Vad är grejen med att ha långt till grannar?

[Lillgrådis]

I avkommans förta lägenhet hörde man när grannen harklade sig. Enorm chock för en lantismänniska...

Jag tycker det är lagom avstånd till grannarna om de inte hör vad jag säger ens om jag pratar högt ute i trädgården, men att de hör (kanske) om jag skulle skrika allt vad jag orkar. När jag är utomhus då alltså.

 

[Hedinn]

Men varför tar du det så konfronterande? Jag ställde en fråga och har resonerat utifrån svaren jag fick. För mig är detta ingen svartvit diskussion där svart eller vit måste vinna.

Nä, jag påpekar bara att det du ser som problem är raka motsatsen för andra.

 

[Hedinn]

Jag hörde på fallhöjden vem av de två ovan som kissade

Jag gillar ljuden i lägenhet, jag tyckte det var tryggt att hörs andra människor. Det stör mig inte.

Även när du står och borstar tänderna och hör att grannen är magsjuk?

 

[Hyacinth]

Då visste du alltså också att han inte sittkissade

Yes BOX.

 

[Hyacinth]

Även när du står och borstar tänderna och hör att grannen är magsjuk?

Det är ju inte fest, men inte heller särskilt vanligt förekommande.

 

[Hyacinth]

Det är ju inte fest, men inte heller särskilt vanligt förekommande.

Jag stör mig mer på många aktiviteter som pågår på landet faktiskt. Typ som grannen som jag tror körde en cementblandare i 8 veckor.

 

[aiquen]

Jag vet inte riktigt hur jag tänker om det här egentligen, men på tal om att forma samhällen så relaterat till hur det var ”förr” (ja, men ändå efter stenåldern liksom) var det väl inte så vanligt att vi bodde och levde så tätt inpå varandra som vi gör nu? Inte bara bokstavligt på varandra i lägenhet inne städerna, utan även i villakvarter, där onekligen egna och ganska bestämda normer tycks kunna råda för hur saker och ting ska se ut och vara.

Samtidigt som vi ofta har socialt intensiva arbeten. Hela dagarna går liksom ut på att socialisera med andra, med allt vad det innebär. På jobbet, i samtal, i trafiken, på nätet, i de oändliga köerna i mataffären ...

Jag kan vara ganska introvert (d.v.s. allt det där tar hela tiden lite mer energi än det ger) så jag tycker spontant inte att det är konstigt att vilja slippa se eller höra en jävel när man kommer hem. Det hände att jag grät ibland när jag kom hem och det första som mötte mig i trapphuset var ljud från min (över normalt) störande granne (jag har haft flera sådana). Hade någon gett mig en nyckel till ett torp mitt i skogen hade jag flyttat omedelbart med endast det jag just för stunden råkade ha i händerna, bara för att få uppleva total tystnad.

DET händer liksom aldrig som jag bor nu och det tänkte jag faktiskt på bara häromdagen: Hur det aldrig någonsin bara är tyst omkring mig, även om det nu inte alls är på nivån att jag är störd jämt. Så sett bor jag troligen i det bästa området och med de bästa grannarna - vilket å andra sidan också leder till att enda gången JAG lyssnar på musik på den ljudnivå jag vill är i bilen ... Grannarna är liksom närvarande (den sociala kranen droppar/rinner) i mitt hem - hela tiden.

Så, även om jag av olika anledningar inte har valt att bo så själv, tror jag att jag väl kan förstå varför man anser det vara en boendefördel att bo utan att ha några grannar nära.

 

[bettysmatte]

Det är så HIMLA skönt att inte ha grannar i närheten.
Det största problemet med grannar - om man har dem - är att bra grannar när som helst kan bytas ut mot grannarna ifrån helvetet.
Om man inte har några grannar tätt inpå så slipper man den oron.

 

[Magnum]

Vi bor så vi ser ett par grannar, vi kan höra dom om dom för ett väldans oväsen men annars bor vi så ingen åker förbi eller så.
Vi ser och hör byvägen.
Det är perfekt.
Inte för nära vägen/folk, inte för långt bort heller.
Jag (VI) älskar att vara själv, ensam. Ingen bryr sej, ingen som tittar, eller ens behöver ha åsikter om hur något ser ut. Jag behöver inte störa nån och ingen stör oss heller.
Jag älskar lugnet, det ostörda, tystnaden.
Jag har bott i lägenhet, smidigt kanske men absolut inte min grej.
Jag träffar folk exakt hela arbetsdagen, jag älskar lugnet när man kan få vara ifred. Ifred på riktigt!


Jag vet att min jobbarkompis man frågade (när jag var singel) hur jag kunde bo där jag bodde i en mindre by mitt på landet, jag måste ju vara så himla ensam?
varvid jobbarkompis svarar att 'alltså jag tror faktiskt hon umgås mer med folk än vad vi gör'.

Vilket stämmer. Man är ju inte nödvändigtvis särskilt ensam för att man bor utan grannar liksom

 

[Sonic76]

Jag skulle vilja ha en stuga i skogen
Är så extremt ljudkänslig.
Nu bor jag med stor väg 10 m från och järnväg typ 20 m från sovrummet.
Jag bor också i ett hus där jag är den enda som jobbar så de andra hade t ex fest i onsdags till 04:30 på morgonen
Såklart den veckan jag jobbade 7-18 vissa dagar.
Det var hv som hade festen så ingen idé att klaga.
Önskar jag kunde flytta men sånt är livet.

 

[skogaliten]

Okej, jag förstår. För min del är det inte svårt att hålla mig till reglerna om ljudstörningar, t ex, jag har alltid bott i lägenhet och är så van vid det. Och heja och småprata, där är nog eremiten i mig så van vid att markera ointresse att det nog skulle ta slut rätt snart efter hej, om jag inte var pratsugen.

Delvis KL

Jag/vi tycker att det där med närboende grannar är lite jobbigt, och vill helst ha en del distans.

Vi både stör, och blir störda.

Vi bedriver ju jordbruk, och åkermarken och betesmarkerna finns överallt runt oss. Men det finns också några insprängda sommarstugor, eftersom en tidigare ägare sålde av några tomter för att finansiera investeringar.

För jordbrukets skull, behöver vi göra en massa bullrande eller luktande saker, när det är dags att göra dom olika sakerna. Oavsett om det är tidigt på morgonen, eller sent på kvällen, vardag eller helgdag, så körs det traktor för att t.ex. skörda vall och pressa balar, körs röjsåg för att rensa under nedersta tråden, sprids gödsel lagom till att det ska regna, eller flyttas djur...

Om då grannarna ska ha fest, samtidigt som vi behöver sprida gödseln, som kommunen inte vill att vi lägger i en stuka, och för att det var just den dagen, som gödselspridaren var ledig (gemensam i byn), så blir det "dumt"...
Vi är ofta störande, i synnerhet på sommaren.

Och när vi så äntligen får ta det lugnare några dagar, t.o.m. kanske får sovmorgon, ja, då är det rätt skönt att slippa höra "glada barn" som springer runt och leker, eller ha grannens gästers ouppfostrade hundar som kommer lösa, och springer runt benen på unghästar som man äntligen hinner träna med.
Då retar vi oss på "sommargäster" och 08-or...

Och så behöver man ta på sig "glada ansiktet" och vara trevlig mot grannarna, samtidigt som man råkar vara bekymrad över något, som sjuka djur, eller om höet ska hinna torka på slag.
Det är skönt att slippa ta på sig "glada ansiktet", när det är som mest att göra.

Det är också skönt att slippa klä sig "ordentligt" när man hänger tvätt eller rensar ogräs...

 

[Ainon]

Jag skulle vilja bo enskilt så att man aldrig hör eller ser grannar/trafik ens på avstånd och slipper ljusförorening. Ger ett lugn.
Men jag måste säga att när man är ensam hemma är det lite av en säkerhet att potentiellt kunna kravla över till grannen 200m bort om det skulle hända något. (Där vi bor nu ser vi 3 andra bostadshus från vårat hus men är bara nämnda granne som bor riktigt nära, de övriga är ängar i mellan. )

 

[mandalaki]

Det är så HIMLA skönt att inte ha grannar i närheten.
Det största problemet med grannar - om man har dem - är att bra grannar när som helst kan bytas ut mot grannarna ifrån helvetet.
Om man inte har några grannar tätt inpå så slipper man den oron.

Det låter som en hemskt jobbig oro att gå omkring med!
Jag hade en granne från helvetet en period i min förra lägenhet, den lyhörda. Han spelade vit makt-musik så att det skakade uppe hos mig.
Dessvärre hade han dragit på musiken vid en visning då jag skulle sälja lägenheten, mäklaren höll på att störta. Efter det la jag lappar i hans brevlåda inför visningarna.

 

[mandalaki]

Vi bor så vi ser ett par grannar, vi kan höra dom om dom för ett väldans oväsen men annars bor vi så ingen åker förbi eller så.
Vi ser och hör byvägen.
Det är perfekt.
Inte för nära vägen/folk, inte för långt bort heller.
Jag (VI) älskar att vara själv, ensam. Ingen bryr sej, ingen som tittar, eller ens behöver ha åsikter om hur något ser ut. Jag behöver inte störa nån och ingen stör oss heller.
Jag älskar lugnet, det ostörda, tystnaden.
Jag har bott i lägenhet, smidigt kanske men absolut inte min grej.
Jag träffar folk exakt hela arbetsdagen, jag älskar lugnet när man kan få vara ifred. Ifred på riktigt!


Jag vet att min jobbarkompis man frågade (när jag var singel) hur jag kunde bo där jag bodde i en mindre by mitt på landet, jag måste ju vara så himla ensam?
varvid jobbarkompis svarar att 'alltså jag tror faktiskt hon umgås mer med folk än vad vi gör'.

Vilket stämmer. Man är ju inte nödvändigtvis särskilt ensam för att man bor utan grannar liksom

Jag träffar också folk hela arbetsdagen och är rätt socialt trött när jag kommer hem. Men jag tror att jag är rätt bra på att stänga av andra, att inte relatera till dem.

 

[mandalaki]

Jag skulle vilja ha en stuga i skogen
Är så extremt ljudkänslig.
Nu bor jag med stor väg 10 m från och järnväg typ 20 m från sovrummet.
Jag bor också i ett hus där jag är den enda som jobbar så de andra hade t ex fest i onsdags till 04:30 på morgonen
Såklart den veckan jag jobbade 7-18 vissa dagar.
Det var hv som hade festen så ingen idé att klaga.
Önskar jag kunde flytta men sånt är livet.

Det är helt orimligt av HYRESVÄRDEN att ha fest till morgonen mitt i veckan! Hen borde ha bekostat en hotellnatt för dig.

 

[mandalaki]

Jag blir hysteriskt jävla irriterad av att bo med någon annan på andra sidan väggen. De pratar, spolar vatten, klampar, lyssnar på musik. Jag blir mordlysten och vill att de ska försvinna.

Jag har växt upp utan grannar så har fått leva i lugn och ro så har nog aldrig vant mig vid att behöva vara nära någon annan.

Tänkte få psykbryt inatt på hotell då rumsgrannen skrattade kl tre på natten. Jag fixar inte det.

Jag vill gå ut i trosor på morgonen, lyssna på musik på terrassen, träna hundar utan att nån blir irriterad på att de skäller.

Det kan vara mitt obefintliga behov av att gå ut utan trosor som gjort att jag aldrig haft långt till grannar som en parameter
Jag kan inte ens gå i köket eller sovrummet utan morgonrock. Trånga stadskvarter. Men den här bebyggelsen är tidstypisk och jag gillar mina kvarter, så jag tuggar i mig det.

 

[Kattennizze]

Jag skulle gärna ha fler grannar, vi har en bredvid, till övriga är det inte långt men inga man stöter på. Det var svårt att kombinera med våra andra önskemål på boende. Innan vi köpte googlade jag dessutom på grannarna så jag skulle kunna veta om det fanns chans att vi var kompatibla, och tack och lov är de väldigt trevliga. Jag ville ha lite koll innan, så inte Jimmie Åkesson råkar ha huset bredvid som sommarställe. Jag ville dessutom att närmsta skulle vara permanentboende om möjligt.

Jimmie bjuder på sommarfest med maskeradtema!

 

[mandalaki]

Delvis KL

Jag/vi tycker att det där med närboende grannar är lite jobbigt, och vill helst ha en del distans.

Vi både stör, och blir störda.

Vi bedriver ju jordbruk, och åkermarken och betesmarkerna finns överallt runt oss. Men det finns också några insprängda sommarstugor, eftersom en tidigare ägare sålde av några tomter för att finansiera investeringar.

För jordbrukets skull, behöver vi göra en massa bullrande eller luktande saker, när det är dags att göra dom olika sakerna. Oavsett om det är tidigt på morgonen, eller sent på kvällen, vardag eller helgdag, så körs det traktor för att t.ex. skörda vall och pressa balar, körs röjsåg för att rensa under nedersta tråden, sprids gödsel lagom till att det ska regna, eller flyttas djur...

Om då grannarna ska ha fest, samtidigt som vi behöver sprida gödseln, som kommunen inte vill att vi lägger i en stuka, och för att det var just den dagen, som gödselspridaren var ledig (gemensam i byn), så blir det "dumt"...
Vi är ofta störande, i synnerhet på sommaren.

Och när vi så äntligen får ta det lugnare några dagar, t.o.m. kanske får sovmorgon, ja, då är det rätt skönt att slippa höra "glada barn" som springer runt och leker, eller ha grannens gästers ouppfostrade hundar som kommer lösa, och springer runt benen på unghästar som man äntligen hinner träna med.
Då retar vi oss på "sommargäster" och 08-or...

Och så behöver man ta på sig "glada ansiktet" och vara trevlig mot grannarna, samtidigt som man råkar vara bekymrad över något, som sjuka djur, eller om höet ska hinna torka på slag.
Det är skönt att slippa ta på sig "glada ansiktet", när det är som mest att göra.

Det är också skönt att slippa klä sig "ordentligt" när man hänger tvätt eller rensar ogräs...

Fast om ni själva är så störande som du beskriver är det väl lite magstarkt att klaga på andra de dagar ni inte stör?

 

[FeatherCloud]

Jag blir hysteriskt jävla irriterad av att bo med någon annan på andra sidan väggen. De pratar, spolar vatten, klampar, lyssnar på musik. Jag blir mordlysten och vill att de ska försvinna.

Jag har växt upp utan grannar så har fått leva i lugn och ro så har nog aldrig vant mig vid att behöva vara nära någon annan.

Precis såhär är det för mig också. Är uppvuxen med få grannar, vi såg några andra hus från tomten men sällan människor. När jag flyttade hemifrån till lägenhet var det en gigantisk omställning att vänja mig vid att andra såg in i mitt hem och på min balkong /uteplats tex.

Har mycket lättare för trafikljud än människoljud, i vissa lyhörda lägenheter har jag tillslut dragit mig för att gå hem, eller tillbringat stor del av hemmatiden med lurar i öronen för att dämpa ljudet av grannars fotbollstittande, sex, eller härjande barn. Men vägtrafikbuller, tåg eller flyg rör mig inte ryggen. Vid nuvarande boende hör vi alla tre.

Nu bor vi på landet med en del folk i närheten, men bara en granne i tomtgräns. Det är perfekt, vi är bra på att visa varandra hänsyn men har hjälp av varandra att ta in post, vattna blommor eller bara hålla koll på huset när någon av oss reser bort. Jag vill kunna känna mig fri i mitt hus och i min trädgård, och det hade varit mycket svårare med massor av folk inpå knuten.

 

[bollen__]

Jag ville flytta till hus på landet för att inte behöva bli störd av skrikande barn, skrikande vuxna osv. Jag ville åt tystnaden och lugnet, också växte jag upp så och vet att jag trivs med det. När man bor i lägenhet så kommer man ju inte undan det men i hus på landet så kan det ju gå och jag var less på att ha grannar att ta hänsyn till eller störas på!
Tyvärr så blev det så att vi köpte ett hus med en granne alldeles för nära. Det funkade finemang så länge den förra ägaren bodde där, en supertrevlig kvinna som mest var ute och påtade i trädgården. Jag har inga problem med gräsklippare eller traktor och sådana ljud, de hör som till..men sen sålde hon och in flyttade en barnfamilj. Jag är inte jätteglad när jag vaknar av barnskrik på sommaren, det är inte längre särskilt mysigt att hänga på altanen när far och son skriker (leker). Önskar så att vi hade köpt det huset när det var till salu men nu är det ju bara att gilla läget eller flytta och maken trivs för bra för att jag tror att en flytt skulle bli aktuellt. Och vintertid funkar det ju bättre..