Vad är ett värdigt hundliv?

[Timsetim]

Vi har en terrierhane på 7 år. Just nu genomgår han en behandling mot Borrelia och Ehrlichios (stavning?). För några dagar sedan så var vi ute en runda och han sprang som vanligt med nosen i backen. En lite större gren ligger på stigen och tjong, vovven kör nosen rakt i grenen. Jag reagerade över det, men inte han.

Dagen efter skulle han få ett grisöra. När jag höll det framför honom så tittade han inte på det. Inte förrän han fick nos på det följde han det.

Vi bokade tid hos veterinär som lös hans ögon - inget fel. Så förhoppningsvis är det en inflammation som trycker på synnerven och en behandling med kortison kommer att ta bort denna. Skulle behandlingen inte hjälpa är förmodligen skadan på synnerven permanent.

Så då kommer ju den jobbiga frågan. Kan man ge en hund ett värdigt liv trots att han kommer att ha nersatt syn? Att släppa honom i skogen blir ju otänkbart och häromdagen lekte han som vanligt med sin Boerboel-bästis men det fungerade dåligt för han hängde inte med när hon fintade honom.

Samtidigt kan jag inte komma ifrån känslan att man kommer att ta bort en frisk hund. Usch vad jobbigt.

/Timsetim

 

[TinyWiny]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Jag hade väntat och sett hur behandlingen fungerar och hur hunden själv verkar må.
Mår hunden bra även om han inte ser så skulle jag behålla men om hunden verkar må dåligt, blir aggressiv, går undan, verkar nere, alltså om hunden själv visar att han mår dåligt av det så skulle jag ta bort.

Det viktiga för mej är att djuret mår bra, om jag anser att behandlingen är för inskränkande eller för jobbig så har jag valt att avliva för att det inte är värt lidandet.
Vet jag att djuret kan leva i tio år till om den går igenom en veckas jobbig behandling så är det ok, men inte om behandlingen måste pågå resten av livet och gör att djuret inte kan leva det liv som den behöver för att må bra.

Tröstkramar

 

[Timsetim]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Behandlingen i sig innebär 3 veckor med kortisontabletter. Vet sa att han kunde bli extra törstig och därav behöva kissa mer men i övrigt tror jag inte själva behandingen påverkar honom så mycket. Han har 2 veckor kvar på den andra behandlingen.

Jag tror säkert att han kommer att kunna anpassa sig till ett liv i koppel. Men iom hans eventuella nersatta syn så kommer han inte kunna användas i jakt längre. Att släppa honom med hans bästis medför vissa risker osv. Han kommer säkert att kunna anpassas till detta, han är en väldigt positiv hund som hänger med på allt.

Både jag och sambon pratar om olika alternativ, vi vill vara förberedda på det värsta. Det är hans hund och hans beslut vilket jag är glad för.

/Timsetim

 

[Gnist]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Det beror ju helt på hunden och hur den mår av att få sådana restriktioner avseende jakt och att få vara lös etc.

 

[Sickan]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Blir han helt blind eller får han nedsatt syn? Det tycker jag är en stor skillnad. En blind hund hade jag inte behållt. Jag tycker det begränsar deras livskvalitet för mycket. Men ned satt syn kan de anpassa sig till. Det kan ta lite tid. Vår gamla hund har nedsatt syn som är vanligt hos gamla hundar. Det märks främst att han inte ser när det är mörkt. Så vi ser till att det finns "nattlampa" så han kan gå upp och dricka på natten och när han går ut på kvällen går vi med. Vi bor på gård och han har alltid gått ut själv. Man får göra en bedömning men ni kan ju vänta till behandlingen är klar och se vart det leder. Jobbigt beslut...

 

[Timsetim]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Just nu vet vi inte hur det kommer att bli. Förhoppningsvis svarar han bra på medicineringen och får synen tillbaka. Om inte så är skadan permanent och antingen så kan man fortsätta med undersökningar för att avgöra varför han ser dåligt, men med största sannolikhet så kommer det inte att gå att åtgärda. Sen vet jag inte alls om det kommer att bli sämre eller det kommer att vara som det är nu.

Hemma märker man inte något förrän man håller något framför honom, han tittar inte på det förrän han får lukt på det eller om han måste flytta sig fort i sidled tex och går in i något. Men när han är i okända miljöer, som tex hos veterinären så går han in i saker för att han inte ser. Upplever det som om vänster öga är sämst.

Han är en väldigt positiv hund, som de flesta terriers , så han kommer säkert att anpassa sig. Jag tycker inte att han kryper på väggarna under icke jaktsäsong. Men det känns ytterst tragiskt att behöva ta något ifrån honom som han verkligen älskar, som jakten.

/Timsetim

 

[Lizah]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Usch så tråkigt, och jag förstår dilemmat. Du har fått kloka svar ovan, så jag har inget att tillföra på den punkten. Du skriver att det vore tråkigt att ta ifrån honom jakten, och så är det självklart. Men skulle ni inte kunna kompensera det med spår, personspår eller viltspår? Då har man ju dels kontroll genom selen och linan och sen kan man ju välja terräng. Lägger man på fält så är ju risken minimal att han skulle skada sig och han får ändå använda sin näsa till något vettigt även om det naturligtvis inte blir samma sak som riktig jakt. Men det är trots allt ett jaktbeteende det handlar om och borde ju vara bättre för hunden än att göra ... ingenting.

 

[Timsetim]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Nu är båda behandlingarna avslutade och tyvärr har inte kortisonbehandlingen gjort synen bättre.

Efter vad vi kan bedömma så ser han inget alls på vänster öga. Närmar man sig eller närmar man sig med något från vänster så reagerar han inte. Höger öga ser han på, det är svårt att bedöma hur bra.

I okända miljöer går han in i saker. Han har svårt med avståndsbedömningen.

Den enda förändringen vi märker i övrigt är att han är betydligt lugnare. Är vi ute så håller han sig till oss och far/drar inte runt som han gjorde tidigare. Vi var hos mina föräldrar på julafton och normalt drar han rundor hemma hos dem så att man blir irriterad, men denna gång lade han sig bara under köksbordet. Han måste ju vara nära till maten.

Man blir så ledsen varje gång han stöter till någonting, varje gång han snusar längs marken och slår nosen i en sten, gren eller kant. Men det är nog vi som lider mer än han egentligen.

Beslutet om huruvida vi ska behålla honom eller inte är inte taget än. Sambon vill ha en andra veterinärs utlåtande först.

/Timsetim

 

[Brandgul]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

En av våra hundar blev elt blind (PRA) henne tog vi bort för det var inget roligt alls. En gammal hund fick ledsyn och hon var lika glad för det och jagade möss som vanligt på åkern. Man får gå på magkänslan hur hunden mår!

 

[dpmatte]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Jag håller med Brandgul att man får gå på magkänslan.

Jag har själv haft en gammal hund som förmodligen var helt blind det sista året. Det var grå starr som kom långsamt så han hann vänja sig. Han gick aldrig in i något här hemma mer än om man t ex stängde en dörr som normalt var öppen. Jag hade även hans son och ute var han smart nog att se till att den yngre alltid gick först. Om han vek åt sidan för något så gjorde den gamle likadant.

Jag har en valp nu vars mamma blivit blind på ena ögat på grund av en bitskada. Hon klarar sig alldeles utmärkt med syn på endast ett öga. Hon var cirka 1½ år när hon blev skadad.

 

[Boerperd]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Om hunden ser på ett öga så kan man ju vänta och se om hunden anpassar sig till ett liv som enögd...

finns ju gott om hundar som förlorat ett öga i olyckor som forsätter att fungera finfint! Så ha lite is i magen och se om hunden återgår till sitt gamla vanliga jag. Fråga vetrinären hur lång tid det brukar ta och ta ett beslut efter det!

 

[Timsetim]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

*kl*

Vovven blev gradvis sämre. Till slut upplevde vi det som om han var helt blind på vänster öga och endast såg skuggor med det högra. Han fick t om svårt att orientera sig hemma. Gick in i trappan, hittade inte dörröppningen osv. Otroligt jobbigt att se.

Vi bokade en ny tid hos veterinären och hade redan då bestämt att om han sa att det inte fanns något att göra så skulle vi låta honom somna in. När de lös hans ögon så visade det sig att han bara hade 4 små blodkärl kvar i det högra ögat, det vänstra var helt "dött". Och trots att jag visste och hade varit med om att ta beslutet så var det som om luften gick ur mig när jag fick sms:et från sambon att "Fritz var i himlen".

Att vi gjorde rätt tvivlar jag inte på. Men jag trodde inte att saknaden skulle vara så stor. Jag kom in i vovvens liv när han var drygt två år och har aldrig fått samma kontakt som jag tror man får när man varit med från valpstadiet. Så jag trodde inte att jag skulle sakna honom så mycket, att det skulle göra så ont och att jag skulle höra honom överallt. Jag som svurit över alla hundhår. Det tog mig över en vecka innan jag dammsög för första gången. Håren i trappan påminde mig om att han brukade ligga där.

Usch fy fan rent ut sagt!!

/Timsetim

 

[Hjalti]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Det gör alltid lika ont och blir tomt när ett djur går bort eller måste avlivas. Men det va det bästa för vovvens skull så han slapp gå in och slå sig på saker. Kramen

 

[vallhund]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

http://www.indigo.org/rainbowbridge_ver2.html

 

[muppia]

Sv: Vad är ett värdigt hundliv?

Nä inte skicka den länken, jag grinar varje gång jag ser den

Jättefin!


TS - beklagar sorgen.