Idag blev jag arg, vilket nog var ganska bra. Jag slet ju som en bäver så att släkting skulle få mat igår eftersom det var panik. Nu när jag pratade med hen misstänkligjorde hen killen som var så gullig och hjälpte hen. Innan dess så ringde annan släkting kvart i tio igår kväll (det blir många släktingar) och meddelade att släkting 1 höll på att svälta ihjäl. Ja och? Hen har kunnat köpa mat vilket var det viktigaste. Släkting två var tyst och sedan, ja så är det väl och sedan upprepade hon det. Jag orkade inte prata så var bara tyst medan hen upprepade jaja ett antal gånger.
När jag sedan pratade med släkting idag så började hon yra om att jag har kontroll över hennes konton och det blev till att jag kunde stjäla från henne. Då röt jag faktiskt och sa att ok, då har vi inte någon mer kontakt. Hon blev faktiskt spak och lite mer sansad. Att det sedan är så synd om släktingar hon inte har haft ett dugg med att göra på flera år är en annan sak. Hen ojar sig över att en släkting i generationsledet efter mig som pluggar på KTH är det så synd om eftersom hen äter så dålig mat och inte kommer få jobb. Eftersom hen sett yngre män äta korv med bröd. Hen har alltså aldrig öht haft någon kontakt med personen ifråga.
Och ja, jag kommer ringa socialtjänsten imorgon. Men hen kommer behöva röntgas och sedan se till att hen går till onkologen den 5 juni. De kommer aldrig att få iväg hen dit.