Vad är *bra* för barn egentligen??

[Santa]

Läser med stigande förvåning trådarna om dagis och barnflickor. Många verkar tycka att det per definition och en snudd på biologisk sanning alltid är bäst för barnet att vara med sina föräldrar. Vad får ni det ifrån? Det kanske ibland rent av kan vara så att det är BÄTTRE för barnet att vara på dagis eller med en barnflicka/pojke? Sen att man själv vill vara med sitt barn och inte utnyttja barnomsorgen i onödan, visst, men ni som får moralpanik över att barnen och barngenerationer "förstörs" av att inte vara med sina föräldrar så mycket som möjligt, hur tänker ni egentligen? Visa mig gärna den forskning som övertygar om att det finns en relation mellan dagis och framtida problem i livet.

Ett lästips på ämnet
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,134162,00.html

 

[Xeline]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

jag tror inte att de får moralpanik över att barnen inte är med sina föräldrar eller att dagis skulle vara dåligt för barnen, utan problemet är att föräldrarna utnyttjar systemet. Även om föräldrarna gör bedömningen att det är bättre för barnet att vara på dagis så skall barnet inte få vara det om föräldern inte arbetar eller studerar.

 

[Klintan]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Jag är glad över att dagis finns, och glad över att barnen lär sig "det sociala spelet" och träffar kompisar och har tillgång till allt klipp-å-klistra-pyssel mm som finns på dagis/fritids/skolan.

När vi småpratade om att skaffa en liten plutt-bulle till, tvekade jag väldigt, bland annat för att vår yngste son skulle fått sluta på dagis då. Även om han kunde ta hem kompisar på den tiden, så var ju faktiskt de flesta på dagis om dagarna. Och i 2-3-årsåldern är det inte det lättaste att fixa lekkompisar till höger och vänster, speciellt när det inte bor många barn i våra kvarter. Just det sociala, för honom att umgås med jämnåriga, var något som bekymrade mig att han då skulle gå miste om. En mamma eller pappa är kul att leka med, dock inte alltid, och de behöver umgås med jämnåriga i den åldern. Några timmar i veckan på dagis, 5-10 tim kanske, så hade detta inte varit ett problem, men den möjligheten fanns inte då. Men det hade varit bra, fastän jag inte jobbade. (detta var ju såklart inte enda anledningen till att det inte blev fler barn i familjen!)

Första halvåret med sonen tyckte jag var mööördande tråkig. Jag är inte hemma-mamma-typen, upptäckte jag väldigt snabbt. Fick jag inte pauser från familjelivet lite nu och då, höll jag på att klättra på väggarna. En klimp som skrek och bajsade, och var i det närmaste okontaktbar. Inte alls som jag föreställt mig att det skulle vara. Att han dessutom hade kolik i 3 mån var som pricken över i. Tack och lov att det fanns en pappa, annars hade jag gått sönder. När sonen lämnat spädis-ålder, framåt årsgammal, började jag förstå att det här med att vara mamma var fantastiskt. Jag älskar min son verkligen, missförstå mig inte, men någon bra spädis-mamma är jag inte.

Så en bullbakande, rosenkindad mamma är jag inte. Jag tycker inte att man måste sitta fast i sina barn 24-timmar om dygnet, och älska varje sekund, det vill inte jag iaf. Och jag blir varm i hjärtat när jag ser att sonen är så trygg att han arbetar på att bli mer självständig (vill t ex gå till simskolan SJÄLV, jag FÅR inte följa med in i simhallen).

Men att ta barnomsorgen för given, att kräva att kommunen ska ta hand om mina barn när jag har personliga fritidsproblem, har jag svårt att se som ok. Lika lite som jag ringer min mamma och KRÄVER att hon ska vara barnvakt åt barnen, att det skulle vara hennes skyldighet som mormor. Om hon vill och kan så ställer hon upp, men det är inget jag skulle få för mig att tvinga henne till. Det är ju mina barn och mitt ansvar (och min mans såklart).

Oj vad långt, oj vad jag svamlar...Hänger du med på vad jag menar?

 

[Klintan]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

jag tror inte att de får moralpanik över att barnen inte är med sina föräldrar eller att dagis skulle vara dåligt för barnen, utan problemet är att föräldrarna utnyttjar systemet.

Även om föräldrarna gör bedömningen att det är bättre för barnet att vara på dagis så skall barnet inte få vara det om föräldern inte arbetar eller studerar.

Jag har en nära släkting som ploppat fram tre barn på tre år. Båda föräldrarna höll på att trilla ihop efter första barnet, men fortsatte ändå att ploppa ut fler barn. Guuud vad jag är trött på deras gnäll, tyvärr. (Om hur trötta de är och hur dålig ekonomi de har osv. Men vad hade de väntat sig, kan jag tycka... Om man efter ett barn tycker det är jobbigt, varför skaffa två till?)

Men men, för dem hade det varit bra, både för barn och föräldrar, om de två äldsta barnen varit på dagis några timmar i veckan, så de hade haft ork att ta hand om barnen lite mer. Haft lite energi kvar att smidigare hantera konflikter på t ex . (Så jag kanske är fel person att delta i dessa diskussioner, för hela tiden har jag dem i bakhuvudet...)

 

[Albin]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Barn är individer, vissa barn älskar dagis andra lär sig på sin höjd att acceptera att de måste vara där. Det mina barn helst av allt vill göra är att leka med sina kompisar. På dagis får de leka nästan hela dagarna och sen har de ofta med någon hem efter dagis och fortsätter leka.Sen stöter man ibland på folk som förringar sig själva som föräldrar och inte verkar tro att ungen kommer utvecklas normalt om de inte är på dagis, att det liksom är bättre för barn att vara på dagis än hemma. Jag skulle ärligt talat inte stå ut som hemmamamma och ungarna gillar att leka med kompisarna, alltså pluggar jag och ungarna är på dagis.
Jag tror många föräldrar har dåligt samvete och känner sorg över att få så lite tid med sina barn, barndomen bara försvinner iväg och man hinner inte med. Det är synd att det inte finns större valfrihet, för dom som inte tycker att dagis känns bra.

 

[Santa]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Det är väl i stort sett bara Inte_ung som är nitisk och ekonomiskt rättsskaffens...

Det är en sorts "damned if you do, damned if you dont" ton i många inlägg. Man är en dålig förälder om man inte tar med sitt barn varenda sekund samtidigt som man är en dålig förälder om man tar med det om det inte är en aktivitet som passar barn.

Och, ja, flera inlägg går så långt att de i stort sett fördömer att barn är på dagis eller med en barnflicka, ungefär som att det är det sämsta att barnen är länge och mycket på dagis. Underförstått: dagis är egentligen hemskt och varje förälder ska se det som ett nödvändigt ont annars är man inte en riktig förälder. Skumt, tycker jag, när det visat sig att det är bra för barn med dagis.

 

[break_a_leg]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Sen att man själv vill vara med sitt barn och inte utnyttja barnomsorgen i onödan, visst, men ni som får moralpanik över att barnen och barngenerationer "förstörs" av att inte vara med sina föräldrar så mycket som möjligt, hur tänker ni egentligen?

Mina barn har själva gått på dagis från ett års ålder och själv arbetar jag då och då på dagis. Naturligtvis tycker jag inte att dagis är dåligt för barnen på något sätt. Det som irriterar mig är dagens föräldrar som i mångt och mycket inte orkar vara föräldrar utan låter dagis ta över mycket av det "vardagliga ansvaret". Har man satt barn till världen så anser iaf jag att det föräldrarna som har ansvaret för barnens uppfostran inte barnomsorgen i varje fall!

Barn som går på dagis behöver också vara lediga från barngrupp då och då, därför ogillar jag de föräldrar som har barnen på dagis när dom själva har semester.
Visst kan det inträffa saker som gör att man behöver en dag utan barn för att göra något, men inför jul och på sommaren så är det massor med föräldrar som har barnen på dagis för att göra saker -ibland veckor i sträck.

 

[Albin]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Det låter ju väldigt illa om föräldrarna har barnen på dagis hela veckor medan dom ligger och vilar sig eller julstökar!Kanska mår dom inte bra av någon anledning, har en depression på gång eller så?Tråkigt att endel skall utnyttja alla förmåner till det yttersta. Jag erkänner gärna att jag går till frisören och ibland gör inköp medan barnen är på dagis fast jag vet att jag inte får det egentligen, men dom har ganska korta dagar ändå så jag tycker inte det är så farligt. På vårt dagis tycker jag att alla föräldrar verkar ansvarsfulla och måna om barnen, många tar hjälp av mor-och farföräldrar för att korta ned långa dagar. Avdelningen är ganska avfolkad vid 15-tiden.

 

[Fnurra]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Jag tycker faktiskt att dagis är det bästa för de flesta barn.
När jag började skolan hade jag gått hos dagmamma ,alla andra i min klass hade gått på dagis. Jag kände ingen och blev utanför , dessutom hade jag inte lärt mig alla dessa sociala saker alla andra kunde

 

[break_a_leg]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Där jag har arbetat är det ett fåtal barn det gäller, de flesta föräldrar är måna om att deras barn ska ha korta dagar på dagis. Men det är samma barn som har långa dagar och som får några extra veckor på dagis under sommaren då mamma jobbar och pappa har semester hemma i huset....

 

[susekl]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Jag tycker faktiskt att dagis är det bästa för de flesta barn.
När jag började skolan hade jag gått hos dagmamma ,alla andra i min klass hade gått på dagis. Jag kände ingen och blev utanför , dessutom hade jag inte lärt mig alla dessa sociala saker alla andra kunde

Jag har aldrig gått på dagis, inte min syster heller. Hade aldrig något problem med vare sig det sociala spelet eller kompisar när jag började skolan som det sägs man lär sig och får på dagis. Det gör man säkert, men är dagis det enda stället man kan lära sig det på? Jag föraktar inte dom som vill ha barnen på dagis, men jag tror inte det är den enda vägen att gå. Känner en som har tre barn som aldrig har gått på dagis. Alla är framåt, sociala och trygga i sig själva, det går bra för dom i skolan o.s.v.. Trots avsaknaden av dagispedagogik i sitt liv.

Mina föräldrar var inga rika människor eller hade inte speciellt bra lön, men dom försakade vissa saker för att ha tid med oss. Själv vill jag inte ha barn om jag inte har råd att vara hemma och uppfostra dom själva, ser ingen anledning att ha barn annars. Det finns folk som inte alls har den uppfattningen utan tycker dagis är jättebra. Men själv tror jag att jag bäst kan uppfostra mina eventuella barn. Det är min uppfattning och den står jag för.

 

[Nidorina]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Det är ju omöjligt att säga generellt. Har en son som älskade att vara hos dagmamman medan en annan helst hade vuxit upp inom 1 meters radie från mig (vilket tyvärr inte var möjligt av ekonomiska skäl, men han var hemma på heltid till 2 år 4 mån och har sedan endast varit max halvtid hos dagmamma/på dagis ända tills han började 6-års, och han har knappt behövt vara på fritids).
Sedan finns det ju "mellanlägen" mellan de två sorterna också.

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Det är väl i stort sett bara Inte_ung som är nitisk och ekonomiskt rättsskaffens....

Om du tänker på Dagistråden, så var faktiskt frågan "Vad får man göra?", och jag försökte på bästa vis svara på den.
När jag då rade upp vilka regler som gäller, så tolkades de som min åsikt.
"Don't shoot the messenger".
Jag undrar om det skulle vara likadant i en trafikfråga?
"Men jag tycker att jag måste få köra mot rött, för jag behöver det.
Vad dum du är som talar om för mig att det inte är tillåtet!"

Jag lade inga värderingar i om man tog med sig barnen eller ej.
Där handlade det om att utnyttja skattepengar från den samhällsfinansierade barnomsorgen.
Och det tycker inte jag att man gör till sina nöjen.
Den är inte till för det.

Det är en sorts "damned if you do, damned if you dont" ton i många inlägg. Man är en dålig förälder om man inte tar med sitt barn varenda sekund samtidigt som man är en dålig förälder om man tar med det om det inte är en aktivitet som passar barn.

Jag tycker gott att man kan släpa med ungar på alla möjliga aktiviteter, även dem som inte passar barn.
Det är ju nyttigt att som barn se att allt inte kretsar kring dem, utan ibland så måste de hålla sig i bakgrunden och vara passiva betraktare också.

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Jag har aldrig gått på dagis, inte min syster heller. Hade aldrig något problem med vare sig det sociala spelet eller kompisar när jag började skolan som det sägs man lär sig och får på dagis. Det gör man säkert, men är dagis det enda stället man kan lära sig det på?

Nejdå, men det var du OCH din syster, ni var två. Ensamma barn som inte umgås med andra barn, kan behöva dagis.

Känner en som har tre barn som aldrig har gått på dagis. Alla är framåt, sociala och trygga i sig själva, det går bra för dom i skolan o.s.v.. Trots avsaknaden av dagispedagogik i sitt liv.

3 barn är en flock. I en syskonskara så måste man lära sig det sociala spelet lika väl som på dagis eller hos dagmamma. Det är tillgången på andra barn som är helt avgörande.

Det finns folk som inte alls har den uppfattningen utan tycker dagis är jättebra. Men själv tror jag att jag bäst kan uppfostra mina eventuella barn. Det är min uppfattning och den står jag för.

Man avstår inte från att uppfostra sina barn genom att ha dem på dagis.
Jag anser också att jag är bäst på att uppfostra mina barn.
Men jag anser inte att jag är lika bra som JAG + Pappan + Pedagogerna på dagis tillsammans, för jag tror inte att jag kan vara mer än en person.
Jag tillför vad jag kan tillföra, att ha barnet hemma med mig skulle inte tillföra mera av det.
Och så lägger pedagogerna vad de kan tillföra uppepå det som jag redan har laggt dit, då så blir det ju mera för barnet att få.

Och jag har faktiskt haft förmånen att kunna prova båda varianterna, så jag vet ju att det fungerade på det viset för mina 3 barn.
Jag var hemma med barnen, men det tillförde inget mervärde att vara med mig i stället för på dagis/hos dagmamma under dagtid.

 

[Silverkedjan]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

*knapplån*

...om inte Vidar hade gått på dagis skulle han inte kunna lära mig att städa

Tryggheten hos föräldrar är ju bra och grundläggande, men för oss fyller dagis en kompletterande funktion. Dels får barnet andra förebilder och behöver inte ärva alla sociala handikapp dels blir han avrastad av att leka i en barngrupp på ett sätt EN person omöjligt kan orka med.

När vi inte är på dagis får man avrasta i rusningstid på McDonalds eller något annat ställe med en massa barn istället.

Det är så klart olika modeller på barn, men den varianten jag har kan inte sitta still många sekunder och har MYYYYYYYYYYCKET mer spring i benen än sina vuxna.....

 

[benjamin]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

1.Jag tor att i det flesta fall är dagis för barn under 2,5 år mer till ondo än tillgodo. Ett barn upp till den ålder behöver i allmänhet lugn och ro och trygghet i första hand tillsammans med sin familj. De vardagliga erfarenheterna är i de flesta familjer tillräckliga. De "vetenskapliga bevisen" för mina åsikter kommer från akademiska studier i böcker om barnpsykologi. Dessutom efter egna erfarenheter med egna och andras barn samt arbete i förskola och skola.

2.Efter 2,5-3 års ålder är det bra för barnen att lämna hemmet NÅGRA TIMMAR för att utforska nya miljöer och nya sociala sammanhang. De vetenskapliga bevisen är det samma som för barnen under 2,5 år.

Det handlar om två viktiga saker med barnomsorg, om man ser det från barnets perpektiv, som jag ser det.
A/Barnet ålder ev.mognad avgör behovet.

B/Att barn inte behöver mer än några timmar i dagismiljö. Detsamma gäller fritids. Många små barn har längre arbetstider i dagis eller skola/fritids än en vuxen!!!!!!
Barnet lär sig visserligen att anpassa sig efter att alltid följa med gruppens tider och regler samt den höga ljudnivån. Men det är inte det bästa för barnet i fråga är jag övertygad om. "Ja, men mitt barn tycker att det är så roligt..." "Mitt barn har så stort behov av aktivering och att vara med kompisar" ........ Ja visst barnen anpassar sig. Och vissa klarar det bättre eller sämre......

 

[ika77]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Min dotter är nu lite mer än 2,5 år och hon har inte gått en enda dag på dagis.
Jag har haft henne hemma hela tiden och har det krånglat tills sig så har jag haft en släkting som har haft henne på dagarna.

Hon har aldrig verkat lida av att inte vara på dagis utan verkar vara ganska nöjd med tilvaron.
Är det nån som har blivit drabbad och sinkad ibland så är det väl snarare jag.
Men det är ett val jag har gjort att ha henne hemma för jag skulle aldrig vilja sätta henne på dagis redan som 1-åring som många gör.
jag vet att det säkert är fel att tänka så men jag tycker det är på tok för tidigt för en 1-åring att börja på dagis.

Visst de barnen kanske saknar att leka med andra barn men jag som mamma får ju se till att hon får andra barn att leka med.
Jag känner folk som jag umgås med som har sina barn hemma oxå av olika anledningar.
Och därför träffar vi andra barn istället för att jag behöver lämna själv henne på dagis.

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Det kommer att fungera jättebra tills att det är dags för att börja i antingen skola, sexårs eller dagis.
Då så kommer det att visa sig om det är något som hon har missat, då och inte nu.
Det kan bli mycket kämpigt och jag skulle då inte våga att chansa.
Det är svårt att efteråt kasta in det man har missat.

 

[EVA]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Barn skaffar man för att man vill ha dem inte för att lämna bort dem .
Standard familjer bör inte behöva ha barnen borta om man inte arbetar.Familjer med särskilda behov får barnomsorg ändå.
Barn som inte är på dagis/dagmamma klarar sig lika bra i skolan.(bättre enligt flera bekanta som är lärare i olika stadier.)
Jag vill själv välja hur mina barn uppfostras det kan jag bara göra när jag är hemma .
Dagis /fritids är barn omsorg där de endast bör vara när man absolut inte kan vara hemma själv.

 

[Inte_Ung]

Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Barn skaffar man för att man vill ha dem inte för att lämna bort dem .

Barn får man, och så gäller det att ge dem de bästa möjliga förutsättningarna för att få ett bra liv.

Skaffa för att man vill ha, det låter så egoistiskt.
De är ju egna små människor, som vi har tagit på oss att ge det som är bäst för dem, inte roligast för oss själva.