Vad är *bra* för barn egentligen??

Status
Stängd för vidare inlägg.
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

EVA skrev:
Barn skaffar man för att man vill ha dem inte för att lämna bort dem .
.

Jaså gör man?

Intressant. Det kan förklara varför så många pappor inte FÅR del av föräldraledigheten, och många andra fenomen.

Jag har inte "skaffat" mitt barn för att jag vill ha honom för mig själv.

Jag har satt honom till världen för att han för sin alldeles egna skull ska få bli en självständig förhoppningsvis lycklig individ. Dvs att lämnas mer och mer bort från mig.

Däri ingår att inte binda honom sjukligt mycket till just mig och successivt kapa navelsträngen. Självklart ska man som förälder vara en alltid självklar trygghet för sina barn. Men det betyder inte att man inte kan stötta dem i att umgås med andra.

Att "vilja ha barnen hemma" tycker jag ibland inte alls utgår från BARNENS behov utan från mammans behov att göra sig oumbärlig och/eller inte jobba.

Andra kan också fostra min unge och jag vill att han ska lära sig fungera i flock. Precis som med unghästar tror jag nämligen de blir bäst då.

Min tre-åring är en osedvanligt trygg och självständig krabat. Han hade INTE varit det om han hade varit hemma och bara umgåtts med mig. Han mår väldigt bra av dagis och är som fisken i vattnet där - alltid full fart och massor av lekkamrater och grejor. Träffar vi nya barn pejlar han in dem snabbt och leker med vem som helst. Jag kan lämna honom hos en tillfällig barnvakt utan problem.

Sådant tycker jag han har mer nytta av än att bara gå och nöta på mig.

Ingen kan vara ALLT för sitt barn.

Jag vill fostra mina killar till att bli självständiga jämställda individer som lätt kan umgås och jobba med andra.

Den bästa vägen för det är INTE att "vilja ha dem för sig själv" :cool:
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Tack, det värmde! Båda mina barn har precis skolats in på dagis. Den äldsta är 2 år och 7 månader och den yngsta är strax över året. Nu går jag på en lärarutbildning och ska göra så i 5 år till. Jag kan inte ha mina barn hemma längre av dels ekonomiska skäl men också för att jag inte ville vara hemma mer. Visst, min man har tagit ut mycket fp, men det går inte bra ekonomiskt. Jag kan inte heller påstå att min yngste son mår så himla dåligt över att vara på dagis!
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Jag har inte barn. Men jag skulle nog vilja få vara med mitt barn så mycket det bara går och att pappan får detsamma. Min mamma var hemmafru och dagmamma och var hemma med oss länge. Det var jättebra. Jag gissar att det inte kommer funka för mig och sambon om vi får barn; att vi turas om att vara hemma på heltid i flera år. Då kan nog dagis vara ett nog så bra alternativ!! Absolut!!

Säkert kan någon annan vara lika bra (eller bättre) än mamma och pappa i många fall. Men; om man nu får barn så vill i alla fall JAG vara den som fostrar barnet i FÖRSTA hand. Jag vill faktiskt helst att MINA värderingar ska vara de som jag vill att barnet ska ta del av. Annars kan jag ju lika gärna låta bli att ha egna barn. Eller? Naturligtvis menar jag inte att jag vill indoktrinera dem och att de inte FÅR tänka själva. Absolut inte. Jag vill snarare att vi (föräldrarna) ska vara de som skapar de förutsättningar vi tycker är vettiga för att barnet ska just utvecklas till självständiga, kritiskt tänkade och mogna individer! Rätt dagis kan säkert ge den miljön, men även bland förskollärare finns ju en del folk som inte delar min uppfattning om hur barn ska behandlas. Det kan röra sig om små detaljer. Men; nog vill jag väl vara den som ändå har störst påverkansgrad....

Blablabla... undrar om jag fick fram hur jag tänkter nU?!?! :crazy: :crazy:
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Fnurra skrev:
Jag tycker faktiskt att dagis är det bästa för de flesta barn.
När jag började skolan hade jag gått hos dagmamma ,alla andra i min klass hade gått på dagis. Jag kände ingen och blev utanför , dessutom hade jag inte lärt mig alla dessa sociala saker alla andra kunde :crazy:
Så var det inte ALLS för mig! Jag hade inte gått på dagis, men fungerade utmärkt i klassen. Hemma hos oss hade mamma flera dagbarn. Och då lär man sig ju också socialt samspel. Men det beror väl på hur dagmamman är också. Min mamma engagerade sig i det som det jobb det faktiskt är! Gjorde många såna saker som man gör på dagis. Utflykter med oss, åkte till bibblan, på barnteater, ut och picknickade, bakade med oss, vi fick hjälpa till med maten och att städa osv. Hon berättade för mig att det tyvärr fanns en del andra dagmammor i kvarteret som mest lät ungarna springa omkring och satt o rökte o snackade skit med varandra under tiden..
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

susekl skrev:
Själv vill jag inte ha barn om jag inte har råd att vara hemma och uppfostra dom själva, ser ingen anledning att ha barn annars. Det finns folk som inte alls har den uppfattningen utan tycker dagis är jättebra. Men själv tror jag att jag bäst kan uppfostra mina eventuella barn. Det är min uppfattning och den står jag för.
Det var nog ungefär så jag menade i mitt babbliga inlägg härovan!
Jag vill också att vi föräldrar är de som uppfostrar barnen mest. Varför annars ha egna barn? Annars kan man ju lika gärna sitta barnvakt åt andra istället när lusten faller på...
Jag tror dock inte att jag som du kommer ha ambitionen att vara hemma på heltid tills de börjar skolan. Däremot kanske vi kan ordna så att vi jobbar lite mindre både jag o sambon (förhoppningsvis).
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Lagom av allt är väl bäst skulle jag tro.
Men varför ska en del mammor (alltid mammor) leka martyrer och ha barnen med sig på saker som är dödstråkiga för barn bara för att de minsann ska visa vilken supermorsa de är eftersom de inte lämnar bort sina barn.
Varför inte erkänna att barnen har det roligare på dagis/dagmamma med kompisar än ensam med bara vuxna på en lasarettsmottagning eller dylikt?
Ska man storstäda huset när man har en ledig dag från jobbet är det fasen så mycket effektivare om man inte har barnen med och barnen är definitivt lyckligare hos kompisar.
Jag lider med de ensamstående föräldrar som ska leva med detta ok på sina axlar att man absolut inte får göra något annat än lönearbeta om man ska lämna bort sina barn och får tjuva åt sig varje barnfri dag.
Det lilla fåtal föräldrar som direkt missbrukar dagis, där skulle jag då med min erfarenhet från dagis säga att barnen har det bättre ju mer de är borta från hemmet...

//mimmipigg, förskollärare med 23 år i yrket och med tre egna barn som varit på dagis utan att jag varit på jobbet!
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Varför skulle man vara sämre rustad om man inte gått på dagis? Det är ju inte så att bara för att man väljer att inte använda sig av barnomsorgen så är barnen isolerade från utanförvärlden. Det finns ju andra alternativ än dagis för att träffa ungar att leka och umgås med. Fördelen att inte använda sig av dagis är väl att ungarna slipper stressen som ofta blir. För att inte tala om ljudnivån. Alla ungar passar inte på dagis heller. Vad gör man med dom då?

Mia.
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

fjolltroll skrev:
Varför skulle man vara sämre rustad om man inte gått på dagis?
Träningen i att fungera i grupp är sämre liksom träningen i att anpassa sig till situationer där inte mamma eller pappa finns att tillgå.
Det är tufft att BÅDE börja ett skolarbete och att lära sig dela den vuxne, fröken/magistern med en massa andra barn. Samt att lära sig hur skolmiljö fungerar i allmänhet.
Barn som har gått på dagis kan lägga hela sin energi på den lilla skillnaden som det innebär att lägga till skolarbete.
Det är därför som sexårs och senare alla barns rätt till förskola för sin egen skull från 4 års ålder infördes.


Det är ju inte så att bara för att man väljer att inte använda sig av barnomsorgen så är barnen isolerade från utanförvärlden. Det finns ju andra alternativ än dagis för att träffa ungar att leka och umgås med.
Även om det finns, vilket inte alltid är fallet, så blir det inte på samma vis.
Det finns en poäng i att vara tvungen att lära sig umgås med de andra barnen i gruppen utan att bara kunna byta kompisar hur som helst.
Och så att det är varje dag så att man kan reda ut gårdagens missförstånd och fortsätta leken över flera dagar.

Fördelen att inte använda sig av dagis är väl att ungarna slipper stressen som ofta blir.
Det behöver inte alls bli någon stress, det går att undvika även med dagis. JAg förstår inte varför man behöver stressa för att kunna ha barnen på dagis? Vi stressar inte med det.
Ibland så stressar vi dock för att hinna till dagis i tid för att hämta.
Det kan ju hända när man räknat fel på tiden.
Men det är ju inte barnets stress.

För att inte tala om ljudnivån.
Det har då aldrig varit högljutt på några av mina barns dagis.
Pedagerna hanterar det där.
Det är inga barn som springer runt och skriker.

Alla ungar passar inte på dagis heller. Vad gör man med dom då?
Då så får man anpassa dagis.
För dagis skall gå att anpassa till alla ungar.
Alla ungar skall ju senare gå i skolan, och skolan den skall också vara för alla.
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Hm det skulle bli ett allmänt svar men det råkade visst bli ett svar på Inte_ung vilket inte var meningen. så jag får väl skriva "lånar knapp"...

Min personlig åsikt är att våran dotter mådde jättebra att få börja på dagis, hon började när hon var 20 mån. Innan hon började var hon blyg för andra barn, klarade inte riktigt av att leka brevid andra barn utan blev klart störd över att någon rörde runt bland det som hon ansåg var hennes leksaker. På en väldigt kort tid på dagis har hon lärt sig att leka brevid och börjar nu kunna leka med men än så länge är hon bara 2 år lite drygt så det där med att leka ihop med andra kommer ju vart efter. Hon var redan när hon började duktig på att klara sig själv vid matbord och påklädning men hon har blivit ännu bättre.
Det är även nyttigt för mig att se att hon växer, för jag hade nog svårt att "låta" henne klara sig själv fast hon egentligen kunde, nu talar hon om att hon kan och då får hon hålla på, och jag kommer på mig själv att låta henne testa själv först. För det är så enkelt att som mamma göra allt, det går fortare och det blir som man har tänkt det... ;)

Sen kan det bli samma slags gruppsamvaro även hos en dagmamma, det har jag inte sagt någonting om, men det finns en viss risk att ens barn blir ensamt i sin ålder. Och idag är det nästan omöjligt att få tag på en dagmamma oxå.
Men på elins dagis är det en relativt låg ljudnivå, de har flera små rum så det finns alltid möjligheter att hitta en lugn vrå. Personalen har pedagoisk utbildning och borde därför veta lite mer än jag i såna frågor. Jag har fått lära mig nya sånger och lekar av elin och vi har båda lika roligt när hon får lära mamma något.
Så för mig så ser jag ingen andledning till varför jag skulle hålla henne hemma, trots att det skulle kunna fungera för oss, för jag tror och känner att dagiset ger henne så mycket i utbyte.

Sen finns det vissa saker jag skulle vilja förändra på dagiset, en del saker har jag lyckats få igenom en del sitter fast i kommunens sega handlingstider. Det skulle behövas rustas upp och få till en bättre miljö för personal och barn men det är inget som är direkt akut nu längre.
 
Senast ändrad:
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Jag tycker inte att dagis alltid är fel. Ibland om det inte finns andra möjligheter till samvaro med andra barn kan det vara bra. Men det finns inte ett enda argument som kan få mig att tro att det skulle vara bättre än att vara hemma. I alla fall upp till minst 4 års ålder. Att man inte som förälder skulle kunna aktivera sitt barn köper inte jag. Sen behöver man kanske inte vara så himla aktiverad hela tiden.
Barn i dag är många gånger överaktiverade tycker jag.
Ingen har så vitt jag vet dött av att ha tråkigt ibland. Det är bara nyttigt. Argumenten att barnen behöver gå på dagis tror jag inte heller på. Det är i mina ögon mer föräldrarnas behov.

Mia.
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

fjolltroll skrev:
Att man inte som förälder skulle kunna aktivera sitt barn köper inte jag. Sen behöver man kanske inte vara så himla aktiverad hela tiden.
Det handlar inte om att aktivera eller ha tråkigt.
Det handlar om att fungera bland en massa andra människor som man inte har valt själv.
Precis som livet är.

Det handlar inte om att gå på dagis för att inte ha tråkigt.
Utan om att kunna slappna av och vila även bland en massa andra barn/människor.
Och om att just kunna aktivera sig själv.

Det handlar om att kunna stå tillbaka för andras behov, att lära sig empati.
När Kalle har gjort sig illa, så måste Kalle få störst uppmärksammhet, för att han behöver det bäst.

Det handlar om att rusta sig för framtiden och resten av livet, inte att ha det så mysigt som möjligt just nu.

Min 2½ åring leker f.ö. redan sedan länge MED andra barn.
Likväl som att han kan leka ensam.

Och en bra Dagmamma är minst lika bra, medan en dålig är katastrof.
En dålig pedagog på dagis är inte heller bra, men där så finns det flera att vända sig till, och så håller de bra koll på de mindre bra och utvecklar dem.

Jag skulle kunna jämföra med vuxna och deras utbildning.
Visst är det mysigt att ha semester i flera år i stället för att plugga, men det gör en inte till Ingenjör direkt.
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Återigen. Att inte gå på dagis betyder inte på något vis "skyddad verkstad" allt det där kan man fortfarande lära sig hemma.
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

fjolltroll skrev:
Jag tycker inte att dagis alltid är fel. Ibland om det inte finns andra möjligheter till samvaro med andra barn kan det vara bra. Men det finns inte ett enda argument som kan få mig att tro att det skulle vara bättre än att vara hemma. I alla fall upp till minst 4 års ålder. Att man inte som förälder skulle kunna aktivera sitt barn köper inte jag. Sen behöver man kanske inte vara så himla aktiverad hela tiden.
Barn i dag är många gånger överaktiverade tycker jag.
Ingen har så vitt jag vet dött av att ha tråkigt ibland. Det är bara nyttigt. Argumenten att barnen behöver gå på dagis tror jag inte heller på. Det är i mina ögon mer föräldrarnas behov.

Mia.

Håller med dig! Jag dömer ingen som måste eller väljer att ha dagis till sina barn. Men så fort man säger att man vill vara hemma med sina ev. barn själv så länge som möjligt så är man tydligen ett hot mot föräldrar med sina barn på dagis. Var och en väljer själv, sen har jag förståelse för att t.ex. ensamstående mammor inte har något val. Men jag köper heller inte att det skulle vara bättre än att vara hemma. Barn måste inte gå på dagis annat än av det skälet att föräldrarna måste jobba. Däremot anser jag att det kan bli minst lika bra ungar som klarar sig socialt av hemmabarn. Jag har sett många exempel på detta, även barn som varit ensamma i familjen har klarat sig bra i skolan och socialt trots att dom varit hemma med sin mamma största tiden av sin uppväxt.
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Det tror jag faktiskt inte.
Jag har då aldrig sett det.
De barn som jag har träffat på som varit hemma med mamma tills de börjat skolan, de har inte lyckats att lära sig det som jag räknade upp.

Och jag har inte sett så många hemgjorda Ingejörer heller.
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Min egen dotter är ett exempel.
Stackars barn jag har varit hemme med henne, och är fortfarande. Hon har inte och har aldrig haft svårt att anpassa sig i grupp. Empati och förståelse för andra människor har hon i massor.
Inte har hon svårt att ta för sig heller.
Vänta på sin tur klarar hon också.
Rustad för framtiden och resten av livet är hon också.
Jag tycker fortfarande att hemmamiljö är bäst för barn.
Det handlar inte om att ha "mysigt" utan om att få större chans att utvecklas i egen takt tycker jag.
Sen vet jag att dagis och skola ska anpassas för att passa alla barn.
Men det är ju tyvärr inte så att det fungerar för det finns det inte möjlighet till.
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

Det finns inte en chans i världen att jag ska kunna lära Vidar det han får på dagis i vår hemmiljö.

En del barn utvecklas kolossalt, och TRIVS i stora grupper med barn.

Jag är 41 och hinner liksom inte producera ett helt fotbollslag.
 
Sv: Vad är *bra* för barn egentligen??

:bow: :bow: :bow: :bow:
Att ha barnen hemma är en ynnest få förunnat och dessa barn blir inte sämre i skolan för det . Det finns blyga barn som varit hemma och det finns blyga barn som varit på dagis/hos dagmamma, men ingen ska komma och påstå att aktiva föräldrar inte är kapabla att ge barn den kunskap de behöver inför skolstarten.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Övr. Barn Hade en intressant diskussion på ämnet. Hur har pappans roll i barnets/barnens uppväxt förändrats under "senare tid" (säg senaste 20-30...
26 27 28
Svar
540
· Visningar
31 287
Övr. Barn Nu har det gått snart 1,5 år sen jag separerade från mina barns far. Vi har haft barnen (nu snart 4 och 8 år) varannan vecka hela tiden...
2
Svar
30
· Visningar
3 005
Senast: Cernika
·
  • Låst
Övr. Barn Eftersom jag är i "pedagog-branschen" så har jag ju träffat en del föräldrar, men ingen som gjort så här iaf... Vad tycker ni är...
Svar
5
· Visningar
1 096
Senast: cirkus
·
  • Låst
Övr. Barn Efter vinterns serier typ Nannyakuten så har man tydligen även spelat in en svensk version av detta program (enligt artikel i...
Svar
18
· Visningar
1 410
Senast: Ginne
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp