Våga släppa livlinan - anställning man inte ska tillbaka till

purity_666

Trådstartare
Jag har en anställning sen flera år tillbaka. Det har varit kaos på den arbetsplatsen med följden att jag varit långtidssjukskriven i 3 år.
Jag och arbetsgivaren är egentligen rörande överens om att jag inte ska tillbaka. De anser att de uttömt rehabåtgärder och jag vill inte tillbaka. MEN, jag kan inte släppa livlinan. Jag är katastroftänkare och ser mig själv som utförsäkrad, kan inte överleva på soc, och i så fall tvingas tillbaka till den arbetsgivaren. Hellre än svälta ihjäl typ.
Jag vet ju att jag inte är det minsta lilla attraktiv på arbetsmarknaden som långtidssjukskriven. Nu är planen arbetsträning och jag kommer inte göra den på ordinarie arbetsplats.

Men egentligen är det ju inte vettigt. Jag kommer gå under och troligen bli sjukskriven igen om jag skulle tvingas tillbaka till min arbetsgivare. Samtidigt ger det enorm ångest att stå utan någon alls.

Hur gör man? Hur hade ni gjort? Nu har jag fått meddelande från facket att arbetsgivare vill diskutera min situation, 3 år senare liksom. Genast kom ångesten som ett brev på posten. Vad gör jag? Kan tillägga att jag inte tar upp en plats bland personalen så jag hindrar någon från att få fast tjänst eller liknande. Min tjänst har lagts vid sidan om det hela.
 
Jag har en anställning sen flera år tillbaka. Det har varit kaos på den arbetsplatsen med följden att jag varit långtidssjukskriven i 3 år.
Jag och arbetsgivaren är egentligen rörande överens om att jag inte ska tillbaka. De anser att de uttömt rehabåtgärder och jag vill inte tillbaka. MEN, jag kan inte släppa livlinan. Jag är katastroftänkare och ser mig själv som utförsäkrad, kan inte överleva på soc, och i så fall tvingas tillbaka till den arbetsgivaren. Hellre än svälta ihjäl typ.
Jag vet ju att jag inte är det minsta lilla attraktiv på arbetsmarknaden som långtidssjukskriven. Nu är planen arbetsträning och jag kommer inte göra den på ordinarie arbetsplats.

Men egentligen är det ju inte vettigt. Jag kommer gå under och troligen bli sjukskriven igen om jag skulle tvingas tillbaka till min arbetsgivare. Samtidigt ger det enorm ångest att stå utan någon alls.

Hur gör man? Hur hade ni gjort? Nu har jag fått meddelande från facket att arbetsgivare vill diskutera min situation, 3 år senare liksom. Genast kom ångesten som ett brev på posten. Vad gör jag? Kan tillägga att jag inte tar upp en plats bland personalen så jag hindrar någon från att få fast tjänst eller liknande. Min tjänst har lagts vid sidan om det hela.

Det rimliga om det inte finns en tydlig ambition att återkomma i tjänst är så klart att avsluta relationen. För allas skull.
 
Jag har en anställning sen flera år tillbaka. Det har varit kaos på den arbetsplatsen med följden att jag varit långtidssjukskriven i 3 år.
Jag och arbetsgivaren är egentligen rörande överens om att jag inte ska tillbaka. De anser att de uttömt rehabåtgärder och jag vill inte tillbaka. MEN, jag kan inte släppa livlinan. Jag är katastroftänkare och ser mig själv som utförsäkrad, kan inte överleva på soc, och i så fall tvingas tillbaka till den arbetsgivaren. Hellre än svälta ihjäl typ.
Jag vet ju att jag inte är det minsta lilla attraktiv på arbetsmarknaden som långtidssjukskriven. Nu är planen arbetsträning och jag kommer inte göra den på ordinarie arbetsplats.

Men egentligen är det ju inte vettigt. Jag kommer gå under och troligen bli sjukskriven igen om jag skulle tvingas tillbaka till min arbetsgivare. Samtidigt ger det enorm ångest att stå utan någon alls.

Hur gör man? Hur hade ni gjort? Nu har jag fått meddelande från facket att arbetsgivare vill diskutera min situation, 3 år senare liksom. Genast kom ångesten som ett brev på posten. Vad gör jag? Kan tillägga att jag inte tar upp en plats bland personalen så jag hindrar någon från att få fast tjänst eller liknande. Min tjänst har lagts vid sidan om det hela.
Jag blev utköpt. 1 årslön
 
Kändes det okej eller osäkert inför framtiden?
Jag insåg pga ålder att jag skulle aldrig få nåt vettigt jobb så jag drog mig genom systemet så länge det gick med coacher osv. I värsta fall ta pension vid 60 men jag hankade mig fram till 63 , sen var jag FRI med säkrad liten inkomst resten av livet :D. Då fick jag även utbetald ersättning för arbetsskada vilket jag inte alls hade ens räknat med. Det hade kommit ett prejudikat .
 
Jag insåg pga ålder att jag skulle aldrig få nåt vettigt jobb så jag drog mig genom systemet så länge det gick med coacher osv. I värsta fall ta pension vid 60 men jag hankade mig fram till 63 , sen var jag FRI med säkrad liten inkomst resten av livet :D. Då fick jag även utbetald ersättning för arbetsskada vilket jag inte alls hade ens räknat med. Det hade kommit ett prejudikat .
Ah, lite skillnad då. Jag är 37 och lär ha många år kvar. Är utbildad socionom så har ju det som fördel kanske, men man är inte direkt efterfrågad som sjuk.
 
Ah, lite skillnad då. Jag är 37 och lär ha många år kvar. Är utbildad socionom så har ju det som fördel kanske, men man är inte direkt efterfrågad som sjuk.
Då har du mycket större chans att få ett jobb än vad jag hade. Jag hade två arbetsgivare i hela Sv att välja mellan :)
 
Då har du mycket större chans att få ett jobb än vad jag hade. Jag hade två arbetsgivare i hela Sv att välja mellan :)
Oj ja då är det svårt.

Min plan är att arbetsträna hos en större arbetsgivare och förhoppningsvis göra såpass bra intryck så jag kan bli kvar där sen. Är nog enda chansen att få jobb.
 
Ah, lite skillnad då. Jag är 37 och lär ha många år kvar. Är utbildad socionom så har ju det som fördel kanske, men man är inte direkt efterfrågad som sjuk.
Om man ska tro tidningarna så lär du inte ha problem att få nytt jobb som socionom även efter att ha varit lånngtidssjukskriven.
 
Nu har jag fått meddelande från facket att arbetsgivare vill diskutera min situation, 3 år senare liksom.
Fast har ingenting ändrats på 3 år? Ser företaget likadant ut som det gjorde för 3 år sedan? Samma chefer, samma anställda, samma allt?

Jag hade träffat företaget och hört vad de hade att säga. Kanske vill de erbjuda dig någonting speciellt. Vem vet.
 
Jag insåg pga ålder att jag skulle aldrig få nåt vettigt jobb så jag drog mig genom systemet så länge det gick med coacher osv. I värsta fall ta pension vid 60 men jag hankade mig fram till 63 , sen var jag FRI med säkrad liten inkomst resten av livet :D. Då fick jag även utbetald ersättning för arbetsskada vilket jag inte alls hade ens räknat med. Det hade kommit ett prejudikat .
Jag blev oxå utköpt, nio månadslöner. Sedan blev jag beviljad sjukersättning. Som grädde på moset får jag dessutom utbetalning från någon slags pension.
 
Fast har ingenting ändrats på 3 år? Ser företaget likadant ut som det gjorde för 3 år sedan? Samma chefer, samma anställda, samma allt?

Jag hade träffat företaget och hört vad de hade att säga. Kanske vill de erbjuda dig någonting speciellt. Vem vet.
Det är inom kommunen så jag skulle tro att det mesta är som det är. Det har varit skit i massa år där med hög sjukskrivning och folk som bara jobbar korta perioder.

Men ja självklart ska jag höra vad de har att säga, men jag vill inte tillbaka.
 
Det är inom kommunen så jag skulle tro att det mesta är som det är. Det har varit skit i massa år där med hög sjukskrivning och folk som bara jobbar korta perioder.

Men ja självklart ska jag höra vad de har att säga, men jag vill inte tillbaka.

Inom en kommun måste det väl finnas flera arbetsplatser för en socionom. Om jag varit i din situation hade jag inte sagt upp mig.
 
Som sjukskriven ska man aldrig säga upp sig. Man har som anställd ett bättre skydd och även bättre ersättningar från diverse försäkringar så länge anställning fortgår även om man inte beräknas kunna komma tillbaka till arbetsplatsen. Kolla upp med ditt fack vad som gäller i ditt fall. De ska kunna ge dig relevant information.
 
Det är inom kommunen så jag skulle tro att det mesta är som det är. Det har varit skit i massa år där med hög sjukskrivning och folk som bara jobbar korta perioder.

Men ja självklart ska jag höra vad de har att säga, men jag vill inte tillbaka.

Det där är nog svaret på allt. Du vill inte tillbaka. Då är det väl lika bra att säga upp tjänsten? Du har ingen ambition att komma tillbaka och det låter inte som arbetsgivaren är aktiv i din rehabilitering ändå?

Men som @susanne skriver - det kan vara vettigt att diskutera en omplacering och kanske arbetsträning i en annan del av organisationen. Men på din beskrivning låter det som att du blir stressad bara av att höra talas om gamla jobbet och det kan jag lätt förstå. Hur som helst så lär inte dina chanser att få ett nytt jobb påverkas av hur du gör.
 
Hermelin har viktiga poänger. Jag vill minnas att det i slutänden kan bli tal om att säga upp dig p g a arbetsbrist, om de inte hittar en tjänst som fungerar för dig. Men det innebär också en rad åtgärder (omplacering, utvärdering etc) innan uppsägning blir aktuellt (i de flesta fall).

I ts skor hade jag hellre sökt andra jobb och försökt komma från den vägen, hellre än riskera komma i eländigt skick p g a vantrivsel på ett jobb jag vet inte fungerar för mig (har gjort den vändan med skillnaden att jag sade upp mig och var arbetslös tre månader innan nästa jobb, så värt det för att få distans och vila upp mig).
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Jobbar nu på ett äldreboende, det är samma människor, samma rutiner, dag ut och dag in, och allt sker mellan 4 väggar. Såklart händer... 2
Svar
22
· Visningar
1 465
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i... 2
Svar
28
· Visningar
4 135
Senast: malumbub
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som... 2
Svar
24
· Visningar
5 532
Senast: Sasse
·
Hästmänniskan Hej! Vill nog egentligen mest skriva av mig, det känns tungt och jobbigt och vet inte hur jag ska tänka. Jag har haft egen häst...
Svar
16
· Visningar
2 591
Senast: Edla
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp