Vad jobbar du med?

[Mabuse]

Åååh vad jag önskar att jag hade varit tillräckligt smart för att bli affärsjurist. Verkar så galet roligt! Jag gillar mitt nuvarande jobb också, men ändå.

Som tröst: jag intervjuade en gång en affärsjurist som bytt bana och nu jobbade på Migrationsverket. Han förklarade att visserligen tjänade han betydligt bättre som affärsjurist, men han ledsnade på att ägna sitt liv åt att hjälpa rika människor att bli ännu rikare. Och så kan man ju se det. Jag tror i vilket fall inte att det är ett jobb alla känner sig motiverade för.

 

[Raderad medlem 19815]

Som tröst: jag intervjuade en gång en affärsjurist som bytt bana och nu jobbade på Migrationsverket. Han förklarade att visserligen tjänade han betydligt bättre som affärsjurist, men han ledsnade på att ägna sitt liv åt att hjälpa rika människor att bli ännu rikare. Och så kan man ju se det. Jag tror i vilket fall inte att det är ett jobb alla känner sig motiverade för.

Sant. Jag trivs också bra med mitt nuvarande jobb där jag jobbar mycket mer medborgarnära.

 

[Chili]

Kul tråd!

Jag är biolog och jobbar som miljökonsult. Detta är vad folk tror jag gör:

Inte allt för långt ifrån sanningen faktiskt. De flesta ser mest ut som fågelholkar och förstår inte att detta jobb ens finns. Som biolog som mest jobbar med naturinventeringar är jag helt enkelt ute mycket i skog och mark och försöker hitta arter eller strukturer som hjälper mig att värdera naturen. Alternativt projekterar jag fiskvägar förbi dammar och andra konstruktioner i vattendrag, gör provfisken och skriver massor med rapporter. Som konsult jobbar jag ständigt i olika uppdrag och befinner mig i olika delar av uppdragsskedet simultant hela tiden - i uppstart, genomförande och avslut.

Det bästa är den ständiga utvecklingen. Massor med personlig utveckling, kunskapsbyggnad, stor frihet i arbetsuppgifterna. Det står aldrig stilla. Det negativa är att det aldrig står stilla. Hög press, stress, ständigt fokus. Det bästa är också att få vara med och påverka stora projekt i samhället och kunna värna om naturen på ett konkret sätt.

Drar nytta av att vi arbetar med allt från sälj till själva uppdraget till fakturan. Det har gett ett ganska bra helhetsgrepp på många saker och jag har fått stor tilltro i att jag har lätt för att lära mig helt nya saker.

Jag testade en massa olika saker innan jag hamnade på biologi. Det var vänner som lotsade mig i rätt riktning när jag var sisådär 21-22 år. Då kikade jag på jägmästare men föll för biologi. Jag visste inte vad jag ville göra exakt men det var åt rätt håll. Min utbildning var inriktad på fisk och vatten, idag är jag mer intresserad av terrester biologi och har hittat ett program som jag önskar jag hade läst. Men så kan man inte heller tänka. Nu är jag där jag är och är superglad att jag genom mitt jobb fått hitta det som känns rätt för mig, utan att behöva byta jobb.

 

[Kilauea]

Kul tråd!

Jag är biolog och jobbar som miljökonsult. Detta är vad folk tror jag gör:

Inte allt för långt ifrån sanningen faktiskt. De flesta ser mest ut som fågelholkar och förstår inte att detta jobb ens finns. Som biolog som mest jobbar med naturinventeringar är jag helt enkelt ute mycket i skog och mark och försöker hitta arter eller strukturer som hjälper mig att värdera naturen. Alternativt projekterar jag fiskvägar förbi dammar och andra konstruktioner i vattendrag, gör provfisken och skriver massor med rapporter. Som konsult jobbar jag ständigt i olika uppdrag och befinner mig i olika delar av uppdragsskedet simultant hela tiden - i uppstart, genomförande och avslut.

Det bästa är den ständiga utvecklingen. Massor med personlig utveckling, kunskapsbyggnad, stor frihet i arbetsuppgifterna. Det står aldrig stilla. Det negativa är att det aldrig står stilla. Hög press, stress, ständigt fokus. Det bästa är också att få vara med och påverka stora projekt i samhället och kunna värna om naturen på ett konkret sätt.

Drar nytta av att vi arbetar med allt från sälj till själva uppdraget till fakturan. Det har gett ett ganska bra helhetsgrepp på många saker och jag har fått stor tilltro i att jag har lätt för att lära mig helt nya saker.

Jag testade en massa olika saker innan jag hamnade på biologi. Det var vänner som lotsade mig i rätt riktning när jag var sisådär 21-22 år. Då kikade jag på jägmästare men föll för biologi. Jag visste inte vad jag ville göra exakt men det var åt rätt håll. Min utbildning var inriktad på fisk och vatten, idag är jag mer intresserad av terrester biologi och har hittat ett program som jag önskar jag hade läst. Men så kan man inte heller tänka. Nu är jag där jag är och är superglad att jag genom mitt jobb fått hitta det som känns rätt för mig, utan att behöva byta jobb.

Hur lätt var det att få jobb efter utbildningen? Det kanske beror på inriktning i och för sig.

 

[Cambrie]

Kul tråd. Och vad intressanta yrken alla har :-)

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Det är olika, många tror nog inte ens att det finns människor som jobbar med integration (det jobbar ju alla lärare, fritidsledare och många andra grupper med till exempel, men jag tänker på just papperet). Sedan tror jag nog de flesta tror att vi mest öppnar bankkonton och sådana grejer när det kommer till vuxna och är ute och roar oss med olika aktiviteter när det kommer till ungdomarna och ensamkommande vilket i och för sig är arbetsuppgifter som ingår. Men inom integrationen så jobbar man även hårt med samhällsutbildning inom svenska lagar och regler, man har kontakt med myndigheter, man sätter sig in i människors migrationsprocesser även om det inte är det första vi gör och hänvisar dem till var de går för att få hjälp, har kontakt med gode män, är psykolog, fritidsledare, sjuksyster, förälder, handledare, lärare, kock... Ja vilken roll som nu än behövs.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Det finns så många bra saker med jobbet. Alla underbara människor man träffar, jag jobbar framförallt med ensamkommande unga och hämtar lite kvotflyktingar när det behövs. De ensamkommande är fantastiska att jobba med där flera blivit vänner för livet när de flyttat ut av en eller annan anledning.Jag trivs med mångkultur och ser ju att det faktiskt fungerar, att mycket av det rassarna vill ha fram i media faktiskt bara till 99% är rent förtal och skitsnack, det känns så himla bra för mig själv att faktiskt kunna säga att man har tron på mänskligheten för att man faktiskt ser den från den riktiga sidan.
Det känns också bra, just när det kommer till ungdomarna, att kunna utbilda dem inom demokrati och tryckfrihet och åsiktsfrihet och hoppas att de, om de inte får stanna, i alla fall har fått ett frö sått i deras huvuden för de är fortfarande unga och formbara och det är den unga generationen som kommer att kunna göra världen bättre.
Det sämsta - det är lätt att bli medberoende, det kan kännas tungt när bra personer som rotat sig väl i samhället får ett avslag och inte får stanna. Sedan får man aldrig glömma att de ensamkommande är tonåringar, med hela den processen de ska igenom där.

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Att bemöta människor som ofta har otroligt tunga bagage, jag håller även utbildningar och föreläsningar så att prata inför andra har jag lärt mig. Och språk, är hyfsat lättlärd inom språk och tack vare jobbet gör jag mig förstådd på fem språk idag.

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Halkade in på ett bananskal, jobbade med flyktingar inom en större internationell organisation utomlands och läste en internationell utbildning. Tack vare det fick jag jobb på ett hvb hemma i kommunen för ensamkommande, sedan fick jag fler och fler och lite andra uppgifter. Fungerar bra just nu men jag ska dock testa jobba inom samma organisation med liknande arbetsuppgifter i höst utomlands så får vi se. Jag studerar samtidigt som jag jobbar och förhoppningen är att jobba på ambassad i framtiden eller med någon organisation med flyktingar på plats, det ena har jag som sagt en fot inne på, det andra har jag en liten praktik på inom ett par veckor för att se om det överhuvudtaget passar mig att vara på ambassad. Vi får se vad jag blir på riktigt när jag blir stor helt enkelt

Jobbar inom integrationssektorn i kommunen.

 

[Chili]

Hur lätt var det att få jobb efter utbildningen? Det kanske beror på inriktning i och för sig.

Jag fick några jobb först på skolans forskningsprojekt där jag jobbade under terminer/sommaren. Fortsatte studera till en master då det är svårt att få jobb efter endast 3 år, fick dock jobb under första året på mastern tack vare kontakter. Så jag skippade fortsatta studier och valde jobb då jag kände mig färdig med skolan.

Generellt skulle jag säga att det är ganska svårt, kräver ofta kontakter när man är nyexad. Att göra praktik eller exjobb hos företag är nog extra viktigt och att vara villig att flytta. Vet många biologer som fått byta bana då det inte går att få något jobb. Jag hade arbetslivserfarenhet sedan tidigare och erfarenhet inom biologi genom extraknäcken, det tro jag är till mycket stor fördel jämfört med att bara ha pluggat och aldrig jobbat. Om man vill fortsätta med en doktorstjänst och är villig att flytta verkar det finnas mycket kul, speciellt utomlands.

 

[Hedinn]

Jag är egenföretagare, har en ridsportsbutik i dagsläget.

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Många tror väl att det främst går ut på att sälja grejer. Den tid jag inte gör det/befinner mig i butiken är jag ledig, i princip.
I själva verket är det väl allt administrativt runt omkring som tar mest tid. Det ska planeras ekonomiskt, det ska bokföras, stämmas av, skickas in momsdeklarationer och årsredovisningar till Skatteverket, köpas in produkter och på något vänster ska det räknas ut vad folk vill ha kommande säsong, så att man slipper sitta på ett lager som inte blir sålt. Plus att man helst ska veta att man säljer nog mycket innan fakturan ska betalas.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Det bästa är väl att jag kan planera en stor del av min tid och mycket av arbetet kan jag göra från "vilken plats som helst". Att man kan informera folk om funktion på olika typer av utrustning och varför det ska vara på ett visst sätt. Har haft fokus på sadlar och även bett, som intresserat mig väldigt mycket, väldigt länge. Även att det är mycket ekonomi och administration, vilket jag tycker är löjligt roligt.

Det sämsta är väl att det är extremt svårt att få det lönsamt.

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Lite koll på ekonomi, planering, revision och skatteregler är väl aldrig fel att ha med sig i bagaget. Sen bör det väl vara någon form av merit bara att ha startat och drivit ett företag på egen hand.

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Det visste jag inte alls. Det var faktiskt ett rent infall, något som passade bra för stunden. Jobbade med hästar innan och hade väl tröttnat något, länge varit inne på att starta eget och efter en diskussion med ägaren av hästföretaget blev det en ridsportsbutik på gården, helt enkelt.

Nu är jag dock på väg att avveckla, och planen är att söka några utbildningar istället "något inom ekonomi", då jag tycker allt bakom varit betydligt roligare än allt praktiskt.

 

[chiliconcarne]

Spännande frågeställning!
Och jättesvårt att strukturera upp utan en mindre uppsats.
Jag tror att det fortfarande finns en fördom om läkare som "glamouröst".
I verkligheten handlar det mesta om vardagstråk (jag är distriktsläkare, ser annorlunda ut i andra specialiteter) med rutinärenden, och en del arbetsuppgifter som är väldigt tråkiga (öppna bölder är inte kul, att undersöka ändtarmar är åtminstone inte glamouröst).
Jag tror att det finns en utbredd missuppfattning om hur "enkla" vissa uppgifter är som att förnya recept. "Det tar ju bara två minuter". Ja, men inte om man ska vara noggrann och se till att rätt uppföljning görs.

Bäst: De gångerna man faktiskt gör verklig nytta. Det är inte så ofta inom min specialitet som nyttan märks på en gång, men de gångerna är det väldigt roligt.
Sämst: ständiga krav på perfektion. Ingen kan uppnå perfektion men människor kräver det av sådana som mig. Att inse att man faktiskt inte kan förändra patientens situation.

Bra kunskaper och färdigheter inom annat yrke: inga. Det är så "udda" så man har inte värst nytta av detta inom "normala" andra yrken.

Vet inte hur jag kom på vad jag skulle bli, men hittade på det någon gång i högstadiet eller så.

Känner man aldrig att man behöver ha väldigt bred kompetens om mycket när man är distriktsläkare och inte annan specialist? Eller skickar man ofta patienter vidare? Tänker att det måste vara svårt att ha koll på hur allt behandlas på bästa sätt. Det är ju skillnad på fysiska och psykiska åkommor. Träffar man inte på många skilda människoöden i yrket? Är det inte stressigt med lite tid per patient? Jag har fått den uppfattningen genom medier (har bara besökt läkare ett fåtal gånger i vuxen ålder).

 

[chiliconcarne]

Jag jobbar som skolkurator.
Folk tror att jag sitter på mitt kontor och pratar mindfulness, "plocka russinen ur kakan" ni vet..
I verkligheten går jag på möten. Mycket möten av olika slag. Jag har enskilda samtal om sånt som påverkar ens mående och vardag, stöd- och motivationssamtal (inte behandling!). Jag är lite av en sluss vidare när det behövs - för både elever och föräldrar. Jag har gruppaktiviteter, antingen i en klass eller med speciella grupper. Jobbar med pedagogerna, handledande osv. Finns med vid överlämningar mellan skolor, finns med i organisatoriska diskussioner osv. Jag är med i olika samverkansgrupper med aktörer utanför skolan.

Bästa med mitt jobb är såklart att jobba med människor, eftersom det är det jag gör. Jag gillar specifikt att vara med och försöka lösa kluriga problem, både direkt med en person och sedan runt individer. Sämsta med mitt jobb är att det är tungt ibland, jag får höra tunga historier och se mycket skit. I vissa situationer kännas det lite hopplöst - man är lite bakbunden känns det som eftersom det är så mycket mer än skolsituationen som spelar in för en person.

För andra jobb så är jag stresstålig och bra på att snabbt skaffa mig överblick över nya situationer. Jag är bra på att skapa kontakt med människor, både personal och "klienter/kunder". Jag har lärt mig mycket om samverkan med myndigheter och andra yrkesgrupper.

Jag har alltid intresserat mig för att jobba med framförallt socialt utsatta grupper. Har även jobbat på behandlingshem för ungdomar och i anstalt för män 18 år och uppåt. Jag läste Socialpedagogiska programmet på högskola och har funderingar på att komplettera - läsa till så jag blir Socionom. Har även funderat på att läsa till psykolog.

Spännande att läsa om hur jobbet som skolkurator är. Förstod aldrig vad en skolkurator hade för uppgifter när jag gick i skolan i forntiden. Träffar du eleverna som behöver stöd mycket eller går den mesta tiden åt till andra möten? Är det inte psykiskt slitande?

 

[chiliconcarne]

Jag tror att utomståendes bild av mitt yrke är väldigt färgat av film och tv, att det är väldigt tufft och våldsamt, att jag måste vara både stor och stark. Som att vi skulle slåss med folk var och varannan dag. Tvärtom, skulle jag nästan säga att det är i verkligheten. Jag har haft oändligt många fler fina och givande samtal med ofta ganska trasiga människor, än jag har legat på golvet och brottats. Dock behövs ju de där fysiska bitarna också när det väl gäller, även om det är extremt sällan. Jag kommer mycket längre i arbetet med hjälp av munnen än musklerna. Det är ett mycket roligt och omväxlande arbete varvat med halvtrist vardagslunk, ingen dag är riktigt den andra lik och jag vet aldrig vad som väntar när jag drar på mig uniformen på morgonen.

Det bästa med mitt yrke är som sagt att den ena dagen inte är den andra lik, sammanhållningen med kollegorna, att jag får träffa otroligt många olika människor och kan få känna att jag ibland gör skillnad för någon (ibland är dock denne någon inte en enskild person, utan kan också vara samhället i stort). Och jag behöver aldrig fundera på morgonen vad jag ska ha på mig på jobbet.
Det sämsta är att lönen inte är så bra som en skulle kunna önska, det kan vara påfrestande både fysiskt och psykiskt, att vi ofta ser mänsklighetens och samhällets baksida med allt vad det innebär och att jag nästan aldrig kan veta om jag kommer få sluta i tid eller inte.

Kunskaper jag kan ha med mig i andra yrken... Till skillnad från läkare jobbar vi ganska brett. Jag tycker själv att jag är bra på att både prata med och lyssna på människor, jag är stresstålig och flexibel och inte särskilt konflikträdd. Sedan tänker jag att allt det inrutade och säkerhetstänket kan komma att bli lite handikappande, åtminstone till en början, den dagen jag byter bana.

Jag visste inte riktigt att jag ville jobba inom det här yrket, jag halkade in på ett bananskal tack vare en kompis som rekommenderade mig. Jag tror inte att det är något jag vill arbeta med resten av livet, men jag trivs fruktansvärt bra med det just nu.

Vad jag jobbar som? Kriminalvårdare

Intressant att läsa om hur jobbet som kriminalvårdare är. Har man någon särskild utbildning eller blir man utbildad genom jobbet? Dels hur man hanterar de fysiska bitarna som du skriver behövs väldigt sällan, men även för hur man har de fina och givande samtalen som du pratar om. Inbillar mig att de kriminella inte direkt planerade som små att bli kriminella utan att de blivit påverkade av uppväxtförhållande och livet i stort och smått, men även att en del kan ha npf-diagnoser.

 

[chiliconcarne]

Kul tråd! Jag jobbar inte ännu men har nästan läst klart utbildningen till logoped och har snappat upp en del från praktiker.

Fördomarna kring logopedyrket är spridda och vaga, då folk i allmänhet har dålig koll på vad det är vi gör för något. Allt från de som inte vet alls och de som gissar på något med fötter eller logistik, till de som blandar ihop oss med talpedagoger och de som tror att vi lär barn säga R. Istället är det ett väldigt brett yrke där vi jobbar med alla former av kommunikationsproblem hos alla olika typer av människor. Barn, tonåringar, vuxna, äldre. Friska, sjuka, funktionsnedsatta. Språk, röst, tal. Vi finns lite överallt i samhället, främst inom kommun och landsting där vi jobbar på skolor och sjukhus.

Bästa med yrket är att man får leka med människor i alla åldrar. Det är enormt kreativt och humor är en grundsten i kontakten med alla patienter. Jag har haft enormt roligt med en man med global afasi som knappt kunde säga vad han hette. Å andra sidan är man samtidigt terapeut och får en del tunga historier i knät där systemet sätter käppar i hjulen för vad man skulle kunna göra.

Jag hittade yrket genom att lusläsa universitetets kurskatalog. Uteslutningsmetoden att stryka allt jag inte ville göra lämnade mig med logoped och sjuksyrra och mitt språkintresse fick mig att välja det första. Tack och lov. Logopedin har gett mig otroligt mycket som jag har nytta av konstant i min vardag: pedagogik, psykologi, vana att möta människor där de är och, inte minst, egna insikter om mitt egna språk och tal.

Får erkänna spontant tänkte jag på att en logoped jobbar med barn och tal. Intressant att läsa att det är ett brett yrke. Vad kan det finnas för kommunikationsproblem? Jobbar ni även med teckenspråk och bildkartor? Alltså inte bara det ”ljudliga” språket?

 

[chiliconcarne]

Jag jobbar med PR och Marknadsföring för en internationell modedesigner. Jag jobbar också i butiken/butikerna ibland.
Det bästa med yrket är att det är ganska fritt med mkt eget ansvar. Samtidigt kräver det rätt mkt sociala färdigheter. Jag måste vara ute mycket och knyta kontakter och hitta folk som kan vara ambassadörer för märket. Min uppgift är att få folk (främst offentliga personer då) att bära märket så att det kan höja försäljningen för märket här i Sverige. Rent krasst handlar det om att ordna press-events, skicka information till modemagasin, stylister och jobba med spons till utvalda personer. Tanken är att om jag väljer att sponsra en offentlig person/bloggare/tv-personlighet med tex. ett klädesplagg så är förhoppningen att det ska generera ökad försäljning.
Jag vet att jag har gjort ett bra jobb när det kommer massa folk och vill köpa en specifik sak för att de sett det på tex en blogg eller i en tidning. Sen fattar ju de flesta inte att det inte är en slump att de sett just den saken
Jag vill också gärna att modemagasin och stylister ska låna saker till plåtningar, vilket kommer generera PR för oss. Samtidigt är jag mycket ute på olika events själv och bär då alltid märket.

På sidan om så driver jag en blogg och får via den rätt bra kontaktnät och inbjudningar till tex modeveckor, visningar, events osv. där jag kan knyta bra kontakter som är till nytta för mitt andra jobb

Nackdelen med mitt jobb är väl att folk ibland inte fattar att man faktiskt jobbar. Folk tror att man rent planlöst bara driver runt och går på "fest" hela tiden.
Fördelen med mitt yrke är friheten, varierande arbetstider, det blir sällan långtråkigt. Jag är social och gillar att träffa människor hela tiden, det är nog en förutsättning!

Jag visste absolut inte vad jag ville bli, halkade mest in på detta på ett bananskal. Ursprungligen är jag utbildad arkeolog

Vad du jobbar med har jag blivit nyfiken på när jag läst i trådar som du skrivit i. Ditt jobb är nog mer krävande än vad folk tror, när man läser om vad du faktiskt gör på jobbet. Att en utbildad arkeolog byter bana och jobbar med mode är ju inte det första man tror. Tv och böckers bilder av arkeologer visar gärna att arkeologer är totalt ointresserade av mode.

 

[chiliconcarne]

Jag är socialsekreterare och jobbar med barnavårdsutredningar.

Skulle säga att det finns missuppfattningar åt båda håll gällande mitt jobb, antingen att vi tar barn frän deras föräldrar på lösa grunder hela dagarna, eller att vi aldrig gör något fast vi borde.
Det händer ju såklart att vi använder tvångslagstiftningen och tar barn från deras föräldrar, men det krävs mycket för att det ska finnas skäl att använda den och det är inte vi som fattar besluten, vi gör en ansökan till Förvaltningsrätten som är de som bestämmer om barnen ska vårdas enligt LVU eller inte. Om bedömningen görs att det är akut fara för barnet kan ordföranden i nämnden fatta beslut om att omedelbart omhänderta barnet, men det måste då skickas till Förvaltningsrätten som får avgöra om det var rätt beslut eller om vi ska släppa hem barnet.

Den vanligaste reaktionen jag får när jag berättar om mitt jobb är "det måste vara väldigt tungt", vilket ju på ett sätt stämmer, men det finns också mycket bra med det. Det roligaste är när det märks att det faktiskt blivit en skillnad, till exempel när jag träffar barn som har gjort en tydlig utveckling eller föräldrar som gjort förändringar i sina föräldraroller så de kan ta hand om sina barn på ett bättre sätt. Och när jag träffar mina placerade barn och ser att de är trygga och glada. Det gör allt annat värt det. Jag har också många fantastiska kollegor som alltid ställer upp och vi har väldigt roligt ihop. Sedan gillar jag att myndighetsutövning ger mig möjlighet att faktiskt förändra, det tror jag att jag skulle ha svårt med i andra socionomjobb.

Det sämsta är arbetsbelastningen, det är stressigt och jag känner ofta att jag inte hinner med det jag ska och att jag borde lägga mer tid på varje barn. Sedan är det psykiskt tungt förstås, det är svåra ärenden och svårt att släppa när man går hem. Innan jag började jobba med det här visste jag nog inte riktigt hur illa vissa människor faktiskt gör sina barn.

Jag tror att jag skulle ha mycket nytta av många saker i andra jobb, till exempel stresstålighet, vana att möta människor i kris och att jag har lärt mig att tvinga mig själv till att tänka bort jobbet på fritiden.

En sak jag tänkte på när jag läste ditt svar är, vad har de i Förvaltningsrätten för utbildning? Har ordföranden en gedigen utbildning att luta sig mot när hen beslutar kring eventuellt omhändertagande? Hur har du lärt dig att tänka bort jobbet på fritiden?

 

[chiliconcarne]

Hm, hur folk tror att mitt arbete är, tja det är väl att man är tjock, lyssnar på dansband, kort och gott ta alla fördomar mot lastbilschaufförer.
Hur det är egentligen, det är frihet under ansvar och det är så socialt och roligt. Jag trivs som fisken i vattnet, jag älskar det. Kommer till jobbet på morgonen, får mina papper vad jag ska göra under dagen, hoppar in i lastbilen och åker iväg till kunder och lastar/lossar, tjötar skit och har kul.


Det bästa är friheten, att kunna åka vart man vill utan att vara bunden till en plats.
Det sämsta är nog olycksrisken att råka ut för en allvarlig trafikolycka i jobbet.


Många, mitt självförtroende har växt något enormt under de få år jag jobbat som lastbilschaufför och har även många kunskaper och färdigheter från annat. Har jobbat med lite av varje innan jag hamnade här.


Jag visste aldrig, eller jo lite kanske. Jag har alltid varit fascinerad av stora fordon, jag skulle bli lokförare för det var tufft och coolt, dock inte lika häftigt när jag insåg att i snitt upplever alla lokförare ett självmord under sin karriär, sen flyttade jag och det blev inte längre pendelmässigt läge att bli lokförare.
Hade ingen direkt plan vad jag ville bli istället.


Jag läste till Grafisk Designer och webbutvecklare och halkade in på ett bananskal på en yrkesförarutbildning för lastbilschaufför.


Vad jag skulle söka mig efter? Hm, bra fråga. Har nog inget bra svar på den frågan.

Kul att höra hur jobbet egentligen är, jag hade inte tänkt mig att det är så socialt som du berättar att det är. Är det inte långa arbetsdagar och mycket tid hemifrån, när man jobbar som lastbilschaufför?

 

[chiliconcarne]

Jag jobbar som projektledare för investeringsprojekt i elnätet, dvs bygger elektriska anläggningar (ställverk). Det som är bra med att vara projektledare är att projektledning är rätt universalt så jag kan söka projektledarjobb inom nästan vilken bransch som helst sedan, när jag blivit lite mer erfaren. Och det är alltid en bra merit att ha erfarenhet av att jobba i och leda projekt. Jag gillar projektledarrollen för att jag gillar att styra (men utan personalansvaret som kommer med en chefstjänst), det går undan, är otroligt omväxlande och jag får ta mycket ansvar. Nackdelen med mitt jobb är att jag förväntas finnas tillgänglig mer eller mindre jämt, det är lite som att ha jour.

Till de som har lite tekniskt intresse och vill utbilda sig säger jag: välj en elkraftutbildning. Branschen skriker efter folk! Montörer, tekniker, ingenjörer etc. Det går att ta sig in både via KY-utbildningar och högskoleutbildningar. Själv är jag civilingenjör.

Jag vet inte riktigt vad folk tror om min bransch men jag tror att den har dåligt rykte. Elnät är en monopolverksamhet och många tycker nog att vi har för höga priser. Sanningen är att Energimarknadsinspektionen reglerar alla elnätsbolags intäkter så att ingen tar ut högre avgifter än vad som är skäligt. Många elnätsbolag höjer priserna just nu och det görs för att kunna förnya elnätet som till stor del är mycket gammalt. Anläggningarna jag bygger om är från 60- och 70-talet. De är varken personsäkra eller driftsäkra i sitt nuvarande utförande.

Vad har man för utbildning som projektledare? Du skriver att när du blivit mer erfaren kan du söka projektledarjobb i nästan vilken bransch som helst. Behöver man inte ha specifik kunskap om branschen för att ha tillräcklig förförståelse för det du ska jobba med? Är det inte jobbigt att man förväntas finnas tillgänglig mer eller mindre jämt? Har du tips på elkraftutbildningar?

Intressant att läsa om anläggningarna, men inte helt oväntat med tanke på att många miljonprojekt bostadsområden från 50-talet renoveras upp. Då tänker man på att samhället utvecklas och byggnader och anläggningar från 50-60 talet byggdes med annat tänk än i dagens samhälle och de slits och saker kan man inte laga i evigheter.

 

[chiliconcarne]

Jag jobbar som habiliteringsassistent på en gruppbostad för personer med funktionshinder (autism, downs syndrom, utvecklingsstörning mfl diagnoser). Jag har en tjänst på en gruppbostad för personer 40+ samt att jag jobbar som timvikarie på en annan där brukarna är ca 25 år. "Samma" typ av jobb men *ljusår* emellan, kan man säga.
Många tror att vi bara städar och lagar mat, och även om det är en stor del så är det långt irfån allt. Där jag har min tjänst så tar vi hand om *allt* eftersom våra brukare är i ganska dåligt skick både kroppsligt och mentalt. På mitt andra ställe är det mer som en fritidsgård där vi har otroligt aktiva brukare som har massor av aktiviteter. Naturligtvis efter förmåga och dagsform.

Det bästa med mitt yrke är brukarna. Jag bara älskar att vara med dom. Det är *underbara* personer allihop. Sämsta är att man inte räcker till. Vi hade behövt vara fler personal för att kunna ge dessa människor vad de behöver och förtjänar.

Att vi jobbar lågaffektivt är något som jag har nytta av i bemötandet med andra människor. Jag jobbar t.o.m lågaffektivt med min häst. Även mina kunskaper i teckenspråk. Jag tror framförallt min förmåga att "ta" andra människor är min främsta egenskap och som jag kan ha nytta av i vilket annat jobb som helst.

Jag är utbildad tandsköterska från början och har jobbat i tandvården. Habiliteringsassistent är mitt tredje yrke. (Jag har också varit egen företagare.) Just det här halkade jag lite in på ett bananskal då ett par i min närhet jobbar med detta och det behövdes folk och tja, på den vägen är det. Jag har nog alltid vetat att jag vill jobba med människor.

Låter som du har ett jobb där man kan få mycket tillbaka av brukarna som är underbara personer. Men hur orkar man med att känna att man inte räcker till? Att man är för lite personal för att ge människorna vad de behöver och förtjänar.

 

[mooi]

Spännande att läsa om hur jobbet som skolkurator är. Förstod aldrig vad en skolkurator hade för uppgifter när jag gick i skolan i forntiden. Träffar du eleverna som behöver stöd mycket eller går den mesta tiden åt till andra möten? Är det inte psykiskt slitande?

Nej, och det har ändrats en del bara sen jag själv gick i skolan (är 28 år nu).
Vi ska ju jobba främjande och förebyggande men ofta så sitter jag med mycket akuta ärenden -"brandkårsutryckningar". Det är svårt att komma förbi de akuta ärendena och komma ner till en förebyggandenivå men det är något vi jobbar med. Träffar en del elever i både akuta- och planerade samtal men lägger egentligen alldeles för mycket tid i möten. Sen har jag två skolor (hade tre tidigare) och då äts tiden upp av de olika skolornas möten.
Jo det är det absolut, mitt jobb är ju lite att ta emot andras "skit" och lyssna på mycket hemskheter. At hålla masken när man egentligen vill gråta. När man sitter med en 13-åring med färska strypmärken efter att ha blivit slagen på morgonen och tjafsa med polis och socialtjänst, då är det tufft. Eller som i våras när en elev avled i en olycka under en skolaktivitet - det var tungt. Jag var på plats vid olyckan strax efter att den hänt och då är det "fake it til you make it" som gäller.

 

[chiliconcarne]

Jobbar som medicinsk sekreterare. De flesta vet knappt om att vi finns haha. Ofta får jag frågan om det är samma sak som läkarsekreterare (det är det gamla namnet på yrket) och om det verkligen finns jobb som det? Grejen är att det är jättebrist och läkarsekreterare är inte så bra beskrivning på vad vi gör, vi skriver inte bara journalanteckningar. Vi hanterar väldigt mkt av allt det administrativa inom vården, sånt som ingen tänker på att någon gör. Vi ger också mkt service till läkarna och till viss del andra yrkesgrupper i vården. Det är till oss alla kommer när datorn strular eller när de inte vet var ngt papper ska skickas
Det bästa med jobbet är att man får en bra inblick i olika sjukdomar, behandlingar med mera, att känna att man kan ge bra hjälp och service till kollegor. På min arbetsplats jobbar vi som ett team vilket gör det väldigt roligt. Gillar också att det inte är ett jobb som är lätt att ta med sig hem, jag kan släppa jobbet när jag går hem vilket inte alltid varit fallet innan. Det sämsta är att det blir mkt stillasittande, kan ibland kännas lite enformigt när det blir mkt diktat och man inte kan bryta med ngt annat att göra. Man blir ibland lite trött i öronen när man skrivit mkt. Men det allra sämsta är lönen, vi skulle ha 2-3000 mer tycker jag i ingångslön.
Erfarenheten av att jobba administrativt, vara organiserad och vara serviceminded tror jag att jag skulle kunna ta med mig till nästa.
Jag har tagit lång tid på mig att komma på att jag ville jobba med detta, läste en termin till tandhygienist (skittråkigt), utbildade mig till ridlärare och jobbade med det några år, fick för mig att jag skulle bli förskolelärare (inte min grej alls) men hoppade av och sedan kom jag på att jag skulle söka till sekreterarutbildningen och äntligen blev det rätt. Men är glad att jag har vågat prova och ffa byta när jag insett att det inte blev rätt. Ridlärarjobbet var mitt drömjobb men även det har sina baksidor och nu njuter jag av att kunna ha hästarna bara på fritiden igen, helt på mina villkor.

Ditt jobb skulle jag nästan vilja ha, vad går man för utbildning? Är det svårt eller lätt att få jobb i storstad tror du? Administrativt jobb tror jag skulle passa mig. Är det någon patientkontakt i jobbet? Är det stressigt? Hur fungerar det? Dikterar läkare direkt efter läkarbesök det som skall in i journalen och ni skriver in det?

 

[chiliconcarne]

Jag jobbar som vägarbetare .Det låter väl inte sådär kul .Typ någon som står och lutar sig mot en spade hela dagen.
Men jag har jobbat åt samma AG i 34 år och i början så var det mer inrutat då vi skulle ha order på allt vi gjorde men nu har vi en såkallad platt organisation så jag planerar mina dagar själv och ser vad som ska göras .Trivs bra med jobbet då det är fritt !
Första åren så jobbade jag på stenkrossen och efter ca 7 år så avyttrade vi den och jag gick över på mer lastmaskinsarbeten .Mina nuvarande arbetsuppgifter är Gruskörning med lastbil ,En hel del bergsprängning och manuellarbeten och vinterhalvåret är det snöröjning och trummtining .
Men då jag har blivit skadad så kommer jag antagligen att bli omplacerad innom företaget till lättare arbeten och lastmaskinsjobb klarar jag inte mer men lastbilen går skapligt !
Trivs som fisken i vattnet på mitt jobb då man få ta stort ansvar kanske mer än jag får betalt för .

Jag började min karriär som pottkusk på en långvårdsavdelning och det var en erfarenhet som jag tycker är bra att ha så får lära sig hur människor som är välldigt sjuka har det och får förståelse för det .Fick båda jobben som ungdomsplatts som det hette på den tiden då man inte kom in på gymnasiet .
Jobbade ett halvår på långvården och sedan på min nuvarande arbetsplatts .
Sökte in på skogsbruksskolan men det krävdes höga betyg som jag inte hade och året efter sökte jag El&Tele och kom in men blev bjuden fast jobb direkt efter mitt halvår på undomsplattsen så utbildningen jag har är grundskola och massor med utbildning inom yrket och har behållit samma jobb i 34 år !

Det har ju varit en del skriverier senaste åren att folk kör som dårar när man håller på med vägarbete, är det något du upplevt att ditt arbete blivit farligare, för bilister och andra inte tänker på er vägarbetares säkerhet. Eller är det något du inte tänkt på? Är det inte ett tungt jobb fysiskt? Låter som du trivts bra som varit kvar inom samma arbete i 34 år.

 

[chiliconcarne]

Hur tror folk att ditt arbete är och hur är det egentligen?
Jag jobbar på bibliotek, som biblioteksassistent. Jag tror den stora fördomen är att vi sitter och rullar tummarna eller läser en god bok om dagarna.
Jag är placerad på s.k. katalogavdelningen, där min primära uppgift är att ta hand om nyinkomna böcker. (lite som julafton varje dag, packa upp paket!) Där jag utrustar och lägger in böckerna i vårt system. Ibland är det inga paket som kommer, ibland är det många, så dagarna kan variera. Laga och plasta böcker är också en daglig syssla. Utöver det har jag hand om fakturor, inköp av nya böcker och biblioteksmaterial som behövs på biblioteket eller på filialer. Och hjälper till där det behövs, allt från att sätta upp böcker till att ta hand om något evenemang som händer på biblioteket. Plus då så har man ett pass om dagen(2½-3h) i biblioteket där man står i receptionen.
Läsa böcker? Det får vi göra på fritiden, ingen avsatt tid till det även om man hade önskat.. Rulla tummarna? det blir det på morgnarna när man ska logga in sig i datorn/mail och systemet då det tar en ca 5min om datorn är på bra humör.

Vad är det bästa och sämsta med ditt yrke?
Det bästa är besökarna/låntagarna som kommer in och har frågor/behöver hjälp. Och det känns väldigt roligt att ha kunnat hjälpa med allt från kopiering till att hitta en bok. Samt kollegorna är underbara. Och flextiden är super!
Det sämsta kan ändå vara de låntagare som inte riktigt förstår förseningsavgift/kösystem och skäller ut en när de lyckats få en förseningsavgift på 4kr.
Samt när tekniken strular och besökarna har en vision att vi ska kunna laga allt inom det tekniska, och att vi ska veta precis allt vad som händer runt om lokala staden/Sverige/världen på studs.

Vilka kunskaper och färdigheter kan du dra nytta av om du söker jobb inom ett helt annat yrke tror du?
Servicemind och tjock hud har jag nog lärt mig som mest under tiden jag har varit här.

Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Jag hamnade här genom bananskal. Visste inte vad jag jag skulle bli, läste till webbdesigner, sedan programmerare. Efter det arbetslös, och hamnade till slut på biblioteket som bokuppsättare. Jag lyckades hålla mig fast, åtog mig mer jobb och hjälpte till där jag kunde och blev erbjuden fast tjänst efter 2 år.

Vad skiljer biblioteksassistentens jobb från bibliotekariens jobb? Vad har man för utbildning som biblioteksassistent och bibliotekarie? Ditt jobb låter riktigt kul praktiskt jobb blandat med administrativt är det jag tänker när jag läser ditt svar. Är det svårt att få jobb inom ditt yrke?