"Vänrelation", vill inte träffas

Jag föredrar definitivt ärlighet även om det gör ont. Tycker det är så tungt när folk bara drar sig undan och man aldrig får en orsak. Det drar ju bara ut på smärtan. Man fortsätter hoppas på att träffas.
Men frågan är om man uppfattar det som ärligt om man på en fråga om att komma på besök får svaret: "Nej, jag vill aldrig mer se dig för du sminkar dig och går på toa" :confused: och följer man då upp med "det är respektlös mot andras tid".

Man kommer ju å andra sidan inte att låta som en person som någon annan vill umgås med. Och man måste se till att säga svaret på telefon, för skickar man det som mess, kan en skärmdump bli viral.

Eftersom jag misstänker att personen inte är välkommen ens osminkad med blöja - så ett "jag känner inte att vi har så mycket gemensamt längre" ligger nog också närmare sanningen.
 
Nu är ju inte det här riktigt samma sak, men jag blev ghostad av en utav mina närmsta vänner. Eller ja, åtminstone ansåg jag oss så.

Även om sanningen kan svida, så önskar jag så att hon bara förklarat för mig varför vi inte är vänner längre, varför hon jämt drog på att ses när jag föreslog det eller varför hon inte svarat när jag hört av mig.

I ditt fall hade jag sagt till vännen att det känns som ni växt ifrån varandra och att du inte vill prioritera att underhålla er vänskap längre.

Halvt KL

Men en nära vän är ju något helt annat än den bekantskap TS presenterar i tråden, de har ju inte setts på flera år. Jag tycker att det finns en viktig skillnad där. En nära vän skulle jag absolut inte ghosta om jag ville bryta. (Men jag ser inte riktigt hur jag skulle hamna där, personer jag inte tycker om att umgås med låter jag successivt hamna längre ut i periferin = inte nära vänner).
 
Men frågan är om man uppfattar det som ärligt om man på en fråga om att komma på besök får svaret: "Nej, jag vill aldrig mer se dig för du sminkar dig och går på toa" :confused: och följer man då upp med "det är respektlös mot andras tid".

Man kommer ju å andra sidan inte att låta som en person som någon annan vill umgås med. Och man måste se till att säga svaret på telefon, för skickar man det som mess, kan en skärmdump bli viral.

Eftersom jag misstänker att personen inte är välkommen ens osminkad med blöja - så ett "jag känner inte att vi har så mycket gemensamt längre" ligger nog också närmare sanningen.
Man behöver väl inte bli otrevlig när man är ärlig?
 
Man behöver väl inte bli otrevlig när man är ärlig?

Jag tycker att i detta fall så skulle det vara en märklig form av ärlighet att peka på detaljer man inte gillar med en person, när det troligen är att man är för olika som personer från början som är den riktiga orsaken.

Jag vet liksom inte riktigt hur man skulle kunna säga åt någon på ett snällt sätt att de går för ofta på toa och sminkar sig för länge, speciellt när man dessutom knappast vill umgås med personen fast de skulle göra något åt dessa saker.
 
Halvt KL

Men en nära vän är ju något helt annat än den bekantskap TS presenterar i tråden, de har ju inte setts på flera år. Jag tycker att det finns en viktig skillnad där. En nära vän skulle jag absolut inte ghosta om jag ville bryta. (Men jag ser inte riktigt hur jag skulle hamna där, personer jag inte tycker om att umgås med låter jag successivt hamna längre ut i periferin = inte nära vänner).
Precis, därför jag skrev att det inte var riktigt samma sak. Men oavsett hur djup eller ytlig vänskapen är vill jag inte bli ghostad.
 
Min man grälar ofta på mig för att jag inte säger som det är till folk, när de vill träffas, komma och hälsa på, osv osv. Jag har en tendens att komma med undanflykter, men då skjuter jag ju bara "problemet" på framtiden. Jag kan ju inte vara "upptagen" i all evighet utan då måste jag hitta på nya ursäkter i det oändliga. Han säger att jag ska säga som det är, då är det gjort. Men utan att vara otrevlig. Hur nu det ska gå till... Jag undrar ofta hur det kommer sig att folk inte känner av motviljan? Jag hade fångat upp en sån signal på direkten och backat.
 
Om frekventa toabesök och långa sminktider är skälet till att man inte vill umgås - hur säger man det på ett trevligt sätt?
Vänta för mycket kanske?
Det är ju det verkliga problemet.
Smink och toa är ju orsakerna.

Jag skulle ju inte ha hamnat i TS situation.
Jag hade klagat på väntetiderna när det hände.
Och typ gått och gjort något annat under tiden, typ ätit frukost eller så.
 
Min man grälar ofta på mig för att jag inte säger som det är till folk, när de vill träffas, komma och hälsa på, osv osv. Jag har en tendens att komma med undanflykter, men då skjuter jag ju bara "problemet" på framtiden. Jag kan ju inte vara "upptagen" i all evighet utan då måste jag hitta på nya ursäkter i det oändliga. Han säger att jag ska säga som det är, då är det gjort. Men utan att vara otrevlig. Hur nu det ska gå till... Jag undrar ofta hur det kommer sig att folk inte känner av motviljan? Jag hade fångat upp en sån signal på direkten och backat.
För att många faktiskt ÄR upptagna och har svårt att hinna med att träffa vänner, helt utan att de inte vill träffas. Jag orkar för det mesta ha 1 inplanerad aktivitet i vecka utöver jobb,partner och dykning. Då blir det rätt sällan jag hinner träffa folk.
 
För att många faktiskt ÄR upptagna och har svårt att hinna med att träffa vänner, helt utan att de inte vill träffas. Jag orkar för det mesta ha 1 inplanerad aktivitet i vecka utöver jobb,partner och dykning. Då blir det rätt sällan jag hinner träffa folk.
Jag har massor av vänner som jag vill träffa men inte hinner med.
Det är ju en himla skillnad mot att inte vilja träffas.
 
För att många faktiskt ÄR upptagna och har svårt att hinna med att träffa vänner, helt utan att de inte vill träffas. Jag orkar för det mesta ha 1 inplanerad aktivitet i vecka utöver jobb,partner och dykning. Då blir det rätt sällan jag hinner träffa folk.
I mitt fall rör det sig i allmänhet om folk som jag egentligen inte känner, annat än ytligt via sociala media, och som vill hälsa på som nån slags studiebesök i mitt arbete (jag jobbar hemifrån). Något jag varken hinner med eller orkar eller ens har lust med. Då är det svårt att vara riktigt tydlig utan att låta otrevlig. Mitt jobb kräver att jag ändå är hyfsat trevlig och tänker lite på hur jag uppfattas.
 
Kontentan är väl ändå att en inte ser någon mening med att träffas, skälen är kanske egalt?
Och då kanske man ska säga att man inte vill ses utan att ange en massa skäl som kan missförstås eller såra

Schysst (men ärligt då) att säga till någon med en turistmage, UVI eller IBS - jag vill inte umgås med dig för jag tycker du är hänsynslös som måste gå på toa så ofta... Att gå på toa är ju inget man väljer. Då kanske man ska vara totalt ärlig och äga problemet och säga att "dina toabesök gör att jag måste ta hänsyn och det vill jag inte. Jag står inte ut att vänta på någon annan"

TILLÄGG om man ska vara ärlig, måste man börja med att vara ärlig mot sig själv. Varför vill man inte se en människa pga toabesök?
 
Lite tänker jag också att det handlar om att sätta gränser i sitt liv. I ts fall rör det sig i och för sig bara om en person, som dessutom dyker upp ytterst sällan. Men ändå. Jag har hela mitt liv varit alldeles "för snäll" och då menar jag inte snäll egentligen utan mesig. Jag har släppt folk inpå livet som jag inte velat ha med att göra och i vissa fall absolut borde ha tagit avstånd från. I andra fall har det bara varit jobbigt, ätit upp både min tid och min energi. Jag har tyckt synd om/inte vågat säga nej/känt mig nödgad. Fast jag egentligen borde ha värnat om min integritet och mina gränser.

Gränssättning är svårt ibland. Man vill inte framstå som otrevlig och man vill väldigt ofta inte bli illa omtyckt. Man vill att folk ska tycka om en. Och så biter man ihop och släpper in människor som man egentligen inte vill umgås med.

Men jag börjar bli mycket bättre på detta. Jag tar fortfarande till knep ibland för att slippa vara spikrak, men jag jobbar på det.

(Min man säger alltid att jag "attract weirdos". Det beror tydligen på att jag är "snäll", jag ler tillbaka mot människor och jag lyssnar. Ibland är det inte helt problemfritt.)
 
Att öht ta upp toabesök och liknande som skäl ger en väldigt olustig bild. Man säger: "Jag vill inte träffas. Men det är inte mitt fel att jag inte vill. Det är den andre det är fel på och den andre som måste rätta sig och förtjäna min vänskap. (detta gör det väldigt oärligt att ta upp sminket och toabesöken - såvida personen inte är välkommen osminkad med en blöja. Är personen inte välkommen när den påstådda orsakerna är åtgärdad, då var det ju inte den som var felet).

Varför måste man göra ner folk - varför kan man inte bara säga att "jag vill inte träffas"? Varför måste det vara fel på den andra parten? Och varför kan man inte äga sitt eget problem?
 

Liknande trådar

Skola & Jobb 15 år i vården blev det men nu säger kroppen tvärstopp, ALLT gör ont, hela tiden. 3 omgångar av vad jag förstått i efterhand var...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 642
Senast: fejko
·
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 174
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 053
Senast: Elendil
·
Övr. Hund Min mamma förlorade sin hund för ganska precis ett år sen och har idag köpt en ny valp. :love: Jätteroligt och jag är superglad för...
Svar
5
· Visningar
1 824
Senast: Nota
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp