Vänner - hur får man dem?

[BusBarro]

Jag är en tvåbarnsmamma på 38 år och jag har inga vänner. Bara ytliga relationer, men ingen man delar något djupare med, umgås med, reser med osv.
Jag är inflyttad i det samhället vi bor i, inte uppväxt här. Många familjer på förskolan har kompisar de umgås med, åker på resor tillsammans med etc. Men vi har inga. Vi har inga familjer vi kan bjuda på middag en helg till exempel.
Känns så himla tråkigt och eftersom vi inte har någon släkt här heller känns det ännu mer ensamt.
Går det att få vänner när man är lite äldre? Går det få djupare relationer med någon även i vuxen ålder?
Hur gör man?
Jag börjar tro att det är något fel på mig...

 

[Mia_R]

Jag är en tvåbarnsmamma på 38 år och jag har inga vänner. Bara ytliga relationer, men ingen man delar något djupare med, umgås med, reser med osv.
Jag är inflyttad i det samhället vi bor i, inte uppväxt här. Många familjer på förskolan har kompisar de umgås med, åker på resor tillsammans med etc. Men vi har inga. Vi har inga familjer vi kan bjuda på middag en helg till exempel.
Känns så himla tråkigt och eftersom vi inte har någon släkt här heller känns det ännu mer ensamt.
Går det att få vänner när man är lite äldre? Går det få djupare relationer med någon även i vuxen ålder?
Hur gör man?
Jag börjar tro att det är något fel på mig...

Jag fick vänner tidigare genom hästarna, men nu när jag flyttat igen har jag inga nära. Det är knappt att de hälsar i stallet om jag inte hälsar först.

Jag ska villigt erkänna att jag blir lite less på folk, tur jag har mina djur och goda kollegor.

 

[Askur2017]

Inte ska du känna att det är något fel Det är svårt att ens hinna med att bygga fram en ny relation idag, det är vi nog många som kan skriva under på!

Vi har haft turen att råka bo granne med flera, men framförallt en familj som vi klickat extra bra med och nu står nära. Mycket tack vare att barnen är så bra kompisar. Vår grannsämja blomstrade när vi började anordna gemensam kräftskiva, korvgrillning osv. Tips!!

Det är nog så att vännerna kommit i vågor:
-Skoltiden (inte någon nära kvar dock)
- Arbetslivet
- Flytt till villa
- Föräldraledigheten
- Föreningslivet (stallet, barnens aktiviteter)

Men jag måste säga att någon helt ny vän har jag inte skaffat under de senaste 6-7 åren. Jag har nog bara landat i det umgänge vi har och säkert missat någon jättefin människa på vägen. Kanske finns det flera i din närhet som kunde bli den vän du längtar efter, ni vet bara inte om det än

Någon form av kontakt behöver man ju trots allt börja med… hänger du i några sociala sammanhang?

 

[Blyger]

Ja det går

Är också inflyttad på ett litet ställe men har raggat upp några grannar att hänga med.
Min man har skaffat vänner via barnet, föräldrar till kompisar.

 

[Sassy]

Jag är 44 och nio av tio av de jag skulle kalla nära vänner har jag träffat efter 30, de flesta har jag känt i 5-10 år. Det kan vara lite klurigare att få till ett umgänge till att börja med, men jag upplever att det är lättare att bygga "äkta" relationer nu än det någonsin varit tidigare.

 

[Bison]

Jag har hittat mina vänner som vuxen i stallet och på jobbet.
Trots att jag är ganska autistisk har jag hittat jättebra vänner

 

[Nordthor]

Är också inflyttad till den lilla byn jag bor i. Jag har hittat vänner via jobbet och via mina intressen. Dock så är det inte så väldigt ofta vi umgås, alla är liksom fullt upptagna med sitt (skulle gissa att det är småbarnen som tar mest tid). Man får hänga när det går helt enkelt och jag har (turen) att bli mätt på det sociala relativt snabbt även om vi då och då, ffa sommartid, har folk som bor hos oss hela veckor.

 

[Derivata]

Så trist känner igen det från perioder i mitt liv, det har liksom blivit tvungen att skaffa nya vänner perioder.

Gick gymnasiet i en ny stad lång från hemma- hade roligt och vänner. Flyttade tillbaka dit tillsammans med min sambo ett år senare- alla vännerna var borta, de hade rört sig. Var så ensam i några år, jobbade på flera jobb hade häst, pluggade upp betygen, men jag och sambon hade inga vänner.

Plötsligt började vi bli medbjudna på middagar etc med ett gäng på sambons jobb, det var en kille där som liksom fiskade upp att vi var ganska ensamma. Det ledde till flera år av sådana där pripps blå midsomrar och helgshäng.

Sambon blev make och efter 15 år tillsammans var det dags att skaffa barn. Det gamla stora kompisgänget gled isär, de hade struliga tonårsbarn medan vi matade småbarn , det blev separationer och andra tråkigheter.

Nya vänner raggades i lekparken, det började med ”ska vi ses i parken i morgon” och slutade med middagsimbjudningar. Men det tog tid och mod. Lite som ett försiktigt närmande med några man kände att man klickade med. Föreslå något enkelt först, bara fråga om de ska till stranden i morgon eller lekparken, eller något annat i ert samhälle. Sedan en kaffe- men det tar tid, det känns som man frågar och frågar - men till slut.


Nu vet jag inte hur gamla era barn är, men med våra som är i hög- och mellanstadieålder så träffar jag mest folk vid deras sport och det räcker långt, någon att prata med en stund, fint väder, kanske vi skulle göra det eller det etc.

Min kontenta är, fortsätt att bjud in, även om det känns som att riva en mur, till slut faller första stenen

 

[Sasse]

Jag har jättesvårt att få vänner, är så osocial och tycker det är jobbigt att lära känna nya. Men, det har varit betydligt lättare för mig på äldre dagar. Har fler vänner nu, med starkare/djupare relation än de jag hade under mina ungdomsår (tappat kontakten med samtliga).

Jag flyttade långt för ett år sedan. Fick anstränga mig lite för att hitta vänner, men det gick och blev snabbt djup i relationerna. Jag känner att jag hittat vänner för livet.

Merparten av mina vänner har blivit genom jobb, andra genom studier och samma intressen. Kan tänka mig att det går att skaffa vänner genom diverse hobbyer. Min nästa plan är via hundsport

Jag har märkt att vill man att något ska hända får man ta tag i det själv och bjuda in till att umgås privat. Inte vänta på att någon annan eventuellt vågar fråga.

Tappa inte hoppet!

 

[escodobe]

I vuxen ålder har jag fått flera av mina närmaste vänner antingen via jobbet eller via hobbys.

 

[Red_Chili]

Har ni något fritidsintresse eller något ni känner att ni skulle vilja göra med andra som kanske är lite lättare att starta med än att bjuda in på middag eller resa med? För egen del skulle jag tex aldrig vilja bli hembjuden till någon på middag som ett första umgänge på fritiden, även om det var någon jag klickat med vid tidigare kontakt. Men om man tex möts ute då och då så är det lätt (för mig) att föreslå en gemensam liten promenad eller annat som är på mer neutral mark och lätt att avbryta om personen inte visar sig vara så rolig att umgås med. Lite som att dejta egentligen

Själv har jag hundar som jag är aktiv med och lär på så vis känna många människor. Vissa trivs jag bättre med, andra sämre med. De jag trivs bättre med blir det också att jag kan ta kontakt med mellan diverse hundaktiviteter och vips planerar vi att göra saker själva också. Har även fått bekanta och vänner genom jobbet, stamkunder där vi trivs så bra ihop att vi faktiskt har kontakt privat också.

 

[Ainon]

Jag tror det är vanligare än man tror att man inte har så mycket nära vänner i vuxen ålder. Det är ju inte så att folk lägger ut i sociala medier att de har ensamma kvällar/dagar,

Jag hade kunnat skriva samma inlägg med enda skillnaden att min man är uppvuxen i stan och vi har liten umgängeskrets därifrån samt att vi har släkt nära.

Tycker det är skitsvårt att hitta vänkrets som vuxen. Sen kan jag ta på mig det lite själv för livet är lite väl fullt ändå och har inte ork att vara jätte social hela tiden för att kunna etablera nya relationer.

Jag är en tvåbarnsmamma på 38 år och jag har inga vänner. Bara ytliga relationer, men ingen man delar något djupare med, umgås med, reser med osv.
Jag är inflyttad i det samhället vi bor i, inte uppväxt här. Många familjer på förskolan har kompisar de umgås med, åker på resor tillsammans med etc. Men vi har inga. Vi har inga familjer vi kan bjuda på middag en helg till exempel.
Känns så himla tråkigt och eftersom vi inte har någon släkt här heller känns det ännu mer ensamt.
Går det att få vänner när man är lite äldre? Går det få djupare relationer med någon även i vuxen ålder?
Hur gör man?
Jag börjar tro att det är något fel på mig...

 

[Hippocampus]

Det finns ju Friendcation tror jag det heter på Facebook. En grupp med folk som vill hitta vänner. Det verkar finnas lite olika aktiviteter, resor osv. Jag är med där.

 

[Bison]

Jag tänker att det är bra sätt vara lite öppen också, inte bara,söka sig till de i sin egen ålder, liknande intressen osv.
En av mina närmaste vänner som jag lärt känna via jobbet är en 15 år yngre man. Han har blivit som en lillebror där vi delar både livets bekymmer och glädjeämnen. Vi hörs varje dag och funkar jättebra tillsammans trots att vi egentligen är rätt olika.