Vad kommer du INTE att gå tillbaka till att göra när pandemin är över?

[Sel]

Jag sällar mig till skaran som hoppas att vi fortsätter respektera varandras sociala avstånd både genom att undvika att ta i hand och kramas, men också när vi står och samtalar med varandra. Det är SÅ skönt att slippa backa undan under ett samtal.

 

[Sezziyanen]

Jobba på kontor alla dagar i veckan.

 

[nullo-modo]

Kommer faktiskt inte på något mer än att inte gå tillbaka till att inte ha handsprit och papper i väskan.

 

[Scata]

Att inte gå tillbaks och förminska mina behov av egentid eller att tvinga mig att umgås med andra, befinna mig i sociala situationer som tar för mycket av min energi.
Som autistisk har jag äntligen förstått hur pass mycket vår värld, vardag faktiskt fungerar utefter neurotypiska personers sätt att att vara och på ett vis som därför oftast är bättre anpassade efter extroverta personers behov.

Att få se hur neurotypiska personer, de som har en extroverts behov av social samvaro med andra, må så dåligt över hur de begränsats har varit en aha upplevelse för mig. Det har fått mig att inse att det är inte konstigt att jag personligen kämpar med att balansera en vardag och känna att min energi räcker till, för hela mitt liv har jag fått sätta åtsidan mina behov för att må bra, för samhället fungerar som det gör.

Min tanke är att många människor med mig, har mått precis lika dåligt tills det här hände, som många neurotypiska/extroverta personer mår nu över att inte få sina behov tillgodosedda.

Vad bra skrivet! Precis så känner jag (utan att ha en diagnos).
Jag ska ta din text med mig för att förklara för de (släkten i synnerhet) som kommer att bli så glada när livet återgår till det mer normala att dom skulle vilja träffas hela tiden.
Jag ska påtala för dom att så dåligt som dom mår av en påtvingad exil, exakt så dåligt mår jag av en påtvingad social samvaro, och sen hålla tummarna att dom förstår.

 

[Angel]

Kommer faktiskt inte på något mer än att inte gå tillbaka till att inte ha handsprit och papper i väskan.

Känner så ungefär jag också. Jag gör det mesta precis som vanligt. Har ett jobb jag måste sköta till största delen från jobbet med liten möjlighet att jobba hemma, jag är rätt osocial och jag tar inte i folk i onödan och har arbetstider som gör att jag handlat mat på underliga tider på dygnet de senaste sex åren.

Möjligtvis att jag hoppas att de få restauranger som nu börjat med utkörning lite längre bort fortsätter med det, det är rätt praktiskt att kunna få pizza levererad

 

[Habina]

Att inte gå tillbaks och förminska mina behov av egentid eller att tvinga mig att umgås med andra, befinna mig i sociala situationer som tar för mycket av min energi.
Som autistisk har jag äntligen förstått hur pass mycket vår värld, vardag faktiskt fungerar utefter neurotypiska personers sätt att att vara och på ett vis som därför oftast är bättre anpassade efter extroverta personers behov.

Att få se hur neurotypiska personer, de som har en extroverts behov av social samvaro med andra, må så dåligt över hur de begränsats har varit en aha upplevelse för mig. Det har fått mig att inse att det är inte konstigt att jag personligen kämpar med att balansera en vardag och känna att min energi räcker till, för hela mitt liv har jag fått sätta åtsidan mina behov för att må bra, för samhället fungerar som det gör.

Min tanke är att många människor med mig, har mått precis lika dåligt tills det här hände, som många neurotypiska/extroverta personer mår nu över att inte få sina behov tillgodosedda.

Det har verkligen blivit en aha-upplevelse för mig med! Jag trodde nog att jag behövde mer social samvaro än jag gör, fast jag redan tidigare försökte minimera den.

Jag hoppas att det blir mer ok att vi alla är olika med olika behov efter denna pandemi. Risken är väl att vi får tillbaka samma förväntan som det var förut.

 

[em76]

Samma

Fast är det någon som vill ta i hand kommer jag nog ställa upp på det.

 

[Hannah199]

Ta i hand vid hälsning. Föredrar ett enkelt ”hej”.

Ja precis och att man får ögonkontakt. Det räcker.

 

[clusia]

Vistas ute i samhället när jag är sjuk. Sen känner jag inget behov alls av att flyga och hoppas verkligen jag slipper kramas.

 

[Egonson_]

Åka till stan så ofta som jag gjorde förut. Det var ett par gånger per vecka men det är för mycket

 

[Jenka]

Kan inte komma på nåt alls faktiskt som jag kommer fortsätta att inte göra alls. .
Kommer jobba en del hemifrån men åh vad jag längtar till kontoret.

 

[whalan]

Jag är tacksam att sambon äntligen har insett att han inte längre vill jobba på kontoret måndag-fredag. Att han jobbar hemifrån, underlättar enormt för oss som familj!

 

[Albatross]

Jag kommer inte återgå till att jobba på kontoret fem dagar i veckan. Nån dag i veckan kommer bli hemifrån.

Samma här. En del av mina arbetskollegor verkar längta tills de får vara på kontoret 8-17 mån-fre igen. Jag är definitivt inte en av dem och har redan sagt till min chef att jag efter pandemin gärna vill arbeta hemifrån åtminstone två dagar i veckan. Om inte annat så får jag definitivt mer gjort hemma.

 

[Enya]

Jag handlar mer via nätet när jag behöver något nu. Har visserligen inte givit mig på matinköp via nätet men mycket annat fungerar ju riktigt bra, så jag kommer ju totalt sett ha minskat butiksbesök.

Jag har aldrig varit mycket för att shoppa på ett shoppingcentrum egentligen, men nu känns det som en sak jag inte kommer att göra på länge än.

Arbetsmässigt ser jag ju att jag får jobba hemma fortsatt det jag gör, men det är ju upp till chefen vad som den tycker vi ska göra. Jobbar hemifrån två dagar i veckan nu äntligen.

 

[Modest]

Det har verkligen blivit en aha-upplevelse för mig med! Jag trodde nog att jag behövde mer social samvaro än jag gör, fast jag redan tidigare försökte minimera den.

Jag hoppas att det blir mer ok att vi alla är olika med olika behov efter denna pandemi. Risken är väl att vi får tillbaka samma förväntan som det var förut.

Men hur kommer det sig att du (m fl, kan inte tagga alla från mobilen) umgås med fler/oftare än vad ni egentligen vill i vanliga fall? Det är väl där problemet ligger, att inte kunna säga nej?

Jag har också stort behov av egentid men då tackar jag nej till umgänge bara. Alla har ju sin individuella gräns.

 

[Hannah199]

Jag handlar mer via nätet när jag behöver något nu. Har visserligen inte givit mig på matinköp via nätet men mycket annat fungerar ju riktigt bra, så jag kommer ju totalt sett ha minskat butiksbesök.

Jag har aldrig varit mycket för att shoppa på ett shoppingcentrum egentligen, men nu känns det som en sak jag inte kommer att göra på länge än.

Arbetsmässigt ser jag ju att jag får jobba hemma fortsatt det jag gör, men det är ju upp till chefen vad som den tycker vi ska göra. Jobbar hemifrån två dagar i veckan nu äntligen.

Samma här. Gillar inte att shoppa kläder i butiker. Jag ägna mkt tid åt att leta fram snygga outfits på nätet. Hinner tänka och ändra och tänka igen. Fåt ofta komplimanger för min klädstil men jag tror det beror på att jag inte går in på hm och velar utan bygger upp idéer i huvudet efter bilder på kläder online.
Är lite som en hobby. Dessutom kommer man över en hel del fynd och så köper man oftast bara det man ska. Inte så mkt impulsköp.

Sen är det en mardröm för mig att gå in i en provhytt... usch. Får ångest bara jag tänker på det. Alla dessa gropar i låren som jag vill slippa se

 

[Jenka]

Samma här. Gillar inte att shoppa kläder i butiker. Jag ägna mkt tid åt att leta fram snygga outfits på nätet. Hinner tänka och ändra och tänka igen. Fåt ofta komplimanger för min klädstil men jag tror det beror på att jag inte går in på hm och velar utan bygger upp idéer i huvudet efter bilder på kläder online.
Är lite som en hobby. Dessutom kommer man över en hel del fynd och så köper man oftast bara det man ska. Inte så mkt impulsköp.

Sen är det en mardröm för mig att gå in i en provhytt... usch. Får ångest bara jag tänker på det. Alla dessa gropar i låren som jag vill slippa se

Jag föredrar också (sen länge) att handla på nätet. Så mycket lättare med beslutsångest då
Bara några få saker som kräver butik egentligen.

Rimmar dock rätt illa med min önskan att handla mer kläder second hand. Mycket lättare till barnen.

 

[Alandia]

Känner helt ärligt att det är inte mycket som jag saknar, är annorlunda, från innan Covid-19. Kan vara att jag näthandlar lite mer och inget jag kommer att sluta med. Att hälsa med handskakning gick jag kurs för ca 10 år sedan att inte göra (ja det kändes fånigt, då), ingen som jag arbetar med gör det redan sen innan (arbetar inom intensivvård).

 

[Hannah199]

Jag föredrar också (sen länge) att handla på nätet. Så mycket lättare med beslutsångest då
Bara några få saker som kräver butik egentligen.

Rimmar dock rätt illa med min önskan att handla mer kläder second hand. Mycket lättare till barnen.

Ja second hand är ju lite svårare. Mina barn får ärva lådvis med kläder från sina kusiner så det lilla jag behöver köpa till dem köper jag nytt.

Jag slutade handla kläder i butiker för typ 7 år sedan. Kan se nått i skyltfönstret som lockar nån gång ibland men det är inte ofta.

Sen händer det ju att det som kommer inte passar (ovanligt) då brukar jag behålla det (om det inte var något dyrt). Finns alltid någon kompis som vill ha eller köpa.

Sen blir jag så himla trött av spring på köpcentrum. Helt slut efteråt... tänk vad energi det sparar att nätshoppa. Mkt roligare ☺

 

[Hannah199]

Men hur kommer det sig att du (m fl, kan inte tagga alla från mobilen) umgås med fler/oftare än vad ni egentligen vill i vanliga fall? Det är väl där problemet ligger, att inte kunna säga nej?

Jag har också stort behov av egentid men då tackar jag nej till umgänge bara. Alla har ju sin individuella gräns.

Ja det funderade jag också på...
Ska ju inte kännas som ett "måste" att umgås?