Thelma
Trådstartare
Jag, då höggravid, och sambon var ute på långpromenad med labbetiken på stadens stora idrottsområde. Där finns allt från bandy- och fotbollsplaner till ridhus. Vi har vår hund kopplad och hon går fot vid husse.
Vid ridhuset kommer första stora hanhunden av vaktras springande mot vår hund. Vi gör som vi alltid gör vid sådana situationer, tar det lugnt och låter hundarna hälsa utan att vi blandar oss i.
Min tik visar jättetydliga tecken på underkastelse, hon lägger sig sakta på rygg och svansen viftar sakta undergivet.
Detta brukar göra mig lugn, eftersom jag alltid trott att det finns inte en hund som skulle attackera henne i ett sådant läge. Döm om min förvåning när hanhunden visar tydliga tecken på aggression. Han börjar skälla och visar tänderna mot min liggande hund.
Då kommer nästa hanhund av samma typ springande mot oss från ridhuset. Han har blicken spänd mot min fortfarand väldigt undergivna tik som ligger på rygg.
Jag tänker att hon fixar ALDRIG detta. Går med bestämda steg mot nykomlingen, spärrar blicken i honom och visar mina tänder. Han tvekar... (nu smäller det tänker jag) men tydligen lyckas min chansning för han vänder tillbaka dit han kom ifrån
Sporrad av framgången och den desperata blicken från min tik, ger jag första hunden (som fortfarande står och morrar) samma bestämda blick. Äver han kommer av sig.
Då kommer deras matte ÄNTLIGEN.. och faran är över.
Frågorna jag ställer mig efteråt:
Varför var de så tydligt aggressiva mot min hund. Visserligen var hon på deras territorium(kommunens mark viserligen och de BORDE inte få springa lösa men nu gjorde de det)
, men hon var verkligen undergiven?
Kan de ha uppfattat mitt beteende som en inbjudan till riktigt slagsmål.. jag försökte vara än mer hotfull än vad de var?
Vad skulle du ha gjort i samma situation?
Vid ridhuset kommer första stora hanhunden av vaktras springande mot vår hund. Vi gör som vi alltid gör vid sådana situationer, tar det lugnt och låter hundarna hälsa utan att vi blandar oss i.
Min tik visar jättetydliga tecken på underkastelse, hon lägger sig sakta på rygg och svansen viftar sakta undergivet.
Detta brukar göra mig lugn, eftersom jag alltid trott att det finns inte en hund som skulle attackera henne i ett sådant läge. Döm om min förvåning när hanhunden visar tydliga tecken på aggression. Han börjar skälla och visar tänderna mot min liggande hund.
Då kommer nästa hanhund av samma typ springande mot oss från ridhuset. Han har blicken spänd mot min fortfarand väldigt undergivna tik som ligger på rygg.
Jag tänker att hon fixar ALDRIG detta. Går med bestämda steg mot nykomlingen, spärrar blicken i honom och visar mina tänder. Han tvekar... (nu smäller det tänker jag) men tydligen lyckas min chansning för han vänder tillbaka dit han kom ifrån
Sporrad av framgången och den desperata blicken från min tik, ger jag första hunden (som fortfarande står och morrar) samma bestämda blick. Äver han kommer av sig.
Då kommer deras matte ÄNTLIGEN.. och faran är över.
Frågorna jag ställer mig efteråt:
Varför var de så tydligt aggressiva mot min hund. Visserligen var hon på deras territorium(kommunens mark viserligen och de BORDE inte få springa lösa men nu gjorde de det)
Kan de ha uppfattat mitt beteende som en inbjudan till riktigt slagsmål.. jag försökte vara än mer hotfull än vad de var?
Vad skulle du ha gjort i samma situation?