Bukefalos 28 år!

Vänner - utbruten från Störiga saker vi stör oss på, del 17

Jag tror inte du ska utesluta att det finns likasinnade i stan. De kan ju älska odling tex men bara inte ha möjlighet att äga hus och kunna odla.
Ett ex till mig hade föräldrar som bodde på inne Söder(Sthlm) i lght. Mamman var miljö-människa politiskt på ngt vis inom EU. Hon älskade att åka och odla och pyssla på sin kolonilott. Och pysslade med olika hantverk etc.
Jag vet ju fler liknande.

Ang ångest och terapi så kan man absolut få den dämpad eller t.o.m. löst med rätt terapi. Men du får också verktyg att hantera den ångest som kanske blir kvar eller om någon ny situation tvingar fram liknande känslor.
Jag hade också både sprut/nål-fobi och blodfobi. För mig är det helt borta. Tvärtom tycker jag nästan det är intressant. 😅
Det känns ju som att dina fobier hindrar dig väldigt. Och att de äter upp energi för dig.
Jag undvek gärna saker som det förut. Men idag är jag kompulsiv vad gäller att göra saker jag är rädd för just för att jag inte vill bli begränsad och kunna leva fritt.
Det är fantastiskt vad modig man kan bli när man väl börjat.
Jag har försökt hitta odlingsintresserade som jag tänkte låna ut mark till, men har inte hittat någon.

Den där rätta terapin har lyst med sin frånvaro i omkring 45 år.
 
Tufft för mig som nästan alltid haft motgång i mitt liv. För några år sedan fick jag 2-3 friska år efter min panikångest som hindrade mig i min vardag, till att jag kraschade i en utmattningsdepression. Jag får fan aldrig ha den där medgången.
Det är lustigt, jag som läst dina trådar osv ser inte att du har motgångar hela tiden, långt ifrån. Du har åstadkommit så otroligt mycket mer än väldigt många gör i livet. Hur mycket du än vill prata ner om dig själv och ditt liv och pratar om motgångarna så ser jag en väldig massa medgångar. Bara för att man har testat någonting som man har misslyckats med så betyder inte det att det var en motgång, det är en medgång bara att komma iväg på saker och göra saker oavsett hur utgången blir. Du hade inte kommit dit du är idag om ditt liv hade så mycket motgångar. Du hade inte haft allt du har idag om ditt liv var så fullt av motgångar.
Vad är det för vits om ångesten inte försvinner och man måste fortsätta kämpa hela tiden? Man kan ju bli utmattad för mindre. Orkar liksom inte leva med ångest hela tiden.
Jag är inte mycket för pratet om att allt handlar om inställning osv och att tankarna är något man kan välja men det är det till stor del även ifall inte bara viljan och kämpande tar en enda fram till ett "friskt" liv. Ett helt friskt liv är nog omöjligt att få för många men det innebär inte per automatik att livet är dåligt.

Det blir lättare att se vad man faktiskt har om man väljer att se det. Att välja att uppskatta det som faktiskt finns i ens liv, få lite perspektiv på det hela. Väljer man inte att vilja kunna se vad man har så tror jag att man kan få allt man vill här i världen och man hade ändå mått dåligt och jämfört sig med andra som man tror har det så mycket bättre.
 
Det är lustigt, jag som läst dina trådar osv ser inte att du har motgångar hela tiden, långt ifrån. Du har åstadkommit så otroligt mycket mer än väldigt många gör i livet. Hur mycket du än vill prata ner om dig själv och ditt liv och pratar om motgångarna så ser jag en väldig massa medgångar. Bara för att man har testat någonting som man har misslyckats med så betyder inte det att det var en motgång, det är en medgång bara att komma iväg på saker och göra saker oavsett hur utgången blir. Du hade inte kommit dit du är idag om ditt liv hade så mycket motgångar. Du hade inte haft allt du har idag om ditt liv var så fullt av motgångar.

Jag är inte mycket för pratet om att allt handlar om inställning osv och att tankarna är något man kan välja men det är det till stor del även ifall inte bara viljan och kämpande tar en enda fram till ett "friskt" liv. Ett helt friskt liv är nog omöjligt att få för många men det innebär inte per automatik att livet är dåligt.

Det blir lättare att se vad man faktiskt har om man väljer att se det. Att välja att uppskatta det som faktiskt finns i ens liv, få lite perspektiv på det hela. Väljer man inte att vilja kunna se vad man har så tror jag att man kan få allt man vill här i världen och man hade ändå mått dåligt och jämfört sig med andra som man tror har det så mycket bättre.
Vilka medgångar pratar du om? De 2-3 åren då jag var frisk, kunde jobba och köpte ett hus?

Jag har haft några andra "friska" perioder också, men typ 90% av mitt liv har kantats av sjukdom. Det är inte vad jag kallar medgång.
 
Fast nej. Har inte alls samma uppfattning. Nu firar jag inte jul på det sättet men jag har aldrig haft problem att hänga med folk på julafton. Brukar vara ute och äta och det är alltid en stor mix av allt från familjer, par, kompisar och solo-personer. Har ibland också fått erbjudande om att haka på div familjerelaterade tillställningar. En gång hamnade jag på en stor iransk släktfest på julafton. Jag tror att den där fasta familje-traditionen kring jul blivit allt mer uppluckrad.
Håller med! Sen jag blev singel har jag blivit medbjuden på massor med saker med random nya människor. Började med att jag gick på en grej, där jag fick inbjudan till nästa och så har det rullat på. Även högtider osv.
 
Vilka medgångar pratar du om? De 2-3 åren då jag var frisk, kunde jobba och köpte ett hus?

Jag har haft några andra "friska" perioder också, men typ 90% av mitt liv har kantats av sjukdom. Det är inte vad jag kallar medgång.
Medgångar för mig inkluderar inte bara symptomfria perioder. Du har skrivit om medryttarhästar, jobb, du utbildar dig, du har pengar undansparade, du har trädgården och du har åkt iväg ensam till en herrgård för julfirande, du har ork att ta hand om ett hus och sköta det..listan är lång..om man väljer att vilja se så på livet.

Sjukdom är inte en motgång, långt ifrån.
 
Håller med! Sen jag blev singel har jag blivit medbjuden på massor med saker med random nya människor. Började med att jag gick på en grej, där jag fick inbjudan till nästa och så har det rullat på. Även högtider osv.

Detta känns inte jättevanligt (åtminstone inte här uppe)
Sen jag blev singel blir jag knappt inbjuden på nånting överhuvudtaget, utan får själv ta initiativ osv.
 
Medgångar för mig inkluderar inte bara symptomfria perioder. Du har skrivit om medryttarhästar, jobb, du utbildar dig, du har pengar undansparade, du har trädgården och du har åkt iväg ensam till en herrgård för julfirande, du har ork att ta hand om ett hus och sköta det..listan är lång..om man väljer att vilja se så på livet.

Sjukdom är inte en motgång, långt ifrån.
Nej, jag orkar inte ta hand om huset. Och trädgården är en belastning.

Fast det är väl dumt att nedvärdera de saker du faktiskt gör?
Men jag gör ju inget? Huset är kaos utan boendestöd. Trädgården är också kaos oavsett boendestöd. Jag vattnar lite på sin höjd.
 
Men studier är jobbiga!
Jag har inte speciellt mycket ork eller lust efter jobbet.
Det är det praktiska dagarna som är jobbiga.
Är det slappa studier eller är det i verkligheten du som har lätt för det? Att ha lätt för att studera är inte något alla har. Redan där har du det lättare än många andra.
Skolan slutar ofta runt tvåtiden, trots att vi ska hålla på till fyra.

Det jag tycker är jobbigast är de praktiska dagarna. Avskyr dem faktiskt.

Teorin klarar jag delvis av för att jag har förkunskaper.
 
Nej, jag orkar inte ta hand om huset. Och trädgården är en belastning.


Men jag gör ju inget? Huset är kaos utan boendestöd. Trädgården är också kaos oavsett boendestöd. Jag vattnar lite på sin höjd.
Men alltså, jo du göra faktiskt någonting. Det är precis det här jag menar med att du väljer att inte se. Jag vet inte hur många jag träffat som så gärna hade velat studera men näe, det är för jobbigt, för lite tid, ingen idé etc. Du gör det faktiskt även om det är "slappa" studier. Du gjorde något som faktiskt tar dig framåt i livet, det är medgång, du lyckades med det.

Jag klarar inte ens av ofta att göra saker när boendestöd är här, jag klarar inte ens av att ha ett boendestöd. Bara att klara av det är också en medgång i livet. Någonting som leder till att livet blir lättare och enklare.
 
Senast ändrad:
Detta känns inte jättevanligt (åtminstone inte här uppe)
Sen jag blev singel blir jag knappt inbjuden på nånting överhuvudtaget, utan får själv ta initiativ osv.

Men bjuder inte dina vänner in dig för att du är singel? Det var nog det konstigaste jag hört. Umgås de alltid i par? Jag har så svårt för människor som alltid måste ha med sin respektive! Jag och mina vänner umgås i stort sett alltid bara vi tjejer, utan eventuella respektive. Vi har ett par vi umgås med men det är för att jag är vän med tjejen och min man är vän med killen och umgås separat med dem också. Våra barn är också vänner. Så ibland umgås vi alla tre "vänskapspar" samtidigt och ibland i andra konstellationer. Beroende på aktivitet.

En nära vän till mig kommer hit på middag ibland och nu när hon har en respektive så följer han med. Innan hen träffade sin respektive så kom hen själv till oss på middag. Inget konstigt med det.
 
Men bjuder inte dina vänner in dig för att du är singel? Det var nog det konstigaste jag hört. Umgås de alltid i par? Jag har så svårt för människor som alltid måste ha med sin respektive! Jag och mina vänner umgås i stort sett alltid bara vi tjejer, utan eventuella respektive. Vi har ett par vi umgås med men det är för att jag är vän med tjejen och min man är vän med killen och umgås separat med dem också. Våra barn är också vänner. Så ibland umgås vi alla tre "vänskapspar" samtidigt och ibland i andra konstellationer. Beroende på aktivitet.

En nära vän till mig kommer hit på middag ibland och nu när hon har en respektive så följer han med. Innan hen träffade sin respektive så kom hen själv till oss på middag. Inget konstigt med det.

Min bästis gör det, men aldrig med andra par. Isåfall bara vi tre.
Har även ett annat par, vi umgås enbart dom och så plus minus. Aldrig utan respektive.

Märker väldigt stor skillnad sen jag blev singel just på högtider.
 
Hur är det med personerna du går utbildningen med? Ni kan inte träffas och göra en uppgift tillsammans eller plugga till en tenta eller så? Du kan ju bjuda hem några till dig som ett förstasteg om du dessutom har svårt att ta dig in till stan? Tyvärr är det ju lite så att det inte kommer någon och knackar på dörren och bara ”hej, vill du umgås” utan man får ju oftast ta initiativ själv.

Sen har väl knappast pandemin gjort det lättare att umgås. Det har ju tvärtom hela tiden tryckts på att bara umgås med sin närmaste krets, och det gör så klart att personer utan familj och nära vänner blir ännu mer utanför. Men om det börjar lugna sig nu i höst kan ju läget bli ett helt annat?
 

Liknande trådar

Hemmet Okej, om några timmar måste jag bestämma mig! Jag bor i nuläget i en nyproducerad lägenhet som är är snordyr. 43% av min lön går till...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
6 657
Senast: Nixehen
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
19 114
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
2 3 4
Svar
66
· Visningar
4 596
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 879
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp