Så ledsamt att du också fått förlora en förälder alldeles för tidigt. Jag beklagar er sorg
Jag känner igen den där sorgen om att de inte fick "leva klart" sitt liv och missat en massa erfarenheter som hör ålderdomen till (däribland såklart barnbarn). Jag tycker att det är den sorg som är tyngst att bära. Och att vår dotter inte kommer få lära känna sin farmor är den allra yttersta sorgen (och även mormor såklart, men farmor bodde bara några få km bort och var en oerhört stor del av våra liv). Den sorgen och saknaden antar jag att vi alltid kommer bära med oss, genom alla dotterns milstolpar där vi sett framför oss att farmor skulle vara en del. Det är liksom inte bara sorgen över att någon är borta, utan också en sorg över allt som kunde ha varit men nu aldrig blev. Jag har endast förlorat anhöriga som varit "tillräckligt" gamla förut, och då är sorgen en annan. Åtminstone för mig.
Hoppas fortfarande det är en fas som råkade sammanfalla eller utlösas av att vi tog nappen.
jag livet kan vara så orättvist.
. De springer runt och ropar på dem och svarar vi blir de arga och skriker NEJNEJ MAMMA TUT TUT och viftar med elefanten.
Kul nästan jämt, som sagt. (Peppar peppar verkar det ha slagit ganska lindrigt mot vår familj tack och lov).
