- Svar: 3
- Visningar: 721
Nej, jag tycker inte att det är särskilt ensamt när man bor mitt i spenaten bland vilddjuren…
I början av sommaren hade jag ett koltrastbo i en snårig kulle precis utanför sovrumsfönstret. Jag såg hur de flög fram och tillbaks i ett väldigt ståhej, fixade och slet med sitt. En alldeles för tidig morgon när sommarsolen precis hade börjat gå upp väcktes jag av ett jäkla liv på koltrastarna. Högljudda ihållande varningsläten gjorde det omöjligt att somna om. Jag gick sömndrucket och lite smått irriterat upp och drog upp rullgardinen för att se vad som stod på. Döm om min förvåning när jag stirrar rakt in i ögonen på en stor och tjusig räv, som hade tagit sig upp på kullen med siktet inställt på fågelboet, men som hade avbrutits när jag drog upp rullgardinen. Räven verkade till och med bli ännu mer förvånad än jag blev när våra blickar möttes. För en sekund så stirrade vi bara rakt in i varandras ögon, sen kunde jag nästan höra räven säga “SHIT!!!!”, innan han drog snabbare än en avlöning och fåglarna lugnade ner sig igen och jag kunde somna om…..
Efter sommaren fick jag stifta bekantskap med ytterligare vilda invånare i området. En dag hade det hänt något med marken utanför min (inhägnade) tomt. Där det tidigare varit gräs var det nu bara jord så långt jag kunde se. Allting hade bokstavligen vänts upp och ner. Och vid flera tillfällen när jag öppnade ytterdörren efter mörkrets inbrott för att gå ut och göra något, så hörde jag hur det rasslade till i buskarna utanför huset och ljudet av ett gäng galopperande grisben trummade bortåt.
Jag har även kunnat följa deras chitchat med varandra som har hörts från snår lite längre bort. Nöff nöff oink oink har jag lyssnat på när jag pysslat på tomten. Låter rätt gulligt tycker jag. Annars är vildsvin det jag är mest skeptisk mot. Kanske för att jag inte har stiftat så mycket bekantskap med dem tidigare och inte riktigt vet var jag har dem.
På ett ställe jag bodde förut fanns det väldigt mycket älg. Otaliga gånger stötte jag ihop med älg när jag var ute och gick med hunden i skogen. En gång höll jag till och med på att kliva på ett gäng älgar som låg och sov i ett snår där jag hade tänkt passera. Plus att vi hade älg inne på tomten vid ett par tillfällen - trots inhängnad med viltstängsel. Men jag måste ge en eloge till älgstammen där jag bodde tidigare! Maken till artiga och väluppfostrade älgar vet jag inte om jag kommer träffa på igen! De var så himla trevliga. Även när jag nästan råkade snubbla över dem när de låg och sov eller när jag nästan gick in i en älg-röv när det var väldigt tjock dimma, så himlade de bara med ögonen, suckade överseende, gick lugnt därifrån och hade tålamod med min klumpighet. Själv bad jag alltid tusen gånger om ursäkt och försökte verkligen avlägsna mig så snabbt jag kunde åt mitt håll när jag råkade stöta ihop med nån älg. Men jag har förstått att älgar annars kan ha lite vassare temperament, och visst hade även älgarna i min dåvarande skog en aura av okuvlig kunglighet och kunde rynka på ögonbrynen ibland (bildligt alltså, ha ha!), men jag måste säga att jag är oerhört tacksam över att ha fått stifta bekantskap med de älgarna. Här där jag bor nu har jag bara sett ett par älgar på håll, men jag kan nog inte förutsätta att de är lika artiga.
Grisarna vet jag som sagt inte riktigt var jag har. Jag har varit ute och promenerat i skogen (utan hund nuförtiden) och kommit till snåriga områden där jag plötsligt har känt mig väldigt iakttagen, och där jag har sett mig omkring och sett grisspår och uppbökade gyttjegölar och känt grislukt. Har inte hört eller sett något vildsvin då, men översköljts av en väldigt stark känsla av att vara ovälkommen och att någon varnar mig för att fortsätta, så i de lägena har jag bett om ursäkt och vänt om och gått därifrån. Så jag upplever att grisarna är väldigt tydliga på det sättet - jag har flera gånger känt grisnärvaro väldigt starkt, och då fått en tydlig känsla “Vänd om! Stick härifrån!”. Och då har det aldrig fallit mig in att ifrågasätta eller utmana det budskapet, utan då drar jag illa kvickt. Jag hoppas att de alltid är lika tydliga med att varna mig, och jag ska verkligen försöka vara uppmärksam på att lyssna på deras budskap! Så hoppas jag att vi kan samexistera vi också utan några missöden…
Bäver och grävling har jag fått stifta närmare bekantskap med på ett annat ställe jag bodde på tidigare, och de var väldigt orädda och framfusiga så om jag ser någon av dem igen så kommer jag också att avlägsna mig snabbast möjligt åt motsatt håll!
Här i bygden finns det också både dovhjortar och rådjur. Jag har ett fårstängsel runt min tomt, så det är inte högt och håller inte ute hoppande vilddjur. En dag tyckte jag att det prasslade väldigt mycket i ett lövigt hörn av tomten och gick dit för att upptäcka ett stressat rådjur som hade tagit sig in. Istället för att ta ett skutt över fårstängslet och vara ute i det fria igen, så stod den och försökte gå med huvudet före rakt igenom fårstängslet. När jag närmade mig tog den i mer och mer, och jag insåg att den kanske skulle ha sönder stängslet om den fortsatte, så jag tog en lov och gick runt på utsidan istället och drev den åt andra hållet. Då fick den fart och kunde tydligen studsa ut. Knasboll!
Det finns många fler djur runtomkring mig här ute i obygden. Jag tycker att det är roligt att iaktta dem och fundera över vilka de är och hur de har det. Jag brukar försöka lägga mig i så lite som möjligt, men det ska erkännas att jag har mördat gigantiska mängder med feta vindsflugor under hösten och vintern…
Det blev outhärdligt att ha mängder med stora flugor hysteriskt studsandes i mina pappspända tak - BOINK BOINK BOINK. Och så många de är! Guldögonsländorna som har bestämt sig för att bo i mitt hus har dock fått vara kvar. De gör verkligen inget väsen av sig, även om de har noll känsla för personlig integritet och kan komma flygandes lite långsamt och landa mitt i ansiktet på mig. 
De ska ju vara bra på att äta bladlöss så jag tänkte att de gärna får bo inne i vinter så släpper jag ut dem till våren.
Jag hoppas ödmjukt på att kunna få fler spännande och givande vilddjursmöten (på behörigt avstånd) längst med livets stig!...
I början av sommaren hade jag ett koltrastbo i en snårig kulle precis utanför sovrumsfönstret. Jag såg hur de flög fram och tillbaks i ett väldigt ståhej, fixade och slet med sitt. En alldeles för tidig morgon när sommarsolen precis hade börjat gå upp väcktes jag av ett jäkla liv på koltrastarna. Högljudda ihållande varningsläten gjorde det omöjligt att somna om. Jag gick sömndrucket och lite smått irriterat upp och drog upp rullgardinen för att se vad som stod på. Döm om min förvåning när jag stirrar rakt in i ögonen på en stor och tjusig räv, som hade tagit sig upp på kullen med siktet inställt på fågelboet, men som hade avbrutits när jag drog upp rullgardinen. Räven verkade till och med bli ännu mer förvånad än jag blev när våra blickar möttes. För en sekund så stirrade vi bara rakt in i varandras ögon, sen kunde jag nästan höra räven säga “SHIT!!!!”, innan han drog snabbare än en avlöning och fåglarna lugnade ner sig igen och jag kunde somna om…..
Efter sommaren fick jag stifta bekantskap med ytterligare vilda invånare i området. En dag hade det hänt något med marken utanför min (inhägnade) tomt. Där det tidigare varit gräs var det nu bara jord så långt jag kunde se. Allting hade bokstavligen vänts upp och ner. Och vid flera tillfällen när jag öppnade ytterdörren efter mörkrets inbrott för att gå ut och göra något, så hörde jag hur det rasslade till i buskarna utanför huset och ljudet av ett gäng galopperande grisben trummade bortåt.
Jag har även kunnat följa deras chitchat med varandra som har hörts från snår lite längre bort. Nöff nöff oink oink har jag lyssnat på när jag pysslat på tomten. Låter rätt gulligt tycker jag. Annars är vildsvin det jag är mest skeptisk mot. Kanske för att jag inte har stiftat så mycket bekantskap med dem tidigare och inte riktigt vet var jag har dem.
På ett ställe jag bodde förut fanns det väldigt mycket älg. Otaliga gånger stötte jag ihop med älg när jag var ute och gick med hunden i skogen. En gång höll jag till och med på att kliva på ett gäng älgar som låg och sov i ett snår där jag hade tänkt passera. Plus att vi hade älg inne på tomten vid ett par tillfällen - trots inhängnad med viltstängsel. Men jag måste ge en eloge till älgstammen där jag bodde tidigare! Maken till artiga och väluppfostrade älgar vet jag inte om jag kommer träffa på igen! De var så himla trevliga. Även när jag nästan råkade snubbla över dem när de låg och sov eller när jag nästan gick in i en älg-röv när det var väldigt tjock dimma, så himlade de bara med ögonen, suckade överseende, gick lugnt därifrån och hade tålamod med min klumpighet. Själv bad jag alltid tusen gånger om ursäkt och försökte verkligen avlägsna mig så snabbt jag kunde åt mitt håll när jag råkade stöta ihop med nån älg. Men jag har förstått att älgar annars kan ha lite vassare temperament, och visst hade även älgarna i min dåvarande skog en aura av okuvlig kunglighet och kunde rynka på ögonbrynen ibland (bildligt alltså, ha ha!), men jag måste säga att jag är oerhört tacksam över att ha fått stifta bekantskap med de älgarna. Här där jag bor nu har jag bara sett ett par älgar på håll, men jag kan nog inte förutsätta att de är lika artiga.
Grisarna vet jag som sagt inte riktigt var jag har. Jag har varit ute och promenerat i skogen (utan hund nuförtiden) och kommit till snåriga områden där jag plötsligt har känt mig väldigt iakttagen, och där jag har sett mig omkring och sett grisspår och uppbökade gyttjegölar och känt grislukt. Har inte hört eller sett något vildsvin då, men översköljts av en väldigt stark känsla av att vara ovälkommen och att någon varnar mig för att fortsätta, så i de lägena har jag bett om ursäkt och vänt om och gått därifrån. Så jag upplever att grisarna är väldigt tydliga på det sättet - jag har flera gånger känt grisnärvaro väldigt starkt, och då fått en tydlig känsla “Vänd om! Stick härifrån!”. Och då har det aldrig fallit mig in att ifrågasätta eller utmana det budskapet, utan då drar jag illa kvickt. Jag hoppas att de alltid är lika tydliga med att varna mig, och jag ska verkligen försöka vara uppmärksam på att lyssna på deras budskap! Så hoppas jag att vi kan samexistera vi också utan några missöden…
Bäver och grävling har jag fått stifta närmare bekantskap med på ett annat ställe jag bodde på tidigare, och de var väldigt orädda och framfusiga så om jag ser någon av dem igen så kommer jag också att avlägsna mig snabbast möjligt åt motsatt håll!
Här i bygden finns det också både dovhjortar och rådjur. Jag har ett fårstängsel runt min tomt, så det är inte högt och håller inte ute hoppande vilddjur. En dag tyckte jag att det prasslade väldigt mycket i ett lövigt hörn av tomten och gick dit för att upptäcka ett stressat rådjur som hade tagit sig in. Istället för att ta ett skutt över fårstängslet och vara ute i det fria igen, så stod den och försökte gå med huvudet före rakt igenom fårstängslet. När jag närmade mig tog den i mer och mer, och jag insåg att den kanske skulle ha sönder stängslet om den fortsatte, så jag tog en lov och gick runt på utsidan istället och drev den åt andra hållet. Då fick den fart och kunde tydligen studsa ut. Knasboll!
Det finns många fler djur runtomkring mig här ute i obygden. Jag tycker att det är roligt att iaktta dem och fundera över vilka de är och hur de har det. Jag brukar försöka lägga mig i så lite som möjligt, men det ska erkännas att jag har mördat gigantiska mängder med feta vindsflugor under hösten och vintern…
Det blev outhärdligt att ha mängder med stora flugor hysteriskt studsandes i mina pappspända tak - BOINK BOINK BOINK. Och så många de är! Guldögonsländorna som har bestämt sig för att bo i mitt hus har dock fått vara kvar. De gör verkligen inget väsen av sig, även om de har noll känsla för personlig integritet och kan komma flygandes lite långsamt och landa mitt i ansiktet på mig. De ska ju vara bra på att äta bladlöss så jag tänkte att de gärna får bo inne i vinter så släpper jag ut dem till våren.Jag hoppas ödmjukt på att kunna få fler spännande och givande vilddjursmöten (på behörigt avstånd) längst med livets stig!...
. 
Det skulle jag gärna vilja se någon, men har tyvärr inte sett några spår alls efter någon just här omkring där jag bor nu.
