Även om det ofta svider så är det sådana kommentarer som gör att en orkar en bit till och att en faktiskt ger sig själv en klapp på axeln.
Verkligen. Förändringarna presenterades förra veckan och kom som en överraskning för mig. Först blev jag lite tagen på sängen, och lite stött, över att jag inte blivit tillfrågad att dela mina erfarenheter innan de fattade beslut. Sen insåg jag ganska snabbt att de gör helt rätt och den chef som drev igenom förändringarna har koll. Han har följt mig på håll och till och från under året indikerat att han ser vad jag står i, och vad som inte fungerar. Nu fick han chansen att kliva in och jag inser att vi inte behövde stämma av. Han vet redan. Så sammantaget känner jag att jag kommer kunna lämna med vetskap om att de som betyder mest för mig internt har sett vad jag har gjort, utan att det behöver bli så värst mycket snack om det. De vet. Jag vet. Det är fint.