Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

[NineInchNails]

Vissa föds in i en hästfamilj som har det gott ställt, fina hästar, bra instruktörer och allt annat man drömmer om.
Sen finns det vissa andra, som jag själv som har fått ta sig till stallet på egen hand, betalt alla ridlektioner själva, frågat snällt och desperat om man skulle kunna få vara skötare på någon häst. Ja helt enkelt fått kämpa för sitt intresse.

Så nu vill jag höra era historier. Har ni fötts in i hästvärlden och fått allting "gratis", eller har ni fått kämpa för ert intresse?

 

[jassica]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag har nog fått allt gratis, mamma var hästintresserad som ung, men i vuxen ålder livrädd, köpte en shettis åt mig när jag inte var gammal alls, sen har det bara rullat på, när jag var yngre skötte hon försäljning och nya inköp etc, alltid betalat allting.

Nu på äldre dagar har jag själv bestämt hästar osv, hon har dock alltid betalat, nu rider jag inte sen flera år tillbaks, utan tränar travhästar, har två egna-.

 

[Sickan]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Din historia är min.
MEN nu är jag förälder själv (i o f s vuxna barn nu) men de tillhör nog den senare katergorin - fått allt "gratis" - av mig naturligtvis Jag kan lungt säga att jag gett mina barn allt det jag önskade men själv inte fick. Och jag älskar varje minut jag har fått och ännu får tillbringa med mina döttrar i vårt stall och våra hästar. Jag känner mig mycket lyckligt lottad som kan göra detta.

 

[Riley]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag har fått allt gratis.
Har inte lagt ut många egna kronor på mitt hästintresse och min häst under åren, det har alltid varit självklart att föräldrarna stått för majoriteten av alla omkostnader, även under de perioder jag haft en (liten) egen inkomst.

Min mamma sysslade med hästar som ung, och det har aldrig varit något snack om att jag inte skulle få möjligheten att göra detsamma. Började med ridning och när jag i barndomen blev rädd och slutade blev jag tvingad att börja med ponnytrav istället.

På något vis tror jag det alltid varit viktigare för mina föräldrar än för mig själv att jag varit aktiv inom sporten, därav att jag fått allt serverat, även om jag naturligtvis fått ta uppehåll precis när jag velat.

 

[Zephira]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Det finns en baksida på det myntet också, att få allt "gratis".

Min syster började rida och tävla när hon var 11 år och fick efter någon termin på ridskolan en egen ponny. Mina föräldrar byggde om ett uthus till stall och hästverksamheten var igång.
Det förväntades mer eller mindre av mig att jag skulle ta över syrrans hästar när de blev för små för henne och börja rida och tävla jag med, vilket jag gjorde med en viss motvilja då jag blev så himla arg och besviken när jag misslyckades. Under tonårstiden fick min mamma för sig att vi skulle föda upp egna hästar och då helt plötsligt skulle jag dessutom bli unghästutbildare. 15 år gammal (!)... Då slog jag bakut och såg till att välja ett gymnasieprogram (tekniskt/matematik) där jag helt enkelt inte hade tid med hästar...
Jag var ett ganska stressotåligt barn och så här i efterhand hade jag kanske aldrig hållt på med hästar om jag inte blivit "intvingad"...

Idag är det tämligen komiskt, min syster har inte haft häst på 20 år medan jag utbildar unghästar för fulla muggar och tycker det är superkul! När man kom upp i 20 års åldern fick man en helt annan distans till hästarna och sedan dess känns hästlivet mer harmoniskt för mig. Nu blir jag inte uppstressad när jag ska till stallet utan precis raka motsatsen! Lugn och avslappnad. Innan upplevde jag det mest som stress och press samt sura föräldrar så fort det gick dåligt på en tävling.
Kan tillägga att jag har dålig, om än ingen, kontakt med mina föräldrar idag...
Trots allt som de "ställde upp" för mig.

 

[Araminta]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag får väl säga att det är en blandning mellan arv och slump. Jag är infödd i en förhållandevis rik familj men utan något som helst hästintresse. De betalade i flera år de dyra terminsavgifterna till ridskolan, med hela släkten engagerad hade jag förmånen att rida två dagar i veckan. Sedan ett par år tillbaka betalar varken jag eller familjen inte ett öre för mitt hästintresse utöver rese och klädeskostnader (som jag naturligtvis betalar för själv). Det började med att jag började jobba på ridskolan och själv jobbade in mina ridlektioner. En dryg timmas jobb för en lektion. En fair deal för en tjej som inte hade mycket till egna pengar men började känna sig för stor för att "ta" så mycket pengar av mamma och pappa varje termin. Jag har alltid haft en enorm respekt för pengar.

Jag skaffade mig även i sköthäst, i ordets bokstavliga bemärkelse. Jag la ner min själ i skötandet och så småning om så blev "förmånen" att få pyssla med en privathäst mer och mer utav ett jobb. Jag började rent av få betalt. Ett par hundralappar då och då, små presenter, gratis fika/lunch etc etc. Det hela har sedan eskalerat till att jag idag, efter tre år och utöver "lönerna" som fortfarande droppar in, får veckovisa lektioner i tömkörning (slutade rida för ett drygt år sedan). Alltihop mot att jag hjälper till och avlastar ett par-tre dagar i veckan.

Jag kan väl sammanfatta det med att jag har lite av varje. Jag har en stödjande, välbärgad familj, jag har haft en enorm tur (hittat en fantastisk sköthäst med en underbar ägare) och jag har jobbat hårt. Den win-win situation jag och hästägaren har hittat är jag både enormt tacksam för och ganska stolt över. Att som okunnig ridskoletjej i Stockholm rent av kunna tjäna på sitt hästintresse är stort!

 

[aramis]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

[
Jag tillhörde skaran av trånande fantiserande barn med tindrande ögon som var gång jag såg en häst drog en djup suck av längtan.

Började rida på ett par shettisar ett par gårdar bort. Fick sen kontakt med ett stall med äldre travhästar "som ingen brydde sig om", där härjade vi fritt i några år. Tog alltid själv cykeln och trampade dit och hem 6km enkel resa via 90-väg. Sen såldes gården till ett annat mer seriöst hästintresserat par och dom hade nog inte hjärta att schasa bort oss så vi fick fortsätta vara på gården och hjälpa till med div. sysslor och rida på några av de snällare hästarna.

Varje födelsedag stod det häst högst upp på önskelistan. Varje år sa mina föräldrar att det är ingen ide att du önskar dig en häst för du kommer inte att få någon. Efter flera år så insåg jag det och ändrade då till ko. Mina föräldrar såg ut så här Min motivering var att får jag ingen häst så kanske jag i alla fall kan få en ko. Den kan jag också rykta på mocka åt och rida lite i hagen i alla fall....

När jag efter år av hästprat fick mina första ridlektioner i present vart jag så glad att jag grät av lycka. (mycket pinsamt tyckte jag då, men det gick inte att hålla tillbaka. Minns det som igår.)

Min första egna häst köpte jag själv i vuxen ålder för mina ihopsparade pengar. Många var de gånger då jag tänkte för mig själv att det var just detta jag drömt så om i alla år. En vacker stor (170cm) välutbildad häst som bara är MIN. Han var min dröm och kommer alltid ha en egen plats i mitt hjärta.

Nu har jag en unghäst som jag ridigt in själv och håller på att vidareutbilda själv. Fortfarande får jag nypa mig i armen ibland jag är lyckligt lottad och jag uppskattar var stund med mitt underbara sto.

 

[Septicemia]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag är född med en fot i hästvärlden och den andra i stan.

Är uppvuxen med mormors shettisar ute på landet och har alltid haft möjlighet att ha häst. Däremot så har föräldrarna inte alltid backat upp intresset och träningar, ridlektioner och allting extra runtomkring har jag fått betala en hel del för.
Jag har "alltid" haft egen häst, men inga tävlingsambitioner utan är hobbyryttare och ridit för tränare så mycket sparpengarna har tillåtit. Har fått läsa mig till mycket och lärt mig otroligt mycket av äldre stallkamrater (ridlärare, veterinärer mfl utöver de jämnåriga) och självklart hängt runt på ridskolan i perioder.

Så mormor är den som hjälpt mig till en början och det är tack vare henne jag har möjlighet att ha egen häst men det har sällan varit enkelt. Det har varit jag som mockat hagar, kört hö, målat stall, tagit hand om sjuka hästar, haft tidiga insläpp på helgerna och långa kvällar där matteläxan gjorts uppe på en höbale eller under hästens krubba.
Föräldrarna har ställt upp sporadiskt med skjuts och backat upp ekonomiskt så mycket de kunnat. Men intresset för hästar är jag ensam om att ha och jag har finansierat hästköpen på egen hand.

Hästarna jag har haft har inte varit några superstjärnor, men de underbaraste jag stött på, och värda minst lika mycket som kompisarnas tävlingsponnyer.

 

[Anna-KarinO]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

När ja va liten stod mina föräldrar för det ekonomiska men jag fixade allt annat. När vi köpte min först häst fixade jag allt, stall, vetrinärbesiktning, hovslagare, tränare, folk som va hästkunniga som kunde hjälpa mig att kolla på hästen ja va intresserad av mm mm. Mina föräldrar är inte alls intresserade av hästar utan tycker de är mest läskiga.

Har lärt mig hur mycket som helst av att få fixa allt själv även om det va tungt vissa perioder.

 

[TinyWiny]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag har fått kämpa för mitt intresse.
Ett litet axplock av vad jag gjorde:

Jag började min karriär som fyraåring då jag gick till en granne en km bort och drog iväg deras islänning (som aldrig reds) bort till andra änden av hagen, där klättrade jag upp på stenmuren och hoppade på. När jag väl var på drog hästen järnet bort till andra änden av hagen. Jag hoppade av tog hästen i pannluggen (ibland hade hon grimma) och drog bort henne till andra sidan, igen och igen och igen tills hon tröttnade och vägrade gå Totalt livsfarligt, utan hjälm och utan vett.
Min granne gav mej hundra kronor i födelsedagspresent för att jag skulle köpa en hjälm men mina föräldrar tyckte att det var onödigt och sa att jag skulle spara pengarna istället

Jag terroriserade alla grannar med häst vare sig de ville eller inte och lyckan var total när jag första gången fick "rida" med sadel och träns. Jag kände mej enormt duktig som fick hästen att gå dit jag ville istället för att den bara drog genom hagen

När jag var 8 så red jag min första lektion, det var prova på på ridskolan och en kompis skulle dit och jag fick följa med.
Sedan tjatade jag mej till att få endel av barnbidraget så att jag kunde rida någon lektion i månaden.

Parallellt hade jag hittat en övergiven fjording som hade stått och fått föl i många år som ingen brydde sig om drygt 1 mil bort. Jag började rida henne och det gick riktigt bra. Jag slet som ett djur med den hästen i ett år, sedan såldes hon

Då hittade jag ett arabstuteri bara tre km hemifrån som jag hängde i och där jag mockade mej halvt ihjäl. Lyckan var ju att få vara nära dessa underbara djur Där fick jag aldrig rida även om överenskommelsen var att jag skulle få betalt för mockningen genom att få rida.

Sedan fick min kompis en häst och vi byttes om att rida och cykla, en vinter var hennes föräldrar så snälla att de betalade allt för en häst till så att jag skulle få en "egen" hos dem.

Sedan hade jag en häst jag red på vars ägare var utomlands ett år. Det var nog första gången jag tyckte att det var långt, dit var det drygt 15 km och det var jobbigt på vintern.

Jag lyckades till slut få ihop pengar så att jag fick rida lektioner 1 gång i veckan men i gengäld fick jag då inga kläder eller andra saker utan det var enbart ridningen.

Jag har sparat och längtat efter egen häst och efter att ha tagit hand om alla andras hästar i så många år så köpte jag min första egna häst när jag var 33 år.
Min dotter däremot har jag försökt ge allt det jag inte fick, hon började på ridskola som sjuåring (den som jag jobbade på då) och har sedan fått sköthästar och foderhästar allteftersom för att sedan få en egen när hon var 13 år.

Jag har verkligen försökt att inte föra över min längtan på henne men ärligt talat så hade hon inte kämpat så som jag gjorde. Men hon älskar sin häst och jag är så otroligt glad för alla de timmar vi har ihop i stallet och med hästarna.

 

[Ingela_S]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Min historia är någon sorts blandning. Pappa är uppvuxen på bondgård och arbetshästar men har inte haft någon hästintressse som vuxen, och mamma är rädd för hästar. Det krävdes lite tjat för att jag skulle få börja på ridskola och ännu mera tjat när jag ville ha en egen häst. Men jag fick som jag ville i båda fallen. Pappa har varit med som support från backen hela tiden, mamma mest på ridskoletiden. Ridskolan låg några mil bort så jag fick alltid skjuts dit när det var lektion och jag var aldrig i stallet utöver det. Tror jag började när jag var 8 år och slutade när jag var 13.

Mellan ridskolan och hästägandet var jag skötare på en kompis häst i ett par år och det skötte jag helt själv. Var i stallet nästintill dagligen då, min bästis hade häst i samma stall så det blev ofta att jag följde med dit och hjälpte till med lite av varje. Hästägare blev jag när jag fyllde 15, då jag fick en helt underbar travare, och så länge hästen stod på helinackordering så fick jag skjuts till stallet någon gång när det var dåligt väder, annars tog jag mig dit på egen hand. Sedan flyttade vi till ett kollektivstall och då drog jag med mig pappa lite till markservicen. Han var med mig och morgonfodrade varannan helg och släppte in på kvällarna ibland. Alltid lättare att vara två. Självklart var det skönt att kunna få skjuts också när pappa ändå skulle med, men hade han stannat hemma så hade jag cyklat själv. Mamma har hållit sig lite mer på avstånd sen jag fick egen häst. Skjutsat ibland och efter att jag började studera på högskolan hjälpte hon mig med mockningen några dagar i veckan innan jag fick tag på en medryttare. Både ackorderingsstallet och kollektivstallet låg på 5-10 minuters cykelväg hemifrån.

Pappa har också varit med när vi fått hem hö och halm som skulle lastas av och stuvas in i ladan eller på loftet. Pappa lade alltid beslag på tjugan innan någon annan hann ta den, jag gissar att det var lantbrukargenerna som kom fram då.

När det gäller pengar så har jag blivit sponsrad med det nödvändiga som stall, foder, veterinär, hovslagare och försäkring. Utrustning har jag alltid stått för själv (förutom när jag var liten och senare det dyra som sadel och vintertäcken). I samband med högskoleutbildningen tog jag över alla kostnader själv, men fick i gengäld bo hemma utan att betala hyra.

Så jag tycker nog att jag har haft det rätt bra. Inte född in i lyxlivet, men inte behövt slita häcken av mig heller.

 

[Andorra]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag fick inte köpa häst förrän jag var vuxen och flyttade hemifrån. Pappa tyckte det var en onödig hobby och mamma är livrädd för hästar. Fick iaf gå på ridskola i några år sen köpte kompisarna häst och jag red hos dom så ofta jag fick.

En kompis hade en ponny hos sig en vinter och den red jag utan mina föräldrars tillstånd hela vintern. De hade hört att ponnyn var farlig men den var hur snäll som helst bara det att dom som ägde den inte hade någon hästvana öht och inte klarade av den. Det var ingen problemponny utan en väldigt trevlig D-ponny om man bara hade en del ridvana.

Nu har jag haft egen häst sedan -95.

 

[Anonym94]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

jag fick börja på ridskolan när jag var 7 år, tillsammans med min ett år yngre kompis.
När vi var 11-12, och alltså ridit i ca 4-5 år upptäckte vi att det fanns ett ridlekis på gångavstånd från där vi bodde. Vi började gå sit där ibland, det blev mer och mer. Tillsist var vi där nästan varje helg, och vi fick lite riktiga uppgifter, som att hjälpa till att sadla av, mocka lite mm. Efter ett tag började vi få betalt och uppgifterna blev mer bestämda och fler. Slutade med att jag fortfarande, 16 år, jobbar där varje helg med det mesta, främst leda ridturer för barnen i skogen. Vi passar hästarna när ägaren är bortrest, får köra när vi har tid mm, för detta får vi en ridlektion för 320 kr/vecka, plus extra på t.ex sommaren.
när jag skaffat medryttarhäst har jag själv letat annonser och svarat, men mamma har följt med mig för att titta lite på stallet och så första gången.. eller mest kolla vad det är för människor.

ingen i min familj är hästintresserad, mamma var när hon var liten, morfar hade hästar tills mamma var ca 5 år (arbetshästar).

 

[MiniLi]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag har alltid varit ensam hästintresserad men mina föräldrar har stöttat och ställt upp för att jag skulle kunna utöva mitt intresse ändå. Började på ridskola som sexåring och där hängde jag varje dag i många många år. Var skötare på ridskolehästar och privathästar, fick rida mer och mer allteftersom jag utvecklades. Som 15 åring fick jag min första egna ponny.
Mamma och pappa har alltid betalat (tills jag började jobba, sen dess har jag betalat själv) men jag har fått göra jobbet själv och jag har fått avstå mycket annat. Ex så fick jag behålla 100 kr/månad av barnbidraget, resten gick till hästen.

 

[Praefatio]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Mina föräldrar hade inga pengar när jag var liten men försökte ordna så att jag fick rida så ofta som möjligt. När jag var tio fick de bättre inkomster och då var det första som hände att jag fick börja rida. När jag var tretton så fick jag extrajobb i ett stall mot privatlektioner, perfekt tyckte mina föräldrar och slutade betala. Efter det har jag betalat eller slitit ihop till allt.

Betalar min egen häst fortfarande och har köpt både denna och förra för egna pengar men numera har mina föräldrar en väldigt god inkomst och ställer upp med pengalån om det krisar, dock med tanken att jag ska återbetala så småningom, i min egen takt. Dessutom hjälper de till och skjutsar och så när det behövs, vilket är mer värt än någonting annat (pengarna brukar lösa sig ändå).

Har med andra ord inte blivit serverad någonting på silverfat sedan jag var barn. Men det är skönt att ha det så. Det har gett mig en bra syn på pengar och fått mig att uppskatta det faktum att jag kan hålla på med hästar väldigt mycket.

 

[Raderad medlem 94602]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag har också fått kämpa en del. Ingen i min familj hade mitt intresse. Mamma var livrädd, pappa bara intresserad av brorsans brottning och utförsåkning och brorsan själv är superallergisk.

Fick tjata i flera år innan jag som 10-åring fick börja ridskola. Dit fick jag dock cykla året runt eftersom några hästkläder i bilen inte var att tänka på (för brorsans skull) Byta om inne var också otänkbart. Så sommar som vinter (och i dalarna blir det kallt) så bytte jag om ute på trappen hemma. Av med allt utom t-shirt och trosor och ner i en påse som knöts ihop och springa raka vägen till duschen. Stallkläderna fick sen ligga ute i påsen till nästa dag då e skulle användas. Jättemysigt att gå ut i -18 grader och klä på sig djupfrysta kläder

Sköthästar, medryttarhästar, foderhästar och sen egen häst har jag skaffat allt efter min egen ekonomiska förmåga. Inte en spänn har jag fått i hjälp. Mig gör det inget att ingen i hela släkten delar mitt intresse för i stallet är det BARA jag! Min tid, mina pengar laggda. Där har jag mitt ostörda andningshål. Min egna värld. Mitt eget äventyr.

Nu har 27 år gått och jag är fortfarande inbiten hästtjej.

 

[Rie]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag föddes hästintresserad. Pappas familj hade häst och han var hästintresserad - dock inte lika intresserad som jag. När jag var 9 år fick jag börja rida. Jag är tacksam för att min hårt arbetande far (företagare) varje onsdag körde hem de två milen för att hämta mig till ridskolan. Sedan följde jag med honom hem när han slutat för dagen.
Dock var onsdagar nybörjardagar så det var sämre med "uppflyttning" till någon annan grupp. I högstadiet slapp han detta för då kunde man väja ridning i "fritt valt arbete".
Då hade jag sedan länge gett upp hoppet om egen häst, trots att jag ju tjatat.
Men när jag började kolla lite om stipendier för studier i USA så gav mina föräldrar med sig och jag skulle få egen häst.
Det blev en högst älskat men envist, misshandlat sto som jag hade till dess att hon dog. Då hade hon varit i min ägo i drygt 23 år...
Mina föräldrar betalade allt omkring hästen. Dock hade vi henne hos en granne och eftersom hon inte gick att lasta utan stora risker så blev det inga lektioner mer.
Kostnaderna blev därför inte heller så stora. Pappa har också hjälpt mig med utfodring, höhämtning, ja allt tänkbart även sedan jag blev vuxen.
Då klarade jag ju det själv men han ville det.
Min mor var hästrädd men hjälpte till så gott hon kunde.

När jag började jobba så började jag ju att betala efter förmåga.

Jag känner mig lyckligt lottad att ha haft föräldrar som förstått mitt brinnande intresse och som velat/kunnat stötta.

Rie
hästägare sedan 1976.....

 

[_Yggdrasil_]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Nja helt lätt har det inte varit även om jag haft mycket tur.

Började som två åring med att få sitta på grannens halvblod på 172 och efter några år på deras ponny. Men eftersom Mamma är hästrädd vart det inte så mycket mer

När jag var 7 år bad jag Mamma om att få börja ridskolan hon lät mig lite motvilligt börja för hon tänkte jag snart skulle tröttna... Eftersom vi kände ridskolechefen på ridskolan i i kommunen fixade hon en egen ridgrupp till mig och en tjej till, jag lärde mig väldigt fort och efter ½ år fick jag börja rida med mina klasskompisar som ridit 1-2 år på ridskola.

När jag var 13 hände det som många hästungar drömmer om! Min Pappa var hos en granne som hade ett gäng tävlingshästar och vips så fick jag börja rida ett av halvbloden! Och jag fick gratis ridlektioner flera dagar i veckan av hästägaren som var precis hemkommen från Strömsholm!
Jag lärde mig så otroligt mycket av henne och hennes Pappa och har dom att tacka för istortsett allt jag kan!

Efter ett halv år flyttade alla tävlingshästarna ner till kommunens ridskola där min ridlärare fått jobb och vips var jag utan häst men hon plockade hem en av sina gamla ponnyer till mig och jag fick rida och sköta den precis som om hon var min egen.
Så endag fick jag reda på att hon förmodligen skulle säljas (hon var då 25 år) och jag var helt förkrossad! Mamma insåg att det va dax att hjälpa mig och lovade mig att betala uppstallningen om hon fick halva mitt barnbidrag.
Så i Mars när jag var 14 år tog jag pengarna jag fått för jultidningsförsäljningen och köpte min första häst

Sen har det rullat på och mycket tur har jag haft! Nu har jag tre hästar. Min blivande ridhäst köpte min sambo åt mig för att jag behövde muntras upp när jag var tvungen att lämna tillbaka min älskade foderhäst för att jag blivit gravid.
Älskar hästarna och även om de tar mycket tid och pengar är de värda det!!!

Ska även tillägga att min Mamma hjälper mig med försäkring och hö.
Och en anna kul sak är nu i våras när jag och min sambo var på Scandinavium hade min Mamma hand om hästarna helt ensam och tog in dom och släppte ut dom i hagen helt själv! Inte dåligt för en som knappt vågat titta åt en häst för 15-20 år sen!

 

[CarolineB]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Jag har fått det gratis. Min föräldrar är lantbrukare och mamma var hästintresserad (men aldrig tävlat osv) och hade en fjording hemma när jag var liten.

De har alltid supportat mig (och gör det fortfarande, är 21) på ett helt fantastisk sätt!

Jag är helt säker på att vilket intresse jag än haft så hade mina föräldrar stöttat mig i det och ställt upp, de tycker det är viktigt med ett intresse.

Det vet jag redan idag, att den dagen jag själv skaffar barn så kommer jag supporta dem till 100%!

 

[tassel]

Sv: Vad har ni fått göra för ert hästintresse?

Kan inte säga att jag fått så mycket gratis. Jag är den enda i familjen som är intresserad av hästar, bla min mamma är livrädd för dem och avskyr djur i allmänhet. Har ständigt fått höra att det inte är värt att satsa på mitt intresse eftersom jag ändå bara kommer tröttna på det såsmåningom. (hon satte mig bara på en massa andra aktiviteter som jag verkligen verkligen inte tyckte om).

Jag blev intresserad av hästar då jag följde med mina kompisar som red på ridskola. Jag hade dock inga vänner med egen häst jag kunde få rida och att rida någon annan privatpersons häst (bli skötare) var det inte tal om att få från föräldrarna (är man inte myndig bestämmer föräldrarna ju allt) de tyckte det var farligt och riskabelt eftersom det kan vara vem som hellst som lurar en på annonser etc.

Fick dock anmäla mig till ridskola själv då jag var 15 år och kunde betala lektionerna själv med hjälp av en del av barnbidraget.
Då jag sedan fyllt 18 ville jag prova på att ta en häst på foder under en sommar, där fick jag fixa allt själv med hjälp från bror att köra släpet, och en massa sparade pengar från mitt håll. Inte ett ynka intresserat eller uppmuntrande ord från mamma kom det, eller annan hjälp.

När jag sedan fick mitt körkort hade jag iaf förmånen att få låna bilen och då äntligen kunde jag bli medryttare!. Så nej jag tycker inte jag fått något "serverat" förutom att jag får låna bilen till stallet. Alla ponnyåren gick till spillo eftersom föräldrarna inte tyckte det var värt att satsa på mitt intresse (eftersom jag bara skulle tröttna ngn gång). Lärt mig att vill man ha något får man fixa det själv, och det gäller inte bara hästeriet, man får tyvärr aldrig något gratis. Jag vet iaf att om jag någon gång får barn tänker jag stötta dem till 100 % i vad de än vill satsa på, vet hur kasst det är med föräldrar som bara bryr sig när man håller på med saker som DE vill att man ska och som de själva är intresserade av, och inte bryr sig om vad det igentligen är som barnet är intresserad av.