Vän som inte förstår "normalt hyfs"

[Reville]

Låter som en som jag kände förr, våra hästar stod inackorderade i samma stall. Oerhört socialt inkompetent människa, betedde sig som att hela världen kretsade kring henne. Hon hade inga vänner direkt, energitjuv av värsta sorten. Dessutom besserwissrig och gillade att trycka ner oss andra men hade ALLTID ursäkter till sina egna misstag. Kunde vara supergullig och bad om hjälp (kollektivstall, ex vis ut/insläpp eller fodring) men ALDRIG att hon hjälpte tillbaka. Hon fick således inte hjälp många gånger och det blev hon sur för, eftersom hon såg hur vi andra hjälptes åt tillsammans. Hon insåg liksom aldrig det här med att "ge och ta"....

 

[Korall]

Allt det här som ni skriver stämmer in på min kompis. Bitter över hur mycket hjälp jag får av mina andra vänner, men vägrar se att de innan har fått lika mycket hjälp som hon har fått utav mig. Därför när mitt liv är kaos så löser det sig snabbt ändå. Övriga vänner dyker upp direkt och fixar. Då ser det ut som jag åker räkmacka.

Reville och alla andra sätter huvudet på spiken hela tiden.

Och jag har ingen annan relation med henne mer än vän. Förstår bara inte hur man som vuxen arbetande människa kan vara så socialt inkompetent. Nu börjar det slå tillbaka för henne. Någon gång kommer bakslaget när man behandlar folk illa. För det gör hon. När hon utnyttjar. Även fast hon inte verkar förstå att hon gör det. Eftersom hon säger tack. På Facebook.

 

[Hyacinth]

Att fostra andra låter rätt destruktivt och otrevligt tycker jag.

 

[tott]

Jag har funderat om hon har något som gör att hon faktiskt inte begriper. Men hon har inget nämnt under alla dessa år. Och så länge hon inte nämner någon funktionsnedsättning eller diagnos eller något så tar jag föregivet att hon är en fullt fungerande vuxen. Därför blir detta ohållbart. Att jag blir som en förälder som måste fostra. Och hon tjafsar naturligtvis tillbaka innan hon ger sig, vilket tar extra energi. Och när jag vet att jag måste ta diskussionen för att inte bli utnyttjad om vi ska umgås.

Jag väljer nog att fortsätta backa. Om hon väljer att ta fighten och veta varför jag försvunnit så får jag ta det då. Och förklara allt. Om hyfs och uppförande och normal fostran. Och ge exempel på hur man normalt gör. Sen lär hon behöva tid att smälta. Kanske tar hon åt sig och blir vettig. Kanske hon förblir ensam.

Du ska inte behöva vara en "mamma" och uppfostrare för din vän. Passar inte hennes beteende dig så är hon nog ingen vän för dig att ha.

Jag har två vänner som ibland försöker "uppfostra" mig i att man t.ex inte kan lämna kuddarna till solstolarna ute då man åker hemifrån, att man inte kan ha ihopkrattad mossa i högar på gräsmattan eller inte kan ha för många jackor hängande i hallen. Jag blir vansinnig på sånt "uppfostrande". Jag gör precis som jag vill i mitt eget hem. De får göra som de vill i sitt.
Hoppas för din väns skull att det inte är sånt "uppfostrande" som du håller på med...

Edit: Nu läste jag lite mera om hur din vän är.Jag tycker inte du ska försöka uppfostra henne utan bara sluta umgås med henne om hennes beteende tar mycket energi. Just det där med total ohjälpsamhet känner jag igen hos en av de vänner jag beskriver här ovan.
Ett exempel: hon var på väg till min hemstad med bil. Jag frågade henne om hon kunde ta med en grej till mina föräldrar. Jag skulle ha fört grejen till min vän och mina föräldrar hade hämtat dem där min vän skulle vistas. Grejen skulle alltså bara åka med i bilen. Hon knorrade över förslaget och fick det att låta som ett jätteprojekt. Vi lämnade det hela öppet. Då datumet närmade sig frågade hon "skulle jag ta någonting med till din hemstad?" ...men då hade jag redan fixat det på annat sätt. Kändes gött!

 

[Vallmo]

@Vallmo: En reflektion bara. Man behöver inte alls umgås med sin släkt om man inte vill det. Jag har i sommar satt ner foten åt en släkting gällande utnyttjande av mina resurser. Det togs inte väl emot och väljer den personen att inte umgås med mig skiter jag i det. Jag har inga problem att träffa personen men hjälpa den? Inte en chans i helvete efter hur den betedde sig.

Det vet jag! Att jag inte måste träffa personen, alltså.
Problemet är att om jag vägrar träffa personen så säger jag upp bekantskapen med halva släkten. Det vill jag inte och det tänker jag inte göra heller. Det är många som jag har stort utbyte av, så det är det inte värt.
Jag har däremot dragit ner tiden då jag träffar hen själv.
Den här personen har däremot ställt krav på att jag inte få umgås med vissa från släkten, vilket jag naturligtvis vägrat. Hen förväntar sig att jag ska tycka lika som hen och 'ställa upp' på att undvika personer som hen inte vill träffa. Jättejobbigt! Det går att hantera, men att 'prata vett' med personen är lönlöst.

Denna person är inte ett gränslöst syskon. Vill bara poängtera det så inga missförstånd uppkommer.
Jag älskar mina tre syskon väldigt mycket och har stor behållning av dpom.

 

[Vallmo]

Låter som en som jag kände förr, våra hästar stod inackorderade i samma stall. Oerhört socialt inkompetent människa, betedde sig som att hela världen kretsade kring henne. Hon hade inga vänner direkt, energitjuv av värsta sorten. Dessutom besserwissrig och gillade att trycka ner oss andra men hade ALLTID ursäkter till sina egna misstag. Kunde vara supergullig och bad om hjälp (kollektivstall, ex vis ut/insläpp eller fodring) men ALDRIG att hon hjälpte tillbaka. Hon fick således inte hjälp många gånger och det blev hon sur för, eftersom hon såg hur vi andra hjälptes åt tillsammans. Hon insåg liksom aldrig det här med att "ge och ta"....

Ha, ha det där känner jag igen. Den här personen förlorade 7 i rad på wordfeud och skyllde på otur. Jag var naturligtvis inte så skicklig heller.... Mitt mattesnille till sambo räknade ut att turen i detta fall var ca 0,07 eller något .
Man kan reta ihjäl sig, men när man har släppt är det så jäkla skönt.

 

[Lobelia]

Ha, ha det där känner jag igen. Den här personen förlorade 7 i rad på wordfeud och skyllde på otur. Jag var naturligtvis inte så skicklig heller.... Mitt mattesnille till sambo räknade ut att turen i detta fall var ca 0,07 eller något .
Man kan reta ihjäl sig, men när man har släppt är det så jäkla skönt.

Helt OT
Det går inte att räkna på tur och otur på det viset, det hade din sambo vetat om han var snille . Det finns ett ganska stort mått av tur i Wordfeud om man är hyfsat jämna spelare och väldigt lite om man ligger på olika nivå. Troligen är du bättre men varför i hela fridens namn måste hon erkänna det? Vad vinner er relation på det?


Och till ämnet. Sluta att uppfostra din vän genom att påpeka och samtal, det verkar ju inte bita ändå och och kör ditt eget race. Vill hon ha hjälp så säg nej och upplys om varför, eventuellt kan säga i still med. "Nu ha jag hjälpt dig så mycket och jag har inte riktigt tid idag, men om du hjälper mig med "xxx" nu så kan vi ta ditt i morgon" om du anser att hon är värld din tid. Och vill hon inte hjälpa dig så har du givetvis inte tid över till henne.

Om hon är hemma hos dig så bjud in till att hjälpa med maten men om hon inte nappar så fixa åt dig själv och låt henne vara utan och undrar hon så säg att du trodde intresset fanns då hon bara satt kvar.

Dvs låt henne ta konsekvenserna av att uppföra sig illa och sluta tjata och jämna marken.

En annan lösning är givetvis att låta vänskapen rinna ut i sanden och sluta lägga energi på den.

 

[Kiwifrukt]

Låter som en som jag kände förr, våra hästar stod inackorderade i samma stall. Oerhört socialt inkompetent människa, betedde sig som att hela världen kretsade kring henne. Hon hade inga vänner direkt, energitjuv av värsta sorten. Dessutom besserwissrig och gillade att trycka ner oss andra men hade ALLTID ursäkter till sina egna misstag. Kunde vara supergullig och bad om hjälp (kollektivstall, ex vis ut/insläpp eller fodring) men ALDRIG att hon hjälpte tillbaka. Hon fick således inte hjälp många gånger och det blev hon sur för, eftersom hon såg hur vi andra hjälptes åt tillsammans. Hon insåg liksom aldrig det här med att "ge och ta"....

Ja gud, hur många såna har man inte råkat ut för i hästsvängen? En av anledningarna till varför jag så starkt ogillar kollektivstall. Det finns alltid minst en som vill räkmacka sig på att andra sköter sig/är ordentliga/inte vill att hästarna ska bli lidande. Det var främst såna personer jag tänkte på, och såna man träffar genom jobb/skola, när jag skrev att man kanske måste fortsätta ha viss kontakt med dem och inte bli ovän, för då blir allt hundra gånger värre.

TS, måste du ha kontakt med personen så ofta som du har nu? Göra såna aktiviteter som du beskriver som problematiska? Jag hade inte orkat med den personen någon längre stund, men hur funkar hon om du inte ligger på om att ni ska ses? Hör hon av sig själv då, eller kan det bli så att det dör ut av sig själv? Jag hade nog minskat på umgänget, slutat föreslå att ni ska ses, och sett hur personen reagerar på det. Antingen kanske det blir ett wake-up-call för henne att hon behandlat dig illa, eller så kanske umgänget minimeras?

 

[Korall]

Jag tar åt mig av allt ni säger och givetvis fostrar jag inte henne i hennes eget hem eller om hur saker kan göras istället. Utan det är sunt förnuft och vett och etikett det handlar om.
Att kräver man av mig i flera år så måste man ge tillbaka iallafall en gång. Och tänka till innan man säger nej när jag ber om något. Inte köra med Nej som ett autosvar direkt. Bara för att man inte vill. Jag vill inte det jag hjälper till med heller. Men frågar man mig så hjälper jag till. Är inte van vid att bli såhär utnyttjad. Och sen skälld på när Jag säger nej.
Och med fostra menar jag att jag får tala om Varför hon ska betala sin del. Varför man hjälps åt. Räcker inte med att jag ber om något. Då får jag tjafs. Utan jag måste argumentera om Varför hon ska göra saker/betala sin del/hjälpa till/ge tillbaka.

Föreslår jag att om hon hjälper mig så hjälper jag henne funkar inte. När hon behöver hjälp så måste det ske på en tid å plats som passar henne. Så illa är det. Hon kräver så mycket.

Därför kommer jag fortsätta låta det rinna ut i sanden. Säga nej fortsättningsvis. Tills hon helt slutar fråga. Så slipper jag klippa och konflikter. Jag har fullt upp själv. Men ber man om hjälp så löser jag så jag hinner ändå. För de andra runt mig gör så när Jag ber om hjälp.

 

[Korall]

Och jag tycker inte det är ett dugg kul att behöva tala om Varför man ger tillbaka eller betalar för sig. Varenda gång. Jag blir stressad och mår dåligt eftersom det blir argumentation varje gång det ska göras något. Bara en sån sak som middag. Jag lagar mat och dukar fram och serverar. Sen dukar jag av och diskar. Vi är två. Jag är fostrad så att man hjälps åt då. Iallafall att duka av.

 

[tott]

Och jag tycker inte det är ett dugg kul att behöva tala om Varför man ger tillbaka eller betalar för sig. Varenda gång. Jag blir stressad och mår dåligt eftersom det blir argumentation varje gång det ska göras något. Bara en sån sak som middag. Jag lagar mat och dukar fram och serverar. Sen dukar jag av och diskar. Vi är två. Jag är fostrad så att man hjälps åt då. Iallafall att duka av.

Men om någon har missat att fostra henne så, så är det ändå inte din sak att försöka "lära en gammal hund att sitta". Jag tycker inte du skall utsätta dig för henne, och kort neka om hon behöver hjälp - inte räkna på att "nu har jag gjort det här, så nu ska hon göra det där".

 

[Korall]

Jag har slutat fråga om hjälp sen minst ett halvår tillbaka. Har bara hjälpt till och hängt kvar för att hålla vad Jag lovat. Nu är allt jag lovat tidigare klart. Därför jag tar tag i det nu. Har inget mer längre som jag lovat.

 

[Korall]

Och hon är medveten om att hon sagt nej alla gånger jag bett om något när jag påpekat det. Hon har lovat att ge tillbaka i framtiden. Jag undrar mest när det kommer ske. Blir väldigt stressigt för henne då eftersom hon ligger flera år back?
Jag håller vad jag lovat. Allt jag lovat är färdigt. Skön känsla. Att kunna hållit allt. Och med gott samvete nu kunna gå vidare och släppa.

 

[athena_arabians]

Och hon är medveten om att hon sagt nej alla gånger jag bett om något när jag påpekat det. Hon har lovat att ge tillbaka i framtiden. Jag undrar mest när det kommer ske. Blir väldigt stressigt för henne då eftersom hon ligger flera år back?
Jag håller vad jag lovat. Allt jag lovat är färdigt. Skön känsla. Att kunna hållit allt. Och med gott samvete nu kunna gå vidare och släppa.

Fast vill du ha en klapp på ryggen för att du gjort det du lovat?

Sedan ser jag inte att hjälpa någon måste ske med millimeterrättvisa, dvs har jag gjort x måste personen i fråga göra y. Ibland kan den man hjälper inte hjälpa en tillbaka. Är det viktigt för en ska man nog inte hjälpa till alls. Sedan har man alltid rätt att säga nej om någon ber om hjälp, oavsett om man förväntar sig att få något tillbaka eller ej.

Har någon satt i system att verkligen utnyttja en ser jag inga problem med att backa trots att man lovat göra något.

 

[Roheryn]

Jag vill inte det jag hjälper till med heller. Men frågar man mig så hjälper jag till. Är inte van vid att bli såhär utnyttjad. Och sen skälld på när Jag säger nej.
Och med fostra menar jag att jag får tala om Varför hon ska betala sin del. Varför man hjälps åt. Räcker inte med att jag ber om något. Då får jag tjafs. Utan jag måste argumentera om Varför hon ska göra saker/betala sin del/hjälpa till/ge tillbaka.

Du pratar väldigt mycket om att ge och få hjälp, om rättvisa och om att ge tillbaka. Om att du INTE VILL hjälpa till men att du gör det ändå. Är det inte här problemet ligger? Du gör en massa saker för din vän som du inte vill, för att "man gör så" och så förväntar du dig att få tillbaka? Sluta göra det du inte vill! Ge av dig själv och din tid BARA NÄR DU SJÄLV VILL och när det känns bra och trevligt för dig själv att ge! Då behöver du ju inte heller "vänta på betalning" i form av gentjänster, utan du ger det du själv vill, det känns bra och du är nöjd.

 

[Korall]

Jag håller vad jag lovat. Och för att underlätta att backa. Nu måste vi inte höras av längre. Eftersom min del är klar.
Här pratar vi km rättvisa. Mm rättvisa är inget jag tillämpar. Likaså inte att alltid dela upp alla kostnader. Utan man tar varsin gång.
Men när jag tar alla stora kostnader och alltid är den som hjälper till, och när jag frågar och inte har fått ett endaste ja på flera år? Tillslut ruttnar jag. Men har jag lovat så håller jag det. Speciellt som vi oundvikligen kommer ses i framtiden. Då vill jag ha min rygg fri.

Jag antar också att man har rätt att säga nej. Därför sa jag nej en gång. När jag verkligen inte ville. Vilket ramaskri det blev i flera dagar...
Hon har också rätt att säga nej. Men då bör hon ju ha sagt ja iaf en gång.
Hon har möjlighet att ge tillbaka. Hon vill bara inte, eller så begriper hon inte att man måste ge tillbaka.
Jag vet att hon är såhär mot alla. Och börjar ana att det är därför folk är försiktiga med att umgås med henne. Bara jag som varit vän påriktigt med henne de senaste åren. Och jag har funderat över varför det bara varit jag. Hon är ju väldigt rar så länge man spelar efter hennes pipa. Nu vet jag det. Har lärt mig min läxa.

Ska bara försöka sköta det snyggt nu eftersom vi kommer ses. Ogillar inte henne. Bara allt tjafs som blir när jag inte vill betala för båda eller vara servicepersonal. Hon har egen inkomst. Hon har alla möjligheter att lösa saker själv med eller betala för hjälp. Eller ge tillbaka och bygga upp ett bra kontaktnät? Så har man flera vänner att be om hjälp utav?

 

[Korall]

Hon funkar så att ska hon ha hjälp så måste man dessutom anpassa sig efter när å vart hon kan. Hon begär rätt mycket när hon ber om hjälp.

Jag kommer inte hjälpa mer. Jag håller på att backa. Fnular bara på hur jag ska få till det bra utan att bli osams. Just nu säger jag bara nej till att ses och skyller på saker som faktiskt är prio i mitt liv och som jag i verkligheten gör istället då. Saker jag prioriterad ned.
Jag bryr mig inte längre om rättvisa. Men jag vill inte göra mig osams med någon jag kommer umgås med emellanåt ändå då vi har gemensamma vänner och hobbies.

 

[athena_arabians]

Hon funkar så att ska hon ha hjälp så måste man dessutom anpassa sig efter när å vart hon kan. Hon begär rätt mycket när hon ber om hjälp.

Jag kommer inte hjälpa mer. Jag håller på att backa. Fnular bara på hur jag ska få till det bra utan att bli osams. Just nu säger jag bara nej till att ses och skyller på saker som faktiskt är prio i mitt liv och som jag i verkligheten gör istället då. Saker jag prioriterad ned.
Jag bryr mig inte längre om rättvisa. Men jag vill inte göra mig osams med någon jag kommer umgås med emellanåt ändå då vi har gemensamma vänner och hobbies.

Varför i hela friden bryr du dig i om ni skulle bli osams?! Om hon nu är så jobbig som du säger och andra tycker det också så varför skulle det ha någon betydelse om hon är sur på dig?

Du behöver inte förklara dig öht om du säger nej till henne. Det finns ingen lagstadgad rättighet att få veta varför någon säger nej när man frågar om hjälp.

Som sagts många gånger förut, varför låter du henne bo hyresfritt i ditt huvud?

 

[tott]

Och hon är medveten om att hon sagt nej alla gånger jag bett om något när jag påpekat det. Hon har lovat att ge tillbaka i framtiden. Jag undrar mest när det kommer ske. Blir väldigt stressigt för henne då eftersom hon ligger flera år back?
Jag håller vad jag lovat. Allt jag lovat är färdigt. Skön känsla. Att kunna hållit allt. Och med gott samvete nu kunna gå vidare och släppa.

Jag tycker du ska sluta fundera i de där banorna. Det luktar riktigt surt. Lämna allt det där bakom dig nu. Alla är inte lika...och det är en jäkla tur.

 

[tott]

eller så begriper hon inte att man måste ge tillbaka.

Måste ge tillbaka? I vilken lag står det att man måste det?