Vad kan vi göra mot mäns våld?

Bukefalos 30 år!

NilHe

Trådstartare
Just nu är jag så himla ledsen och känner mig hjälplös - anledningen är mäns våldsamhet.
En svensk polis blir dödad av en man i Danmark under ett slagsmål.
Manliga fotbollssupportrars allmänna våldsamhet.
Kvinnor misshandlas och dödas löpande av män.
Män skjuter andra, dödar eller skadar, i den kriminella sfären. Och ibland, av misstag eller otur, utanför den sfären.
Manliga diktatorer och en demokratiskt vald president brukar våld och krig.
Män våldtar i krig.

Det finns ingen quick fix (om nu inte jorden exploderar) men vad gör vi för att förändra världen? Vad kan man göra, på det stora och i det lilla?

Kvinnovåld t ex har jag följt i nog 30 år. Nya lagar kommer, nya politiker, nya tider, men problemet kvarstår.
 
Jag försöker uppfostra min son att vara snäll mot alla, människor som djur. Han är bara två år så jag vet inte om jag lyckats än. Om jag lyckas blir det en våldsam man mindre i världen. Om jag misslyckas vet jag inte vad jag gör.
 
Jag försöker uppfostra min son att vara snäll mot alla, människor som djur. Han är bara två år så jag vet inte om jag lyckats än. Om jag lyckas blir det en våldsam man mindre i världen. Om jag misslyckas vet jag inte vad jag gör.
Inte specifikt till dig, mer som fortsättning.

Problemet som jag ser det här är att föräldrar tyvärr står för den mindre biten av uppfostran. De är ärligt talat i andras vård mer än vad de är hos föräldrarna (jag räknar bort när de sover här nu). Föräldrar kan absolut göra en del, men om hela samhället uppfostrar dem i en riktning så blir det svårt att "vinna". Framförallt om man har en individ som är i riskzonen.

Hela samhället måste ändras. Men hur i hela världen går det ens till?

Det finns vissa exempel på när detta har skett i djurvärlden. Då har alla av manligt kön dött - och de unga ungarna som fanns då fick växa upp utan, det handlar om en babianflock https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC387274/
 
Inte specifikt till dig, mer som fortsättning.

Problemet som jag ser det här är att föräldrar tyvärr står för den mindre biten av uppfostran. De är ärligt talat i andras vård mer än vad de är hos föräldrarna (jag räknar bort när de sover här nu). Föräldrar kan absolut göra en del, men om hela samhället uppfostrar dem i en riktning så blir det svårt att "vinna". Framförallt om man har en individ som är i riskzonen.

Hela samhället måste ändras. Men hur i hela världen går det ens till?

Det finns vissa exempel på när detta har skett i djurvärlden. Då har alla av manligt kön dött - och de unga ungarna som fanns då fick växa upp utan, det handlar om en babianflock https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC387274/
Har lite svårt att se hur vi på förskolan uppfostrar pojkar till att bli våldsamma? Ett av läroplanens mål är att alla barn oavsett kön ska behandlas lika och ges samma möjligheter.
 
Det finns nog inget snabbt sätt att lösa det på, det som krävs är att inte tillåta att våld används, och att lära pojkar att det är okej att prata om känslor, att det är okej att inte vara "stark", etc...
Kanske omdefiniera vad "stark" innebär istället? Jag tycker att det är starkt att våga visa känslor till exempel, att våga be om ursäkt, att våga stå ut från mängden osv.
 
Kanske omdefiniera vad "stark" innebär istället? Jag tycker att det är starkt att våga visa känslor till exempel, att våga be om ursäkt, att våga stå ut från mängden osv.
Det tror jag är viktigast egentligen, att ta till våld är nog inte sällan ett symptom på att inte må bra och att inte veta hur man ska visa eller få utlopp för känslorna. Om det blir mer normaliserat att även män får må dåligt hade det nog hjälpt en hel del. Känslor måste ju komma ut nånstans, kvinnor riktar oftast det mot sig själva medans män ofta riktar det utåt.
 
Kanske omdefiniera vad "stark" innebär istället? Jag tycker att det är starkt att våga visa känslor till exempel, att våga be om ursäkt, att våga stå ut från mängden osv.
Jag satte det inom citationstecken av just den anledningen, för att visa att det inte är starkt att inte visa känslor, eller att prata ut om saker , etc
 
Det håller jag med om. Men det gäller även föräldrar i allra högsta grad, inte bara andra som har hand om barn. Tvärtom tror jag att man i förskolan är MER medveten om - och ofta diskuterar - problemet.
Det beror på tror jag. Dels så är inte alla förskolor superbra, och dels så är det också andra barn på förskolan som uppfostras av andra föräldrar som kanske har helt annan syn på det.

Lägg till att de även ser hur andra vuxna beter sig i samhället.

Det är inte så att jag menar att förskolan är nån skurk på något sätt. Mer att det här beror på så otroligt mycket att man inte kan peka på en sak, och det oavsett om man pratar föräldrar eller förskola. Och ju äldre barnen blir, desto mer upplever de världen på egen hand.

Men att det ÄR skillnad på slutprodukten - Det vet vi. Och skillnaden är ENORM när det gäller våldsbrott.
 
Det håller jag med om. Men det gäller även föräldrar i allra högsta grad, inte bara andra som har hand om barn. Tvärtom tror jag att man i förskolan är MER medveten om - och ofta diskuterar - problemet.
Jag tänkte på det när jag gick i DBT faktiskt varför man inte redan på dagisnivåer egentligen pratar mer med barnen om varför man känner som man känner och vad det finns för alternativ till destruktiva handlingar. Att prata är bra men man måste också ha ett alternativ att ta till när känslor blir för starka, så att känslorna har en sundare utväg så att säga.

Dagisnivåer kanske är för tidigt jag vet inte men iallafall borde dom lära ut sådant från första klass och upp igenom hela skolan tycker jag. Att lära sig också att faktiskt stå ut i känslor och inte vara rädd för dom för trots allt så håller inte känslor i sig särskilt länge egentligen och har man ett sätt att hantera det så lägger sig känslan.
 
Jag tänkte på det när jag gick i DBT faktiskt varför man inte redan på dagisnivåer egentligen pratar mer med barnen om varför man känner som man känner och vad det finns för alternativ till destruktiva handlingar. Att prata är bra men man måste också ha ett alternativ att ta till när känslor blir för starka, så att känslorna har en sundare utväg så att säga.

Dagisnivåer kanske är för tidigt jag vet inte men iallafall borde dom lära ut sådant från första klass och upp igenom hela skolan tycker jag. Att lära sig också att faktiskt stå ut i känslor och inte vara rädd för dom för trots allt så håller inte känslor i sig särskilt länge egentligen och har man ett sätt att hantera det så lägger sig känslan.
På förskolan är det en STOR del av vad vi gör med barnen. Hjälper dem att lösa konfilkter, att förstå sina känslor. Vad man får och inte får göra när man arg. Och så vidare, och så vidare.
 
På förskolan är det en STOR del av vad vi gör med barnen. Hjälper dem att lösa konfilkter, att förstå sina känslor. Vad man får och inte får göra när man arg. Och så vidare, och så vidare.
Håller verkligen med! Att tränas på att kunna vara i ett socialt sammanhang är liksom grunden för svensk förskola. Att leka med någon annan innefattar att kunna läsa av andras intentioner och kunna svara på dem för att leken ska bevaras.
 
På förskolan är det en STOR del av vad vi gör med barnen. Hjälper dem att lösa konfilkter, att förstå sina känslor. Vad man får och inte får göra när man arg. Och så vidare, och så vidare.
Det är ju bra, synd det inte fortsätter sedan i skolan också, det borde vara en del av undervisningen för det är en enormt viktig del av livet.
 
Just nu är jag så himla ledsen och känner mig hjälplös - anledningen är mäns våldsamhet.
En svensk polis blir dödad av en man i Danmark under ett slagsmål.
Manliga fotbollssupportrars allmänna våldsamhet.
Kvinnor misshandlas och dödas löpande av män.
Män skjuter andra, dödar eller skadar, i den kriminella sfären. Och ibland, av misstag eller otur, utanför den sfären.
Manliga diktatorer och en demokratiskt vald president brukar våld och krig.
Män våldtar i krig.

Det finns ingen quick fix (om nu inte jorden exploderar) men vad gör vi för att förändra världen? Vad kan man göra, på det stora och i det lilla?

Kvinnovåld t ex har jag följt i nog 30 år. Nya lagar kommer, nya politiker, nya tider, men problemet kvarstår.
Jag blev också tagen av nyheten. Jag har ingripit i några slagsmål ute och man blir påverkad - tänk om. Nu är det som tur är ganska sällsynt med dålig utgång - men tankarna väcks, bör man agera alls eller låta bli. Men det senare funkar inte för mig, så det handlar nog ändå mer om hur man agerar för att hålla riskerna rimliga.

Det här var ändå en polis, som är betydligt mer bevandrad i att bemöta skit än undertecknad.

På frågorna säger jag ändå att det är viktigt att så många som möjligt säger ifrån. Visar att det inte är accepterat och att det är fegt som satan att sänka sig till att ta till våld.
 
Självklart ingår det i undervisningen även på skolan. Uppdraget ingår i att fostra framtida samhällsmedborgare och det tror jag finns i bakhuvudet på de flesta lärare när de interagerar med eleverna på skolan.
Av dom vänner jag har som har barn i skolan så kan jag säga att den undervisningen inte direkt existerar på ett vettigt sätt överallt. Men är ju fint att tanken finns där.
 
  • Gilla
Reactions: Mkb

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp