Vacker utan spackel

Jag förstår inte heller frågan kring framgång? :)

Har ingen aning om jag lever ett framgångsrikt liv eller inte men sminkar mig väldigt sällan (1 gång var/varannan månad kanske?). Färgar inte håret, fixar inte bryn/fransar/fillers/naglar osv heller men använder lite hudvård om det räknas. Livet fungerar hittills alldeles utmärkt!
 
Nu är ju inte den perfekta världen här än. Visst vore det underbart om jag blev behandlad som mitt inre. Glad, rolig, energisk och klok - för det mesta. Men jag fixar till mig extremt sällan. Och det har konsekvenser. I arbetslivet främst. Har bleka ögonfransar och ögonbryn och små ögon. Nedåtgående mungipor. Ser trött o sliten ut naturligt. Har alltid en uppförsbacke med nya människor. Har fått höra det såååå många gånger. "- I början så trodde jag du var arg jämt. Men du är ju jätteglad. " Så nu skiter jag i det. Det får ta några månader. Orkar inte fejksmajla.
 
Jag kan tycka att det är roligt att sminka mig, men gör det aldrig till vardags. Har aldrig heller färgat håret. Jag jobbar inte som fotomodell, så karriärmässigt är det min kompetens och sociala förmåga som kunder och arbetsgivare värdesätter. Då har jag ändå rätt kass hy med massor av acneärr och en del finnar. Däremot har jag senaste åren även fått pigmentfläckar på överläppen när det blir soligt, så att det ser ut som en liten piffig mustasch. Det stör mig, så jag funderar på att införskaffa någon form av solskydd.
 
Jag sminkar mig inte och har ett bra liv. Jag slutade nog i 20-årsåldern (är 31 nu) och tänker väldigt sällan på det. Angående "framgångsfaktorn" så vet jag inte riktigt hur jag ska svara. Jag har aldrig tänkt på mitt jobb i relation till mitt utseende och jag använder inte Tinder. Gråa hår har jag inte än men jag tycker det är rätt fint så de är välkomna. :)
 
Äger inget smink, håret typ alltid uppsatt och ofärgat om jag inte får ett infall någon gång ibland. Aldrig intresserat mig för mode och skönhet utan håller mig hel och ren liksom. Har inte heller haft större problem med kontakter, vare sig det är romantiska eller professionella.
 
Jag har inte sminkat mig sen jag gick i typ gymnasiet (fyller 36 i år). Har hänt att jag använt mascara typ en gång om året men that´s it. Däremot färgar jag håret, blev gråhårig runt 20 och vet inte riktigt hur länge jag kommer orka upprätthålla den här kampen men känner mig inte riktigt "där" än att jag är ready to go grey. Har aldrig haft tinder eller liknande men har aldrig haft problem att få jobb, ok om man jobbar med typ skönhet så kanske det ”förväntas” av en men annars?

Jag kan inte hävda att jag lever helt fri från komplex, däremot ser jag liksom inte hur smink skulle hjälpa mig att ”dölja” dessa. Det är nog en kombination av okunskap (om hur man gör för att sminka sig bra) samt noll motivation att lära mig detta. Ogillar över lag uppmärksamhet för mitt utseende och blir sjukt obekväm om folk ger mig komplimanger kopplade till mitt utseende, risken för detta minskar brutalt om man lägger minimalt med tid på sitt utseende har jag märkt 😜
 
Jag sminkade mig med foundation etc (men inte mascara) varje dag under gymnasiet om jag minns rätt. Jag hade dock problem med finnar länge så det var en del av det. Numera har det lugnat ned sig till bara samband med mensen. Men efter att jag tog studenten så iddes jag inte längre, utan slutade helt och hållet :D

Färga håret gör jag om jag är sugen på det men mitt blonda hår nu är helt utväxt så det var några år sedan. Färgade dock bara för min skull och hade lite roliga färger ibland under mina tonår. Orkar dock inte hålla efter det :rofl:

Men nu i december fyllde jag 30 och jag fick ett plötsligt sug på att sminka mig fint till det. Så jag gick till Kicks och bad dem hjälpa mig då jag hade dålig koll, de hjälpte mig med hela köret från grunden och upp. Blev dyrt men kände att det var värt att känna sig finare för en kväll. Och så var det ändå ganska mysigt att syssla med sig själv.
Men det är definitivt inte något som jag skulle göra varje dag, utan har plockat fram det bara vid högtider när jag firat med familjen och känner för det. Senast vid påskafton.
Men nu har jag iallafall det i skåpet om jag skulle känna för det.
 
Jag har inte slutat, mest därför att jag aldrig egentligen börjat. Sminkar mig någon enstaka gång till fest, men då egentilgen bara mascara och kanske lite foundation på någon enstaka pigmentfläck eller finne.

Jag sätter heller inte tid och pengar på att gå på hudvård på salong i stället.

Vad framgång gäller så har jag nog inte tänkt i de banorna att jag skulle behöva se ut på ett visst sätt för att uppnå något. Jag är bra på det jag gör på jobbet, och det räcker. Men så är jag inte heller företagets ansikte utåt, där det möjligtvis hade haft någon betydelse att se bra, eller åtminstone vårdad, ut.

Särbon hittade jag visserligen via tinder, men vi träffades första gången vid en aktivitet där det hade varit ytterst märkligt att vara sminkad. Men så har jag heller inget intresse av att vara med någon som har krav på hur jag ser ut, utan vill någon jag trivs med som person och som trivs med mig.
 
Sminkar mig aldrig
Är asdålig på det och det påverkar inte mitt jobb.
Har inga gråa hår att färga (än) är 45 år.
 
Jag sminkar mig (mascara och en underlagskräm) några gånger om året, när jag får feeling, men det känns alltid väldigt konstigt och onaturligt när jag är van att se mig helt ren.
Jag har färgat håret ibland men oftast låter jag det växa ut emellan.
Jag använder inga skönhetsprodukter alls, bara fuktkräm, samma som till kroppen. Och har inte gjort några behandlingar eller fransfärgningar eller dylikt heller.
Jag har ett socialt arbete som arbetsledare o rör mig ute i samhället, så är absolut inte hemmasittande eller känner mig på något sätt hämmad av mitt val, snarare är det så skönt och jag mår jättebra av det.
Har aldrig förstått varför män ska kunna gå runt hela naturella och anses kunna se bra och fräscha ut men inte kvinnor.
Jag anser inte heller att smink, ingrepp och dylikt ÄR snyggt, har rätt svårt generellt för allt onaturligt och kan inte se poängen alls. Tycker det finns många människor som är vackra som de är. Och framförallt vackrare utan smink och ingrepp.
Mest sorgligt att så få känner sig ok som de är, för mig ett tecken på osäkerhet.
Appropå ”framgång” känner jag mig väldigt gångbar både i relationer och på jobbet, om någon ens kommenterar det så är det positiva kommentarer. Framförallt av män. Jag har aldrig känt att det skulle vara en anledning till att inte bli omtyckt.
 
Jag är sminkar mig i princip aldrig. Nån gång kan jag ha läppstift, men tycker det är kladdigt och jobbigt.
Mitt sminkbås består alltså bara av ett läppstift 😂

Gör lashlift regelbundet för att jag tycker det gör att jag ser piggare ut.
Har låtit min naturliga hårfärg växa ut också, det är extremt skönt att aldrig behöva färga osv.
 
Efter ett par år i isolering pga covid så känns det inte värt besväret att sminka sig. Ingen ser mig ju.

Jag kan måla ögonbrynen emellanåt. De är glesa och ljusa. Vid sällsynta tillfällen använder jag mascara. Men det känns meningslöst eftersom jag efter cancerhandlingen inte fick tillbaka så mycket hår. Fransarna är glesa och korta så mascara måste läggas på försiktigt....

Jag ser ut som jag gör och smink förbättrar inte märkvärt.
 
Jag anser inte heller att smink, ingrepp och dylikt ÄR snyggt, har rätt svårt generellt för allt onaturligt och kan inte se poängen alls. Tycker det finns många människor som är vackra som de är. Och framförallt vackrare utan smink och ingrepp.
Mest sorgligt att så få känner sig ok som de är, för mig ett tecken på osäkerhet
Människor inte gör något av dem för att behaga dig så vad du tycker om saken är fullständigt irrelevant. Vill du inte sminka dig eller göra ingrepp, fine, att andra väljer att göra det är varken sorgligt eller nödvändigtvis baserat på osäkerhet.
 
Finns det någon här som helt slutat sminka sig, inklusive slutat färga håret och ingen brun utan sol? Även till trots för gråa hårstrån, pigmentfläckar eller andra ojämnheter i ansiktet, ljus hy, ljusa ögonfransar och bryn mm.

Någon som slutat med smink helt och ändå lyckas vara "framgångsrik" på Tinder, jobbintervju, fest, jobb med kundkontakt och bilder mm. utan smink?

Jag har inte alltid smink men känner att jag vill vara fri nog att vara utan smink vid alla sammanhang egentligen. Tänk att slippa använda några pengar eller tid på smink, och att känna att man ändå är bra nog för alla runt en precis som man är.

Det känns som att det är så få som väljer att vara helt utan smink vid alla sammanhang, finns ni? Vilka kvinnliga kändisar och offentliga personer finns som aldrig sminkar sig alls?

Från såhär med smink :bag: till såhär fri och glad utan

Jag förstår inte heller frågan kring framgång? :)

Har ingen aning om jag lever ett framgångsrikt liv eller inte men sminkar mig väldigt sällan (1 gång var/varannan månad kanske?). Färgar inte håret, fixar inte bryn/fransar/fillers/naglar osv heller men använder lite hudvård om det räknas. Livet fungerar hittills alldeles utmärkt!
Jag slutade i princip att sminka mig för drygt 10 år sen, slutade färga håret när jag var 39, det var 3 år sedan. Det kan hända att jag sminkar mig, någon gång/ år. Men jag gillar mina "naturliga slingor", de var anledningen till att jag slutade färga håret.
 
Människor inte gör något av dem för att behaga dig så vad du tycker om saken är fullständigt irrelevant. Vill du inte sminka dig eller göra ingrepp, fine, att andra väljer att göra det är varken sorgligt eller nödvändigtvis baserat på osäkerhet.
Du får tycka vad du vill, jag beskrev enbart vad jag tycker.
 
Jag har alltid varit en sådan som inte sminkar mig eller fixar med håret så mycket. Sminkar mig ibland när jag ska gå ut eller på fest.
Jag håller dock på att förändra mig på den punkten och använder numera mascara dagligen. Har insett att jag både gillar hur jag ser ut med smink, samt att jag gillar ritualen som kommer med det.

Lär väl ledsna snart dock. 😅
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Egentligen förstår jag inte hur jag kunde komma på tanken… Det är trots allt emot mina principer… Det började med att jag har anmält...
Svar
6
· Visningar
1 787
Senast: AraSlei
·
Äldre Snart 36 år gammal finner jag mig plötsligt stående utan varken jobb, häst eller man. Mitt liv är ett helt oskrivet blad och det är med...
2
Svar
36
· Visningar
2 965
Senast: Tranan
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Min skrivlust går i vågor, och lagom till att jag nu började känna att ebb håller på att vända till flod när det gäller min skrivklåda...
Svar
6
· Visningar
2 870
Senast: cassiopeja
·
Anläggning Vet inte om detta passat bättre på Förälder, Senior, Anläggning... det är lite av varje. Såhär är det (väldigt hårt sammanfattat): Jag...
2
Svar
20
· Visningar
2 438

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp