Valp 2018 del 2

Jaa, helt ofattbart att det blev så bra. Vi hoppas att hälsan inte sviker oss och att alla mentaltest etc går fint. Hon är väl samma hund oavsett men vore ändå kul såklart om allt går bra :love:

Kommer säkert gå toppen! :)
Hon verkar supertrevlig!

Vårt mh gick ju åt skogen, och givetvis är hon samma hund ändå - men hade varit fint om det gått bra... :p
 
Tror knappt att jag lagt upp någon bild på Finn sedan han var valp :o
Nu börjar han i alla fall växa i sin gängliga kropp! Lite bredd och förbröst på detta så blir det inte så tokigt minsann. Bilden lurar lite och gör att han ser ut att ha väldigt veka mellanhänder, men det har han faktiskt inte :p
53cm hög och ca 23kg tung.
32994

Han har utvecklats till en härlig kille, en riktig kelgris och myshund. Vill gärna vara nääära både oss och främlingar :D Han har visat ett fint viltintresse hittills, hade några drev på ca 10-15 minuter redan i vintras, och visar stort intresse för allt som rör sig. Han har trots sin clownighet ett ganska stort allvar och har visat att han kan bli rejält förbannad om så behövs. Han kombinerar detta med att vara en trygg, ganska mjuk och följsam hund, och jag tror att det kan bli riktigt bra :)
Tyvärr har vi fått lite gruffigheter mellan Finn och Floyd, men jag hoppas att det ger med sig när Finns värsta tonårshormoneri ger sig. Just nu är han en riktig slyngel :p
 
Vi har haft en jäkla otur senaste tiden. River har ju redan från början varit lite försiktig med alla nya saker, men jag tycker att hon bättrade sig rejält efter spökåldern runt 6-7 månader (då var hon hemsk) och under våren har hon känts mer och mer stabil. Fortfarande lite försiktig med främmande människor, fast bara vissa - våra arrendebönder har hon gått från att vara rejält rädd för som valp till att vara helt galen i nu, bara hon ser en traktor eller arbetsklädd karl så studsar hon på bakbenen och bara ska fram. Detta har hon även generaliserat till andra karlar i arbetskläder :D

Med andra hundar har hon redan från börjat varit mer säker än med människor. Lite försiktig även här men vänligt inställd och mer positiv mot främmande hundar än mot främmande människor. Tyvärr har detta ändrat sig nu pga två mindre roliga upplevelser under försommaren.

I mitten av maj var vi och träffade Rivers bror som kom till Sverige samtidigt som River men som vi inte träffat sedan dess. Tyvärr visade han sig vara en sån hund som mobbar vekare hundar - han betedde sig vettigt i mötet med några andra hundar (äldre hanar) men mot River var han jättedum och hon blev ganska rädd för honom, efter att ha försökt få igång honom i lek men bara fått otrevligt beteende tillbaka.

Situationen blev stökig när en hel hög hundar dök upp och även om alla de nya hundarna betedde sig vettigt så blev det för mycket för River efter ett tag. Jag fick de andra att kalla in sina hundar men en hund ville fram till River (en vänlig labbehane) och det blev för mycket för henne. Hon vågade inte ta sig till mig för där var alla hundarna så hon stack iväg till bilen, som stod 500 meter (!!) därifrån. Jag blev helt galet orolig men när jag kom till bilen så var hon där och ville in i sin älskade bil - tack och lov att hon är så glad för bilen!

Jag var rätt besviken på alltihop; på mig själv som inte stoppade det snabbare, på Rivers brors ägare som verkade tycka att hans beteende var helt normalt och som inte ens frågade hur det hade gått sen, utan bara skickade meddelande och frågade om vi kom tillbaka... :mad: Fick förslaget om att träffas en annan gång utan andra hundar varpå jag svarade att jag aldrig mer kommer att släppa ihop River med hennes bror med tanke på hur otrevligt han betedde sig. Misstänker att ägaren blev sur för vi har inte hörts sedan dess men det skiter jag ärligt talat i. Tycker man sånt beteende är normalt så behöver man inte umgås med oss. Ägaren sa något (till en annan hundägare som var med) om att han "bara är en valp" fast jag tycker nog inte att en könsmogen hanhund på nästan 12 månader kan kallas valp...

För ett par veckor sedan började vi på en agilitygrundkurs, jag tänkte att det kunde vara ett bra sätt att stärka River plus att hon älskar att springa. Det började bra, vi tränade lite enkla grundövningar och även om River var lite dämpad i början - nytt ställe, nya hundar, nya människor, sånt reagerar hon en del på - så var hon ändå glad och positiv, lekte och kampade och åt godis. Hade henne kopplad till att börja med men sen släppte jag henne när vi skickade mellan hinderstöd till en leksak. Hon är lydig och duktig och springer inte fram till någon annan hund så jag var inte orolig. Tyvärr gällde inte samma sak för en del andra hundar och plötsligt for en ung jaktlabbehane (som mer såg ut som en blandras) fram till henne. Här syntes tydligt att River var påverkad av vad som hände när vi träffade hennes bror - hon blev låg och undvikande och detta triggade tydligen hanen som började jaga henne! Hon fick panik och flydde till bilen (som stod kanske 20 meter från där vi var), jag for efter och fick tag i hanen och mer eller mindre föste honom i nackskinnet tillbaka till sina ägare (en ung tjej med sina föräldrar i sällskap, tyvärr hade de väldigt dålig styr på hunden kändes det som).

Men sen var det kört - River vill INTE ut på planen, ville inte komma nära de andra hundarna utan ville bara sitta i bilen. :(

Jag la ner träningen för den gången och hoppades att hon skulle släppa det. Två dagar senare var jag på vår hemmaklubb (inte samma som där vi går agilitykursen) och tränade tillsammans med en vän och hennes dotter. River tränade glatt lydnad och var inte alls annorlunda men däremot var hon rätt skällig i bilen så fort hon såg människor eller hundar. Efter lydnadspasset gick vi in på agilityplanen för att sätta upp en bana åt de andra två. Direkt hon fick syn på agilityhinderna blev River låg och ville bara därifrån... hon har varit på denna planen en gång tidigare och då tyckte hon det var lattjolajban att springa genom tunnlar så helt klart har hon blivit påverkad av vad som hände på kursen. Efter en stund i bilen provade jag att träna lite lydnad igen på andra planen men nu ville hon inte vara med här heller.

Ett par dagar efter det här åkte jag till klubben där vi gick agilitykurs, en förmiddag när ingen var där. Tog med Indigo som är tryggheten själv överallt, alltid, för att stötta River. Tog ut dem omväxlande och även tillsammans men River var rätt tagen av platsen och ville mest springa till bilen. Kunde hämta en kastad boll (jag gjorde inget mer än att leka med henne, ingen träning eller så) men sprang sen direkt till bilen. Det blev lite bättre fjärde gången jag hade henne ute (mycket korta pass), då kunde hon hämta en leksak och sen komma till mig för att leka med en annan så länge vi höll oss en bit från agilityhinderna men hon var fortfarande mycket tveksam när vi kom i närheten av de hinder som stod framme; hon fick upp ragg både bak och fram.

Så nu har jag en hund som är rädd för andra hundar och som är rädd för agilityhinder... Jag hoppas att hon kan komma över det, men just nu är hon lite som hon var när hon var 6-7 månader, skäller på oväntade ljud etc. Jag hoppas att det är nån form av hormonpåverkan inför löp - hon har fortfarande inte löpt - eller så men jag vet ju inte riktigt vad jag ska tro. Hon får helt enkelt mogna så får vi se hur det blir sen.

Härom dagen träffade vi en grannhund, en labradoodlehane på 8 månader, som gått valpkurs hos mig och vid ett tillfälle träffat River. Honom blev hon inte rädd för (han har väldigt fint hundspråk dessutom) vilket gav mig lite hopp. Vi ska träffas lite mer framöver så hon får chans att umgås med en snäll hund som dessutom är mindre än henne.

Så himla tråkigt att det har blivit så här, det är verkligen inte lätt att ha en hund som är så känslig. Så stor skillnad mot hennes morbror/farbror Indigo som är totalt trygg med allting och som var anledningen till att jag valde just den här kullen... tji fick jag. Visst, man kan ju aldrig räkna med att valparna blir som man tror, men lite tråkigt är det ändå. Jag har haft ett flertal hundar (varav flera omplaceringar) med diverse mentala brister så jag har inga större problem att hantera det, men det betyder inte att jag tycker att det är kul...
 
Vi har haft en jäkla otur senaste tiden. River har ju redan från början varit lite försiktig med alla nya saker, men jag tycker att hon bättrade sig rejält efter spökåldern runt 6-7 månader (då var hon hemsk) och under våren har hon känts mer och mer stabil. Fortfarande lite försiktig med främmande människor, fast bara vissa - våra arrendebönder har hon gått från att vara rejält rädd för som valp till att vara helt galen i nu, bara hon ser en traktor eller arbetsklädd karl så studsar hon på bakbenen och bara ska fram. Detta har hon även generaliserat till andra karlar i arbetskläder :D

Med andra hundar har hon redan från börjat varit mer säker än med människor. Lite försiktig även här men vänligt inställd och mer positiv mot främmande hundar än mot främmande människor. Tyvärr har detta ändrat sig nu pga två mindre roliga upplevelser under försommaren.

I mitten av maj var vi och träffade Rivers bror som kom till Sverige samtidigt som River men som vi inte träffat sedan dess. Tyvärr visade han sig vara en sån hund som mobbar vekare hundar - han betedde sig vettigt i mötet med några andra hundar (äldre hanar) men mot River var han jättedum och hon blev ganska rädd för honom, efter att ha försökt få igång honom i lek men bara fått otrevligt beteende tillbaka.

Situationen blev stökig när en hel hög hundar dök upp och även om alla de nya hundarna betedde sig vettigt så blev det för mycket för River efter ett tag. Jag fick de andra att kalla in sina hundar men en hund ville fram till River (en vänlig labbehane) och det blev för mycket för henne. Hon vågade inte ta sig till mig för där var alla hundarna så hon stack iväg till bilen, som stod 500 meter (!!) därifrån. Jag blev helt galet orolig men när jag kom till bilen så var hon där och ville in i sin älskade bil - tack och lov att hon är så glad för bilen!

Jag var rätt besviken på alltihop; på mig själv som inte stoppade det snabbare, på Rivers brors ägare som verkade tycka att hans beteende var helt normalt och som inte ens frågade hur det hade gått sen, utan bara skickade meddelande och frågade om vi kom tillbaka... :mad: Fick förslaget om att träffas en annan gång utan andra hundar varpå jag svarade att jag aldrig mer kommer att släppa ihop River med hennes bror med tanke på hur otrevligt han betedde sig. Misstänker att ägaren blev sur för vi har inte hörts sedan dess men det skiter jag ärligt talat i. Tycker man sånt beteende är normalt så behöver man inte umgås med oss. Ägaren sa något (till en annan hundägare som var med) om att han "bara är en valp" fast jag tycker nog inte att en könsmogen hanhund på nästan 12 månader kan kallas valp...

För ett par veckor sedan började vi på en agilitygrundkurs, jag tänkte att det kunde vara ett bra sätt att stärka River plus att hon älskar att springa. Det började bra, vi tränade lite enkla grundövningar och även om River var lite dämpad i början - nytt ställe, nya hundar, nya människor, sånt reagerar hon en del på - så var hon ändå glad och positiv, lekte och kampade och åt godis. Hade henne kopplad till att börja med men sen släppte jag henne när vi skickade mellan hinderstöd till en leksak. Hon är lydig och duktig och springer inte fram till någon annan hund så jag var inte orolig. Tyvärr gällde inte samma sak för en del andra hundar och plötsligt for en ung jaktlabbehane (som mer såg ut som en blandras) fram till henne. Här syntes tydligt att River var påverkad av vad som hände när vi träffade hennes bror - hon blev låg och undvikande och detta triggade tydligen hanen som började jaga henne! Hon fick panik och flydde till bilen (som stod kanske 20 meter från där vi var), jag for efter och fick tag i hanen och mer eller mindre föste honom i nackskinnet tillbaka till sina ägare (en ung tjej med sina föräldrar i sällskap, tyvärr hade de väldigt dålig styr på hunden kändes det som).

Men sen var det kört - River vill INTE ut på planen, ville inte komma nära de andra hundarna utan ville bara sitta i bilen. :(

Jag la ner träningen för den gången och hoppades att hon skulle släppa det. Två dagar senare var jag på vår hemmaklubb (inte samma som där vi går agilitykursen) och tränade tillsammans med en vän och hennes dotter. River tränade glatt lydnad och var inte alls annorlunda men däremot var hon rätt skällig i bilen så fort hon såg människor eller hundar. Efter lydnadspasset gick vi in på agilityplanen för att sätta upp en bana åt de andra två. Direkt hon fick syn på agilityhinderna blev River låg och ville bara därifrån... hon har varit på denna planen en gång tidigare och då tyckte hon det var lattjolajban att springa genom tunnlar så helt klart har hon blivit påverkad av vad som hände på kursen. Efter en stund i bilen provade jag att träna lite lydnad igen på andra planen men nu ville hon inte vara med här heller.

Ett par dagar efter det här åkte jag till klubben där vi gick agilitykurs, en förmiddag när ingen var där. Tog med Indigo som är tryggheten själv överallt, alltid, för att stötta River. Tog ut dem omväxlande och även tillsammans men River var rätt tagen av platsen och ville mest springa till bilen. Kunde hämta en kastad boll (jag gjorde inget mer än att leka med henne, ingen träning eller så) men sprang sen direkt till bilen. Det blev lite bättre fjärde gången jag hade henne ute (mycket korta pass), då kunde hon hämta en leksak och sen komma till mig för att leka med en annan så länge vi höll oss en bit från agilityhinderna men hon var fortfarande mycket tveksam när vi kom i närheten av de hinder som stod framme; hon fick upp ragg både bak och fram.

Så nu har jag en hund som är rädd för andra hundar och som är rädd för agilityhinder... Jag hoppas att hon kan komma över det, men just nu är hon lite som hon var när hon var 6-7 månader, skäller på oväntade ljud etc. Jag hoppas att det är nån form av hormonpåverkan inför löp - hon har fortfarande inte löpt - eller så men jag vet ju inte riktigt vad jag ska tro. Hon får helt enkelt mogna så får vi se hur det blir sen.

Härom dagen träffade vi en grannhund, en labradoodlehane på 8 månader, som gått valpkurs hos mig och vid ett tillfälle träffat River. Honom blev hon inte rädd för (han har väldigt fint hundspråk dessutom) vilket gav mig lite hopp. Vi ska träffas lite mer framöver så hon får chans att umgås med en snäll hund som dessutom är mindre än henne.

Så himla tråkigt att det har blivit så här, det är verkligen inte lätt att ha en hund som är så känslig. Så stor skillnad mot hennes morbror/farbror Indigo som är totalt trygg med allting och som var anledningen till att jag valde just den här kullen... tji fick jag. Visst, man kan ju aldrig räkna med att valparna blir som man tror, men lite tråkigt är det ändå. Jag har haft ett flertal hundar (varav flera omplaceringar) med diverse mentala brister så jag har inga större problem att hantera det, men det betyder inte att jag tycker att det är kul...

Usch vad jobbigt för dig (och River). Så tråkiga situationer som uppstått. Hon verkar ju ha väldigt svårt att avreagera med tanke på hur länge det hänger kvar i henne? :(
 
Usch vad jobbigt för dig (och River). Så tråkiga situationer som uppstått. Hon verkar ju ha väldigt svårt att avreagera med tanke på hur länge det hänger kvar i henne? :(

Ja, jag skulle säga att hon är mycket vek och skapar starka minnesbilder, vilket gör det svårt. Hon är tack och lov väldigt nyfiken så mycket löser hon tack vare att hon faktiskt ändå vill kolla in saker, men lite mindre vekhet och lite mer dådkraft hade nog inte skadat för hennes egen skull.

Hon blev rädd för ett ljud i träningshallen när hon var typ 4 månader - jag slog en leksak i golvet och det ekade i andra delen av hallen - och det tog henne tre gånger och mycket köttbullsletande i den delen av hallen innan hon hade släppt det. Skrämde sig själv rejält, så pass att hon vrålskällde och sprang till dörren, när hon såg sig själv i den stora spegeln i träningshallen - tog också några gånger innan hon släppte det.

Hon har rätt mycket flyktreaktioner vid rädsla och nu har hon ju två gånger blivit tvungen att fly åt annat håll därför att jag står där det läskiga är och det har väl inte direkt gjort att hon litar på att jag fixar sakerna åt henne, tyvärr. Jag är van vid att inte sätta mina hundar i situationer de inte kan hantera men det har jag helt klart misslyckats med i det här fallet. :(

Sen blir hon rätt snabbt obrydd om hon märker att något är ok, vi gick allmänlydnadskurs och kursledaren var en rätt stor karl, som hon först tyckte var lite läskig, men sen plockade han fram en leksak (när han pratade om vikten av att leka med hundarna) och när hon såg det så blev ögonen stora som tefat och sen var han ok eftersom hon älskar leksaker. ;)

Hon är ganska högtempererad, livlig, nyfiken och vek - det går fort när hon reagerar, både positivt och negativt. Jag hoppas att hon kanske balanserar sig lite efter första löpet men jag räknar inte med det. Hon är rolig men ibland lite påfrestande att leva med... :angel:
 
Roligt att läsa om trådens numera unghundar :)

Min har hunnit fylla 1 år i början av juli. Jag skulle säga att hon är i värsta tonåren nu, om än det är oerhört lindrigt som det mesta med henne faktiskt varit. Hon är lite misstänksam mot vissa "spöken", människor och hundar så som hör till åldern. Jag gör ingen större sak av det. Jag sätter mig på huk tills hon fått kolla och tönta sig lite och sedan skakar hon av sig det läskiga. Folk tycker jag pjoskar och fjantar med hunden men de får väl tycka det då. Ofta är det människor med egna stora hundar som tycker jag är löjlig, men jag tänker att en liten hund i spökåldern kan nog behöva gömma sig under nåt medan den tittar på den stora läskiga hunden (spec stora svarta, lurviga eller hundar med udda utseende). Jag vet ej om jag gör fel, men hon blir då iaf inte värre av det.
I övrigt märker jag av tonåren i form av tappade öron emellanåt, men det är mkt lindrigt. Hon är lös lika mkt som innan och det är inga bekymmer ens i villaområden osv. Möjligen att det kräver lite mera godis och leksaker på promenaderna ;)

Det enda bekymret jag skulle säga att vi har är ensamhetsträningen. Som vanligt. Det går varken framåt eller bakåt, hon skäller helt enkelt när hon tycker att hon ska få följa med. Tackolov bor jag i hus nu på semestern så det stör ingen granne och vi tränar på i hopp om att hon ska inse att det är lika bra att vara tyst. Gärna innan jag ska tillbaka till lägenhetslivet igen men det är väl en önsketanke...

I övrigt ägnar vi oss åt NW där vi gjort godkänt doftprov, samt att vi åkt på lite utställningar. En officiell har vi varit på med 1 cert som resultat :heart Jag har även börjat jogga med henne lös och det går över förväntan, inget bitande och härjande efter fötterna vilket jag misstänkte kunde hända med tanke på rasen. Vi är ute ungefär 30 min och det känns i dagsläget lagom för både matte och hund.

Ett annat bekymmer har hon lagt sig till med men jag tänkte starta en egen tråd om det då jag misstänker att det ger fler råd och tips :o
 

Liknande trådar

Hundträning Kommer här med ny fråga! Länge sen jag hade valp...😅 Vår valp är 6,5 månader Har slutat bita i våra händer å fötter oftast men ännu...
Svar
6
· Visningar
383
Senast: Hellhound
·
Övr. Hund Hej alla! (Längre inlägg) Jag har i många år längtat efter en hund men har pga omständigheter inte haft den möjligheten förrän ett år...
2 3 4
Svar
64
· Visningar
5 488
Senast: Mabuse
·
Hundhälsa Hej! Har en liten valp som nu börja få upp sina permanenta tänder, men mitt otränade öga tycker de sitter lite fel. Är det så illa som...
2 3
Svar
53
· Visningar
4 993
Senast: hundtant
·
Hundhälsa Hej Min valp på 12 veckor som har varit någorlunda rumsren (ca 0-4 olyckor om dagen), säger alltid till eller så ser man när han behöver...
Svar
4
· Visningar
674

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp