"Vänrelation", vill inte träffas

[Inte_Ung]

Jag sällar mig till kören som tycker att det där är onödigt och taskigt, människan har ju inte bett om mina åsikter eller gjort sig förtjänt att bli plumpt förolämpad bara för att hen vill umgås och inte jag.


kl* Jag tycker att det är svårt att ge tips när man inte vet hur kommunikationen sett ut innan.

Ja vissa ser det ju så.
Jag föredrar att förklara de verkliga orsakerna och sedan får personen i fråga hantera det.
Fördelen för mig är att den verkliga orsaken blir så tydlig att det inte blir en massa kringsnack om det som inte hör hit. (Dit)

 

[Inte_Ung]

Fast det är ju bara elakt.
Nog för att ts inte vill umgås med henne, det är helt ok, men man behöver inte säga "du/ditt liv är fel".

Det är ju jag som inte sympatiserar.
Om livet är fel eller inte får personen avgöra själv.
Det har ju inte med mig att göra.

 

[Inte_Ung]

men man behöver ju inte slänga i ansiktet på någon personliga egenheter man råkar störa sig på bara för att bli kvitt personen. Hon har väl inte gjort något ont?

Min erfarenhet är att allt annat än sanningen blir besvärlig för mig i längden på ett eller annat vis.
Människor som har konstiga saker för sig vet dessutom sällan om dem själva.

 

[Inte_Ung]

"Just nu har jag väldigt mycket att göra och väldigt lite tid att lägga på att träffa gamla vänner. Är du i trakten någon gång kan du kanske chansa och höra av dig? Kanske har jag en stund över just den dagen".

Visst serru.
Då så har du dem på trappen endera dagen.
I alla fall så har jag det.
Nej tack faktiskt.

 

[Jenka]

Det är ju jag som inte sympatiserar.
Om livet är fel eller inte får personen avgöra själv.
Det har ju inte med mig att göra.

Då är det ju bättre att bara säga att man växt ifrån varann.

 

[Inte_Ung]

Då är det ju bättre att bara säga att man växt ifrån varann.

Jag tycker ju inte det då.
Och jag vill inte heller ha några följdfrågor på det.
Klart är klart.
Färdigt.
Inget trams.

 

[Eloise]

Jag är i en lite knepig situation angående en vän som vill komma och hälsa på....

Kort intro: vi var jobbkollegor när jag först kom till Australien 2014. Jag 28 år, hon runt19- 20. Vi hade kul på jobbet samt vi gick ut och festade mycket ihop, jag har många roliga minnen från de 4-5 månaderna.

Sedan flyttade jag till norra queensland och vi har mest fejsbookat och skickat meddelanden sedan dess. MEN, vi bokade en resa till Bali ihop ett år efter att jag flyttat. På den resan började det knarra lite, hos mig, då jag kände av åldersskillnaden (kanske?).

Hon tog över en timme på sig att sminka sig på morgonen innan frukost tex (jag vet, töntigt av mig att ens bry mig). Hon är en sån som behöver gå på toaletten en gång i timmen dessutom, alltid detta letande efter en toalett och vänta på henne pga det (herre gud vad är det för fel med det, vad är det för gel på mig som blir irriterad ens?).

I alla fall, efter den resan bestämde jag mig för att alltid resa ensam i fortsättningen, så allt blir på mina villkor, inte svårare än så.

Ytterligare 2-3 år senare kommer hon och hälsar på mig och detta efter att jag träffat min sambo och vi bor ihop osv...
Hon bor hos oss under 4-5 dagar och nu börjar jag verkligen ta avstånd.

Samma här, smink hela tiden, toalett hela tiden, nu också småätande hela tiden men också hur hon bytt jobb,hon kallar sig entreprenör (livestreamar sig själv på adult-sidor på internet mot betalning från främmande folk), att detta är hennes eget företag, hennes mamma är stolt, hur mycket pengar hon tjänar, friheten att jobba varifrån som helst med en internetuppkoppling, hennes nya lägenhet som är på 15e våningen istället för 5e med havsutsikt som hon nu inte kan bo utan att ha mm mm...
Hon är 25 eller 26 nu... jag fyller 35 snart och bott med min sambo i 4 år, vi båda har normala jobb osv...

Jag känner att klyftan mellan oss blivit större och större.

Och nu vill hon komma och hälsa på oss igen. Och jag bara känner att jag varken har lust eller tid att umgås med henne.
Har skyllt på att jag jobbar mycket och det är mycket just nu... vilket det är men såklart jag skulle ha tid om jag ville liksom... men jag vill inte...

Jag kan ju inte hindra henne från att resa hit och ta in på hotell och så, men vore ju märkligt att inte ses om hon skulle göra det. Antar jag kan avvara en eftermiddag eller så men jag orkar inte höra hennes snack..... tror vi växt ifrån varandra, jag växt ifrån henne...


Ville mest skriva av mig om mitt i-landsproblem

Nu är ju inte det här riktigt samma sak, men jag blev ghostad av en utav mina närmsta vänner. Eller ja, åtminstone ansåg jag oss så.

Även om sanningen kan svida, så önskar jag så att hon bara förklarat för mig varför vi inte är vänner längre, varför hon jämt drog på att ses när jag föreslog det eller varför hon inte svarat när jag hört av mig.

I ditt fall hade jag sagt till vännen att det känns som ni växt ifrån varandra och att du inte vill prioritera att underhålla er vänskap längre.

 

[Liten]

Min erfarenhet är att allt annat än sanningen blir besvärlig för mig i längden på ett eller annat vis.
Människor som har konstiga saker för sig vet dessutom sällan om dem själva.

Att sminka sig är knappast något konstigt. För många är det något som får dem att må bra, och/eller ett kreativt intresse. Jag tycker att du uttrycker dig elakt. En kan vara rak och ärlig utan att dumförklara.

 

[Liten]

Jag hade skickat ett meddelande och skrivit att vi tyvärr blivit väldigt olika som människor och inte längre har tillräckligt mycket gemensamt, att jag inte vill ha kontakt längre och önskat henne allt gott.

 

[Inte_Ung]

Att sminka sig är knappast något konstigt. För många är det något som får dem att må bra, och/eller ett kreativt intresse. Jag tycker att du uttrycker dig elakt. En kan vara rak och ärlig utan att dumförklara.

Jag sminkar mig inte.
Det gör mig och en person som håller på med det i en timme och låter mig vänta medans till inkompatibla.
Det stora problemet är dock en person som låter mig vänta på den medan den sminkar sig och springer på toa hela tiden.
Att låta andra vänta är hänsynslöst mot andra människors tid.

 

[escodobe]

Alltså jag är ju som jag är men...

Jag skulle säga som det är att jag inte pallar med att vänta på någon som skall sminka sig i evigheter och behöver springa på toa hela tiden. Och att jag inte sympatiserar med hennes sätt att försörja sig.

Och så skulle jag rekommendera henne att söka läkare för blåsan eller tarmen som trasslar.

Och om man sökt läkare och vet precis varför blåsan trasslar, men att det inte går att göra något åt det med rimliga medel?
Jag är en sådan där trasslig person som behöver pinka stup i kvarten, det är ett medicinskt fel och inget jag kan göra åt det om jag inte vill fortsätta äta medicin med rätt rugga biverkningar, till slut åt jag ytterlgare två mediciner för att hantera biverkningar från den första...

 

[Bri]

Och om man sökt läkare och vet precis varför blåsan trasslar, men att det inte går att göra något åt det med rimliga medel?
Jag är en sådan där trasslig person som behöver pinka stup i kvarten, det är ett medicinskt fel och inget jag kan göra åt det om jag inte vill fortsätta äta medicin med rätt rugga biverkningar, till slut åt jag ytterlgare två mediciner för att hantera biverkningar från den första...

Ja, eller inte har lust att diskutera sådana problem med andra? Usch, jag hade tyckt det var otroligt lågt om någon påpekade att de inte har lust att umgås med mig för att jag "springer på toa". Trist säkert, men knappast självvalt.

 

[Inte_Ung]

Och om man sökt läkare och vet precis varför blåsan trasslar, men att det inte går att göra något åt det med rimliga medel?
Jag är en sådan där trasslig person som behöver pinka stup i kvarten, det är ett medicinskt fel och inget jag kan göra åt det om jag inte vill fortsätta äta medicin med rätt rugga biverkningar, till slut åt jag ytterlgare två mediciner för att hantera biverkningar från den första...

Då så förklarar man det för den stackare som måste vänta hela tiden.
Det blir lättare att ha tålamod så.
Det är kanske också bra med strategier så att inte hela livet blir en enda jakt på toaletter.
Typ att klara av att kissa i naturen bakom en buske.

En resa som består av en evig toajakt blir ju inte rolig för någon.

 

[Inte_Ung]

Ja, eller inte har lust att diskutera sådana problem med andra? Usch, jag hade tyckt det var otroligt lågt om någon påpekade att de inte har lust att umgås med mig för att jag "springer på toa". Trist säkert, men knappast självvalt.

Om man skall umgås nära och dela toalett och så, så blir det ju ett problem även för medresenären.
Eller i en bostad med begränsat antal toaletter när man hälsar på. Då blir det ett problem för de som bor där också.
En upptagen toalett är ett problem för alla som behöver den.

 

[SkorpSmulan]

Jag blir personligen mycket mer sårad om folk hittar på lama ursäkter, fast bara för att man är ärlig behöver man inte vara elak.
Bara säg nej jag vill inte/kan inte och det räcker.

 

[Tranan]

Jag blir personligen mycket mer sårad om folk hittar på lama ursäkter, fast bara för att man är ärlig behöver man inte vara elak.
Bara säg nej jag vill inte/kan inte och det räcker.

Håller med dig

 

[Flixon]

Jag hade nog helt enkelt skrivit att jag inte känner att vi har så mycket gemensamt längre och därför inte tror att det är någon bra idé om hon kommer och hälsar på. Jag föredrar att vara ärlig, men inte taskig.

 

[alazzi]

Ja vissa ser det ju så.
Jag föredrar att förklara de verkliga orsakerna och sedan får personen i fråga hantera det.
Fördelen för mig är att den verkliga orsaken blir så tydlig att det inte blir en massa kringsnack om det som inte hör hit. (Dit)

Jag föredrar definitivt ärlighet även om det gör ont. Tycker det är så tungt när folk bara drar sig undan och man aldrig får en orsak. Det drar ju bara ut på smärtan. Man fortsätter hoppas på att träffas.

 

[Sel]

Ja vissa ser det ju så.
Jag föredrar att förklara de verkliga orsakerna och sedan får personen i fråga hantera det.
Fördelen för mig är att den verkliga orsaken blir så tydlig att det inte blir en massa kringsnack om det som inte hör hit. (Dit)

Fast det finns ju grader i helvetet, man behöver inte vara plump bara för att man inte vill umgås mer med personen. Börja dra upp orsaker till talettbesök och vad sjutton annat, det är väl verkligen inte min sak att lägga mig i om jag inte ens är intresserad av en fortsatt relation.

 

[Seabaz]

Vår relation de perioderna då vi inte setts är mest att hon skickar ett mess var tredje månad med "hur är det, jag funderar på att hälsa på" och jag slingrar mig och säger "ja det är bra men mycket att göra. Kom hit du men jag har tyvärr inte möjlighet att erbjuda boende samt kommer inte ha tid att ses så mycket".

Konversationen brukar rinna utefter 2-3 mer meddelanden eller att jag skickar "nu ska jag åka till jobbet,vi hörs, ha det bra". Och sedan hörs vi inte på ett tag igen.

I den delen av Australien hon bor kan det, liksom här, vara bedrövligt väder till och från. Så i cykloner, översvämningar och lightning storms brukar vi båda skicka till varandra nåt meddelande och fråga om vädret och om den ene eller andra är Ok.

Detta sedan senast vi träffades och hon bodde med oss några dagar. Ett par år sedan nu tror jag