Jag reagerade på min sons svenska läsebok han hade i ettan. Texten var full av sådant jag fått lära mig inte är ok. Så här kunde det stå:
Men detta kan väl ändå inte vara korrekt va?!
Varför då?
Gillar det inte, ser så löjligt ut när det lika gärna kan stå sa istället.
Jag håller inte med. Ska vi konsekvent då också skriva mej, dej osv istället för mig och dig? Båda formerna finns ju, och man behöver ju lära sig att det kan stå det ena eller det andra. Sade är ju definitivt vanligare åtminstone i lite äldre texter.
Jag håller med och särskilt när det gäller en läsebok för förstaklassare.
Än så länge tycker jag bättre om dig och mig men ser inget konstig med att det blir vanligare med mej och dej.
I den här meningen ska det väl vara "frågade mamma" eftersom det var just det hon gjorde.
Fast sade är fortfarande korrekt att använda. Det är inte alls fel att någon lär sig det ordet. Jag, däremot, skulle gärna se att fler använder ordet "givit" eftersom jag tycker att ordet "gett" är så väldigt dialektalt och likt slang. Faktiskt hemskt gräsligt att säga, så jag säger själv "givit". Det anses ju visserligen vara lite gammalt, men det gör inte mig något, det är fint!
Frågade/undrade/viskade osv
Det må vara korrekt men ser ändå inte bra ut.
Är det inte lite så vårt språk är? Att vi gillar olika i det och därför använder det olika? Vissa använder ordet "dom", men det skulle aldrig falla mig in att göra det så jag tar hellre skammen att någon gång då och då skriva fel när jag använder "de/dem". För mig är det riktigt att använda "sade" i en läsebok, ordet "sa" har ju dessutom alltid varit en talspråklig förkortning av "sade", liksom "nåt" för "något" och "nån" för "någon" och andra liknande ord. Inget man skriver i en text egentligen. Det kanske man gör mer nu i och för sig, men det fick jag lära mig att man inte skulle.
Det tycker jag inte att vi är. Det är ljudböcker hit och ljudböcker dit. Som pendlare ser jag massor med vuxna som sätter på sig hörlurar och tar fram mobilen. De gånger jag ser någon ta fram en bok höjer jag nästan ögonbrynen i pur förvåning, och många gånger är den som tar fram en bok en yngre person/tonåring/ung student, inte en vuxen. Man klagar gärna på att unga inte läser och skriver som man gjorde förr, men tänker inte på att många vuxna faktiskt inte heller gör det. Det är mobilen som gäller även för många vuxna! Dessutom gärna framför barnen redan från när de är riktigt små.
Jag håller med här. Mig själv som exempel, jag läste en påse böcker i veckan i mellan- och högstadiet. Nuförtiden läser jag kanske två böcker om året. Men jag lyssnar på massor av poddar, ljudböcker osv. Jättetråkig utveckling, men mobilen lockar mer
I andra sammanhang tycker jag också att det är upp till var och en vilken form man väljer, även om sade numera inte är så vanligt, men i en läsebok är det något helt annat. Där skall texten vara språkligt korrekt men så enkel som möjligt och att använda ord och former som är mindre vanliga försämrar inlärningen.
Jag har precis använt ordet "givit" i ett bokmanus jag jobbar med just nu. Jag funderade länge men "givit" kändes definitivt bättre och såg bättre ut. Men - jag misstänker att korrekturläsaren kommer att ändra det till "gett" (vi får se); det är viktigt att ett manus håller en konsekvent linje och i mitt fall väljer man de lite "nyare" orden. Jag tyckte t.ex. det var lite ledsamt att alla mina "något" bytts ut till "nåt" inte minst för att det ändrade melodin i meningarna. Men det handlade om att vara konsekvent texten igenom så jag fick finna mig i det.
