Värk från ingenstans?!

[SprinkleOfStars]

Kan börja med att säga att jag överväger ett läkarbesök men tänkte höra om någon här varit med om samma och/eller vet vad det kan vara.
Jag har plötsligt, de senaste 2 månaderna kanske, fått värk i främst fingrar och fötter. Inget av det gör ont hela tiden men vissa dagar kan det kännas som att fingrarna är lätt stukade (har du någon gång tagit emot en basketboll, volleyboll eller fotboll med fingret så vet du ungefär hur jag känner det) och jag har svårt att böja dem, de går en bit och sen börjar det göra ont men jag kan tvinga ner dem och det gör inte outhärdligt ont. Fötterna gör som ondast när jag kliver upp från sängen på morgonen eller när jag har suttit ner länge, känslan är som om jag gått omkring nonstop en hel dag i dåliga skor, eller som om jag kliver omkring på legobitar

Jag har inte ändrat något i mitt liv utan gör samma saker som jag alltid gjort, har samma skor som jag alltid haft osv. så jag förstår inte varför jag får ont Det enda avvikande som hänt i mitt liv, som jag inte vet om det kan kopplas samman med värken, är att jag miste en familjemedlem tidigt i somras vilket tog väldigt hårt på mig och sen har jag, av andra anledningar, varit under väldigt mycket stress och press under större delen av sommaren men nu under hösten har det lugnat ner sig. Jag har inte haft någon värkproblematik tidigare utan det här har kommit "out of the blue".

 

[svea]

Kan börja med att säga att jag överväger ett läkarbesök men tänkte höra om någon här varit med om samma och/eller vet vad det kan vara.
Jag har plötsligt, de senaste 2 månaderna kanske, fått värk i främst fingrar och fötter. Inget av det gör ont hela tiden men vissa dagar kan det kännas som att fingrarna är lätt stukade (har du någon gång tagit emot en basketboll, volleyboll eller fotboll med fingret så vet du ungefär hur jag känner det) och jag har svårt att böja dem, de går en bit och sen börjar det göra ont men jag kan tvinga ner dem och det gör inte outhärdligt ont. Fötterna gör som ondast när jag kliver upp från sängen på morgonen eller när jag har suttit ner länge, känslan är som om jag gått omkring nonstop en hel dag i dåliga skor, eller som om jag kliver omkring på legobitar

Jag har inte ändrat något i mitt liv utan gör samma saker som jag alltid gjort, har samma skor som jag alltid haft osv. så jag förstår inte varför jag får ont Det enda avvikande som hänt i mitt liv, som jag inte vet om det kan kopplas samman med värken, är att jag miste en familjemedlem tidigt i somras vilket tog väldigt hårt på mig och sen har jag, av andra anledningar, varit under väldigt mycket stress och press under större delen av sommaren men nu under hösten har det lugnat ner sig. Jag har inte haft någon värkproblematik tidigare utan det här har kommit "out of the blue".

Hur gammal är du?

 

[SprinkleOfStars]

Jag är 29

 

[hagel]

Jag är 29

För mig handlade det om d-vitaminbrist. Jag hade ont i lederna i år efter år, utan att det blev funnet en anledning till smärtan. Smärtan vandrade, vissa år var det höfter och andra år handlederna eller fingrarnas leder.

När problemet väl uppdagades (D-vit nivåer på 12) och jag med hjälp av aggressivt vitaminpillsätande fick upp nivåerna, så försvann problemet och har tillsvidare hållit sig borta . Äter dock tillskott av vitamin d från oktober till maj varje år numera .

Självklart (!) kan det vara precis vad som helst i ditt fall, men ville bara visa att det kan vara "enkla" orsaker ibland. Ett besök till doktorn är nog på sin plats oavsett .

 

[_FiA_]

Kan börja med att säga att jag överväger ett läkarbesök men tänkte höra om någon här varit med om samma och/eller vet vad det kan vara.
Jag har plötsligt, de senaste 2 månaderna kanske, fått värk i främst fingrar och fötter. Inget av det gör ont hela tiden men vissa dagar kan det kännas som att fingrarna är lätt stukade (har du någon gång tagit emot en basketboll, volleyboll eller fotboll med fingret så vet du ungefär hur jag känner det) och jag har svårt att böja dem, de går en bit och sen börjar det göra ont men jag kan tvinga ner dem och det gör inte outhärdligt ont. Fötterna gör som ondast när jag kliver upp från sängen på morgonen eller när jag har suttit ner länge, känslan är som om jag gått omkring nonstop en hel dag i dåliga skor, eller som om jag kliver omkring på legobitar

Jag har inte ändrat något i mitt liv utan gör samma saker som jag alltid gjort, har samma skor som jag alltid haft osv. så jag förstår inte varför jag får ont Det enda avvikande som hänt i mitt liv, som jag inte vet om det kan kopplas samman med värken, är att jag miste en familjemedlem tidigt i somras vilket tog väldigt hårt på mig och sen har jag, av andra anledningar, varit under väldigt mycket stress och press under större delen av sommaren men nu under hösten har det lugnat ner sig. Jag har inte haft någon värkproblematik tidigare utan det här har kommit "out of the blue".

Har precis samma problem som också kom out of the blue. Gick till doktorn (3 olika doktorer) Och det läkaren förmodligen kommer göra är att ta prover för reumatism, som ofta startar i händer och fötter. Men för min del var det negativt, och därefter så fanns inget mer att göra enligt dom 3 jag gick till. Man kunde inte förklara smärtan utan jag får leva med det, misstanke om att min överrörlighet kan ha med det att göra. Min smärta strålar även uppåt i armarna, eller att jag blir känslig för beröring även där. Jag får nu akupunktur med ström i underarmarna en gång i veckan hos sjukgymnast och har gått kanske 5 gånger hittils, och faktiskt så tycker jag att det hjälpt lite, i alla fall mot överkänsligheten jag har. Men jag ska testa metoden ett tag till innan jag vet säkert.

 

[Westernponny]

Jag har också ont lite här där i kroppen.
Bäcken, höfter, muskler i armar o ben.
Jag har tagit prover samt gjort datortomografi men det är inget fel alls på mig!!!
Har just läst om d-vitamin och brist på det kan orsaka många sjukdomar o problem.
Nu blir det till att ringa läkarn imorgon igen.

Därför undrar jag hur länge "hagel" åt innan du kände någon förbättring, och hur mycket per dag?

 

[TinyWiny]

Kan börja med att säga att jag överväger ett läkarbesök men tänkte höra om någon här varit med om samma och/eller vet vad det kan vara.
Jag har plötsligt, de senaste 2 månaderna kanske, fått värk i främst fingrar och fötter. Inget av det gör ont hela tiden men vissa dagar kan det kännas som att fingrarna är lätt stukade (har du någon gång tagit emot en basketboll, volleyboll eller fotboll med fingret så vet du ungefär hur jag känner det) och jag har svårt att böja dem, de går en bit och sen börjar det göra ont men jag kan tvinga ner dem och det gör inte outhärdligt ont. Fötterna gör som ondast när jag kliver upp från sängen på morgonen eller när jag har suttit ner länge, känslan är som om jag gått omkring nonstop en hel dag i dåliga skor, eller som om jag kliver omkring på legobitar

Jag har inte ändrat något i mitt liv utan gör samma saker som jag alltid gjort, har samma skor som jag alltid haft osv. så jag förstår inte varför jag får ont Det enda avvikande som hänt i mitt liv, som jag inte vet om det kan kopplas samman med värken, är att jag miste en familjemedlem tidigt i somras vilket tog väldigt hårt på mig och sen har jag, av andra anledningar, varit under väldigt mycket stress och press under större delen av sommaren men nu under hösten har det lugnat ner sig. Jag har inte haft någon värkproblematik tidigare utan det här har kommit "out of the blue".

Har du bearbetat din förlust och tagit hand om stressen och gjort något åt den? Det är inte alls ovanligt att förluster, sorger, stress och bekymmer sätter sig i kroppen som smärtor. Jag tycker att du ska börja med ett besök hos läkaren på din vårdcentral för att kolla upp mineral och vitaminstatusen i kroppen och är det bra så be att få en remiss till en psykolog. Om du har tur så släpper smärtorna när du har bearbetat din förlust, fått ordning på stressen och fått sörja ordentligt.

 

[SprinkleOfStars]

Tack för alla svar
Jag har dragit på läkarbesök för värken för det känns inte som att jag kommer bli tagen på allvar om jag säger att jag har ont i fingrarna och fötterna och att jag inte har haft någon värkproblematik förut. Det känns som att de kanske kan lyssna men inte göra nåt åt det och då känns det lite...bortkastat?

@TinyWiny Jag var i kontakt med både kurator på VC och psykiatrin (VC hänvisade till psykiatrin pga. långa väntetider) i början av sommaren men båda hade väntetider till årsskiftet ungefär. Men jag står uppskriven på en lista.
Jag ska besöka vårdcentralen och kolla vitaminer och mineraler, är inte helt omöjligt att jag kan ha nån brist...

 

[Prosit]

Jag drabbades av samma sak, och iom att min pappa har psoriasis och psoriasisartrit, mamma vanlig artrit och fibromyalgi och jag själv hade psoriasis på huden så röntgades mina händer. Varken röntgen eller reumaprover visade nåt och man fortsatte utreda samtidigt som värken bredde ut sig. Jag hade lite d-vitaminbrist, och blev mer och mer kontaktöm och värkig i hela kroppen. 2 år senare efter besök hos reumatolog diagnostiserades jag med fibromyalgi, och man ser även lite lätt förändring i mina fingerleder så psoriasisartriten är på gång. Röntgas en gång om året och utvecklingen är tack och lov väldigt långsam, men slår det till sen får jag bromsmedicin.

Bra att du tar tag i det, får man fart på karusellen tidigt så kanske man hinner få hjälp innan man får superduperdunderont.

 

[SprinkleOfStars]

@Prosit Okej, ja min pappa och min syster har rätt svår psoriasis och vi har visst ledsjukdomar som går i främst ena sidan av släkten men ingen på riktigt nära håll. Jag har själv funderat lite på fibromyalgi och annat men det känns så otroligt att det ska komma bara "pang bom". Visserligen har jag haft lite märkliga symptom och annat, som jag inte kopplat ihop, en längre tid såsom ont i nacke och axlar vilket medfört långa perioder med huvudvärk, en period för kanske 1½ år sedan drabbades jag av våldsam klåda över hela kroppen - kliade så jag inte visste vart jag skulle ta vägen Och jag kunde inte hitta någon anledning till dessa klådattacker men de gick över och har inte återkommit sen dess. Trött har jag även varit länge, kan t.ex. sova 10 timmar i sträck, vakna och sen vara supertrött 1-2 timmar senare. Massage "tål" jag inte, fick ett presentkort på det när jag fyllde år som jag nyttjade i somras och massören skulle ta nacke och rygg men det gick inte för det gjorde så fruktansvärt ont på vissa ställen att jag höll på att hoppa av massagebänken, och då var han ändå lätt på handen (ville inte ta så djupt eftersom det var första massagetillfället).
Sen värken jag beskrev i första inlägget kommit har jag upplevt mig som stelare, speciellt när jag reser mig upp då kan det kännas som om min kropp tillhör en 89-åring och inte en 29-åring. Har även fått smärtor i magen, främst nedre delen av magen vilket jag först trodde att det var att jag börjat känna av min ägglossning (ungefär vid äggstockarna jag har ont) men smärtan har kommit så oregelbundet att jag inte längre kan koppla samman det.

Så, jag vet inte riktigt...är inte ute efter att självdiagnosticera mig men jag blir ju lite fundersam när det är så diffusa och vitt skilda symtom jag har/har haft men de kanske kan länkas samman på nåt sätt. Som du säger, kanske lika bra att ta tag i det här så snart som möjligt så får de börja utreda innan det ev. blir värre.

 

[Magnum]

Reumatism syns ju inte alltid på reumaproverna. Mina är negativa trots att jag har reumatism.

Finns det artrit alt psoriasis i släkten finns ju anledning att misstänka det.

Symtom som samsidig ledvärk, rodnad vid led och även klåda kan visa på artrit. Feber ihop med ledvärk är ju sällan ett gott tecken heller Inte heller när det tar många timmar för morgonstelheten att gå över.
Den enorma tröttheten kan bero på en hög sänka-inflammation. Men kan ju lika gärna ha andra grundorsaker såklart.
Artrit kan nog vara lite luddig faktiskt..


Skriv ner alla dina symtom och ungefär när i tiden de uppkom. Även om det känns som det inte 'hör dit'. Be att få en läkare som är mer inne på leder och ledsjukdomar om det finns sån på VC, ta med listan och berätta att du har sjukdom i (nära) släkten.
Det är absolut bättre att ta tag i det så fort som möjligt. Även om det nu skulle visa sej vara något annat! (Förhoppningsvis är det ju nåt enkelt!)
Men just artrit är bra att få hjälp med tidigt.


Jag har artrit som går i skov. Vid andra skovet sökte jag mig till vårdcentralen i första hand då jag inte visste om jag kunde ringa reumatologen själv (gick där efter remiss sju år tidigare och fick superhjälp). På VC fick jag ingen hjälp av värde öht och togs inte på allvar heller trots min tidigare historik och tydliga symtom på att det var dags igen. ("ta lite järntabletter du är lite blek, och ring sjukgymnasten!"..)
Ringde till slut reumatologen själv som schasade in mej akut. Värdena var så dåliga att läkaren undrade hur jag kunde stå upp öht.... Slutade på cellhämmande medicin precis som första omgången. Precis som jag trodde..