Vad ska jag bli när jag blir stor?

[Derivata]

Är en fråga jag måste ha svar på tills min nästa enskilda träff i ett utvecklingsprogram som jag går på. Det är också en fråga jag bör ha ett svar på till i morgon då jag har initierat ett samtal på min arbetsplats om min framtid.

Men, jag har ett stort problem, jag kan formulera vad jag inte vill göra. Vad jag vill göra däremot har jag betydligt svårare att komma ut med. Janten i mig börjar genast motarbeta mig och skickar negativa impulser som indikerar på att jag inte skulle vara önskad på den eller den tjänsten, jag är helt enkelt för feg för att våga uttrycka mig i formerna av vad jag helst av allt skulle vilja. Nu har jag en förhoppning om att vad jag helst ska vilja göra ska kunna tolkas och urläsas i min ström av det som jag helst inte alls tar mig åt.

Sedan har jag ett ytterligare problem. Visst jag vet ungefär vad jag inte vill göra, men det är så mycket som verkar roligt som jag faktiskt skulle kunna göra, om jag skulle säga vad jag skulle vilja göra, stänger jag några portar till andra roliga dörrar då?

Bakgrunden är att jag börjar känna mig färdig med den tjänst som jag sitter på idag. Jag vill brinna igen, vill ha utmaning, känna mig förtvivlad för att jag inte kan något, vill kämpa för att lära mig det jag behöver kunna. Vill känna att jag blir bättre, vill helt enkelt utvecklas. Vill känna passion för mitt jobb igen, vill ha kaos (jag tenderar att drivas av kaos).

Ock sedan när jag faktiskt har kommit fram till vad jag vill göra, hur ska jag kommunicera detta så att det blir tydligt. Mina små instick och försökt till att insinuera har inte lyckats tidigare.

 

[fejko]

Skit i janten och ta chansen att svara vad du verkligen tycker skulle vara roligt att göra!

Undvik att prata om det du inte vill göra då kan du lätt uppfattas som negativ.

 

[Sleepy]

vad jag helst av allt skulle vilja.

Vad är det? Max tre ord. Go.

 

[mandalaki]

Bakgrunden är att jag börjar känna mig färdig med den tjänst som jag sitter på idag. Jag vill brinna igen, vill ha utmaning, känna mig förtvivlad för att jag inte kan något, vill kämpa för att lära mig det jag behöver kunna. Vill känna att jag blir bättre, vill helt enkelt utvecklas. Vill känna passion för mitt jobb igen, vill ha kaos (jag tenderar att drivas av kaos).

Är det inte just det du ska säga? Med tillägget ...och därför vill jag [vaddunuvill]. Först säger du det till dig själv, för att klargöra vad som ska insertas. Och när det är klart, till din arbetsgivare.

Vad är det värsta som kan hända? Du kan inte få mer än nej.

 

[Derivata]

Skit i janten och ta chansen att svara vad du verkligen tycker skulle vara roligt att göra!

Undvik att prata om det du inte vill göra då kan du lätt uppfattas som negativ.

Det är just den negativa framtoningen som jag vill komma undran, men jag har så svårt att formulera vad jag vill, jag vill jättemycket. Jag har ingen särskild dröm om att bli det och det. Det hade varit så lätt om det var så att jag exempelvis ville bli barnmorska, ja, då visste jag det och kunde jobba utifrån det.

Vad är det? Max tre ord. Go.

Jag känner mig jättekorkad. När jag ställer mig frågan Vad vill jag allra helst, är det som att alla spår av intelligenta tankar suddas ut, mitt ansikte blir lika långt som på en åsna och pippifåglarna börjar sjunga i otakt i mitt huvud. Ur detta kan jag plocka fram vissa fragment.

 

[Derivata]

Är det inte just det du ska säga? Med tillägget ...och därför vill jag [vaddunuvill]. Först säger du det till dig själv, för att klargöra vad som ska insertas. Och när det är klart, till din arbetsgivare.

Vad är det värsta som kan hända? Du kan inte få mer än nej.

De här fragmenten som surrar om kring som små ilskna tystlåtna krigare när jag försöker komma fram till vad det egentligen är jag vill, innan de flyger sin kos hör jag - jobba närmare kunderna, jobba mer med utveckling av verksamheten, jobba mer med förändringsarbetet, jobba som verksamhetsmässig minröjare.

Det värsta som kan hända just nu är att jag förlorar det bra samarbetet med min "behovsägare" som är den jag först kommer att prata med om detta, då han i sin verksamhet kan ha någon intressant tjänst för mig. Det som är negativt är att han visst har kommit med mycket bra erbjudanden till mig tidigare. Erbjudanden som har varit som klippt och skurna för andra, vilket jag givetvis har påpekat (och visat sig bli riktigt bra också!) Att jag inte har nappat på något av hans tidigare erbjudanden gör att jag har den känslan av att jag måste tacka jag nästa gång. Därför är det också viktigt att jag kan formulera mig så tydligt om min vilja så att han läser mig rätt.

Jag trodde att jag skulle kunna stanna på min nuvarande tjänst i ytterligare ett år, vissa delar av min tjänst är fantastiskt roliga och stimulerande. Dock har jag insett att min avdelning inte inom de närmsta åren kommer att ta ett sådant stort steg i den riktning jag skulle önska så att jag blev helt nöjd.

 

[Sleepy]

vill ha utmaning

jobba närmare kunderna, jobba mer med utveckling av verksamheten, jobba mer med förändringsarbetet, jobba som verksamhetsmässig minröjare.

There you go. Det räcker.

 

[mandalaki]

De här fragmenten som surrar om kring som små ilskna tystlåtna krigare när jag försöker komma fram till vad det egentligen är jag vill, innan de flyger sin kos hör jag - jobba närmare kunderna, jobba mer med utveckling av verksamheten, jobba mer med förändringsarbetet, jobba som verksamhetsmässig minröjare.

Det värsta som kan hända just nu är att jag förlorar det bra samarbetet med min "behovsägare" som är den jag först kommer att prata med om detta, då han i sin verksamhet kan ha någon intressant tjänst för mig. Det som är negativt är att han visst har kommit med mycket bra erbjudanden till mig tidigare. Erbjudanden som har varit som klippt och skurna för andra, vilket jag givetvis har påpekat (och visat sig bli riktigt bra också!) Att jag inte har nappat på något av hans tidigare erbjudanden gör att jag har den känslan av att jag måste tacka jag nästa gång. Därför är det också viktigt att jag kan formulera mig så tydligt om min vilja så att han läser mig rätt.

Jag trodde att jag skulle kunna stanna på min nuvarande tjänst i ytterligare ett år, vissa delar av min tjänst är fantastiskt roliga och stimulerande. Dock har jag insett att min avdelning inte inom de närmsta åren kommer att ta ett sådant stort steg i den riktning jag skulle önska så att jag blev helt nöjd.

Om du är så tydlig att han inte behöver läsa dig, är inte det det bästa? Jag kan tycka att han inte ska behöva göra det. Du pratade om små instick och insinuationer tidigare ... Varför kliver du inte fram och talar om vad du kan och du vill (när du bestämt dig, förstås)

En annan variant skulle kunna vara att ta upp ett samtal med honom mer förutsättningslöst - Jag vill röra på mig, jag tänker såhär, stämmer det med något du skulle behöva? eller nåt.

 

[Derivata]

Om du är så tydlig att han inte behöver läsa dig, är inte det det bästa? Jag kan tycka att han inte ska behöva göra det. Du pratade om små instick och insinuationer tidigare ... Varför kliver du inte fram och talar om vad du kan och du vill (när du bestämt dig, förstås)

En annan variant skulle kunna vara att ta upp ett samtal med honom mer förutsättningslöst - Jag vill röra på mig, jag tänker såhär, stämmer det med något du skulle behöva? eller nåt.

Det här är en jättejobbig process för mig, helt plötsligt så måste jag använda mig av termen "jag skulle vilja" och den ska relatera till något för min egen del. Att uttrycka min vilja eller åsikt är vanligtvis inte något som helst problem, så länge som det inte har med mig som person att göra, och just nu är det personen Derivata som så gärna skulle vilja göra något annat. Så fort jag tänker i termer "jag kan" så verkar mitt självförtroende åka ned i skoskaften och surna i fotsvetten. Jag kan inte ens formulera en målbild med mig själv som huvudperson föreställande vad jag skulle göra vid det målet. Vad jag behöver just nu är en boxningskudde och ett par handskar för att köra en rejäl omgång med mig själv.

Fram till nu har studier och yrkesval varit väldigt lätt, jag har halkat med i en porlande ström och hamnat riktigt bra till. Men nu när jag måste simma lite gör det ont.

 

[fejko]

@Derivata

Jag håller inte alls med om det vore bättre om du sa att "du ville bli barnmorska", jag tycker man ska välja yrke för att man tycker arbetsuppgifterna är intressanta och inte för att man vill ha en viss titel. Tänk så många människor som väljer yrke efter prestige och inte av intresse, blir de bra på sitt jobb? Oftast inte. Blir de lyckliga människor? Knappast!

 

[Derivata]

Tusen tack för att ni tar er tid att försöka hjälpa mig igenom det här.

Det gör ont att utvecklas som människa

 

[Derivata]

@fejko , menar mer att det för egen del hade varit så skönt att ha ett målyrke att sträva mot. Det är nu när jag ska försöka formulera och sätta upp något slags yrkesmässigt mål för mig själv som jag bara blir tom. Ironiskt eftersom en del av mitt nuvarande arbete som jag tycker om är just målformulering och målstyrning...Men då gäller det ju inte mig, personligen.

 

[fejko]

@Derivata

Kan du inte göra en målformulering för ditt alter ego "Svea". Vad är Svea intresserad av och vad driver henne?

 

[Sleepy]

Det här är en jättejobbig process för mig

Det fina är ju att det kommer att vara värt det.

Skriv ett tal: "Jag vill..."

Ställ dig framför spegeln, eller ännu hellre en kamera. Le - och håll ditt tal. Le igen.

 

[Derivata]

@Derivata

Kan du inte göra en målformulering för ditt alter ego "Svea". Vad är Svea intresserad av och vad driver henne?

Jättebra tips! Tusen tack, jag ska slå ihop detta med Sleepys tal så ska det nog bli ordning på mig igen.

 

[Derivata]

Det fina är ju att det kommer att vara värt det.

Det är ju det det är, annars hade jag inte kämpat med mig själv så här mycket. Då hade jag försökt välja en lätt väg ut, som i mitt fall skulle vara söka ett nytt jobb på ett annat företag, låta mig svepas med i nyförälskelsen för att sedan när den lagt sig åter igen trängas med mig själv i denna "vad ska jag bli ruta"

 

[Derivata]

Det initialt svåra är alltså inte att formulera för min nuvarande arbetsgivare vad jag vill. Det svåra är för mig att hitta vad jag vill.

 

[fejko]

@Derivata

Hur gick det?

 

[Derivata]

@Derivata

Hur gick det?

Jag har fortfarande inte kommit igenom hela processen. Jag måste låta det ta ännu mer tid inser jag. Har en deadline i september när jag har möte med min "mentor" då måste jag ha ett svar om han inte ska tappa tron helt på mig känner jag. I det fallet är jag dock väldigt spänd för jag har ställt en motfråga till honom -var kan du se mig?

Att inte ha hela processen klar för mig gjorde mitt samtal i onsdags väldigt enkelt. Det jag skulle förklara och få fram var att jag måste börja ta nästa steg nu, ett steg som ändå bara blir ett på vägen. Men ändock, har jag känslan av att hoppa, jag lämnar mitt trygga jobb som jag kan, jag lämnar delar som jag älskar att göra (men som jag visst kan fortsätta med i en annan roll, med kanske ännu bättre förutsättningar) jag måste helt enkelt lägga ned drömmen om att den rollen som jag har i dag faktiskt skulle kunna vara en helt fantastisk tjänst om det inte vore för en mängd omständigheter som inte på år kommer att förändras. Men i alla fall, har nu sagt att jag vill vidare, lämna denna tjänst och jag inser att jag måste släppa den helt för att släppa in någon ny hungrig och driven på min stol i dag.

Så om allt går igenom, om min nya "farfar" godkänner mig som trots allt inte har någon erfarenhet alls av det jag tänkt göra, blir det en ny roll för mig till hösten, kommer att gå parallellt med en superkollega som jag kan lära mig massor av. Sedan droppar jag av för barnafödande och när jag kommer tillbaka är jag ensam i denna roll. En roll som inte bara kräver nya kunskapsmässiga utmaningar utan som även innebär att jag måste jobba väldigt mycket med mig själv. Så även om jag känner att jag inte har nått hela vägen fram i frågan "vad ska jag bli när jag blir stor" så har jag tagit nästa steg som kommer att ge mig nya erfarenheter och den tilltänka rollen är långt utanför min komfortzon både personligt och arbetsmässigt så jag är nöjd med mig själv att jag har pressat mig hit, för att även om jag inte vet slutmålet så vet jag ungefär åt vilket håll jag ska gå.

 

[Derivata]

Snart ett år har gått sedan jag startade hela processen. Gudarna vet att tiden har behövts. Jag har slagits med jante och låg självkänsla, inte ska väl lilla jag tro att jag kan kliva fram och säga att jag nog helst av allt skulle vilja bli chef (som jag kom fram till att så måste det bli). Jag har brottats med tankar om att jag är dum som kliver av en roll där jag är etablerad, välansedd och faktisk bra på.

Det har varit lite fram och tillbaka där möjliga roller har diskuterats men nu är det klart, glad att jag har en bra arbetsgivare som har tålamod med mig. Otroligt mycket har landat och jag har haft otrolig hjälp av ett ledarskapsprogram som jag har gått genom jobbet. Personlig utveckling har varit fokus och det känns nu som att jag har landat även om jag måste erkänna att jag är väldigt rädd att röra mig utanför min bekvämlighetszon. Det här innebär att jag på måndag när jag kommer tillbaka från min föräldraledighet gör det som linjechef, och med det lämnar jag mitt trygga och ganska bekväma stabsjobb. Det är en grym utmaning där jag verkligen måste jobba på mina svaga sidor, shit jag måste börja kommunicera, delegera och ha en aning tålamod.

Tack alla ni som i denna tråd har gett mig råd.