Valp 2021 - del 2

[Malibu_Stacy]

Visa bifogad fil 79140

Herr fotogenisk har minglat på Astrid Lindgrens värld idag. Några leriga tassavtryck på för bipasserande liksom en slick på nåt barn som satte nyllet för nära är han skyldig till, annars skötte han sig strålande och har klättrat i torn, gått på hängbroar, åkt flotte och tittat på teater inklusive kanoner och pistolskott. Sen fick han öva lite på att ligga tyst i bilen. Fin dag!

Han är så vacker! Hade liksom ingen aning att en collie kan se ut sådär

 

[inverterad]

Han är så vacker! Hade liksom ingen aning att en collie kan se ut sådär

Tack! Jag må vara partisk men han är verkligen jäkligt snygg. Kompisen som är utställningsintresserad tycker vi ska ut och vänstervarva... så det kanske vi får ta och prova, bara för skojs skull.

 

[inverterad]

Såå fin päls! Så himla kul att se en mera rimlig mängd

Tack! Det är inte särskilt ovanligt med den pälsmängden, åtminstone inte i vissa linjer. Hans päls är väldigt funktionell, i princip ingenting fastnar och om han är lerig är det bara att torka av i princip.

 

[Fruentimber]

Tack! Jag må vara partisk men han är verkligen jäkligt snygg. Kompisen som är utställningsintresserad tycker vi ska ut och vänstervarva... så det kanske vi får ta och prova, bara för skojs skull.

Klart ni ska! Vore ju en fröjd att se bland alla andra "pälsmonster"!

 

[inverterad]

Klart ni ska! Vore ju en fröjd att se bland alla andra "pälsmonster"!

Haha, känns som om det skulle kunna gå väldigt bra eller väldigt dåligt beroende på domare.

 

[Fruentimber]

Haha, känns som om det skulle kunna gå väldigt bra eller väldigt dåligt beroende på domare.

Verkligen.

 

[tuaphua]

Tror vi härbärgerar en framtida seriemördare eller maffia-hitdog i Pebban The destroyer:

Tror ni det är ILYs favoritleksak?

 

[Roheryn]

Nu är han precis 4 månader, vårt lilla isländska monster. Fullständigt matgalen (särskilt om han får av vår mat - leverpastej är som knark på honom, han blir heeelt galen! ) och ska alltid tugga på allting, inklusive oss. I övrigt ganska lättsam - i och med matfixeringen är han ju rätt lättränad om vi säger så, och han VILL verkligen vara med oss och göra det vi ber om. Jagar katten och blir själv jagad av katten i ungefär lika doser, är med ute på gården och stjäl hästbajs så ofta han kommer åt, finns det dessutom hovrester efter att hovslagaren varit här så är det FEST! Älskar att vara ute o springa i skogen, särskilt om någon av hästarna är med (vill gärna valla dem!) och är rätt enkel i vardagslydnaden. Är självpåtagen gårdsvakt och skäller på allt som närmar sig (även fåglar! ) men skulle nog älska ihjäl eventuella inbrottstjuvar!

 

[Sleepan]

Nu är han precis 4 månader, vårt lilla isländska monster. Fullständigt matgalen (särskilt om han får av vår mat - leverpastej är som knark på honom, han blir heeelt galen! ) och ska alltid tugga på allting, inklusive oss. I övrigt ganska lättsam - i och med matfixeringen är han ju rätt lättränad om vi säger så, och han VILL verkligen vara med oss och göra det vi ber om. Jagar katten och blir själv jagad av katten i ungefär lika doser, är med ute på gården och stjäl hästbajs så ofta han kommer åt, finns det dessutom hovrester efter att hovslagaren varit här så är det FEST! Älskar att vara ute o springa i skogen, särskilt om någon av hästarna är med (vill gärna valla dem!) och är rätt enkel i vardagslydnaden. Är självpåtagen gårdsvakt och skäller på allt som närmar sig (även fåglar! ) men skulle nog älska ihjäl eventuella inbrottstjuvar!

Vet inte hur det är med de isländska fårhundarna, men kolla upp det här med ifall de, som andra vallhundar, kan vara känsliga mot ivermectin. Så du inte får en sjuk hund när hästarna avmaskas sen

Jag vet inte om min aussie är mdr1 positiv eller negativ, så därför är jag noga med att hon inte käkar hästbajs.

 

[Roheryn]

Vet inte hur det är med de isländska fårhundarna, men kolla upp det här med ifall de, som andra vallhundar, kan vara känsliga mot ivermectin. Så du inte får en sjuk hund när hästarna avmaskas sen

Jag vet inte om min aussie är mdr1 positiv eller negativ, så därför är jag noga med att hon inte käkar hästbajs.

Åh, tack för tipset! Känner igen att jag hört detta men hade aldrig kommit ihåg det av mig själv. Dock räknas ju de isländska fårhundarna till spetsar så kan ju hoppas att de inte har den känsligheten. I alla händelser är det ju hyggligt lätt att hålla honom från stallet eller iaf ifrån omockade boxar under dagarna efter avmaskning!

 

[Sleepan]

Åh, tack för tipset! Känner igen att jag hört detta men hade aldrig kommit ihåg det av mig själv. Dock räknas ju de isländska fårhundarna till spetsar så kan ju hoppas att de inte har den känsligheten. I alla händelser är det ju hyggligt lätt att hålla honom från stallet eller iaf ifrån omockade boxar under dagarna efter avmaskning!

Ah, klart han är en spets ja
Då är det säkert mindre risk, men tja, ändå bra att ha med sig

 

[Soso]

Freja har växt ur många av sina favoritplatser här hemma. Ibland tittar jag på henne och tycker hon minsann är en liten fjant fortfarande trots att hon gått från 4 till 25kg på bara några månader.

 

[attheedge]

Tjohoo, valpen sov 22.30 till 05.15 visserligen vaken ett par gånger mellan men somnade snällt om.

 

[Roheryn]

En allmän fråga till er med valpar - hur går det med ensamhetsträningen och hur gör ni? Det är väl det enda jag känner hittills inte gått så bra för oss - lille H är väääldigt sällskaplig och fäst vid oss (framförallt mig) och tålamodet obefintligt. Så länge han har något att göra som är relaterat till mat så går det bra, men så fort maten är slut börjar skällandet. Brukar ge honom frukost eller middag (eller båda) i en sån där kula som portionerar ut lite i taget när den rullar, alternativt i en aktiveringsmatskål, och så länge han är upptagen med det så kan jag stänga in honom för att t.ex. ta in eller ut hästar i hagen. Hinner jag tillbaka innan det är slut så är ju allt lugnt men om inte så börjar han skälla så fort maten är slut. Inne kan jag lämna honom bakom en stängd dörr i ett par minuter t.ex. för att gå och hämta något, men blir det längre än så skäller han tills jag kommer tillbaka. Och även under den tiden han är tyst så sitter han ju och väntar - tittar på dörren tills den öppnas igen. Vi har också en barngrind inne (för att katten ska ha någonstans att vara ifred och för att hunden inte ska stjäla bajs i kattlådan ) och bakom den kan jag lämna honom lite längre, då ser han ju mig (oftast). Känner mig lite osäker på hur jag ska gå vidare, skulle vilja kunna lämna honom en liten, liten stund då han är lugn och tyst och så berömma när jag kommer tillbaka, men känner att jag aldrig kommer till det läget. Någon enstaka gång när jag varit ensam hemma och måste göra något med hästarna (och inte vill ha honom springande runt dem) så har det faktiskt funkat att lämna honom i en box i stallet där han kommit till ro och tystnat, men det har bara varit enstaka gånger och dagar då han varit riktigt väl aktiverad tidigare under dagen så han är riktigt trött (i huvudet). Tidigare hundar jag haft har liksom bara accepterat att bli lämnade en stund från ganska tidig ålder, så just detta är nytt för mig. Det är ingen brådska, vi klarar vårt vardagsliv utan att han är ensam, men vill helst kunna lämna honom ett par timmar så småningom. Tips o goda råd mottages tacksamt!

 

[inverterad]

En allmän fråga till er med valpar - hur går det med ensamhetsträningen och hur gör ni? Det är väl det enda jag känner hittills inte gått så bra för oss - lille H är väääldigt sällskaplig och fäst vid oss (framförallt mig) och tålamodet obefintligt. Så länge han har något att göra som är relaterat till mat så går det bra, men så fort maten är slut börjar skällandet. Brukar ge honom frukost eller middag (eller båda) i en sån där kula som portionerar ut lite i taget när den rullar, alternativt i en aktiveringsmatskål, och så länge han är upptagen med det så kan jag stänga in honom för att t.ex. ta in eller ut hästar i hagen. Hinner jag tillbaka innan det är slut så är ju allt lugnt men om inte så börjar han skälla så fort maten är slut. Inne kan jag lämna honom bakom en stängd dörr i ett par minuter t.ex. för att gå och hämta något, men blir det längre än så skäller han tills jag kommer tillbaka. Och även under den tiden han är tyst så sitter han ju och väntar - tittar på dörren tills den öppnas igen. Vi har också en barngrind inne (för att katten ska ha någonstans att vara ifred och för att hunden inte ska stjäla bajs i kattlådan ) och bakom den kan jag lämna honom lite längre, då ser han ju mig (oftast). Känner mig lite osäker på hur jag ska gå vidare, skulle vilja kunna lämna honom en liten, liten stund då han är lugn och tyst och så berömma när jag kommer tillbaka, men känner att jag aldrig kommer till det läget. Någon enstaka gång när jag varit ensam hemma och måste göra något med hästarna (och inte vill ha honom springande runt dem) så har det faktiskt funkat att lämna honom i en box i stallet där han kommit till ro och tystnat, men det har bara varit enstaka gånger och dagar då han varit riktigt väl aktiverad tidigare under dagen så han är riktigt trött (i huvudet). Tidigare hundar jag haft har liksom bara accepterat att bli lämnade en stund från ganska tidig ålder, så just detta är nytt för mig. Det är ingen brådska, vi klarar vårt vardagsliv utan att han är ensam, men vill helst kunna lämna honom ett par timmar så småningom. Tips o goda råd mottages tacksamt!

Jag tänker att det beror på hur hans känsla är inför ensamheten. Dvs blir han orolig och har separationsångest eller skäller han för att han vill följa med? De kan ju tacklas på lite olika sätt. En hund som "bara vill" kan en ju vänta ut och hitta en stund när det är tyst innan en går in igen. En hund som blir orolig är ju lite svårare. Jag tipsar också igen (tror jag gjorde det förra gången du skrev om ensamhetsträning) om att googla filtträning, det är himla effektivt.

 

[inverterad]

Själv är jag bara pangstolt över min hund. Tävlingskurs igår och han är bara en stjärna, verkar inte ens se den nya konstiga miljön (första gången i inomhushall, med speglar, lite eko och ett gäng okända människor som sitter bredvid och glor) utan bara pang superfokuserad på mig och vår bubbla. Längtar till nästa gång!

 

[Elegant machinery]

@Roheryn Har inga direkta råd men för oss varierar det från dag till dag känns det som. Idag var en bra dag, de har först varit ute ensamma i hundgården en sväng på förmiddagen. Jag slängde in en näve torrfoder på gruset som de kunde å och pula med när jag gick in i bostadshuset. Kunde se från fönstret att de gick där och skrotade och sen gick in och la sig i hundhuset.

Efter en lunchpromenad med bus och undersökande så gick vi in i bostadshuset, nu har jag stängt in mig på kontoret och hon och Ivar ligger och sover i varsin korg ute i hallen.

Andra dagar blir hon orolig nästan direkt när vi lämnar henne, trots sällskap av andra hunden, och då fastnar hon i stressen och bara springer runt runt. De dåliga dagarna nöjer vi oss med att stänga av angränsade rum inomhus, så hon kan se oss men ändå inte kan sitta jättenära.

 

[Roheryn]

Jag tänker att det beror på hur hans känsla är inför ensamheten. Dvs blir han orolig och har separationsångest eller skäller han för att han vill följa med? De kan ju tacklas på lite olika sätt. En hund som "bara vill" kan en ju vänta ut och hitta en stund när det är tyst innan en går in igen. En hund som blir orolig är ju lite svårare. Jag tipsar också igen (tror jag gjorde det förra gången du skrev om ensamhetsträning) om att googla filtträning, det är himla effektivt.

Det är nog lite olika, men jag upplever honom inte generellt som väldigt stressad när han blir lämnad, utan det är nog mer av "vill följa med", särskilt på morgonen när vi tar ut hästarna - han VILL ju "hjälpa" oss med att valla dem! Tror inte att jag såg det där med filtträning förra gången, så ska kolla upp det nu! Tack!

 

[tuaphua]

En allmän fråga till er med valpar - hur går det med ensamhetsträningen och hur gör ni? Det är väl det enda jag känner hittills inte gått så bra för oss - lille H är väääldigt sällskaplig och fäst vid oss (framförallt mig) och tålamodet obefintligt. Så länge han har något att göra som är relaterat till mat så går det bra, men så fort maten är slut börjar skällandet. Brukar ge honom frukost eller middag (eller båda) i en sån där kula som portionerar ut lite i taget när den rullar, alternativt i en aktiveringsmatskål, och så länge han är upptagen med det så kan jag stänga in honom för att t.ex. ta in eller ut hästar i hagen. Hinner jag tillbaka innan det är slut så är ju allt lugnt men om inte så börjar han skälla så fort maten är slut. Inne kan jag lämna honom bakom en stängd dörr i ett par minuter t.ex. för att gå och hämta något, men blir det längre än så skäller han tills jag kommer tillbaka. Och även under den tiden han är tyst så sitter han ju och väntar - tittar på dörren tills den öppnas igen. Vi har också en barngrind inne (för att katten ska ha någonstans att vara ifred och för att hunden inte ska stjäla bajs i kattlådan ) och bakom den kan jag lämna honom lite längre, då ser han ju mig (oftast). Känner mig lite osäker på hur jag ska gå vidare, skulle vilja kunna lämna honom en liten, liten stund då han är lugn och tyst och så berömma när jag kommer tillbaka, men känner att jag aldrig kommer till det läget. Någon enstaka gång när jag varit ensam hemma och måste göra något med hästarna (och inte vill ha honom springande runt dem) så har det faktiskt funkat att lämna honom i en box i stallet där han kommit till ro och tystnat, men det har bara varit enstaka gånger och dagar då han varit riktigt väl aktiverad tidigare under dagen så han är riktigt trött (i huvudet). Tidigare hundar jag haft har liksom bara accepterat att bli lämnade en stund från ganska tidig ålder, så just detta är nytt för mig. Det är ingen brådska, vi klarar vårt vardagsliv utan att han är ensam, men vill helst kunna lämna honom ett par timmar så småningom. Tips o goda råd mottages tacksamt!

Våra två valpar är ju så otroligt olika mentalt. När ILY var liten fick hon verkligen panik någon gång då jag försvann för långt bort.
Pebbles är orädd men med åsikter.
Så ILY var jag mer noga med att ta det gradvis och inte låta det bli för uppjagat. Många kortare stunder under dagen. Mer och mer. Och i början bara vara en bit ifrån när hon varit bakom galler i rummet bredvid och ser en etc.
Pebban är ju liksom inte måttlig i ngt och har mkt åsikter. Hon har noll rädsla för att bli själv. Men kan tycka det är tråkigt och gapade pga det i början och fortf ibland. Henne kan man vänta ut på ett annat sätt. Och be vara tyst om man tex sätter dem i angränsande rum.
Uppfödaren lämnar ju valparna ihop med de vuxna lite hemma hos sig om hon ska iväg en sväng. Så Pebban var ju van vid det. ILY hade inte riktigt samma upplägg då uppfödaren var hemma och sjuk då ILY bodde där.
Vi har tränat dem båda för sig och ihop. När vi första gången åkt från dem en kortis har de haft varann. Det underlättar ju väldigt mkt!
Men man vill så klart att de ska kunna vara trygga själva också utan varann. Man vet ju aldrig när det krävs.

Flickorna idag när vi åkt ifrån dem en snabbis:

 

[Elegant machinery]

Första tillfället på valpkurs idag. Från att knappt velat gå in i hundhallen till att fokusera på kontaktövningar och kunna sitta och titta lugnt på de andra hundarna, det här var nyttigt!