Idag satt jag på golvet på Coop och försökte fånga in en larv som trillat av min tröja. Jag var på väg där ifrån när det knep i hjärtat av att se den där på marken så jag satte mig ner och försökte fånga in den med händerna. ”Vad har du där då?” hör jag en färgstark kvinna framför mig säga och jag ser bara hennes leopardmönstrade tofflor. ”En larv bara”, svarade jag. ”Den trillade av min tröja så jag ska försöka släppa ut den.” ”Sånt där gör mig så jäkla glad, ska du veta!”, sa hon innan jag pep iväg med den gröna larven i handen. Den blev jätteglad när jag satte den på ett löv utanför. Blev helt till sig i hela kroppen, och jag fnissade när jag tänkte på kvinnan i leopardtofflorna.
Ibland tänker jag att livet, och lyckan, inte är så himla komplicerat ändå.
Ibland tänker jag att livet, och lyckan, inte är så himla komplicerat ändå.