Var börjar man?

[Lovisaleonora]

För varje gång du säger det blir det mer sant. Sluta intala dig det, intala dig något annat. Börja med att du inte är sämre än någon annan.

 

[grodan21]

@nexxa
Men hur hittar man någon boll att sätta i rullning?

Att utrycka mig i text är jag inte heller speciellt bra på. Har ingen självförtroende på nätet heller.

Har träffat några här i från buke.

 

[Lovisaleonora]

Men S L U T A.

Du berättar fel saker för hjärnan. Vare gång du säger eller tänker eller skriver sådana saker som ovan, blir det en mer stenristad sanning.

 

[Dessy]

Att utrycka mig i text är jag inte heller speciellt bra på. Har ingen självförtroende på nätet heller.

Tänker en negativa tankar om en själv så tror en mer och mer på det, precis som @Lovisaleonora skriver. Mitt tips är att acceptera att saker är som det är. Jag hade tidigare jättedåligt självförtroende och blev mest irriterad på tipsen jag läste/hörde om: "En måste älska sig själv innan en kan älska någon annan". Jo, men jättelätt att gå från att hata sig själv och tycka att en är värdelös till att plötsligt älska sig... Att stå framför spegeln och säga att jag är vacker och bäst kändes som ett hån när jag stod där och provade.

För mig fungerade det att helt enkelt börja tänka att jag duger som jag är. Inte fundera på varför från början utan helt enkelt acceptera att jag är den jag är och det duger. Det steget till att duga kändes mycket mer lättåtkomligt än att älska mig själv. Nu för tiden när jag börjar med de negativa tankarna om att jag inte duger för att (valfri orsak), så försöker jag vända det till att "okej, jag gillar inte det med mig själv, men jag är å andra sidan väldigt nöjd med (valfri egenskap)". Och så fokuserar jag på det positiva istället, då släpper det negativa ganska snabbt.

Jag är inte heller så bra på att uttrycka mig i text, eller i tal heller iofs, men det blir inte bättre av att jag hindrar mig från att försöka. Så jag struntar i hur bra jag är på att uttrycka mig, är det någon som inte förstår så får de väl tala om det eller ställa följdfrågor så brukar det ordna sig till slut.

Ett tips som jag dessutom tänkte på när jag läste trådstarten är att du kan vända dig till vårdcentralen. Har de en kurator så är den till för att hjälpa när en inte vet med vilket problem en ska börja.

Och förresten, du är ju visst bra på att uttrycka dig i text, du får ju faktiskt ner begripliga meningar!

 

[Lovisaleonora]

Det går också alldeles utmärkt att ändra sig, om det finns saker man inte tycker om med sig själv. När den där tanken kommer "Åh, jag suger verkligen på detta!" kan jag antingen tänka "Det här vill jag verkligen bli bra på,undrar om jag kan gå kurs/öva hemma/träna för tränare" eller "fast det bryr jag mig inte så mycket om, eftersom jag ändå inte värdesätter detta".

Det går att applicera även på känslor. "Fan, jag blir så ledsen och knäckt när jag tror att någon inte gillar mig". "Jaha, jag gillar ju inte alla, och det spelar ju ingen roll för dem att jag inte gillar dem. Det är ju samma sak för mig, alla gillar inte alla".

Och acceptera att jag inte behöver vara bäst på allt alltid. Det räcker att jag deltar. Om jag vill.

 

[grodan21]

Jag är inte heller så bra på att uttrycka mig i text, eller i tal heller iofs, men det blir inte bättre av att jag hindrar mig från att försöka. Så jag struntar i hur bra jag är på att uttrycka mig, är det någon som inte förstår så får de väl tala om det eller ställa följdfrågor så brukar det ordna sig till slut.

Ett tips som jag dessutom tänkte på när jag läste trådstarten är att du kan vända dig till vårdcentralen. Har de en kurator så är den till för att hjälpa när en inte vet med vilket problem en ska börja.

Och förresten, du är ju visst bra på att uttrycka dig i text, du får ju faktiskt ner begripliga meningar!

Det med att skriva fick sig en ordentlig törn sista året på universitet, där en lärare vägrade godkänna ett arbete utan vidare motivering (mer att han inte tyckte om hur jag skrev) och en annan vägrade läsa ett annat pga jag nämnt att jag kanske inte är den bästa på att stava. den första kursen har jag fått min poäng ändå, pallade inte att fixa med det arbetet mer. Det andra är fortfarande inte klart. Vilket är mitt examensarbete.

Har varit kontakt med vårdcentralen och har även träffat psykolog i flera år, men tycker inte det hjälper något.

 

[Kilauea]

Nej. Hinner inte ens med en bråkdel av allt jag borde göra nu ens och det finns ingen annan som kan ta en del av mina arbetsuppgifter heller.

Om du inte har eget företag är inte det där ditt problem. Det är företagets och då får de planera om. Vad gör de om du blir sjuk tex?

 

[grodan21]

Om du inte har eget företag är inte det där ditt problem. Det är företagets och då får de planera om. Vad gör de om du blir sjuk tex?

Vet att det inte är mitt problem! Det är deras problem. Men skulle jag tex vara sjuk är det jag som får jobba i kapp. Allt samlas liksom på hög och har vissa uppgifter som MÅSTE göras varje dag. Har gått till jobbet trots att jag velat vara hemma och vara sjuk bara för att jag vet att det blir jag som får jobba över för att hinna i slutändan.

 

[Modest]

Det med att skriva fick sig en ordentlig törn sista året på universitet, där en lärare vägrade godkänna ett arbete utan vidare motivering (mer att han inte tyckte om hur jag skrev) och en annan vägrade läsa ett annat pga jag nämnt att jag kanske inte är den bästa på att stava. den första kursen har jag fått min poäng ändå, pallade inte att fixa med det arbetet mer. Det andra är fortfarande inte klart. Vilket är mitt examensarbete.

Har varit kontakt med vårdcentralen och har även träffat psykolog i flera år, men tycker inte det hjälper något.

Jag tycker att du uttrycker dig väldigt väl här i tråden. Examensarbeten och liknande kan ju vem som behöva fila på och det blir ju ännu jobbigare om någon som ogillar ens skrivsätt ska bedöma arbetet..

Vet att det inte är mitt problem! Det är deras problem. Men skulle jag tex vara sjuk är det jag som får jobba i kapp. Allt samlas liksom på hög och har vissa uppgifter som MÅSTE göras varje dag. Har gått till jobbet trots att jag velat vara hemma och vara sjuk bara för att jag vet att det blir jag som får jobba över för att hinna i slutändan.

Är det bara du på din post? Var finns dina kollegor och chefer? Den där pressen skulle nog göra de flesta ganska less.

 

[Kilauea]

För mig låter det som att ditt jobb är en stor bov i det hela. Dags att söka nytt jobb tycker jag.

Jag har varit en sån som jobbar trots sjukdom, som ställt upp trots att jag inte orkat egentligen osv. Det slutade med att jag klev in i den berömda väggen och tro mig, det är inte värt det!

 

[grodan21]

Har fått veta att det är frågan om, utan när jag blir utbränd. Men det var innan jag fick detta jobbet.

 

[Askur]

Vad vill du förändra/förbättra?
Ställ dig själv den frågan och rada upp alla punkter som du kommer på. Se över punkterna och tänk: Vad kan jag förändra helt och hållet och vad kan jag åtminstone förbättra/justera om. Kom också ihåg att det är aldrig lätt att ta första steget till förändring många gånger men det blir ju så himla bra sedan. Jag har heller aldrig haft en bästa vän men däremot goda vänner. Enligt mig själv så finner jag bara fördelar med att ha det så men där är man ju olika! Kram på dig

 

[grodan21]

Vart hittar man någon att diskutera alla en funderingar med? Har en hel del som jag skulle behöva prata om...

 

[bumpo]

Du, jag vet att du har massor att erbjuda. Både som vän och som flickvän. Jag finns här om du vill. Jag uppfattade dig som glad, trevlig, intressant och ambitiös tjej.

 

[grodan21]

@bumpo
Tack så mycket för de orden! Känner mig inte så j-v lyckad.

 

[grodan21]

@bumpo är du sugen på cheesecake någon dag, så har jag en som behöver ätas upp.

 

[bumpo]

@grodan21 jag är ALLTID sugen på cheesecake! När? Var?

 

[Red_Chili]

Du säger att mycket är skit nu. Finns det något som inte är skit, eller åtminstone mindre dåligt? Fokusera i så fall på det till en början.

Vet du vad du mår bra av? Blir du någonsin glad av något, hur litet de än må vara? Försök få mer av sådant i ditt liv.

För egen del kan jag säga att det hjälpt mig mycket att varje dag skriva tre saker som varit bra. Det får vara hur små saker som helst, men tre saker som varit bra helt utan att något negativt nämns. När jag började med det så kunde punkterna vara i stil med "jag överlevde dagen" "jag orkade släpa mig till skolan" och "maten i skolan var nästan ätbar". Ett tag senare hade det hela, utan att jag riktigt noterat det, övergått till "Det var fantastiskt fint ute idag!" "Jag hade jättekul på lektion xxx" "Efter skolan lagade jag min favoritmat som blev jättegod".

Att den förändringen kunde komma var nog mest för att jag helt enkelt tränade mig själv i att se det positiva som trots allt fanns där någonstans, fokusera på det osv. Sedan har jag börjat med att varje dag försöka göra något för att kommande dag ska bli bättre. Det kan vara småsaker som att höra av sig till en vän och bestämma tid för en rolig träff, det kan vara att äta riktigt nyttig och god mat som man vet att hela kroppen mår bra av eller bara att städa diskbänken på kvällen så att man känner sig lite glad av att komma ut i köket på morgonen efter.

Sedan håller jag med de som säger att du verkligen bör undersöka möjligheter till att byta jobb...

 

[grodan21]

@bumpo Du får säga till när det passar, jobbar ju till typ fem varje dag. Var spelar mig ingen större roll.

 

[grodan21]

Hela mitt liv har gått ut på att jag skulle studera vidare efter universitet, för att jag skulle kunna få ett bra betalt jobb. Detta för att jag skulle kunna ha häst, men som det är nu funkar det inte alls, vilket säkert är en del av besvikelsen.

Men ska börja söka några andra jobb, men har sjukt lång uppsägningstid...