Vad är grejen med att ha långt till grannar?

[tanten]

Jag ÄR eremit, det är nog därför jag gillar anonymiteten i lägenhet. Folk finns till hands om de skulle behövas, men vi är ändå väldigt separerade.

Just detta att folk finns till hands men ändå är separerade från mig är EXAKT det jag gillar med att bo på landet.

Jag älskar mina byar. Vi skiter på det stora hela i varann. Men händer det nåt hjälps vi åt. Det finns en outtalad gemenskap där man ställer upp för varann utan att ens umgås.

Jag umgås inte alls med O i grannbyn. Ändå var det han och hans traktor jag hittade på gården en vinter med mycket snö. Han hade sett mig kämpa med snön med min skröppelkropp. Så när han for förbi med traktorn så skottade han min infart. Främst pga att jag inte var hemma. Han ville inte bli tackad, bara göra en god gärning. Att jag råkade komma hem medan han var kvar ingick inte i hans plan.

Vi ser efter varann men lägger oss inte alls i. När jag flyttade från gården kom folk och berättade att de brukade räkna hästarna i hagen så att ingen var på rymmen. Folk jag inte ens visste vad de hette.

Det där skulle jag aldrig få i lägenheterna jag bott i. I lägenheterna så har folk haft mer koll på om jag har haft besök, om jag kört nån annan bil än vanligt etc. De glor in om de kan. De har koll på om jag rör mig i trapphuset. Sånt slipper jag här.

 

[Raderad medlem 120709]

Hm, andra pratar om att slippa störningar, du vänder på perspektivet och vill inte störa någon. Intressant.

Alltså det är både och, jag vill att andra undviker mig minst lika mycket som jag vill undvika dem. Det med social press som @Emmahpemma nämner sammanfattar det bra - jag vill helt enkelt slippa att alltid behöva förhålla mig till andra människor. Dessutom blir jag så trött av alla slags sociala situationer så ju fler påtvingade sådana jag kan slippa, desto bättre.

 

[mandalaki]

Just detta att folk finns till hands men ändå är seprarerade från mig är EXAKT det jag gillar med att bo på landet.

Jag älskar mina byar. Vi skiter på det stora hela i varann. Men händer det nåt hjälps vi åt. Det finns en outtalad gemenskap där man ställer upp för varann utan att ens umgås.

Jag umgås inte alls med O i grannbyn. Ändå var det han och hans traktor jag hittade på gården en vinter med mycket snö. Han hade sett mig kämpa med snön med min skröppelkropp. Så när han for förbi med traktorn så skottade han min infart. Främst pga att jag inte var hemma. Han ville inte bli tackad, bara göra en god gärning. Att jag råkade komma hem medan han var kvar ingick inte i hans plan.

Vi ser efter varann men lägger oss inte alls i. När jag flyttade från gåden kom folk och berättade att de brukade räkna hästarna i hagen så att ingen var på rymmen. Folk jag inte ens visste vad de hette.

Det där skulle jag aldrig få i lägenheterna jag bott i. I lägenheterna så har folk haft mer koll på om jag har haft besök, om jag kört nån annan bil än vanligt etc. De glor in om de kan. De har koll på om jag rör mig i trapphuset. Sånt slipper jag här.

Precis som du beskriver det borde det ju kunna vara, tänker jag. Men annars låter det ofta som att grannar på landet som default är så besvärliga att det är viktigt att ha långt till dem. Det låter betydligt bättre som du beskriver det.

I sista stycket beskriver du min närmsta granne. Han är helt makalöst nyfiken, vet allt om alla i huset. Men jag ger honom aldrig något, jag gillar inte sån skvallermentalitet. Ingen annan jag träffat av grannarna verkar vara sån.

 

[Emmahpemma]

Okej, jag förstår. För min del är det inte svårt att hålla mig till reglerna om ljudstörningar, t ex, jag har alltid bott i lägenhet och är så van vid det. Och heja och småprata, där är nog eremiten i mig så van vid att markera ointresse att det nog skulle ta slut rätt snart efter hej, om jag inte var pratsugen.

Jag har bott i lägenhet hela mitt liv så det är inte svårt för mig heller att hålla mig till regler om störningar. Grejen är att köper jag gård så vill jag inte behöva hålla mig till såna regler.

Till exempel, jag sover dåligt, vaknar flera gånger varje natt pga värk. Jag behöver oftast gå upp och röra på mig då. Det är sommar, asvarmt på dagarna och gräset skulle ha varit klippt för en vecka sen, då är det ju perfekt att göra mitt i natten när jag ändå inte kan sova. Min man sover genom kriget om så skulle vara, så han störs inte. Med grannar inpå knuten skulle det aldrig gå...

 

[mandalaki]

@Emmahpemma Ja, vill man klippa gräs mitt i natten så är det nog bäst att bo väldigt ensligt

 

[sthu]

Jag har bott i vår lägenhet/radhus sen februari. Första gången jag pratade med, eller ens såg, närmsta grannen var för en månad sen. Vi växlade typ fem ord.
Hör aldrig grannarna. Ser dem nästan aldrig.

Bor nästan mitt i samhället bredvid ett dagis, ålderdomshem och gruppboende. Märker aldrig av det.

Har bott med långt till grannar och märker ärligt talat ingen skillnad. Men så har jag inget behov av att sola topless eller så.

 

[gammalek]

Jag vill kunna göra saker när det passar mig, t ex klippa gräset kl 23 utan att behöva oroa mig för att störa någon. Eller låta bli att klippa gräs och - maskrosor.

Jag träffar också människor intensivt i mitt arbete och har stort behov av lugn och tystnad när jag är ledig.

 

[mandalaki]

Jag har bott i vår lägenhet/radhus sen februari. Första gången jag pratade med, eller ens såg, närmsta grannen var för en månad sen. Vi växlade typ fem ord.
Hör aldrig grannarna. Ser dem nästan aldrig.

Bor nästan mitt i samhället bredvid ett dagis, ålderdomshem och gruppboende. Märker aldrig av det.

Har bott med långt till grannar och märker ärligt talat ingen skillnad. Men så har jag inget behov av att sola topless eller så.

Nej, man kan ju helt klart bo väldigt ostört i lägenhet/radhus också. Lägenheten där jag bor nu är nog den tystaste jag haft, 30-talshus med tjocka stenväggar och ordentliga hyresgäster.

 

[Hedinn]

Ingår inte ett visst mått av störningar när man formar samhällen? Och ingår inte att lära sig leva med varandras olikheter (inom rimliga ramar, inom regelverk osv)?

Att det ingår innebär ju inte att alla trivs med det? Jag tyckte det var skitjobbigt när jag flyttade till en lyhörd lägenhet efter flera år på landet. Jag gick från att aldrig märka av grannarna till att höra folk prata i trapphuset, höra när grannarna duschade, konstant dörrar öppnas och stängas... Jag fick liksom känslan att jag hade okända människor ”hos mig” konstant. Det var skitjobbigt och även om jag börjat vänja mig så påverkar det mig lite fortfarande.

Sen tycker jag personligen inte att avståndet till grannarna är det mest avgörande, jag har haft de relativt nära även då jag bott på landet, men det har ändå varit skyddat på ett sätt att man inte direkt märkt av dem.

 

[mandalaki]

Att det ingår innebär ju inte att alla trivs med det? Jag tyckte det var skitjobbigt när jag flyttade till en lyhörd lägenhet efter flera år på landet. Jag gick från att aldrig märka av grannarna till att höra folk prata i trapphuset, höra när grannarna duschade, konstant dörrar öppnas och stängas... Jag fick liksom känslan att jag hade okända människor ”hos mig” konstant. Det var skitjobbigt och även om jag börjat vänja mig så påverkar det mig lite fortfarande.

Sen tycker jag personligen inte att avståndet till grannarna är det mest avgörande, jag har haft de relativt nära även då jag bott på landet, men det har ändå varit skyddat på ett sätt att man inte direkt märkt av dem.

Nej, en tyst lägenhet är naturligtvis att föredra framför en lyhörd. Min förra var extremt lyhörd men jag bodde där ändå i sju år, lyhördheten var inget som avgjorde för mig.

 

[Hedinn]

Nej, en tyst lägenhet är naturligtvis att föredra framför en lyhörd. Min förra var extremt lyhörd men jag bodde där ändå i sju år, lyhördheten var inget som avgjorde för mig.

Nä, jag förstår ju att det inte är det för alla. För mig är det absolut en avgörande faktor och jag antar att jag inte är ensam, därav att jag kan förstå att folk ser det som positivt med avstånd till grannar. Det är liksom tillräckligt svårt att slappna av helt i vårt samhälle idag och om man då dessutom påverkas av saker som händer omkring en och inte kan stänga sånt ute ens när man är hemma och har möjlighet att vila, så kan ju det i sig bli en stressfaktor.

 

[mandalaki]

Nä, jag förstår ju att det inte är det för alla. För mig är det absolut en avgörande faktor och jag antar att jag inte är ensam, därav att jag kan förstå att folk ser det som positivt med avstånd till grannar. Det är liksom tillräckligt svårt att slappna av helt i vårt samhälle idag och om man då dessutom påverkas av saker som händer omkring en och inte kan stänga sånt ute ens när man är hemma och har möjlighet att vila, så kan ju det i sig bli en stressfaktor.

Man får väl väga det mot så mycket annat, bara: avståndet till samhällsservice, mycket bilkörning, snöröjning, kompromisser när det gäller val av dagis, skola osv.

 

[Hyacinth]

Jag skulle gärna ha fler grannar, vi har en bredvid, till övriga är det inte långt men inga man stöter på. Det var svårt att kombinera med våra andra önskemål på boende. Innan vi köpte googlade jag dessutom på grannarna så jag skulle kunna veta om det fanns chans att vi var kompatibla, och tack och lov är de väldigt trevliga. Jag ville ha lite koll innan, så inte Jimmie Åkesson råkar ha huset bredvid som sommarställe. Jag ville dessutom att närmsta skulle vara permanentboende om möjligt.

 

[Hedinn]

Man får väl väga det mot så mycket annat, bara: avståndet till samhällsservice, mycket bilkörning, snöröjning, kompromisser när det gäller val av dagis, skola osv.

Fast det måste ju inte alls alla? Senaste gården jag bodde på hade knappa 5 minuters bilväg till centrum. Gick dessutom bussar regelbundet. Skola och dagis behöver ju långt ifrån alla bry sig om?

Jag erkänner att jag inte riktigt förstår vad du vill säga nu. Du inledde med att fråga varför folk ser det som positivt med avstånd till grannar, jag svarade något som stämmer för mig (och garanterat många andra). Självklart får man väga det mot annat, men uppenbarligen ser många fördelen med avskildhet ändå?

Jag kommer t.ex relativt snart skaffa nytt boende. Det kommer innebära minst dubbelt så lång restid till jobbet, men det är ett jätteenkelt beslut för mig sett till fördelarna jag får jämfört med nuvarande boende.

 

[tanten]

Att det ingår innebär ju inte att alla trivs med det? Jag tyckte det var skitjobbigt när jag flyttade till en lyhörd lägenhet efter flera år på landet. Jag gick från att aldrig märka av grannarna till att höra folk prata i trapphuset, höra när grannarna duschade, konstant dörrar öppnas och stängas... Jag fick liksom känslan att jag hade okända människor ”hos mig” konstant. Det var skitjobbigt och även om jag börjat vänja mig så påverkar det mig lite fortfarande.

I avkommans förta lägenhet hörde man när grannen harklade sig. Enorm chock för en lantismänniska...

 

[mandalaki]

Fast det måste ju inte alls alla? Senaste gården jag bodde på hade knappa 5 minuters bilväg till centrum. Gick dessutom bussar regelbundet. Skola och dagis behöver ju långt ifrån alla bry sig om?

Jag erkänner att jag inte riktigt förstår vad du vill säga nu. Du inledde med att fråga varför folk ser det som positivt med avstånd till grannar, jag svarade något som stämmer för mig (och garanterat många andra). Självklart får man väga det mot annat, men uppenbarligen ser många fördelen med avskildhet ändå?

Jag kommer t.ex relativt snart skaffa nytt boende. Det kommer innebära minst dubbelt så lång restid till jobbet, men det är ett jätteenkelt beslut för mig sett till fördelarna jag får jämfört med nuvarande boende.

Men varför tar du det så konfronterande? Jag ställde en fråga och har resonerat utifrån svaren jag fick. För mig är detta ingen svartvit diskussion där svart eller vit måste vinna.

 

[mandalaki]

I avkommans förta lägenhet hörde man när grannen harklade sig. Enorm chock för en lantismänniska...

Det tror jag att man gjorde i mina förra lägenhet också. Landshövdingehus, de är vansinnigt lyhörda.

 

[Hyacinth]

I avkommans förta lägenhet hörde man när grannen harklade sig. Enorm chock för en lantismänniska...

Jag hörde på fallhöjden vem av de två ovan som kissade

Jag gillar ljuden i lägenhet, jag tyckte det var tryggt att hörs andra människor. Det stör mig inte.

 

[mandalaki]

Jag hörde på fallhöjden vem av de två ovan som kissade

Då visste du alltså också att han inte sittkissade

 

[em-pirre]

Jag blir hysteriskt jävla irriterad av att bo med någon annan på andra sidan väggen. De pratar, spolar vatten, klampar, lyssnar på musik. Jag blir mordlysten och vill att de ska försvinna.

Jag har växt upp utan grannar så har fått leva i lugn och ro så har nog aldrig vant mig vid att behöva vara nära någon annan.

Tänkte få psykbryt inatt på hotell då rumsgrannen skrattade kl tre på natten. Jag fixar inte det.

Jag vill gå ut i trosor på morgonen, lyssna på musik på terrassen, träna hundar utan att nån blir irriterad på att de skäller.