Vad är ett anständigt liv?

[Nytant]

Man väljer ju hur man tolkar saker.
Jag för min del blir sjukt ledsen när man förminskar problemet med att leva som funktionshindrad.
Jag läser ingenstans att @Inte_Ung förminskar någons människovärde och fattar inte hur någon annan kan få det till det heller.
Jag har som sagt själv en nedsättning. Jag har klarat mig bra men kan fortfarande bli ledsen i perioder. Jag har önskat att jag inte haft min nedsättning. Jag har jobbat med människor med många olika nedsättningar. Alla med anständiga liv. Men jag har träffat på de som haft det väldigt tufft på olika sätt, jag har träffat barn som önskat att de har kunnat springa som andra barn osv osv.
Ingenstans betyder det att vi/ de är mindre värda men hur folk upprörs av att @Inte_Ung säger att alla vill väl föda friska barn förstår jag inte.

Det handlar inte om att förminska eller vifta bort svårigheterna eller som följd av det, lägga mindre resurser på att göra samhället tillgängligt.

Det handlar om att inte se på en annan människas liv och kalla det för "olyckliga omständigheter som man får göra det bästa av". Eller säga att så synd att dina föräldrar fick ett måndagsexemplar, det var varken det de önskade sig eller det samhället hade beställt.

 

[Lilla]

Men vad ens räknas som "frisk"? Det finns olika nivåer i funktioner, det är allt, det är inte en sjukdom att ha en funktionsnedsättning, det är ingenting man ska bota. Det finns massor av "friska" människor som mår skit och som aldrig blir nöjda med någonting också,"friskt" är inte lika med ett lättare liv eller ett bättre liv.

Men kalla det va du vill. En förälder vill väl ha ett barn som mår bra. Både när det föds och senare.
Hur det kan vara taskig människosyn förstår jag inte.

 

[Nytant]

Jag tror som sagt att problemet är att ni inte förstår problemet. Jag jag aldrig upplevt att jag blivit dömd eller bedömd efter min nedsättning.
Men min egen sorg finns där.
Och jag hade önskat mig ett liv utan det.

Vad i hela fridens namn får dig att tro att andra inte förstår problemet? Varför utgår du ifrån att diskussionen är hypotetisk för alla andra? Det är den nog inte.

 

[Lilla]

Det handlar inte om att förminska eller vifta bort svårigheterna eller som följd av det, lägga mindre resurser på att göra samhället tillgängligt.

Det handlar om att inte se på en annan människas liv och kalla det för "olyckliga omständigheter som man får göra det bästa av". Eller säga att så synd att dina föräldrar fick ett måndagsexemplar, det var varken det de önskade sig eller det samhället hade beställt.

Ok men jag anser mig ha rätt att säga att det var olyckliga omständigheter som gjorde att jag föddes med en funktions nedsättning.

 

[Lilla]

Vad i hela fridens namn får dig att tro att andra inte förstår problemet? Varför utgår du ifrån att diskussionen är hypotetisk för alla andra? Det är den nog inte.

Eftersom det verkar vara förbjudet att önska sig ett friskt barn.

 

[Nytant]

Ok men jag anser mig ha rätt att säga att det var olyckliga omständigheter som gjorde att jag föddes med en funktions nedsättning.

Självklart har du den rätten! Den försvarar jag. Du har rätt att tolka och beskriva ditt liv precis som du vill.

 

[Roheryn]

Att man föds som en "perfekt" människa innebär inte att man aldrig råkar ut för några svårigheter i livet eller att man per automatik har ett bättre liv än någon med en "funktionsnedsättning".

Jag tror inte att jag har påstått det heller?

Trodde Sverige kommit längre och förstod att dom som inte föds "perfekta" och behöver anpassa livet lite inte är sjuka människor som man önskat ett annat liv för enbart pga det.

Varför är det så hemskt att kalla saker för vad de är? Jo, en del funktionsnedsatta är det pga en sjukdom, andra pga skada, ytterligare andra pga en kromosomavvikelse. Och de allra flesta av de personerna lever ju utmärkta liv ändå, även om livet kanske hade varit något lättare utan skadan/sjukdomen/whatever.

 

[Nytant]

Eftersom det verkar vara förbjudet att önska sig ett friskt barn.

Okej förstår inte hur du gör den kopplingen.

 

[Nytant]

Och de allra flesta av de personerna lever ju utmärkta liv ändå, även om livet kanske hade varit något lättare utan skadan/sjukdomen/whatever.

Framför allt hade väl livet varit lättare om samhället hade gjorts mer tillgängligt, om vi kanske ska lägga det på ett plan som är mindre hypotetiskt och mer möjligt. Och om man slapp mötas av attityder som grundar sig i att funktion = människovärde.

 

[Roheryn]

Framför allt hade väl livet varit lättare om samhället hade gjorts mer tillgängligt, om vi kanske ska lägga det på ett plan som är mindre hypotetiskt och mer möjligt. Och om man slapp mötas av attityder som grundar sig i att funktion = människovärde.

Jag har inte sett några inlägg här som jag anser sätter likhetstecken mellan funktion och människovärde.

 

[Trasten]

Jag har inte sett några inlägg här som jag anser sätter likhetstecken mellan funktion och människovärde.

Detta skrevs om barn:

De är människor med sin egen rätt i samhället.
Därför att de blir just vuxna och därmed samhällsbärande.

och sedan började den här diskussionen

 

[SiZo]

Är det sedan också samhällets skyldighet att tillhandahålla det livet som du har definierat som anständigt för dig?

Inom rimliga gränser, ja det tycker jag. Men det är det ju redan. Existensminimum som jag skulle få av soc är ju mer än jag får av CSN liksom.

 

[Roheryn]

Detta skrevs om barn:


och sedan började den här diskussionen

Jag har läst hela diskussionen, och vidhåller att jag inte ser någon som verkar anse att funktion = människovärde.

 

[Mkb]

Nu när det ändå diskuteras måste det sägas att det är ett stort problem att samhället i allt lägre grad vill erbjuda människor med funktionsnedsättning ett bra eller ens ett anständigt liv. Vi pratar på nivån att kunna få sina grundläggande behov tillgodosedda men också att ha möjlighet att ens komma ut i friska luften, eller att kunna göra något annat med sin tid här på jorden än att bara sitta av den. Det är bland annat det människor riskerar idag när rätten till assistans är under attack till exempel, det har konstaterats att myndighetsutövningen brister i rättssäkerhet vilket är horribelt.

Även om det är underbart att det finns de som aldrig upplevt att de blivit sedda som mindre värda på grund av sin funktionsnedsättning är det tyvärr inte så för alla andra. Livet hade nog varit mycket lättare för många med funktionsvariation eller funktionsnedsättning om samhället hade accepterat och anpassats efter att människor är olika (men också efter att ingen faktiskt till fullo verkar passa in i dagens strikta funktionsnorm, mycket ohälsa pga orimliga krav, stora brister i arbetsmiljö och så vidare). Och om alla hade förstått att värdet inte ligger i sådant som funktion eller "lönsamhet" (dessutom bidrar många höginkomsttagare i hög grad till klimatkrisen så en del hade nog gjort mer nytta om de varit utan jobb). Om alla hade förstått att människor oavsett funktion fortfarande har rätt till ett både anständigt och bra liv. För det finns tyvärr i allra högsta grad diskriminering, något som den genomsnittliga människan ärligt talat inte verkar bry sig särskilt mycket om och det i sig är tragiskt, även om ingen här vill kännas vid sådana åsikter.

 

[Inte_Ung]

Nu när det ändå diskuteras måste det sägas att det är ett stort problem att samhället i allt lägre grad vill erbjuda människor med funktionsnedsättning ett bra eller ens ett anständigt liv. Vi pratar på nivån att kunna få sina grundläggande behov tillgodosedda men också att ha möjlighet att ens komma ut i friska luften, eller att kunna göra något annat med sin tid här på jorden än att bara sitta av den. Det är bland annat det människor riskerar idag när rätten till assistans är under attack till exempel, det har konstaterats att myndighetsutövningen brister i rättssäkerhet vilket är horribelt.

Även om det är underbart att det finns de som aldrig upplevt att de blivit sedda som mindre värda på grund av sin funktionsnedsättning är det tyvärr inte så för alla andra. Livet hade nog varit mycket lättare för många med funktionsvariation eller funktionsnedsättning om samhället hade accepterat och anpassats efter att människor är olika (men också efter att ingen faktiskt till fullo verkar passa in i dagens strikta funktionsnorm, mycket ohälsa pga orimliga krav, stora brister i arbetsmiljö och så vidare). Och om alla hade förstått att värdet inte ligger i sådant som funktion eller "lönsamhet" (dessutom bidrar många höginkomsttagare i hög grad till klimatkrisen så en del hade nog gjort mer nytta om de varit utan jobb). Om alla hade förstått att människor oavsett funktion fortfarande har rätt till ett både anständigt och bra liv. För det finns tyvärr i allra högsta grad diskriminering, något som den genomsnittliga människan ärligt talat inte verkar bry sig särskilt mycket om och det i sig är tragiskt, även om ingen här vill kännas vid sådana åsikter.

Men om ingen skall behöva vara lönsam, vem skall då betala för att alla skall kunna ha det bra?
Och om ingen skall behöva vara funktionell, vem skall då utföra assistansen?

 

[Inte_Ung]

Inom rimliga gränser, ja det tycker jag. Men det är det ju redan. Existensminimum som jag skulle få av soc är ju mer än jag får av CSN liksom.

Vilka är då de "rimliga gränserna"?
Vissa verkar ju tycka att häst, hund och sportbil bör ingå.
Det tycker ju inte jag då.

 

[Fruentimber]

Att många i Sverige (med samhällets goda vilja) lägger upp sitt liv på ett sådant sätt att diskmaskin behövs för att få ihop sitt liv på ett anständigt sätt, tänker jag mer speglar hur hårt ableism och exploatering samt prestations- och konsumtionssamhällets förväntan på medborgaren styr våra liv än att diskmaskinen i grunden är nödvändig för någons anständiga liv.

Analysen vi behövde. Tack!

 

[sjoberga]

Den dagen vi lagt nivån om anständigt för högt i förhållande till förmåga, hur ska vi då prioritera? Där de som ligger precis på gränsen helt enkelt har så höga krav att det drabbar alla som behöver, inklusive dem som behöver väldigt mycket hjälp för att ens komma upp till en bråkdel av det anständiga liv som definierats (för att det inte är möjligt att nå mer). Förmågan räcker inte.

Så länge i princip alla är överens om anständigt så tänker jag att vi strävar tillsammans och försöker lösa, men om definitionen är väldigt olika hos de som behöver och de som måste betala för det, blir det omöjligt.

Lika lätt som det ibland verkar att tycka att nivån ska vara väldigt låg när man får hjälp från nån som aldrig behövt den, verkar det vara att tycka att nivån ska vara väldigt hög när man vet att man aldrig behöver bidra netto till den eller vilja förstå hur nivån måste skapas.

Därför tycker jag diskussionen är viktig och det går liksom inte riktigt att komma undan med att alla ska ha ett bra liv - och sedan inkludera en hel del för att det krävs för att man ska må bra, annars ”verkar andra inte bry sig”. På samma sätt som att det inte går att komma undan med att alla ska klara sig på ett extremt fastställt minimum i absoluta pengar livsvarigt som räknats ut på nudlar, vatten, hygien och bostad för en enskild månad - för så fungerar inte livet och samhället (då måste vi få till ganska stora reformer där samhället bär mer trygghet till alla).

För övrigt (annan del av diskussionen) känner jag flera i min närhet som är funktionsnedsatta, friska, samhällsbärande och verkligen är människor som bär samhället genom sitt beteende mot andra medmänniskor. Vilket är mer än man kan säga om vissa andra, som jobbar massor men bara kan se egen profit, egen lyxkonsumtion och skatteminimering som livsmål. Så det är liksom inte svart-vitt och bara för att man behöver stöd från samhället, innebär det inte att man inte kan bidra stort när man väl fått rätt stöd.

 

[Wingates]

Jag blir illamående. Ja, det "menar" jag. Det finns folk som tror att deras barn kan få ett anständigt liv även med sin funktionsnedsättning. Det finns folk som får veta att deras barn kommer få en funktionsnedsättning och väljer att behålla barnet. Och det finns fortfarande, fortfarande folk med funktionsnedsättningar som hör hur du pratar om dem.

Men det är ju ytterst få som hade valt ett barn med funktionsnedsättning om valet hade varit mellan det och ett barn utan.

Det betyder ju inte att man inte älskar det barnet man fått eller att man ångrar det. Det är ju en jävla oro och ångest för hur deras liv ska bli, en helt annan ångest än vad man har över andra barn.

Mina föräldrar har liksom redan ångest över hur det ska bli för min bror när de inte orkar rodda med hans liv, och vet du vad - det har jag med. Det kommer ju bli mitt ansvar att se till att han har det bra i framtiden. De älskar honom djupt men nog fasen hade de hellre haft honom utan downs.
(Och han har självklart ett anständigt liv!)

 

[Lilla]

Men det är ju ytterst få som hade valt ett barn med funktionsnedsättning om valet hade varit mellan det och ett barn utan.

Det betyder ju inte att man inte älskar det barnet man fått eller att man ångrar det. Det är ju en jävla oro och ångest för hur deras liv ska bli, en helt annan ångest än vad man har över andra barn.

Mina föräldrar har liksom redan ångest över hur det ska bli för min bror när de inte orkar rodda med hans liv, och vet du vad - det har jag med. Det kommer ju bli mitt ansvar att se till att han har det bra i framtiden. De älskar honom djupt men nog fasen hade de hellre haft honom utan downs.
(Och han har självklart ett anständigt liv!)

Precis så!