Vad är ett anständigt liv?

[Mabuse]

Men alltså folk diskuterar bilar, diskmaskiner osv för anständiga liv när miljoner människor inte ens kan dricka rent vatten??

Ja, lite perspektiv kanske kunde vara bra. Ribban i tråden är så högt lagd att större delen av jordens befolkning inte har ett anständigt liv. Och inte heller kan få det, om jordens resurser ska räcka.

 

[Inte_Ung]

Men poängen är att vad som gör mitt liv anständigt är helt upp till mig. Oavsett vad du eller någon annan uppfattar som lyx.

Frågan är om det verkligen är så?
Ett bra liv ja.
Men just anständigt?
Är det verkligen upp till var och en att definiera åt sig själv?

 

[Mabuse]

Samhället har ju ett visst ansvar för djur, det sköts mestadels av länsstyrelsen och jordbruksverket. Sedan finns det ju en frivillig del av samhället som tagit upp att ta hand om djur som inte kan tas om hand av sina ägare vilket ändå indikerar att samhället dvs vi som helhet anser att djuren behöver tas om hand även när ägare fallerar. Föreningarna får ofta bidrag ifrån kommuner vilket ju är skattemedel så där kommer samhället in igen. Djurs rättigheter har ju ökat även om de inte är på samma nivå som barns.

Jag vänder mig också mot att föräldraskap skulle vara delegerad medborgarproduktion. Samhället är väl till för medborgarna, inte tvärtom?

 

[Inte_Ung]

Va? Är mitt föräldraskap för samhällets räkning?

Nej men samhällets engagemang i ditt barn är för samhällets räkning.
Som barnomsorg, skola, sjukvård o.s.v.

 

[Inte_Ung]

Eftersom jag är född här, så gäller detsamma mig, då? Jag tillhör samhället och har inte rätt att flytta eller göra något mot samhällets vilja, eftersom de äger mig? Jag finns enbart för att göra samhällsnytta.

I Sovjet så såg man på saken på det sättet.
I Sverige så gör vi inte det men skillnaden är bara politiskt.
Och skalan är glidande.
Du har massor av regler att följa och samhället tar en stor del av din inkomst för att använda kollektivt.

 

[SiZo]

Frågan är om det verkligen är så?
Ett bra liv ja.
Men just anständigt?
Är det verkligen upp till var och en att definiera åt sig själv?

Det tycker åtminstone jag.

 

[sjoberga]

Va? Är mitt föräldraskap för samhällets räkning? Visst finns chansen att det blir en samhällsnyttig medborgare, men det kan ju lika gärna bli en emigrant som aldrig gör nån nytta för det här samhället. Med den logiken, att föräldraskap är ett samhällsuppdrag, så har jag ju inte uppfyllt uppdraget jag tog på mig för samhällets räkning ifall barnet lämnar samhället. Och barnet är inte mitt eller sitt eget, utan tillhör samhället.

Eftersom jag är född här, så gäller detsamma mig, då? Jag tillhör samhället och har inte rätt att flytta eller göra något mot samhällets vilja, eftersom de äger mig? Jag finns enbart för att göra samhällsnytta.

Nej, det är en feltolkning av det jag skrev och menade. Kanske är tankegången tydligare i att barnet vid sin födsel ska betraktas som fullvärdig medborgare som inte är kopplat till föräldrarna. Ditt barn kommer att tas om hand av samhället efter bästa förmåga om du inte kan eller visar sig vara helt olämplig för att göra det. Något sådant finns inte för hunden, annat än i att samhället kommer ombesörja avlivning.

 

[Trasten]

Finns nog?
Du gissar hej vilt här alltså.
Det vanligaste blivande föräldrar (och föräldrar) önskar sig är friska barn.

Tack för att du uppmärksammande mig på en allvarlig felskrivning! Givetvis ska ordet nog inte finnas i mitt inlägg.

Ordet lite ska inte heller finnas i inlägget. Jag får inte lite kalla kårar. Jag får kalla kårar. Läs @Nytant s svar om du inte förstår.

Om du fortfarande inte förstår tycker jag att du ska göra världen en tjänst och fortsätta tänka på saken tills du fattar. Det hjälper inte att argumentera. Antingen så respekterar man människor eller så gör man det inte liksom.

 

[monster1]

Nej, det är en feltolkning av det jag skrev och menade. Kanske är tankegången tydligare i att barnet vid sin födsel ska betraktas som fullvärdig medborgare som inte är kopplat till föräldrarna. Ditt barn kommer att tas om hand av samhället efter bästa förmåga om du inte kan eller visar sig vara helt olämplig för att göra det. Något sådant finns inte för hunden, annat än i att samhället kommer ombesörja avlivning.

Nja, så går det ju inte riktigt till när man omhändertar djur som far illa. Faktum är att om djuret är friskt så omplaceras de av samhället.

 

[sjoberga]

Nja, så går det ju inte riktigt till när man omhändertar djur som far illa. Faktum är att om djuret är friskt så omplaceras de av samhället.

De omplaceras inte till gemensamt finansierade institutioner. Och försörjningsansvaret tas inte över gemensamt .

 

[Gnist]

Är det verkligen upp till var och en att definiera åt sig själv?

Vad anser du själv vara ett "anständigt" liv?

Och nej, jag vill inte ha en länk till de mänskliga rättigheterna, utan ett svar på frågan.

 

[manda]

Jag tänker att vad som är ett anständigt liv definieras av de mänskliga rättigheterna.

Att många i Sverige (med samhällets goda vilja) lägger upp sitt liv på ett sådant sätt att diskmaskin behövs för att få ihop sitt liv på ett anständigt sätt, tänker jag mer speglar hur hårt ableism och exploatering samt prestations- och konsumtionssamhällets förväntan på medborgaren styr våra liv än att diskmaskinen i grunden är nödvändig för någons anständiga liv. En kanske måste ha en för att rådda runt heltidsjobb, häst, två barn med tre fritidsaktiviteter vardera osv. Ändå kan inte jag se att diskmaskinen skulle vara en förutsättning för att göra livet anständigt. Det skulle gå att göra på andra sätt och ändå ha ett anständigt liv, där de mänskliga rättigheterna uppfylls (om än kanske utanför det normativa vilket kan vara jobbigt).

Tankarna som presenteras att alla vill ha funktionsnormativa barn visar hur hårt vi som folk och även enskilda individer är drillade i att en människas funktion är viktigare än dess existens. Jag håller inte med. Alls. Jag känner många människor som inte resonerar så. Det är ett extremt ableistiskt och våldsamt synsätt. Likaså att det skulle vara något ”fel” på personer med funktionsvariationer eller sjukdomar. Ja, det är svårare att funka i samhället, men det beror inte alls på några särskilda behov. Det beror på samma gamla grundläggande mänskliga behov, som för vissa inte kan uppfyllas just så som samhället typats för. Sjukdom eller funktionshinder är inget fel eller utanför det förväntade. Det är precis lika mycket del av livet som friskhet och normfungerande. Inte o samma proportioner, men att räkna med att en själv alltid kommer vara frisk är… tja ytterst irrationellt. Att utgå från att alla andra gör samma felslut och tillämpar det på sin familjebildning är kanske naturligt, men det stämmer inte.

 

[Inte_Ung]

Vad anser du själv vara ett "anständigt" liv?

Och nej, jag vill inte ha en länk till de mänskliga rättigheterna, utan ett svar på frågan.

En trygg bostad som uppfyller hyreslagens lägsta godtagbara standard. Tillräckligt med näringsriktig mat. Hela och rena kläder på kroppen. En egen säng att sova i.
Tillgång till den vård som man behöver. I det inkluderas stöd av olika slag.
En meningsfull sysselsättning. Jobb, utbildning eller annan verksamhet som ger stimulans och mänskliga kontakter.
Tid för vila och återhämtning.
Möjlighet att leva familjeliv.

 

[Inte_Ung]

Det tycker åtminstone jag.

Är det sedan också samhällets skyldighet att tillhandahålla det livet som du har definierat som anständigt för dig?

 

[Inte_Ung]

Tack för att du uppmärksammande mig på en allvarlig felskrivning! Givetvis ska ordet nog inte finnas i mitt inlägg.

Ordet lite ska inte heller finnas i inlägget. Jag får inte lite kalla kårar. Jag får kalla kårar. Läs @Nytant s svar om du inte förstår.

Om du fortfarande inte förstår tycker jag att du ska göra världen en tjänst och fortsätta tänka på saken tills du fattar. Det hjälper inte att argumentera. Antingen så respekterar man människor eller så gör man det inte liksom.

Du menar alltså på fullt allvar att det finns föräldrar som önskar sig ett funktionsnedsatt barn i stället för ett friskt?
Att man önskar sig ett barn alls kan jag förstå, men att inte helst vilja att det är friskt har jag aldrig hört talas om faktiskt.

Jag kan också förstå att man är glad för det barn som man fick oavsett hur det blev.

 

[Lilla]

Du menar alltså att människor väljer sin funktionsnedsättning?
Det tycker jag nog är en ännu värre inställning.
De rår verkligen inte för när det blir fel.
Det är bara olyckliga omständigheter som ger en situation som man får göra det bästa möjliga av.

Jag har en funktionsnedsättning. Nu är den rent fysisk och hindrar mig inte jättemycket från att leva normalt. Men ställer du frågan om jag hade velat slippa den så är svaret ja! Frågar du mina föräldrar om dom önskar att jag hade fått växa upp utan hinder så hade dom svarat ja.
Så hur ngn kan tycka att det är en vidrig människosyn att man önskar sig friska barn gör mig faktiskt irriterad.

 

[Houdinie]

Jag tror att personer i tråden har olika definition av "anständigt liv". För mig är det den lägsta acceptabla nivån helt utan extra lullull. Det är som någon annan skrev tidigare många steg mellan "icke anständigt" och "lyx". Vissa saker som diskmaskin skulle jag inte räkna som lyx - men inte heller som nödvändigt för ett anständigt liv. Däremot skulle jag nog tycka att det ska ingå i ett "bekvämt liv".

I ett bekvämt liv skulle jag också räkna in husdjur, hobbies, bil, etc. Jag tycker att alla i Sverige borde kunna leva ett bekvämt liv, och skulle tro att majoriteten också gör det (jag inräknad), Många lever i lyx (också helt ok), några har ett anständigt liv medan en liten (men ändå alltför stor) grupp lever under vad jag skulle definiera som en anständig nivå.

Bara för att jag tycker om att ha diskmaskin, katter, bil och en häst betyder inte det att mitt liv vore "oanständigt" utan dessa saker. Jag skulle sakna mina djur - ja, men det skulle ändå vara ett anständigt liv. Inte var mitt live mindre anständigt när jag bodde i min första lilla hyreslägenhet utan diskmaskin, bil, husdjur och fast inkomst. Då mina nöjen bestod av skogspromenader och biblioteksböcker var mitt liv lika anständigt som nu då jag har egen häst och Storytel.

Vi är ordentligt bortskämda i Sverige, men så länge vi inser det och är tacksamma för hur bra de flesta av oss ändå har det så tycker jag inte att vi behöver skämmas. Men att räkna bekvämligheter som absolut nödvändiga för ett anständigt liv blir lite pinsamt... tycker jag...

 

[Lilla]

Jag blir illamående. Ja, det "menar" jag. Det finns folk som tror att deras barn kan få ett anständigt liv även med sin funktionsnedsättning. Det finns folk som får veta att deras barn kommer få en funktionsnedsättning och väljer att behålla barnet. Och det finns fortfarande, fortfarande folk med funktionsnedsättningar som hör hur du pratar om dem.

Jag hade inte valt min funktionsnedsättning om jag hade fått välja i alla fall.

 

[Houdinie]

Du menar alltså på fullt allvar att det finns föräldrar som önskar sig ett funktionsnedsatt barn i stället för ett friskt?
Att man önskar sig ett barn alls kan jag förstå, men att inte helst vilja att det är friskt har jag aldrig hört talas om faktiskt.

Jag kan också förstå att man är glad för det barn som man fick oavsett hur det blev.

Jag skulle föredra att formulera om det lite., att alla föräldrar önskar att de barn de får är friska..

 

[Inte_Ung]

Jag skulle föredra att formulera om det lite., att alla föräldrar önskar att de barn de får är friska..

Ja, det blev bättre.
Det är ju så det är.