Vad är ett anständigt liv?

Du menar alltså på fullt allvar att det finns föräldrar som önskar sig ett funktionsnedsatt barn i stället för ett friskt?
Att man önskar sig ett barn alls kan jag förstå, men att inte helst vilja att det är friskt har jag aldrig hört talas om faktiskt.

Jag kan också förstå att man är glad för det barn som man fick oavsett hur det blev.

Att använda funktionsnedsatt och frisk som motsatsord visar ju igen på din syn på detta.

Du kanske gick och hoppades att dina barn inte skulle ha några funktionshinder som kom i vägen för att de skulle bli "samhällsbärande vuxna". Men du får nog acceptera att det inte är en självklarhet för andra att det skulle vara så in i helvete viktigt. Pluspoäng om du även visade lite respekt mot din omgivning.
 
Jag menar att kunna försörja sig själv, genom lönearbete, företagande eller annat (kan ju iofs också att vara att odla sin egen mat, leva "off grid" och vara helt oberoende, men det var inte det jag menade) . Och jag menar över ett helt liv, inte att tvinga ut sjuka och gamla i arbete. Men jag tror det är väldigt viktigt för de flesta att kunna försörja sig själva.
Ok en betydligt lägre grad av självförsörjande alltså, inte total självförsörjning, ja det är mycket mer realistiskt. De flesta är som sagt väldigt beroende av samhället och andra människor, jag känner inte en enda människa som klarar sig helt själv utan att nyttja de gemensamma resurserna (vet inte om det alltid är så eftersträvansvärt heller). Eftersom samhället är organiserat som det är och människor värderas efter sådant som lönsamhet kan det förstås vara viktigt för många och jag kan förstå resonemanget, även om jag kanske inte skulle gå riktigt så långt som att blanda in anständighet i det just med tanke på hur beroende vi oundvikligen är av varandra.

Jag tror också att ödmjukhet inför det ömsesidiga beroendet (av varandra, beroendet av andra organismer, abiotiska faktorer och så vidare) är viktigare både för jobb som har mening och för vårt existerande i allmänhet, men tråden handlar inte om det jag vet.
 
Eller att på något sätt känna sig meningsfull.
Är det vad du menar?
Inte bara. Det är förvisso viktigt att känna sig meningsfull och det kan man absolut göra utan att försörja sig själv, men jag vill påstå att hela grejen med att kunna ta hand om och ansvara för sig själv (och eventuella barn) faktiskt är väldigt viktig.
 
Att använda funktionsnedsatt och frisk som motsatsord visar ju igen på din syn på detta.

Du kanske gick och hoppades att dina barn inte skulle ha några funktionshinder som kom i vägen för att de skulle bli "samhällsbärande vuxna". Men du får nog acceptera att det inte är en självklarhet för andra att det skulle vara så in i helvete viktigt. Pluspoäng om du även visade lite respekt mot din omgivning.
Förstår inte hur detta kan vara så upprörande!
Det är väl för f självklart att man vill att barnen ska vara friska/oskadade.
Det betyder ju inte att man älskar barnen mindre när de väl föds sjuka eller handikappade men önskar man sig ett skadat barn är det ngt allvarligt fel.
 
För mig är ett anständigt liv att ha ett jobb jag trivs med och som gör att jag klarar mig utan bidrag. (Det behöver inte vara oanständigt att behöva hjälp men för mig är det viktigt)
Det är att ha ett boende man känner är hemma.
Det är att känna att man är del av ett sammanhang.
Det är att kunna unna sig något någon gång.
 
Nej, det är en feltolkning av det jag skrev och menade. Kanske är tankegången tydligare i att barnet vid sin födsel ska betraktas som fullvärdig medborgare som inte är kopplat till föräldrarna. Ditt barn kommer att tas om hand av samhället efter bästa förmåga om du inte kan eller visar sig vara helt olämplig för att göra det. Något sådant finns inte för hunden, annat än i att samhället kommer ombesörja avlivning.
Jo, det omhändertas både hundar, hästar och andra djur för att ägarna inte kan ta hand om dem på ett adekvat sätt. Visst avlivas en del av dem, men många säljs/omplaceras till nya hem så visst finns det en sådan apparat av omhändertagande även för djur, även om den inte är lika långtgående och även om avlivning ju i fallet med djuren alltid är en reell möjlighet. Jag är glad att vårt samhälle visar viss empati även med djur på det här sättet, och jag är mer än gärna med och finansierar det via skatten.
 
Förstår inte hur detta kan vara så upprörande!
Det är väl för f självklart att man vill att barnen ska vara friska/oskadade.
Det betyder ju inte att man älskar barnen mindre när de väl föds sjuka eller handikappade men önskar man sig ett skadat barn är det ngt allvarligt fel.
En funktionsnedsättning är inte en sjukdom eller skada. Långt ifrån. Det är ord som inte ens borde vara med i samma mening. Att man inte förstår att det är galet upprörande när någon skriver så och jämför på det sättet visar bara på stor okunskap.
 
En funktionsnedsättning går inte att jämföra med sjuk. Långt ifrån. Det är ord som inte ens borde vara med i samma mening.
Man kan ju födas sjuk, man kan födas med en funktionsnedsättning. Oavsett är det väl inget man vill som förälder.
Det betyder ju inte att man inte älskar barnet lika mycket men alla föräldrar vill väl att barnen ska vara friska och/eller utan handikapp.
Jag fattar inte hur man kan få det till dålig människosyn.
 
En funktionsnedsättning är inte en sjukdom eller skada. Långt ifrån. Det är ord som inte ens borde vara med i samma mening. Att man inte förstår att det är galet upprörande när någon skriver så och jämför på det sättet visar bara på stor okunskap.
Eller så har man inte förståelse för hur det är att leva med sjukdom eller funktionsnedsättning.
Trots att jag klarar mig bra så skulle jag ju helst haft ett liv utan.
 
En funktionsnedsättning är inte en sjukdom eller skada. Långt ifrån. Det är ord som inte ens borde vara med i samma mening. Att man inte förstår att det är galet upprörande när någon skriver så och jämför på det sättet visar bara på stor okunskap.
En funktionsnedsättning kan bero på en sjukdom eller skada och gör ofta det. Varför sådan skräck för att sammankoppla saker som faktiskt rent biologiskt väldigt ofta HAR ett samband?

Det är väl alldeles rimligt, tycker jag, att man önskar det bästa för sina barn och för sig själv. Att önska att alltid få vara frisk, till exempel. Det innebär ju inte att man inte kan leva ett anständigt liv trots sjukdom, skada, funktionshinder osv. för självklart kan man ofta det!
 
Förstår inte hur detta kan vara så upprörande!
Det är väl för f självklart att man vill att barnen ska vara friska/oskadade.
Det betyder ju inte att man älskar barnen mindre när de väl föds sjuka eller handikappade men önskar man sig ett skadat barn är det ngt allvarligt fel.

Inte_ung försöker vrida det till att handla om att föräldrar inte vill ha sjuka barn nu, så att det ska verka knäppt att säga emot henne.

Men det började med en diskussion om funktionsnedsättningar som hindrar personer från att bli vad inte_ung kallar "samhällsbärande vuxna". På sidan fem.
 
Inte_ung försöker vrida det till att handla om att föräldrar inte vill ha sjuka barn nu, så att det ska verka knäppt att säga emot henne.

Men det började med en diskussion om funktionsnedsättningar som hindrar personer från att bli vad inte_ung kallar "samhällsbärande vuxna". På sidan fem.
Men man vill väl att sina barn ska vara ”samhällsbärande vuxna”?
Sen om det inte blir så så anpassar ju de flesta sig men det är väl inte fel att önska.
 
En funktionsnedsättning kan bero på en sjukdom eller skada och gör ofta det. Varför sådan skräck för att sammankoppla saker som faktiskt rent biologiskt väldigt ofta HAR ett samband?

Det är väl alldeles rimligt, tycker jag, att man önskar det bästa för sina barn och för sig själv. Att önska att alltid få vara frisk, till exempel. Det innebär ju inte att man inte kan leva ett anständigt liv trots sjukdom, skada, funktionshinder osv. för självklart kan man ofta det!
Att man föds som en "perfekt" människa innebär inte att man aldrig råkar ut för några svårigheter i livet eller att man per automatik har ett bättre liv än någon med en "funktionsnedsättning".

Trodde Sverige kommit längre och förstod att dom som inte föds "perfekta" och behöver anpassa livet lite inte är sjuka människor som man önskat ett annat liv för enbart pga det.
 
En funktionsnedsättning kan bero på en sjukdom eller skada och gör ofta det. Varför sådan skräck för att sammankoppla saker som faktiskt rent biologiskt väldigt ofta HAR ett samband?

Det är väl alldeles rimligt, tycker jag, att man önskar det bästa för sina barn och för sig själv. Att önska att alltid få vara frisk, till exempel. Det innebär ju inte att man inte kan leva ett anständigt liv trots sjukdom, skada, funktionshinder osv. för självklart kan man ofta det!
Toppenbra skrivet!
 
Förstår inte hur detta kan vara så upprörande!
Det är väl för f självklart att man vill att barnen ska vara friska/oskadade.
Det betyder ju inte att man älskar barnen mindre när de väl föds sjuka eller handikappade men önskar man sig ett skadat barn är det ngt allvarligt fel.
Men absolut ingen har ju pratat om att man skulle "önska sig ett skadat barn"? Det som upprörde mig från början är att @Inte_Ung kopplade människovärde till funktion, och de senare uttalandena om barn och vuxna med funktionsnedsättningar och den helt absurda frågeställningen där kärnan visst var "ja men du skulle ju aldrig VÄLJA det, eller hur?". Vad är poängen med att driva en sån frågeställning? Varför vill man tvinga fram ett "Jo men ärligt nu. Ärligt nu när micken är av, between you and I, ingen skulle ju välja att vara en sån? Eller få ett sånt barn? Kom igen!" Faktum är att vi inte kan välja. Vissa kan välja bort barnet, det är det valet som finns på sin höjd. Jag tycker den här önskan om att tvinga fram ett medhåll är problematiskt i sig, för vad vill man komma fram till, egentligen?

Sen är det inte alltid möjligt att ens på ett hypotetiskt plan skilja på personen och funktionsnedsättningen, och det faktum att det verkar vara så jäkla önskvärt ser jag också som ett problem. Att vilja hitta personen bortom funktionsnedsättningen, som att det inte gick att vara både och, egentligen.

Sen, som sluttillägg, för jag borde verkligen inte vara i den här tråden, kan jag tala om att det finns många föräldrar som bara är sjukt jäkla glada att deras barn lever.
 
Nej, det är en feltolkning av det jag skrev och menade. Kanske är tankegången tydligare i att barnet vid sin födsel ska betraktas som fullvärdig medborgare som inte är kopplat till föräldrarna. Ditt barn kommer att tas om hand av samhället efter bästa förmåga om du inte kan eller visar sig vara helt olämplig för att göra det. Något sådant finns inte för hunden, annat än i att samhället kommer ombesörja avlivning.
Fast det innebär inte att det är ett samhällsuppdrag. Om jag inte tar hand om mitt hyreshus kommer samhället ta hand om det också (tvångsförvaltning), men det betyder inte att det är ett samhällsuppdrag att äga fastigheter. Att sitta i riksdagen är ett samhällsuppdrag, att ta hand om sina barn är det inte.

Samhället tar hand om barn för att de inte ska fara illa. Inte för att man som förälder kan ställa sig lite valfri till samhällsuppdraget att ta hand om sina barn, men har absolut ansvar för sin hund.
 
Men absolut ingen har ju pratat om att man skulle "önska sig ett skadat barn"? Det som upprörde mig från början är att @Inte_Ung kopplade människovärde till funktion, och de senare uttalandena om barn och vuxna med funktionsnedsättningar och den helt absurda frågeställningen där kärnan visst var "ja men du skulle ju aldrig VÄLJA det, eller hur?". Vad är poängen med att driva en sån frågeställning? Varför vill man tvinga fram ett "Jo men ärligt nu. Ärligt nu när micken är av, between you and I, ingen skulle ju välja att vara en sån? Eller få ett sånt barn? Kom igen!" Faktum är att vi inte kan välja. Vissa kan välja bort barnet, det är det valet som finns på sin höjd. Jag tycker den här önskan om att tvinga fram ett medhåll är problematiskt i sig, för vad vill man komma fram till, egentligen?

Sen är det inte alltid möjligt att ens på ett hypotetiskt plan skilja på personen och funktionsnedsättningen, och det faktum att det verkar vara så jäkla önskvärt ser jag också som ett problem. Att vilja hitta personen bortom funktionsnedsättningen, som att det inte gick att vara både och, egentligen.

Sen, som sluttillägg, för jag borde verkligen inte vara i den här tråden, kan jag tala om att det finns många föräldrar som bara är sjukt jäkla glada att deras barn lever.
Man väljer ju hur man tolkar saker.
Jag för min del blir sjukt ledsen när man förminskar problemet med att leva som funktionshindrad.
Jag läser ingenstans att @Inte_Ung förminskar någons människovärde och fattar inte hur någon annan kan få det till det heller.
Jag har som sagt själv en nedsättning. Jag har klarat mig bra men kan fortfarande bli ledsen i perioder. Jag har önskat att jag inte haft min nedsättning. Jag har jobbat med människor med många olika nedsättningar. Alla med anständiga liv. Men jag har träffat på de som haft det väldigt tufft på olika sätt, jag har träffat barn som önskat att de har kunnat springa som andra barn osv osv.
Ingenstans betyder det att vi/ de är mindre värda men hur folk upprörs av att @Inte_Ung säger att alla vill väl föda friska barn förstår jag inte.
 
Man väljer ju hur man tolkar saker.
Jag för min del blir sjukt ledsen när man förminskar problemet med att leva som funktionshindrad.
Jag läser ingenstans att @Inte_Ung förminskar någons människovärde och fattar inte hur någon annan kan få det till det heller.
Jag har som sagt själv en nedsättning. Jag har klarat mig bra men kan fortfarande bli ledsen i perioder. Jag har önskat att jag inte haft min nedsättning. Jag har jobbat med människor med många olika nedsättningar. Alla med anständiga liv. Men jag har träffat på de som haft det väldigt tufft på olika sätt, jag har träffat barn som önskat att de har kunnat springa som andra barn osv osv.
Ingenstans betyder det att vi/ de är mindre värda men hur folk upprörs av att @Inte_Ung säger att alla vill väl föda friska barn förstår jag inte.
Men vad ens räknas som "frisk"? Det finns olika nivåer i funktioner, det är allt, det är inte en sjukdom att ha en funktionsnedsättning, det är ingenting man ska bota. Det finns massor av "friska" människor som mår skit och som aldrig blir nöjda med någonting också,"friskt" är inte lika med ett lättare liv eller ett bättre liv.
 
Men absolut ingen har ju pratat om att man skulle "önska sig ett skadat barn"? Det som upprörde mig från början är att @Inte_Ung kopplade människovärde till funktion, och de senare uttalandena om barn och vuxna med funktionsnedsättningar och den helt absurda frågeställningen där kärnan visst var "ja men du skulle ju aldrig VÄLJA det, eller hur?". Vad är poängen med att driva en sån frågeställning? Varför vill man tvinga fram ett "Jo men ärligt nu. Ärligt nu när micken är av, between you and I, ingen skulle ju välja att vara en sån? Eller få ett sånt barn? Kom igen!" Faktum är att vi inte kan välja. Vissa kan välja bort barnet, det är det valet som finns på sin höjd. Jag tycker den här önskan om att tvinga fram ett medhåll är problematiskt i sig, för vad vill man komma fram till, egentligen?

Sen är det inte alltid möjligt att ens på ett hypotetiskt plan skilja på personen och funktionsnedsättningen, och det faktum att det verkar vara så jäkla önskvärt ser jag också som ett problem. Att vilja hitta personen bortom funktionsnedsättningen, som att det inte gick att vara både och, egentligen.

Sen, som sluttillägg, för jag borde verkligen inte vara i den här tråden, kan jag tala om att det finns många föräldrar som bara är sjukt jäkla glada att deras barn lever.
Jag tror som sagt att problemet är att ni inte förstår problemet. Jag jag aldrig upplevt att jag blivit dömd eller bedömd efter min nedsättning.
Men min egen sorg finns där.
Och jag hade önskat mig ett liv utan det.
 
Men man vill väl att sina barn ska vara ”samhällsbärande vuxna”?
Sen om det inte blir så så anpassar ju de flesta sig men det är väl inte fel att önska.

Nej det är väl ingen som har sagt att det är fel att önska sig det? (Har kanske missat några inlägg men jag har inte skrivit det i alla fall.)

Resonemanget var väl typ att skaffa barn inte ska räknas till lyx i livet, fast de kostar mycket för samhället, eftersom de kommer bli samhällsbärande vuxna senare.

Det finns ju vissa funktionsvariationer som man kan testa för och det föds färre och färre av de barnen för att folk väljer att göra abort. Sen kan man tycka att det är en bra sak så klart.
Med allt fler DNA-tester som kan göras så kommer man snart kunna välja ganska väl vilka funktionsnedsättningar man kan acceptera som förälder. Det finns mycket på det spåret som kan upplevas obehagligt av många, däribland mig.

Med tanke på det så är det lite obehagligt för mig när någon säger att ingen förälder önskar sig ett funktionsnedsatt barn, eller att det skulle vara nån slags lyx att få ha ett sådant barn, om det varit ett val.
 

Liknande trådar

Tjatter LL: @bollen__ och @Islandshästryttare Deltagarlista: 1. Heffaklumpen 2. Harrysen 3. Blacksmithfarm 4. Kilauea 5. qitis 6. cirkus 7...
42 43 44
Svar
872
· Visningar
11 311
Senast: Gabby_Ossi
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Året var 1994. Jag var trött på att bo i en förort. Jag ville ut på landet. Några år tidigare hade jag avslutat en 2-årig...
Svar
0
· Visningar
1 227
Senast: Wille
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 121
Senast: Sasse
·
Ridning Viss rambling-varning bör nog utfärdas. 😆 Har, efter snart 2 år i ett nytt land, hittat ett mindre stall nära där jag bor som jag har...
Svar
4
· Visningar
1 395

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp