Vad ska jag göra med mitt liv!?

Men det kan du ju göra nu. Ta tag i att läsa in ämnen, alltså.

Det känns som att du bygger in dig i ett extremt litet hörn om du absolut måste bo kvar i Jämtland (även under utbildningstiden) och du måste gå en utbildning som du kommer in på och som leder till ett jobb i Värmland och som är tillräckligt roligt - samtidigt som du utesluter att ens komplettera dina betyg, utan närmast skyller dem på din gymnasieskola (för närmare tio år sedan!).

Jag vill absolut inte bo här jag hade jätte gärna flyttat för flera år sen men min sambo har ett fast jobb här som han älskar och han trivs jätte bra här uppe, och vem är jag att bestämma att han ska flytta för att jag ska vara nöjd..?

Ja jag pluggar gärna upp ämnen men jag vill inte bara kasta mig in och börja plugga en massa random kurser, jag vill veta vad jag ska plugga och vart det ska leda, jag vill ha ett mål, jag är en människa som behöver mål för att få motivation. Och det innebär att jag vill veta vad jag ska plugga till och vad det kommer leda till för yrke och om det finns en rimlig chans till jobb i det yrket. Och jag vill inte heller ta nåt yrke bara för att,då kan jag lika gärna jobba med det jag gör, det ska vara något jag tycker verkar kul/intressant och praktiskt möjligt för mitt liv.

Och vadå Värmland? Vart kom det ifrån? :S eller menade du Jämtland?
 
Du behöver nog reda ut dina prioriteringar, vad är viktigast för DIG? Ska din sambo bestämma hur ditt liv ser ut? Jag är en av dem som absolut tror att man kan göra kompromisser i ett förhållande där båda parterna blir nöjda, men nu verkar det mest vara på din sambos villkor? Är det så, tror jag inte att förhållandet på sikt blir bra eller ens håller. Då har du avstått dina drömmar och är utan sambo...
 
Jag vill absolut inte bo här jag hade jätte gärna flyttat för flera år sen men min sambo har ett fast jobb här som han älskar och han trivs jätte bra här uppe, och vem är jag att bestämma att han ska flytta för att jag ska vara nöjd..?

Ja jag pluggar gärna upp ämnen men jag vill inte bara kasta mig in och börja plugga en massa random kurser, jag vill veta vad jag ska plugga och vart det ska leda, jag vill ha ett mål, jag är en människa som behöver mål för att få motivation. Och det innebär att jag vill veta vad jag ska plugga till och vad det kommer leda till för yrke och om det finns en rimlig chans till jobb i det yrket. Och jag vill inte heller ta nåt yrke bara för att,då kan jag lika gärna jobba med det jag gör, det ska vara något jag tycker verkar kul/intressant och praktiskt möjligt för mitt liv.

Och vadå Värmland? Vart kom det ifrån? :S eller menade du Jämtland?
Jag MINNS att jag skrev Jämtland! :D Ursäkta mig.

Det där med sambon och bostadsorten skulle jag fundera på en gång till i dina kläder.
 
Liten parentes gällande att flytta för att jobba/plugga. Min sambo veckopendlar för att plugga, det ska han göra några år till. För oss var det självklart att han skulle gå en utbildning som han vill, samtidigt som det inte är läge för mig att flytta med.
Så det går ju faktiskt att lösa på det viset.
 
Jag vill absolut inte bo här jag hade jätte gärna flyttat för flera år sen men min sambo har ett fast jobb här som han älskar och han trivs jätte bra här uppe, och vem är jag att bestämma att han ska flytta för att jag ska vara nöjd..?

Ja jag pluggar gärna upp ämnen men jag vill inte bara kasta mig in och börja plugga en massa random kurser, jag vill veta vad jag ska plugga och vart det ska leda, jag vill ha ett mål, jag är en människa som behöver mål för att få motivation. Och det innebär att jag vill veta vad jag ska plugga till och vad det kommer leda till för yrke och om det finns en rimlig chans till jobb i det yrket. Och jag vill inte heller ta nåt yrke bara för att,då kan jag lika gärna jobba med det jag gör, det ska vara något jag tycker verkar kul/intressant och praktiskt möjligt för mitt liv.

Och vadå Värmland? Vart kom det ifrån? :S eller menade du Jämtland?

Jag förstår hur man tänker när man väljer bostadsort efter den som har fast jobb som hen trivs med. Men det är ett stort offer att göra för den som inte har hunnit komma så långt i karriären och som har dåliga karriärmöjlligheter på platsen. Det kan att bita den personen i svansen i resten av hens liv.

En person som redan är etablerad i sin karriär har ofta ganska lätt att hitta arbete på en ny ort, och har goda förutsättningar att bygga upp ett nytt nätverk, hitta nya kompisar och så vidare. Jag kan tycka att det är en mindre uppoffring för en sån person att flytta, än vad det är för en person att sätta alla sina karriärplaner på stå.

Så jag tycker inte att det är orimligt att personen som har jobb åtminstone försöker flytta. Ovanstående ska ses som ett svar på frågan "vem är jag att bestämma att han ska flytta?". Du är en person i ett förhållande där bådas röst ska vara lika viktig, och dina skäl att flytta är minst lika vägande som hans skäl att stanna kvar.

Sen finns det ju alternativ till att flytta. Du kan testa att prova en bransch där det finns säsongsjobb, och vara borta ett par månader. Du kan långpendla för att gå en utbildning. Du kan volontärarbeta ett par månader. Finns massor att göra. Vad gäller engelskan kan jag rekommendera Duolingo, finns både för datorn och som app och är ett smidigt sätt att fräscha upp språkkunskaperna. Kanske kan du mer än du tror!
 
Jo absolut är han väl flyttbar om jag ber honom om det men jag tycker mig inte ha den rätten..

Veckopendla känns drygt men framför allt är de kostsamt!

Men skulle jag hitta utbildningen med stort U och verkligen känna att det där är rätt och gett mig bra jobb så absolut kan vi leta nåt jobb åt honom i närheten och flytta men än har inte den utbildningen dykt upp, långt ifrån faktiskt..
 
Jag kan minnas den där paniken...

jag tror aldrig jag vetat vad jag skulel bli. hade lite drömmar men de sprack för att jag förlorade rätten till studielån (mina föräldrar skrev över ett hus på mig och på den tiden fick man itne äga något värt mer än runt 50 papp tror jag)

Jag rullade vidare på alla möjliga typer av jobb. Den röda linjen var att jag jobbade med att serva människor. Och det fanns någon form av informationsspridande i det.

Nu är jag 57 och vet inte vad jag ska bli. Men jag vet vad jag blev. Jag blev en person som levt på min verbala förmåga. Brukar säga att jag levt på min mun större delen av livet.

Det har alltid löst sig. Även om jag inte "blev nå't". Lönen är också helt uthärdlig. Utan högskoleexamen tjänar jag 28'

Så lugn. Det ger sig. Bara du inte låter andra styra dig.
 
Jag vill absolut inte bo här jag hade jätte gärna flyttat för flera år sen men min sambo har ett fast jobb här som han älskar och han trivs jätte bra här uppe, och vem är jag att bestämma att han ska flytta för att jag ska vara nöjd..?

Ja jag pluggar gärna upp ämnen men jag vill inte bara kasta mig in och börja plugga en massa random kurser, jag vill veta vad jag ska plugga och vart det ska leda, jag vill ha ett mål, jag är en människa som behöver mål för att få motivation. Och det innebär att jag vill veta vad jag ska plugga till och vad det kommer leda till för yrke och om det finns en rimlig chans till jobb i det yrket. Och jag vill inte heller ta nåt yrke bara för att,då kan jag lika gärna jobba med det jag gör, det ska vara något jag tycker verkar kul/intressant och praktiskt möjligt för mitt liv.

Och vadå Värmland? Vart kom det ifrån? :S eller menade du Jämtland?
Fast du trivs inte? Kommer du inte bli bitter om du stannar för hans skull trotsat du inte trivs?
 
Jo absolut är han väl flyttbar om jag ber honom om det men jag tycker mig inte ha den rätten..

Veckopendla känns drygt men framför allt är de kostsamt!

Men skulle jag hitta utbildningen med stort U och verkligen känna att det där är rätt och gett mig bra jobb så absolut kan vi leta nåt jobb åt honom i närheten och flytta men än har inte den utbildningen dykt upp, långt ifrån faktiskt..
Min sambo kan av olika anledningar inte jobba i Sverige och därför har han fått jobb i Norge. Inte alls jättekul att han pendlar (ofta borta 11 dagar i sträck, dock har han många veckors semester varje år) men vi har inget val. Eller det har vi väl, men jag har ett jobb jag stortrivs på, vi har ett hus vi renoverar och jag har faktiskt ingen lust att bo i Norge i nuläget. Så då är det tid ifrån varandra som gäller. Inte jättekul, men det går.
 
Till TS; Jag är i ungefär samma situation, alltså att jag inte vet vad jag ska göra med mitt liv. Och jag har varit i din situation, som har anpassat mig efter en make (som blev en exmake efter många år) och enbart sökt utbildningar i närområdet. Det blev skit och är väl en del i mitt beslut att tillslut skilja mig från honom, eftersom han inte kunde tänka sig något av det jag ville göra. Mitt råd till dig är att aldrig anpassa dig efter någon annan, det kommer bara att göra dig olycklig. Och det löser sig ekonomiskt, det gör det alltid. Plus att du ju har rätt nära till Sundsvall, där du har Mittuniversitetet (som också finns i Ösd), och kan läsa tillexempel förskolelärarutbildningen på distans med träffar ibland. När du är färdig kommer du att vara ett hett byte för arbetsgivaren.
 
Jag har nyss börjat plugga distan till lärare på högskolan dalarna, krävs visserligen att man läst lite svenska, matte o så men krävs inga höga betyg! Lärarlönerna verkar sakta men säker påväg uppåt och branschen skriker efter folk :)

Även om det är låga intagningskrav på lärarprogrammet idag så måste man ju ha i åtanke att det är vi lärare som ska utbilda barn och ungdomar i Sverige. Att då tänka "jag behöver inte ha så mycket kunskaper/betyg med mig" blir väldigt märkligt, tycker jag. Dessutom är det verkligen ett krävande och högintensivt akademiskt yrke, så att utbilda sig till det för att det finns gott om jobb eller att lönerna är på väg upp tror jag är fel utgångspunkt. Är man däremot intresserad av att arbeta med människor, ständigt fortbilda sig och brinner för sitt ämne är det ett kanonjobb.
 
Ja absolut är det så! Men TS frågade ju efter yrken där man inte behöver flytta, med hyffsade löner och ganska lätt att komma in. Naturligtvis måste man ju vara intresserad av yrket man ska plugga till, men det var ett förslag från mig :)
 
  • Gilla
Reactions: Amk
Jag vill absolut inte bo här jag hade jätte gärna flyttat för flera år sen men min sambo har ett fast jobb här som han älskar och han trivs jätte bra här uppe, och vem är jag att bestämma att han ska flytta för att jag ska vara nöjd..?

Ja jag pluggar gärna upp ämnen men jag vill inte bara kasta mig in och börja plugga en massa random kurser, jag vill veta vad jag ska plugga och vart det ska leda, jag vill ha ett mål, jag är en människa som behöver mål för att få motivation. Och det innebär att jag vill veta vad jag ska plugga till och vad det kommer leda till för yrke och om det finns en rimlig chans till jobb i det yrket. Och jag vill inte heller ta nåt yrke bara för att,då kan jag lika gärna jobba med det jag gör, det ska vara något jag tycker verkar kul/intressant och praktiskt möjligt för mitt liv.

Och vadå Värmland? Vart kom det ifrån? :S eller menade du Jämtland?

Att läsa så att du blir behörig att söka utbildningar är väl inte "random kurser"? Har du inte allmän behörighet så läs in det, och funderar du på ngt naturvetenskapligt (t ex djur), läs in den särskilda behörigheten.

Såvida du inte vet att du vill jobba med kroppen i första hand, t ex avbytare, hovslagare el stallskötare, men så mycket borde du ju kunna veta redan nu, vill du ha ett mer analytiskt och mindre fysiskt jobb, eller i första hand inte behöva tänka så mycket utan jobba med kroppen?
 
Fast du trivs inte? Kommer du inte bli bitter om du stannar för hans skull trotsat du inte trivs?

Jag är född i denna stad och har all min släkt här så bitter lär jag inte bli även om jag hatar vintrarna :p

Men har ni ö h t diskuterat det? Hur du känner och vad du vill och hur han känner inför din inställning?

Ja det har vi och han flyttar med mig om jag hittar rätt även om det innebär att hans hobby blir obefintlig och att han måste byta jobb och flytta från platsen han trivs så bra på.

Att läsa så att du blir behörig att söka utbildningar är väl inte "random kurser"? Har du inte allmän behörighet så läs in det, och funderar du på ngt naturvetenskapligt (t ex djur), läs in den särskilda behörigheten.

Såvida du inte vet att du vill jobba med kroppen i första hand, t ex avbytare, hovslagare el stallskötare, men så mycket borde du ju kunna veta redan nu, vill du ha ett mer analytiskt och mindre fysiskt jobb, eller i första hand inte behöva tänka så mycket utan jobba med kroppen?

Nä men eftersom jag inte har en aning så skiljer det ju mycket mellan utbildningarna vilka kurser jag saknar, ska jag läsa upp alla blir jag aldrig klar typ :p
Allmän behörighet har jag. Och vissa kurser vet man väl iof om att dem dyker upp oftare än andra så att säga. :)
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Den här vintern har fått mig att undra om jag verkligen orkar fortsätta köra buss. Jag älskar det verkligen, det är mitt drömyrke sen...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
6 603
Senast: BernT
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
737
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 125
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 530
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Att bjuda någon?
  • Inredningstråden, del 2
  • Jag gpr sönder

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp