Vad var bättre förr?

[Palermo]

Jag gick i skolan på 70-talet i ett mycket homogent och hysteriskt skötsamt område. Rasterna ägnades i hög grad åt slagsmål, där de som inte slogs stod i ring runtom och hejade på, samt åt aktiv mobbning där väldigt många var vedervärdiga mot några få.

Vad de så kallade rastvakterna gjorde, har jag inget minne av.

Jag tillbringade tiden med att undvika att bli en del av ovan nämnda "utelekar". Det var lite ensamt, men min copingstrategi, tydligen.

 

[cassiopeja]

Jag tycker att något slags kollektiv stämning i samhället var bttre förr (fram till några få år in på 1980-talet). Sedan dess har allting blivit mer individualiserat och kommersialiserat.

Det här!
Jag har grubblat mycket över det men aldrig riktigt lyckats konkretisera vad det egentligen handlar om. En del av mig vill hävda att "stämningen" var bättre förr, en annan del av mig funderar på om det bara handlar om nån slags nostalgi som sker i min hjärna och förskönar minnen...
Men jag minns när det började sändas TV-program där meningen var att folk skulle bli osams, bråka och rösta ut varandra som ren underhållning och jag blev alldeles bestört och tänkte "Men så GÖR man bara inte!!!", och tyckte att den mänskliga kulturen borde ha kommit mycket längre i vår utveckling än att återuppta gladiatorspel... Ledsamt såg jag det normaliseras.

En annan sak som jag personligen tänker på var bättre förr var framtidstron och hoppet.
Jag hört mina äldre släktingar berätta litegrann om hur de har upplevt samhällsutvecklingen under sina liv.
Mina mor- och farföräldrar föddes runt sekelskiftet 1900 och berättade om en omvälvande utveckling från rätt enkla och tuffa levnadsförhållanden till att kunna nyttja bekvämligheter som bostäder med el och värme och möjlighet att sköta sin hygien, men även om samhällsframsteg som kvinnlig rösträtt och bättre arbetsvillkor. Visserligen upplevde de även två krig, men de såg allting bli bättre och hade en stark tro på framtiden och att mänskligheten kunde skapa ett bättre samhälle.

Min föräldrageneration föddes på 1930-40 talen och de har själva sagt att de nog föddes i den bästa av alla tider. Framtidstron efter andra världskriget var enorm, miljöförstöring och hälsoproblem "fanns inte" på kartan än utan man kunde kasta skräp var man ville och röka hur mycket som helst utan att behöva tänka på följderna. Samhällsutvecklingen tog fart, man kunde tjäna mycket pengar, åka bil vart man ville, leva med en bra standard, kvinnorna kom mer ut i arbetslivet och kunde bli allt mer självständiga, barnaga förbjöds, människan kunde åka till månen och möjligheterna var bara helt oändliga!

Skulle någon fråga mig hur jag har upplevt samhällsutvecklingen under mitt liv så skulle jag inte ha så mycket positivt att säga tyvärr. Jag har inget hopp om framtiden och upplever att mänskligheten är en destroyerart som snart kommer att ha tagit kål på sig själv och halva jorden. Stress, ohälsa, miljöförstöring och krig... Jag väljer att stanna där.

Sen kan man absolut plocka upp och fokusera specifikt på detaljer som har blivit bättre, men min poäng är att mina förfäder UPPLEVDE en generell framtidstro och tro på mänskligheten som jag saknar.

 

[Fru_Tuvstarr]

Vad tycker du var bättre förr?

Inget TikTok eller andra meningslösa sociala medier. Framför allt ingen AI!
Jag önskar det var som på nittiotalet men med mobiltelefoner så att man kan ringa utan att vara hemma.

 

[Skojamindoja]

Tänker också ur ett mobbing-perspektiv att man i alla fall fick vara ifred hemma/på fritiden förr. Nu följer mobbingen med hem genom mobiler och olika sociala appar. Jag är inte lastgammal, född -89 så dåtidens sociala medier med Lunarstorm, Bilddagboken och MSN kom när jag gick på högstadiet och framför allt gymnasiet, även mobilerna började hitta hem till de flesta, men det var ju apdyrt att både ringa och skicka sms så de flesta telefonsamtal skedde ändå via hemtelefonerna.

Kändes också som att dåtidens föräldrar, både mina och mina kompisars, var mer benägna att försöka reda ut om det blev bråk och inte bara tog sina egna ungar i försvar utan kunde se att det fanns två sidor av myntet och att det (ofta) krävs två för att bråka. Idag är de egna ungarna ofelbara. Vi hade några såna mammor i vår närhet under vår skoltid och de ansågs som väldigt udda av både andra ungar, andra föräldrar och skolpersonalen eftersom de vägrade inse att deras barn kunde göra fel.

 

[Digbil]

Men det finns ju vanlig massproducerad glass att köpa också, som är gjord på grädde och smälter vanligt. Så just det är inget man behöver sakna, bara man läser innehållsförteckningen innan man köper.

OK.
Jag tycker ändå det är tråkigt att majoriteten av den "pinn- och strutglass" som säljs i livsmedelsbutiker, kiosker etc är av just den smaklösa klibbiga sorten. Eftersom jag kan tycka det är trevligt att äta en glass då och då så förbehåller jag mig nog ändå rätten att sakna det.

 

[MacGyver 2.0]

Jag gick i skolan på 70-talet i ett mycket homogent och hysteriskt skötsamt område. Rasterna ägnades i hög grad åt slagsmål, där de som inte slogs stod i ring runtom och hejade på, samt åt aktiv mobbning där väldigt många var vedervärdiga mot några få.

Vad de så kallade rastvakterna gjorde, har jag inget minne av.

Jag tillbringade tiden med att undvika att bli en del av ovan nämnda "utelekar". Det var lite ensamt, men min copingstrategi, tydligen.

Jag var ett mobbingoffer trots att jag höll mig så långt ute i periferin det bara gick, knuffar, mössan i pissrännan, verbala hot och luftad cykel kom jag aldrig ifrån och lärarna "såg inget" eftersom dom spenderade all tid mellan lektionerna i lärarrummet och nån rastvakt såg jag aldrig till. Hatet mot mobbarna sitter kvar än och dom ska tacka sin lyckliga stjärna att våra vägar aldrig mötts efter sista examen.

 

[saltakatten]

Jaa!!!!!! Vi till och med kontaktade ABBA och fick till svar att de sålde för dåligt…… Det finns inga alternativ här hemma som är i närheten av den. Vi köper norsk makrill: Visa bifogad fil 189147

Visst är det sjukt??? Hur kan den sälja för dåligt, när det är den godaste makrillen? Jag måste prova att beställa den norska. Tusen tack för tipset!! @Otherside

 

[Viva]

Instagram har jag aldrig haft och som du säger är ju Facebook nästan nödvändigt för att veta vad som händer i bygden, messenger är sedan länge borta för där blir man dränkt av en massa skit andra tycker man ska se eller veta, vill nån komma i kontakt med mig gör som på 80-talet, ring eller i värsta fall, skicka ett sms och är det nåt viktigt, som kontakt med firmor eller myndigheter eller liknande så funkar ett mail.

Undrar hur dom människorna klarade vardagen innan internet fanns som påstår att dom har telefonfobi?

Var det inte livsviktigt ringde jag inte, så man blir generellt rätt ensam. Var det livsviktigt försökte jag få någon annan att ringa, som en sista utväg genomlevde jag ångesten. Men min "fobi" är antagligen av det mildare slaget, jag har ex. inga problem att svara i telefonen eller ringa om det är ett bokat möte.

 

[golit]

Vad tycker du var bättre förr?

Allsvenskan i fotboll, elitserien i handboll, hockey-VM. Mina knän, axlar och min återhämtningsförmåga.

Samt att innebandy var nåt konstigt som de utan bollsinne gjorde i ett hörn med små mål.

 

[golit]

När gick det? Hur långt tillbaks i tiden?

Under miljonprogrammet då staten kraftigt subventionerade byggandet av villor och troligen före 1971 då sambeskattningen upphörde. Så gissningsvis vid julen 1970.

 

[golit]

Mina föräldrar gjorde det på 80-talet. Byggde eget medan mamma var föräldraledig några år. Dock var det lite längre från stan.
Finns många områden i Stockholm som upprättades för att vanliga arbetare med hemmafru och andra med lägre inkomster skulle kunna äga en villa i närförort: Enskede, Älvsjö, Hägersten mm. Nu för tiden kostar en sådan (liten) villa 10 miljoner+ så det är otänkbart att en vanlig industriarbetare skulle ha råd.

Nja.. det berodde inte bara på inkomsterna. Också på bidragen.

Vilket i sig var en av de stora orsakerna till krisen på 90-talet.

När man sen fått bidragen för att bygga sina hus och de steg i värde blev man väldigt upprörd över att behöva betala fastighetsskatt.

Sett över 40 år så var de två delarna av bostadspolitiken, bidragen från 60-talet fram till slutet 80 och avskaffandet av fastighetsskatten för samma personer, en av de största förmögenhetsöverföringarna i svensk historia. Man får nog gå tillbaka till Kristinas frikostiga utdelning av gods på 1600-talet för att hitta nåt liknande.

 

[Habina]

Pratade med en person född på 40-talet ikväll och hen sa att framtidstron verkligen var enorm när hen växte upp. Nåt annat hen nämnde som hen saknade var att alla (nåja såklart inte alla, men alla hen kände) var fattiga. Men man gick ihop med grannar och hjälptes åt.

Hens vän/granne som var född på 30-talet var med och byggde massor av hus på 50- och 60-talet som staten lånade ut pengar så de kunde byggas. Det gjorde att så många som egentligen inte hade råd, kunde få en egen liten stuga.

 

[Ninnurur]

Tänker också ur ett mobbing-perspektiv att man i alla fall fick vara ifred hemma/på fritiden förr.

Vara i fred? Ptja, om du menar att klasskamraterna aktivt gick förbi ditt hem för att visa att du inte fick vara med att leka. Eller busringde till din hemtelefon och fnissade ett helt gäng ihop, ett gäng du inte fick tillhöra.

 

[Lillgrådis]

Jag tycker att något slags kollektiv stämning i samhället var bttre förr (fram till några få år in på 1980-talet). Sedan dess har allting blivit mer individualiserat och kommersialiserat.

Ja och föreningslivet där man hjälpte till på arbetsdagar och tävlingar utan att tvingas sälja lotter och kläder och chipspåsar, eller köpa sig fri från funktionärssysslor med tredubbel medlemsavgift. Utan det känns som att fler ställde upp för att det fanns en annan och mer naturlig vi-känsla. Och hade på något sätt mer tid och ork att ställa upp på fritiden än idag. Eller prioriterade annorlunda.

 

[FrDrake]

Ja och föreningslivet där man hjälpte till på arbetsdagar och tävlingar utan att tvingas sälja lotter och kläder och chipspåsar, eller köpa sig fri från funktionärssysslor med tredubbel medlemsavgift. Utan det känns som att fler ställde upp för att det fanns en annan och mer naturlig vi-känsla. Och hade på något sätt mer tid och ork att ställa upp på fritiden än idag. Eller prioriterade annorlunda.

Som tur är förekommer det fortfarande föreningar där allt är frivilligt och det ändå anmäler sig tillräckligt många. Och där man inte behöver sälja en enda grej, men medlemsavgiften ändå bara är några få hundra per år. Det beror nog på vad det är för förening/idrott, men garanterat mer ovanligt nu för tiden än förr.

En delorsak kan nog vara att barn nu för tiden håller på med mycket fler aktiviteter, inte bara en idrott t ex, vilket gör att föräldrarna ska hinna ställa upp i massor olika föreningar på sin fritid. Samtidigt som nog många föräldrar har egna aktiviteter. Jag kan inte minnas att föräldrar hade det när jag var barn, utan de var bara engagerade i barnens aktiviteter.

 

[Skojamindoja]

Vara i fred? Ptja, om du menar att klasskamraterna aktivt gick förbi ditt hem för att visa att du inte fick vara med att leka. Eller busringde till din hemtelefon och fnissade ett helt gäng ihop, ett gäng du inte fick tillhöra.

Ledsen att du varit med om det. Jag bodde så långt bort så det fanns ingen som kunde gå förbi mitt hem, och att ringa hem till någons hemtelefon tyckte alla var pinsamt när jag växte upp, så jag har inte upplevt det så. Men självklart fanns det mobbing då också!

Jag menade att idag är det så sabla lätt att allt som händer i skolan följer med hem via telefonerna och just eftersom det sker i telefonerna är det supersvårt för föräldrar och annan vuxenvärld att märka det. Jag fick i alla fall vara ifred i mitt hem.

 

[Ninnurur]

Ledsen att du varit med om det. Jag bodde så långt bort så det fanns ingen som kunde gå förbi mitt hem, och att ringa hem till någons hemtelefon tyckte alla var pinsamt när jag växte upp, så jag har inte upplevt det så. Men självklart fanns det mobbing då också!

Jag menade att idag är det så sabla lätt att allt som händer i skolan följer med hem via telefonerna och just eftersom det sker i telefonerna är det supersvårt för föräldrar och annan vuxenvärld att märka det. Jag fick i alla fall vara ifred i mitt hem.

Jag ville bara öppna ögonen. Mobbing kommer alltid att finnas så länge föräldrar inte kan uppfostra sina barn. Det har inget med somed och tillgänglighet att göra. Det har med idioter till föräldrar att göra.

 

[MacGyver 2.0]

Jag ville bara öppna ögonen. Mobbing kommer alltid att finnas så länge föräldrar inte kan uppfostra sina barn. Det har inget med somed och tillgänglighet att göra. Det har med idioter till föräldrar att göra.

Inte bara föräldrar utan alla vuxna i närheten, det enda som funkar är att alla vuxna som ser någon form av mobbing sätter ner foten direkt och kräver att mobbaren ska be den mobbade om ursäkt utan att den vuxna riskerar att bli anmäld för nåt som inte ens är sant. I mitt kompisgäng var det aldrig tal om nån mobbing och var det nån som började bete sig illa fanns det alltid nån vuxen, förälder eller granne, som satte ner foten direkt och förklarade att det där var inte okej. I skolan var det nåt helt annat, där vände lärarna ryggen åt oss som blev mobbade och min värsta plågoandes familj kom från Tyskland och var VÄLDIGT mycket på högerkanten, dom svansade kärringen efter, jag misstänker att hon var nazist för den ungen gjorde ju aldrig några fel enligt henne. Hatet mot mobbare i allmänhet och rövslickare i synnerhet sitter djupt.

 

[vilde]

Läste igenom tråden och inte någon tar upp miljön och hur dramatiskt den försämrats bara under de senaste årtiondena och väldigt lite går åt rätt håll. Läget för Östersjön är nu direkt kritiskt och det är ett av världens mest förorenade hav och fiskbestånden har totalt kollapsat, Östersjön är närmast ett döende hav. På västersidan är det inte så mcket bättre. På land exploateras allt mer, vägar, industrier och bostadsområden tar över stora områden, jordbruket och främst djuruppfödningen är idag en ren industri när det gäller fågel och gris och på väg mot samma inom övriga.

Intresset för miljön är närmast obefintligt hos beslutsfattare och allmänhet, allt handlar bara om egen ekonomisk vinning och makt.

 

[sjoberga]

Intresset för miljön är närmast obefintligt hos beslutsfattare och allmänhet.

Där håller jag verkligen inte med. Sedan EU-inträdet har vi fått ett väldigt medvetet fokus på miljö och risker för medborgare - på ett samlat sätt som gör stor skillnad. Ibland kan man tycka att byråkratin blir för kostsam och svårhanterad, men det pågår ett fokuserat och omfattande arbete med att lösa vår tids stora miljöfrågor.

Men jag minns också hur miljöfrågor var mer aktuella i den vardagliga diskussionen mellan människor när jag växte upp - så kanske har du ändå en poäng. Ett problem idag (eller igår) är att den stora diskussionen handlat om klimatet, som är abstrakt på många sätt - jämfört med försurade sjöar, förgiftade hav och utsläpp man kan se och ta på.