Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Haha, jag ska ta ett snack med henne när jag träffar henne nästa gång om att hon måste pallra sig till Boden och kliva på tåget snarast möjligt!
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Så resonerade jag förut, och åkte nattbuss hem från krogen utan att bekymra mig. Nu på senare tid har det varit en hel del våldtäkter här ute i min lilla förort och helt plötsligt känner jag mig inte lika trygg längre. Våldtäkterna har skett nära bussar och tåg, framåt trerycket tror jag.

Och ja, jag vet att risken är större statistiskt sett om jag bor med en galen man. Men jag bor själv så för mig är risken större utanför hemmet.

Att känna sig trygg när man är ute ju egentligen en självklarhet att man ska göra. Verkligheten är inte riktigt så fin som tanken. Att det är statistiskt större risk att bli överfallen, våldtagen, misshandlad eller mördad, eller allt, i hemmet av pojkvän gör ju inte att man ska blunda för riskerna som finns ute.

Läste nyss om 9 åringen som blev våldtagen i pulkabacken inför sin 5 årige bror. Två liv "förstördes" för all tid och evighet genom det. Det är fruktansvärt att råka ut för något sådant, det finns inget värre att råka ut för. Det kanske inte är statistiskt vanligare att råka ut för det, men när det väl skett är det....ja jag vet inte.

Att försvara sig ifall det skulle hända är ju viktigare än att envist hävda att man inte ska vara otrygg ute och att statistiken talar sitt tydliga språk. Faktum är, en våldtäkt talar tydligare språk än försök till överfall där man kunnat försvara sig. Vilket sätter djupast spår?

Jag håller alltså med dig, om det nu inte framgår :D
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Grisarna vet numera vem jag är,
det är förmodligen så att grisarna här har betydligt bättre kolll på vem jag är än jag har koll på dem. Jag har nämligen aldrig lyckats möta dem öga mot öga... Fast de kan mycket väl ha stått bakom närmsta ek och kikat på mig. :D
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Nu var det ganska längesen jag blev misshandlad eller hotad så jag slarvar lite med säkerheten. Innan var det överfallslarm, spray, någon i telefon (i handsfree) som jag hela tiden berättade för var jag befann mig (så personen skulle kunna larma om något hände), uppsikt runt omkring mig t.ex. närmade mig mitt hem försiktigt (efter att två jävlar stått och väntat utanför min dörr när jag kom hem, tvingat sig in och misshandlat mig så jag fick hjärnskakning) så jag hinner dra om nån väntar på mig osv.

Är dock inte rädd att random galning ska hoppa på mig, den risken känns inte jättestor i det här landet.
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jag lever efter devisen "galnast vinner" och känner mig därmed inte direkt rädd.

Är ofta ute och går eller springer i sena kvällar, men känner mig aldrig otrygg. Kommer det något pucko får jag väl hantera det då. I och för sig har jag nästan alltid hundarna med, eftersom det är för deras skull jag springer, men de är inte mycket att hänga i julgranen skyddsmässigt.
 
Senast ändrad:
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Haha, jag ska ta ett snack med henne när jag träffar henne nästa gång om att hon måste pallra sig till Boden och kliva på tåget snarast möjligt!
Ja, och förresten kan hon ta sin unge med också, här finns det svängrum. :D
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

det är förmodligen så att grisarna här har betydligt bättre kolll på vem jag är än jag har koll på dem. Jag har nämligen aldrig lyckats möta dem öga mot öga... Fast de kan mycket väl ha stått bakom närmsta ek och kikat på mig. :D

Exakt så är det och kommer du för nära så hör du bara ett rassel i buskarna. Värre var det när jag höll på att sopa dyngdörren i arslet på galten som stod bredvid dynghögen och letade mask mitt i vintern, vi blev lika förvånade båda två men varken rädda eller arga. Grisar är egentligen otroligt intelligenta och han och jag har svansat runt benen på varann många gånger när jag mockade och han bara fortsatte gräva i halmen bredvid dynghögen. :p
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

kl

Jag bor i ett område som klassas som stans värsta att bo i. Här sker skottlossningar m.m. och polisen är här i princip varenda dag för att det hänt något.
Jag bor inte här frivilligt och om några få månader så flyttar vi äntligen.

Här är det min man som tar kvällsrundan med hunden de dagar han är hemma. Går jag själv så finns nycklar och telefon till hands och även hunden. Nu är hon världens goaste men man vet ju inte hur hon reagerar om någon hoppar på en.
Sedan har jag bälte i kickboxning och jag vet att man inte får utöva det mer än på träning/i ringen men skulle någon hoppa på mig så skiter jag i det fullständigt.
Jag funderar på att skaffa en miniflaska med hårspray att ha i fickan. Det svider gott att få i ögonen.

Nej, jag känner mig inte trygg här men dit vi ska flytta är det lugnt och bra. Där känner jag mig betydligt tryggare.
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

KL
De (få) gånger jag känner mig otrygg kan jag plocka fram mina nycklar och och ha dem i handen med någon nyckel som sticker ut mellan fingrarna.
Jag tänker att jag kanske har väldigt liten chans att slå mig fri, men desto större chans att sätta en nyckel i halsen på någon.
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

kl
Känner mig ganska trygg, men föredrar hunden brevid mig ändå (valp, så kanske inte så mycket till "skydd" egentligen;)).

Jag är inte rädd för mörker, så att det är kväll och mörkt spelar ingen större roll för mig. Jag försöker lita på min intution att jag kan försvara mig ganska bra om inga vapen är inräknat (och är det det, så finns nog inte mycket att göra ändå), jag utmanar inte personer genom att titta dem i ögonen när jag går förbi, och jag tror jag är ganska bra personkännare som skulle känna igen "fara" på ganska bra avstånd för att hålla mig en bit ifrån just den personen.

Jag har en hel del trygghet genom "försvarsbiten" inom jobbet med psykiatrin, och har gått kurser för både självförsvar och lärt mig känna igen ett "udda" beteende.
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Oftast när jag är ute på kvällarna är det med hunden. Jag tror att hon skulle kunna försvara mig ganska väl även om det blev allvar, har mött tex väldigt berusade (och därmed "felande") personer och då kliver hon mellan och ser rätt så grinig ut.
Bara det faktum att det är en rottweiler och att hon på kommando kan inta en mer uppmärksam position (dvs sträcker upp sig, går ut i hela koppellängden och söker av omgivningen) är nog rätt avskräckande.
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Så resonerade jag förut, och åkte nattbuss hem från krogen utan att bekymra mig. Nu på senare tid har det varit en hel del våldtäkter här ute i min lilla förort och helt plötsligt känner jag mig inte lika trygg längre. Våldtäkterna har skett nära bussar och tåg, framåt trerycket tror jag.

Jag är fortfarande i den "rosa" världen där "inget händer mig". Här har också hänt både det ena och det andra märkliga dom senaste åren. Ex en tjej blev nerslagen kl 22 på kvällen när hon var ute och sprang. Jag brukar också vistas på det stället. Det florerar en hel del droger och alkoholism i området bredvid den skogen. Har dock aldrig känt mig otrygg ute. Jag utstrålar en hel del pondus och tvekar inte i stegen så jag blir nog ingen dåres förstahandsval.

Jag har iofs alltid mina hundar med mig, den ena är skarp men skulle nog gå undan av en välriktad spark. Den andra plockar ytterst sällan fram sin skärpa, men skulle bara gå på hårdare om någon försökte hindra honom om han blev förbannad.
Jag har inte mina hundar till försvar, det är mitt ansvar att ta hand om mig, nu blev det bara så att mitt intresse krävde brukshundar och därmed fick jag skärpan också.

Och ja, jag vet att risken är större statistiskt sett om jag bor med en galen man. Men jag bor själv så för mig är risken större utanför hemmet.

Samma här.

Gissningsvis beror det till stor del på var i landet man bor, för det kan vara enorma skillnader på bara några km/mils radie.
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jag bor ute på vischan där det är dålig gatubelysning (= noll gatubelysning), likadant vid stallet. Jag är egentligen inte mörkrädd, så går jag ute ensam här hemma/vid stallet i mörker känner jag egentligen ingen större anledning att vara rädd. Däremot är jag livrädd för att gå själv i stan, då närmaste stad där jag också gick gymnasiet under flera år har varit känt som våldsamt och med mycket våldtäkter (det är visserligen bättre nu än vad det var för några år sen), och jag går helt enkelt inte själv i stan efter att det har blivit mörkt. Om jag måste, eller jag möter en suspekt person här hemma som verkar potentiellt farlig (:angel:) låtsas jag alltid vara djupt engagerad i ett samtal på mobiltelefonen med motiveringen att det kanske inte känns så attraktivt att slå ner någon där någon i andra änden av telefonen hör alltihop.
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Gissningsvis beror det till stor del på var i landet man bor, för det kan vara enorma skillnader på bara några km/mils radie.

Jag har 1,5 mil till en stad där det händer ett och annat, lika långt åt andra hållet finns en stad med ett "klientel" man inte bör träffa och inte långt från första stan ligger ett av kriminalvårdens mentalsjukhus där det ibland sker rymningar. Här ute i spenaten bredvid den ökända bakvägen mellan orterna där jag bor händer det aldrig nåt värre än lite sommarstugeinbrott och låsa dörren, varför då? Hit kommer det ingen iallafall och kommer det nån så är det för att låna domkraften om dom fått punka på rishögen, eller lite vatten ifall rishögen kokat. Dom är jag inte ett dugg rädd för faktiskt även om dom råkar vara på fyllan eller påtända. Vi respekterar varann, har alltid gjort, och det funkar.
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jag har inte mina hundar till försvar, det är mitt ansvar att ta hand om mig, nu blev det bara så att mitt intresse krävde brukshundar och därmed fick jag skärpan också.

Delvis KL

Jag skriver under på detta. För egen del är jag MER rädd när jag har hunden med mig, för jag är livrädd att någon ska göra henne illa. Hon är rätt stor och ser skräckinjagande ut, avskyr dessutom män hon inte känner, så det är nog ingen jätterisk att vi blir attackerade men om det skulle hända skulle jag må dåligt över att jag inte kunnat försvara henne.

Annars så är jag inte särskilt mörkrädd här där jag bor, utan det är väldigt lugnt. En bit härifrån kan det dock vara lite bråkigt (betoning på lite), så där skulle jag inte gå själv däremot. Jag är utan problem ute och springer kvällstid, gå skulle av någon anledning inte kännas lika säkert även fast jag springer rätt sakta, för att jag skulle känna mig extra trygg skulle jag nog ha någon med mig, jag tror inte att lite spray stoppar någon som vill göra mig illa.
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jag tyckte att rotweilern var idiotmagnet, stötte på långt fler idioter på bussar och torg med honom än med trasselsudden..
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Jag har ju också Rottis, och det är precis det jag är rädd för, att folk ska få för sig att bete sig ännu värre just pga. det... att de ska vara "tuffa".
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Har varken hund eller annat sällskap när jag springer. Är inte orolig :)
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Vi stöter mest på dagisbarn sin vill klappa iofs :) Nu åker jag aldrig buss och går ärligt talat sällan på torg. Mest skog och fyllskallar här, och just fyllskallarna tycks ha respekt för vår rotta. De kan skrika på håll men brukar bli tysta när de kommer närmare (särskilt om jag viskar "pass på, före" åt henne så att hon ser lite större ut).
 
Sv: Vad får er att känna er trygga när ni är ute själva?

Även om du riktar dig till rädda personer så känns det viktigt att få uttrycka att alla faktiskt inte är rädda och därmed inte beväpnar sig med något.

Hur många är rädda när de är ute och kör bil? Jag är det inte, ändå har jag blivit påkörd, rejält, två gånger i mitt liv. Inte överfallen, dock.

Så det känns relevant att inte bara spä på rädslan att röra sig ute, utan kanske mer fundera över varför man är rädd? Det är ju ett allmänt mantra att kvinnor SKA vara rädda när de är ute, utan manligt sällskap som beskydd. Fast vi vet att det är farligare, statistikst sett för en kvinna att leva med en man, och risken att skadas är störst i hemmet, av honom.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag vet inte vad jag ska göra. Jag har i dagsläget tre hundar, en 11-årig labradorblandning, en 8-årig storpudel och en 3-årig... 2
Svar
23
· Visningar
2 195
Senast: __sofia__
·
Hundträning Hej! Vi har för en vecka sedan fått hem en gråhundsvalp, världens sötaste och piggaste lilla krabat! Jag har inte haft valp på 12 år och...
Svar
2
· Visningar
489
Senast: tanten
·
Hästvård Står just nu i ett jäkla mysterium. Tankarna går som en studsboll. Tänker jag berättar händelseförloppet så får vi se vad ni har o säga... 2 3 4
Svar
74
· Visningar
5 269
Hundavel & Ras Hej! Det är spännande tider för mig och min familj, då vi äntligen känner att det är en bra tid att skaffa hund. Tanken är att besöka... 2 3
Svar
40
· Visningar
5 566

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp