Jag tror att incitamentet för att utbilda sig bör vara intresse och ett god arbetsmiljö, inte en hög lön. Det är ju därför som det är en sådan brist på lärare, socionomer, sjuksköterskor mm för att arbetsmijön är katastrofal många gånger. Incitamentet borde ju också vara att man vill lära sig mer, att utecklas som individ. Jag tycker att alla borde ha ungefär lika höga löner, just för att dels utjämna våra växande klassklyftor men också för hur man ser på pengar, konsumtion, lycka, statusjakt mm mm. När jag var ung kunde man läsa en kurs på universitet bara för att den var intressant och utvecklande och för att man bildade sig. Det skulle man aldrig göra idag, utan man har en färdig karriärplan när man börjar som generera en viss inkomst i slutändan. Man är helt enkelt en produktionsenhet som ska framkalla någon slags vinst i slutändan av sin möda. Så långt har det marknadsekonomiska tankesättet gått, om man spetsar till det lite. Egentligen är det samma sak som med ideellt arbete, det lönar sig inte för MIG, och då investerar man inte sin tid till att mocka boxar t ex. Jag tycker det är en oerhörd sorglig utveckling, som dessutom kommer att leda oss alla i fördärvet med tanke på miljön.
1. att använda skattemedel (vilket det ju blir eftersom utbildning i Sverige är gratis) för att läsa en kurs bara på skoj tycker jag är ganska förkastligt och ett uruselt sätt för våra gemensamma pengar att användas på. Jag ser helst att folk som väljer att utbilda sig har någon form av plan i grunden och en tro på att kunna stå på egna ben efter utbildningen. Annars är man välkommen att själv bekosta sina studier.
2. Att utbilda sig kostar pengar. Inte enbart i form av studielån som ska återbetalas utan även i form av förlorad arbetsinkomst under studietiden. Ex. Person A och person B är lika gamla. Direkt efter gymnasiet börjar person A jobba i butik med lägsta lön dvs 129:-/ timme. Månadslönen blir 20 640kr före skatt. Varje år höjs A:s lön med 1%. Efter 4 år har A alltså en månadslön på 21 265kr. Beräknat med en skatt på 31,93% (inget jobbskatteavdrag) har A efter 4 år haft en total intäkt om 684 567kr efter skatt.
B väljer istället att börja studera till låt oss säga ekonom. En utbildning på just 4 år. under dessa 4 år tar B ut fullt studielån och bidrag. Det innebär 160 veckor med fullt CSN. Efter 4 år har B 291 200kr i skuld till CSN. Under dessa 4 år har B även haft en skattefri intäkt (bidragsdelen) på 115 680kr. B "valde" att dryga ut CSN med sommarjobb i butik till samma lön och samma ökning som A vilket ger 10 veckor per år. Totalt 209 517kr före skatt alltså. Efter 4 år har B alltså haft en total intäkt på 257 818kr efter skatt samt en skuld 291 200kr.
Efter B:s utbildning får denne jobb direkt och det är här "orättvisan" börjar... Civilekonomerna rekommenderar en ingångslön på 29 000kr och det är precis vad B får i starten av år 5, 2% lönehöjning per år. Ungefär samtidigt kommer kravet på att börja betala tillbaka skulden till CSN med 500kr per månad i amortering (verkar ligga däromkring för de flesta).
Först efter 11 år går B om A i totala intäkter (minus amorteringar på lånet). Då har A en total intäkt på 1 950 122kr efter skatt och B en total intäkt på 1 976 881kr efter skatt. B har fortfarande en skuld kvar till CSN på 249 200kr.
A:s månadslön (innan skatt) är efter 11 år 22 799kr och B:s månadslön är vid samma tidpunkt 32 659kr.
Egentligen borde man räkna med jobbskatteavdraget, OB för A samt räntan på CSN för B och då landar man i 1 eller 2 år till innan den totala intäkten är likartad.
Förklara gärna för mig hur du ska få en ung människa att vilja studera utan att denne kommer tjäna mer pengar på det? I dagsläget kommer B vara 30år innan denne har uppnått samma totala intäkt som A. En evighet för en ung människa.