otroligt odefinierade. Har tex sett gästprofessorer som lyft en halvtid, alltid i sista stund "tvingats" ställa in sina resor till högskolan där de har gästprofessuren, på sin höjd svarat på mail. Ändå fortsätter detta system eftersom meritering är allt och att kunna slänga in ett par kända namn i en ansökan och därmed stärka sina chanser att få medel kan vara avgörande för ens arbetssituation i flera år framöver.

Detta kommer du mao att träffa på detta fler gånger i din karriär, att hon kör med VAB och dagishämtning som undanflykt är oväsentligt, det är strukturerna som möjliggör sånt här. Se det som ett pris du får betala så länge du är då den platsen du är i hierarkin. Se till att du får ut det du vill av situationen, disputera så snabbt det bara går, och dra sen förbi henne med stormsteg i karriären.

Ja, det är kanske så man ska se det. Gillar det rätt pragmatiska synsättet!

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Måste bara fråga - skrev du en liknande tråd för ca ett halvår sen eller var det någon annan? Känns så väl igen hela scenariot.

Ja, det gjorde jag - samma kollega, samma problem.

Ingen kan göra något åt din situation förutom du. Antingen gillar du läget eller också får du ta tag i den. Har ni som du nämner ingen chef så får du se till att ni delar jobbet och helt enkelt låta bli att göra hennes del. Hon borde ju inte heller vilja ta den risken att det går åt skogen?

Nej, det är klart bara jag kan göra ngt åt situationen. Visst vill hon inte att allt ska gå åt skogen, men barnen går före jobbet för henne. Jobbet får hellre gå i papperskorgen (i princip) än att barnen blir lidande.

 

[Lydia]

Sv: Vab

i genomsnitt kanske vi vabbar 3 dagar/månad sammalagt? (alltså 1,5 dag/var i månaden).

 

[havreflinga]

Sv: Vab

Menar du att du skulle gå till kollegan och säga att du upplever att hennes förhållande verkar ganska ojämställt och att hennes man inte verkar ägna särskilt mycket tid åt barnen?

Nej, jag menar att jag skulle ställa frågan som cirkus formulerade:
Men hur i helsefyr kan hon Vabba 2-3 dagar i veckan och hon och pappan delar lika. Det betyder ju att barnen ALDRIG är friska ?
Fast jag skulle nog hoppa över "helsefyr".

Och att kollegan på det här sättet sätter Mabuse i klistret, att du upplever att det är dags att sätta en klar gräns gentemot kollegans frånvaro från jobbet?

Jag vet inte om jag fattar frågan... För mig är det självklart att kollegan sätter Mabuse i klistret (om arbetsbelastningen verkligen är så snedfördelad som Mabuse beskriver). Jag tycker absolut det är dags att Mabuse sätter en gräns för hur mycket/hur länge hon vill rädda kollegan.

Men allt eftersom framgår det i tråden att Mabuse och kollegan sitter i samma båt, vad gäller chanserna till fortsatt arbete. Samtidigt framkommer det att Mabuse har haft det så här stressigt i över ett halvår, och att hon tror att hon håller för högst ett år till. Så vad gör man?

Den egna hälsan är viktigast, tycker jag.

Varför skulle jag (eller du eller mabuse) känna kollegans behov bättre än hon själv?

Det har jag aldrig påstått. Jag vill bara ha reda på vem som ljuger. Enligt Mabuse säger kollegan att hon och pappan delar lika på VAB, samtidigt som kollegan vabbar 2-3 dagar i veckan, och ändå hämtar hon barnen på dagis ofta. Det stämmer inte rent matematiskt. Det kan vara så att Mabuse överdriver. Det kan oxå vara så att kollegan fräckt ljuger Mabuse rakt i ansiktet. Eller så ljuger kollegan för sig själv, och vill tro att hon och pappan delar lika. Eller så finns det någon annan förklaring.

Jag tycker inte att det är ett dugg ofint att be om en förklaring. Och om det skulle vara så att kollegan ljuger för sig själv, så är det väl bara bra att någon ställer frågan som får henne att vakna? Det har inget med behov att göra.

 

[havreflinga]

Sv: Vab

Nej, det är klart bara jag kan göra ngt åt situationen. Visst vill hon inte att allt ska gå åt skogen, men barnen går före jobbet för henne. Jobbet får hellre gå i papperskorgen (i princip) än att barnen blir lidande.

Fast barnen behöver ju inte lida av att mamma jobbar. Eller har hon barnen på en dålig förskola? Är det därför hon vill ha dem där så korta dagar som möjligt? I så fall går det ju att byta förskola.

Men för att få chansen att prata med henne om sådana saker måste du ju först påtala att det finns ett problem, och det vill du alltså absolut inte göra, eller?

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Det har jag aldrig påstått. Jag vill bara ha reda på vem som ljuger. Enligt Mabuse säger kollegan att hon och pappan delar lika på VAB, samtidigt som kollegan vabbar 2-3 dagar i veckan, och ändå hämtar hon barnen på dagis ofta. Det stämmer inte rent matematiskt. Det kan vara så att Mabuse överdriver. Det kan oxå vara så att kollegan fräckt ljuger Mabuse rakt i ansiktet. Eller så ljuger kollegan för sig själv, och vill tro att hon och pappan delar lika. Eller så finns det någon annan förklaring.

Jag tycker inte att det är ett dugg ofint att be om en förklaring. Och om det skulle vara så att kollegan ljuger för sig själv, så är det väl bara bra att någon ställer frågan som får henne att vakna? Det har inget med behov att göra.

Jag är rätt övertygad om att det är det sista alternativet som gäller, dvs hon vill tro att de delar lika och att hennes man stöttar henne i arbetet, men jag tycker inte riktigt att det verkar vara så.

Alltså att kollegan i viss mån har en liten livslögn going. Jag tycker inte alls att det är passande eller lämpligt att jag som kollega börjar ifrågasätta det. Det hör ju verkligen till hennes privatliv. Jag går nog mer på Petruskas linje där, jag blandar mig inte i kollegors privatliv om de inte ber om det. Och den här kollegan är glasklar med att hon vill ha en armerad betongvägg mellan jobb och privatliv. Till jobbet går hon för att låsa in sig på sitt rum, rocka av sina arbetsupggifter så fort hon bara kan, för att kunna tillbringa mer tid med familjen. Kort sagt verkar hon inte trivas särskilt med att vara på jobbet, utan det är snarare något hon försöker minimera så mycket hon kan.

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Fast barnen behöver ju inte lida av att mamma jobbar. Eller har hon barnen på en dålig förskola? Är det därför hon vill ha dem där så korta dagar som möjligt? I så fall går det ju att byta förskola.

Men för att få chansen att prata med henne om sådana saker måste du ju först påtala att det finns ett problem, och det vill du alltså absolut inte göra, eller?

Nej, jag tror inte de har så särdeles korta dagar, men dagiset stänger väl fem, precis som de flesta dagis. Och hon vill väl kanske ha lite marginaler och inte komma dit precis när de stänger, och så tar det väl en stund att ta sig till dagiset. De har väl normala dagistider, 9-16 eller så.

Att föreslå kollegan att hon borde byta dagis så att hon kan vara mer på jobbet tycker jag skulle vara oförskämt. Det måste väl ändå vara hennes och hennes mans beslut på vilket dagis de vill ha sina barn?

Annars har du fattat det korrekt: jag vill inte blanda mig i hur min kollega sköter sitt privatliv. Jag har heller ingen önskan att mina kollegor blandar sig i hur jag borde sköta mitt privatliv.

Däremot så tror jag att om vi ska jobba tillsammans igen, så kommer jag försöka skapa andra förutsättningar, dvs att hon gör sin del i god tid. Det funkar inte att vänta till deadline, när hon förmodligen kommer vara borta då och lämna mig med jobbet.

 

[Petruska]

Sv: Vab

Jag vill bara ha reda på vem som ljuger.

Jag tycker inte att det är ett dugg ofint att be om en förklaring. Och om det skulle vara så att kollegan ljuger för sig själv, så är det väl bara bra att någon ställer frågan som får henne att vakna? Det har inget med behov att göra.

Folk är väl olika. Jag kan inte se mig i rollen att jag konstaterar att en kollega ljuger för sig själv på det viset som den här personen kanske gör, och att jag sen oombedd skulle påpeka det. Jag ser det inte alls som min uppgift att reda ut "vem som ljuger".

Om det var en nära vän och jag inte tyckte att vännen verkade må bra, skulle jag nog försöka ta upp det. Men det är en annan sak.

Det finns ju heller inget som säger att kollegan kommer att lyssna så mycket på mabuse att fjällen faller från hennes ögon och hon går hem och revolutionerar sitt familjeliv. Mer troligt är ju att hon slår ifrån sig och menar att mabuse inte ser helheten, vilket ju stämmer.

Mabuse: Strategier för att ni har "egna" deadlines ett antal veckor före den officiella är kanske en framkomlig väg? Om du inte vill påpeka att hon alltid lämnar dig i sticket pga barnen, kan du kanske säga något om att det skulle möjliggöra att ni hade bättre diskussioner om arbetet innan ni lämnar det ifrån er, eller något sådant? (Beroende på arbetets exakta art och omfattning.)

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Jo, det är väl så man får göra. Problemet med en sån strategi är att jag själv är fullkomligt hopplös på att få något klart i god tid, det är men deadlinekniven på strupen som jag lyckas förmå mig själv att skriva. Det går alltså stick i stäv med mitt eget sätt att jobba. Men jag får väl ta mig i kragen när det gäller just detta samarbete, det skulle jag nog må bra av.

Såpass öppen dialog har jag med kollegan att jag kan säga något i stil med att det vore bra att vara ute i god tid, man vet ju inte hur det blir med barnen och så, så slipper vi stressa sådant.

 

[mino]

Sv: Vab

ja, en egen planering som Petruska skriver är ju smart. Eller att du pressar henne lite med hur hon tänker sig att ni ska lösa det hela med kommentarer av typen "när kommer din man hem i kväll, så vi kan ringa och ha telefonmöte om x" eller "Måste du gå nu, men då får vi sitta några timmar på lördag när din man är hemma." Det är ju kanske onödigt lätt för henne att du låter det hela passera utan att göra det hela minsta obekvämt för henne. Ge henne lite ansvar för att tänka ut hur ni ska lösa hennes bortavaro. Fördelen med att hon gömmer sig bakom den akademiska arbetstidsfriheten är att hon då inte kan hävda att hennes övriga tid är icke-arbetstid...

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Hehe, så illistigt!

Och förmodligen fungerande. Jag får väl helt enkelt pressa henne lite mer, nu har det mer varit att hon jobbar i mån av tid, och så fyller jag upp med min tid så att det hela går ihop.

 

[havreflinga]

Sv: Vab

Nej, jag tror inte de har så särdeles korta dagar, men dagiset stänger väl fem, precis som de flesta dagis. Och hon vill väl kanske ha lite marginaler och inte komma dit precis när de stänger, och så tar det väl en stund att ta sig till dagiset. De har väl normala dagistider, 9-16 eller så.

Det finns väl inga dagis som stänger redan kl 17? Öppettiderna styrs av barnens omsorgsbehov mellan kl 6.00 och 18.30. Så är det i alla fall i vår kommun, och jag tror det är samma över hela landet.

9-16 skulle jag inte kalla normala dagistider.

 

[havreflinga]

Sv: Vab

Att föreslå kollegan att hon borde byta dagis så att hon kan vara mer på jobbet tycker jag skulle vara oförskämt. Det måste väl ändå vara hennes och hennes mans beslut på vilket dagis de vill ha sina barn?

Nej, du förstår mig inte, och jag ger upp. Jag skulle aldrig säga så som du skriver i citatet ovanför.

 

[Mabuse]

Sv: Vab

Det finns väl inga dagis som stänger redan kl 17? Öppettiderna styrs av barnens omsorgsbehov mellan kl 6.00 och 18.30. Så är det i alla fall i vår kommun, och jag tror det är samma över hela landet.

9-16 skulle jag inte kalla normala dagistider.

Härikring är det flera dagis som stänger kl 17, i alla fall enligt föräldrarna. Hur ensamstående föräldrar bär sig åt för att pressa in en full arbetsdag är för mig en gåta.