Vad är er syn på otrohet?

Alltså, jag har funderat och kommit fram till att jag egentligen inte har några åsikter alls i den här frågan. Inga sådana där som jag "har" oavsett. Vad jag tycker och känner har alltid varierat med förhållandet jag är i och också över tid i förhållanden. Jag har varit svartsjuk för att jag känt mig osäker och känt som om min partner inte tycker om mig egentligen. Jag har varit galen av irritation över svartsjuk partner som misstrott mig och försökt bevaka mig. Jag har varit i förhållande där jag inte önskat något högre än att partnern skulle vara otrogen eller göra något riktigt genomvidrigt så att jag skulle få kraft och en vettig anledning att lämna. Jag har varit i förhållanden där en otrohet skulle ha fått hela universum att skaka av sorg. Så någon principiell åsikt kan jag nog inte skaka fram och jag fattar inte hur någon kan det, egentligen.
Jag kan skaka fram den principiella åsikten att jag inte ser förhållandet som en uppsättning regler, eller som beroende av en sådan uppsättning. Det gör ju att konceptet otrohet förlorar i mening. Vad är en otrohet om det inte finns avtal att bryta?

Det säger i sin tur ingenting om vad man kan tänkas känna och tänka om partner eller man själv har historier med andra.
 
Jag kan inte heller förstå hur förhållandet kan innebära en massa regler. Det är ju inte fråga om någon affärsuppgörelse? Så det är en principiell åsikt, alltså ... ? ;)
 
Lite halvrelaterat, men jag hugger ändå. De här som skriver att man alltid, alltid, alltid ska avsluta nuvarande förhållande innan man tar itu med ett nytt. Jag har funderat på det där. Om vi nu tänker oss att vår partner lämnar oss därför att hen har träffat en annan.

I det läget, jag tror att jag skulle bli topptunnor rasande om hen inte hade haft sex med den där nya redan. I annat fall lämnar hen ju mig för någon hen knappt känner! Det vore väl hemskt deppigt, att jag (i egen hög person!) skulle bli lämnad för en främling som partner hade en fling på? Är jag inte viktigare än en främling, liksom?
Intressant tanke. Samtidigt kan jag hålla med om det jag har för mig att andra skrev. Det där om att det kanske säger mer om relationen än med nämnda "fling".

Men gud så likt!
Du är lika korkad som jag, alltså. :meh:
Vem har inte legat med någon som maler på om sitt ex och så kommer man till jobbet och får frågan om personen inte sagt att hen hade flickvän. Och ptjau, jag har inte några problem med att vara "den andra kvinnan" men visst känns det lustigt när exet helt plötsligt är den personen strax ska flytta ihop med :p
 
Jag kan inte heller förstå hur förhållandet kan innebära en massa regler. Det är ju inte fråga om någon affärsuppgörelse? Så det är en principiell åsikt, alltså ... ? ;)
Principiell i den mening som du stipulerade: gäller oavsett vilket förhållande det handlar om. :)
 
Mindre regler brukar vara enklare att anpassa sig till, till en början. Det ställer också självklart krav på bättre kommunikation i längden.

Alltså vad är det där för ord egentligen, kommunikation? Jag associerar alltid det begreppet till företag som ska kommunicera ut sina varor eller tjänster och vi ska lydigt köpa dem. Jag pratar med folk, och det är inte exklusivt med bara min partner. Jag menar, jag tror att problemet som ofta blir är man på något underligt vis ska sätta sin PARRELATION på en piedestal där det ska kommuniceras och vara ett VI i all oändlighet. Detta var OT.
 
Absolut kan det passa vissa och i vissa perioder i livet kan det ju bli så. Tycker bara det är konstigt att det är så vanligt. Även det att manliga kompisar slutar umgås med sina kvinnliga kompisar (eller vice versa) när de skaffar partner. Det tycker jag är tragiskt för det handlar ofta om svartsjuka och kontrollbehov. Att exponeras så lite som möjligt inför eventuella frestelser och går man emot det i relationen kan det bli dålig stämning och det vill man undvika. Allt för den heliga husfriden :/.
Är det så vanligt då? Jag själv tycker mig inte se det så jätteofta så att jag reagerar på det, direkt.
Jag tror det beror på lite var man bor någonstans eller vilka kretsar man tillhör.

Frågan om män som slutar umgås med sina tjejpolare är en helt annan fråga, tycker jag.
Du kanske menade så också, men eftersom det hängde ihop tillsammans med det andra så verkar det som du tycker det hör ihop.
Men det är kanske jag som uppfattade det fel.
 
Alltså vad är det där för ord egentligen, kommunikation? Jag associerar alltid det begreppet till företag som ska kommunicera ut sina varor eller tjänster och vi ska lydigt köpa dem. Jag pratar med folk, och det är inte exklusivt med bara min partner. Jag menar, jag tror att problemet som ofta blir är man på något underligt vis ska sätta sin PARRELATION på en piedestal där det ska kommuniceras och vara ett VI i all oändlighet. Detta var OT.
Prata och babbla kan en göra utan att kommunicera.
Det är den stora skillnaden på orden.
 
För att svara på ursprungsfrågan, "vad är din syn på otrohet" så tycker jag generellt att svaret kan skilja sig väldigt mycket beroende på vem man är tillsammans med, vilken ålder man är i och vilken livsstil man har just då.

Jag har aldrig gjort upp något "avtal" angående exklusivitet eller öppet förhållande.
Jag har nog mer tagit för givet att är man tillsammans så ingår det att man är trogen.
Generellt sett tycker jag att det är svårt att moralisera och vara generell. Varje relation är unik, tycker jag.
Sen har jag haft flera relationer där vi bara träffades för sex, alltså kk och då har jag inte brytt mig om att bara ha en i taget. Antar att det kallas för ett öppet förhållande, men att jag (vi) inte definierat det.

När jag var yngre (före 30 och ner) var jag generellt sett ganska stökig på den punkten. Jag var otrogen, ja ett par gånger. :o Många gånger! :o:o

Idag, om jag skulle ha någon vid sidan om, så skulle jag ska sköta det lite snyggt, dvs inte ha någon affär med någon man jobbar med eller vars tjej är ens kompis eller arbetskamrat och inte heller ens tjejkompis killkompis som min kompis är hemligt kär i.
Alla dom sakerna lyckades jag pricka in under min "vilda" ungdom. :angel: :o
Ofta flera punkter med en och samma kille, dvs min arbetskamrat som var tillsammans med min vännina som också jobbade på samma jobb osv, osv. :idea:
Klamydia fick jag också och min dåvarande sambo med för den delen. :crazy:
Det var svårt att snacka bort den biten, liksom. Så åtminstone en otrohet visste han om, men jag vet inte om han misstänkte fler.
Det är inget jag är stolt över idag. Tvärtom skäms jag ganska mycket för att jag gjorde som jag gjorde. :o :( Killen var schysst, han älskade mig och han var fantastisk i sängen. :love: Han förtjänade bättre helt enkelt.

När det gäller min nuvarande sambo så har jag varit trogen sedan vi träffades för ca 15 år sedan.
Jag har inte känt något behov av att träffa andra men skulle jag göra det skulle jag faktiskt inte tveka en sekund.
Jag får ingen bekräftelse överhuvudtaget av min sambo (ja, jag ska lämna honom) så en sexig älskare skulle verkligen sitta fint. :d

Tyvärr är jag inte så bekväm med min kropp efter två barn och rätt mycket övervikt.
Sen är jag för trött och för deppig, men jag tror att skulle jag träffa någon enbart för sex så skulle jag bli en mycket gladare person. :)
Jag vet inte hur man gör heller nu för tiden. Var hittar man män om man bara vill ligga?

Jag är inte intresserad av en ny relation överhuvud taget. :cautious:
Helt ärligt så överväger jag starkt att om jag någon gång skulle bli ihop med någon ny person så skulle jag starkt överväga att träffa en kvinna. Kan man göra så?
Jag har aldrig testat och inte direkt känt någon attraktion åt det hållet, men jag tänker, varför inte. :up:
 
Tillägger, en av killarna jag var otrogen med var antagligen sexmissbrukare. Han låg i princip med varenda tjej han hittade och hade samtidigt pågående relationer där hans tjejer inte visste om (vad jag vet) att han låg runt. :meh:

Sånt tycker jag inte är ok mot den man är ihop med. I sådana fall får man hålla sig till kk eller också försöka få bukt på sitt sexmissbruk.

Hade jordens ångest gentemot hans flickvän (som dessutom var min arbetskamrat liksom han) att jag hade legat med honom och om det skulle råka komma ut. :o
Den tjejen var så himla söt och fin, mjuk och jättefin personlighet.
Jag gillade verkligen henne och jag uppmuntrade henne till att börja läsa till sjuksköterska vilket hon också gjorde sen. Hon såg nog mig som en väldigt god vän, vilket jag inte förtjänade alls.
Jag ångrade den där affären rätt mycket i efterhand, faktiskt.

Det hade varit fruktansvärt om hon fått reda på vad jag hade gjort mot henne. :crazy:
Vad hon såg i honom fattade jag faktiskt inte. :confused:
Förutom att han var otrogen så var han en tvättäkta skitstövel också. Jag kan än idag rysa när jag tänker på honom.:wtf:
 
För att svara på ursprungsfrågan, "vad är din syn på otrohet" så tycker jag generellt att svaret kan skilja sig väldigt mycket beroende på vem man är tillsammans med, vilken ålder man är i och vilken livsstil man har just då.

Jag har aldrig gjort upp något "avtal" angående exklusivitet eller öppet förhållande.
Jag har nog mer tagit för givet att är man tillsammans så ingår det att man är trogen.
Generellt sett tycker jag att det är svårt att moralisera och vara generell. Varje relation är unik, tycker jag.
Sen har jag haft flera relationer där vi bara träffades för sex, alltså kk och då har jag inte brytt mig om att bara ha en i taget. Antar att det kallas för ett öppet förhållande, men att jag (vi) inte definierat det.

När jag var yngre (före 30 och ner) var jag generellt sett ganska stökig på den punkten. Jag var otrogen, ja ett par gånger. :o Många gånger! :o:o

Idag, om jag skulle ha någon vid sidan om, så skulle jag ska sköta det lite snyggt, dvs inte ha någon affär med någon man jobbar med eller vars tjej är ens kompis eller arbetskamrat och inte heller ens tjejkompis killkompis som min kompis är hemligt kär i.
Alla dom sakerna lyckades jag pricka in under min "vilda" ungdom. :angel: :o
Ofta flera punkter med en och samma kille, dvs min arbetskamrat som var tillsammans med min vännina som också jobbade på samma jobb osv, osv. :idea:
Klamydia fick jag också och min dåvarande sambo med för den delen. :crazy:
Det var svårt att snacka bort den biten, liksom. Så åtminstone en otrohet visste han om, men jag vet inte om han misstänkte fler.
Det är inget jag är stolt över idag. Tvärtom skäms jag ganska mycket för att jag gjorde som jag gjorde. :o :( Killen var schysst, han älskade mig och han var fantastisk i sängen. :love: Han förtjänade bättre helt enkelt.

När det gäller min nuvarande sambo så har jag varit trogen sedan vi träffades för ca 15 år sedan.
Jag har inte känt något behov av att träffa andra men skulle jag göra det skulle jag faktiskt inte tveka en sekund.
Jag får ingen bekräftelse överhuvudtaget av min sambo (ja, jag ska lämna honom) så en sexig älskare skulle verkligen sitta fint. :d

Tyvärr är jag inte så bekväm med min kropp efter två barn och rätt mycket övervikt.
Sen är jag för trött och för deppig, men jag tror att skulle jag träffa någon enbart för sex så skulle jag bli en mycket gladare person. :)
Jag vet inte hur man gör heller nu för tiden. Var hittar man män om man bara vill ligga?

Jag är inte intresserad av en ny relation överhuvud taget. :cautious:
Helt ärligt så överväger jag starkt att om jag någon gång skulle bli ihop med någon ny person så skulle jag starkt överväga att träffa en kvinna. Kan man göra så?
Jag har aldrig testat och inte direkt känt någon attraktion åt det hållet, men jag tänker, varför inte. :up:
Varför lämnar du inte din man?
Han kanske också skulle må bättre ihop med någon annan
 
Varför lämnar du inte din man?
Han kanske också skulle må bättre ihop med någon annan
Spelar det någon roll om han skulle må bättre/sämre med någon annan i ett sånt läge? Då får han väl ansvara för den biten själv, är det något jag hatar så är det när någon gör slut/stannar "för din skull".

Jag kan ansvara för mig själv, tack, och det kan antagligen Vallmos partner också.
 
Spelar det någon roll om han skulle må bättre/sämre med någon annan i ett sånt läge? Då får han väl ansvara för den biten själv, är det något jag hatar så är det när någon gör slut/stannar "för din skull".

Jag kan ansvara för mig själv, tack, och det kan antagligen Vallmos partner också.
Vallmo älskar inte sin man längre och tar inte ansvar för sin egen del heller
 
så köper jag inte heller "jag skulle garanterat reagera rationellt och trevligt om min man var otrogen"-argumenten heller. Faktiskt.

Och sen finns det såna som varit i exakt den situationen och därmed vet med 100% säkerhet att de reagerar rationellt och trevligt vid en otrohet om man med rationellt och trevligt menar att avsluta omgående och sköta sig själv "snyggt", dvs inte gapa, skrika, lägga skuld på den andra kvinnan för mannens val och agerande osv..

Been there, got the t-shirt.
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är... 2
Svar
27
· Visningar
11 166
Senast: Imna
·
Relationer Jag använder mig av ett anonymt nick och skulle uppskatta om någon som eventuellt misstänker vem jag är håller det för sig själv. Jag... 21 22 23
Svar
450
· Visningar
35 575
S
Relationer Jag har vart ihop med min kille i ca 3 månader. Jag är 23 och han är 30, alltså lite åldersskillnad. Han har vart singel länge och bara... 2
Svar
34
· Visningar
9 620
T
Western Jag postar detta i en egen tråd eftersom jag tror att vi kan få igång en diskussion i ämnet som för mig är VÄLDIGT intressant, jag...
Svar
17
· Visningar
3 140
Senast: Lazy Lady
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp