Var ska hunden sova?

[Acto]

Vi gjorde så att vi klämt in en sån "mjuk" valphage mellan sängen och väggen på sambons sida. Det funkar rätt bra faktiskt.

Jag går och lägger mig typ två timmar tidigare så då får han vara med sambon i datarummet med stängd dörr under tiden, då är han nöjd med att bara vara där med honom men är lägenheten "öppen" så kommer han gärna och krafsar och gnäller vid sovrumsdörren.

Jag vaknar sen när de går och lägger sig för han är lite gnällig i början men har sambon handen ner i hagen så brukar han somna inom 20 minuter iaf.

Det största problemet nu är egentligen att jag alltid vaknar minst en gång per natt och måste gå upp och kissa och då vaknar hunden också. Jag vet inte om jag borde gå ut med honom då eller inte? Måste man kissa så måste man ju, JAG gör ju det liksom. Men samtidigt vill jag ju inte att han ska "lära in" att man får gå ut mitt i natten om man ber om det, då är det ju sovdags liksom.

Det känns också märkligt för han BORDE inte kunna hålla sig hela natten men varje morgon när vi känt efter i hagen (han har en liten bädd och tidningar på sidan) så känns allt torrt, inget luktar. När jag vaknar mitt i natten blir han pigg och vill leka så min sömn är rätt kass efter 3-4 på morgonen. I morse tog jag ut honom direkt när jag vaknade av larmet vid 05.45 men då ville han inte kissa utan bara gå in och sova..

Hur har ni gjort? Bör man typ ställa klockan några gånger på natten? Inte gå ut alls? Om man själv/han vaknar? Det är svårt att veta om han är kissnödig för han säger aldrig till om det utan om han gnäller är det för att han vill ha närhet.

Känner mig lite dålig överlag när det kommer till att öva rumsrenheten. Det verkar väldigt olika hur ofta han behöver kissa. Vi kan gå ut och vara ute i 10-20 minuter och sen kissar han ändå när vi varit inne i 15 minuter. Det har regnat till och från hela tiden sedan vi fick hem honom och eftersom han ännu inte lyfter benet och han ju inte direkt har mycket markfri gång och blir blöt av gräset så är det omöjligt att veta om han faktiskt kissar eller inte när vi är ute så då går det ju inte heller att riktigt berömma för det. Vi får väl bara hoppas på torrare väder..

Missade att skriva. Jag förstår dina tankar med att inte vänja valpen med att gå ut på natten. Det vill man ju inte. Jag tänker att om Otis skulle vakna under natten så skulle jag nog avvakta i första hand för att se om han somnar om, och om inte så skulle jag nog gå ut. Otis byter ställning flertalet gånger under natten men det får honom inte att "vakna" utan han somnar om direkt hitills.

 

[Exile]

Det löser sig med tiden. Jag går oftast upp en gång varje natt och hunden rör inte en fena. När hon varit helt rumsren någon månad började jag säga till henne att stanna i sängen och det har hon vant sig vid. Jag vande henne tidigt vid ett allmänt kommando som betyder ungefär "matte ska göra något tråkigt, du kan stanna där" när jag ska t ex gå på toa eller bara hämta något. Jag visar henne handflatan och säger "matte ska bara". Det är ingen jag sätter stenhårt krav på, vill hon följa med och se vad jag gör så får hon det, men det slutade hon med ganska snabbt.

Jag vet inte riktigt hur lång tid som är rimligt för valpen att börja känna sig trygg själv?

Det har ju varit lite traumatiskt för vår valp som levt med flocken på en gård fram till 12 veckor. Sedan hämtas han av en okänd människa som tar honom till ett nytt hus med två andra människor och tre andra hundar (mina svärföräldrar). Han var som en svans på min svärfar där. Dagen efter kommer vi dit och dagen efter det tar vi med honom och åker bil i nästan 9 timmar till ännu ett nytt hem med flera stopp på nya platser på vägen. Detta var i lördags och det är ju bara onsdag nu.

Jag har som sagt ett kompostgaller in till sovrummet (heltäckningsmatta) och är han på ena sidan och båda vi på andra så ylar han och sliter i gallret som tokig trots att jag är en meter bort och han tydligt ser mig. Om någon av oss stänger in oss typ på toa så gnäller han utanför trots att den andra personen är tillgänglig i ett annat rum.

På kvällen när han får komma ner i valphagen så hinner han nästan låta som han får panik om sambon är för seg med att klä av sig, lägga sig och bli "tillgänglig". Däremot har jag om jag vaknat på nätterna hört honom röra på sig och liksom gruffa lite men sedan komma till ro ganska fort. Jag förstår ju som sagt att detta kanske är normalt så här tidigt men funderar liksom på hur lång tid som är rimligt att det går innan det börjar släppa naturligt.

Det känns viktigt att han klarar att vara ensam sen så det vill vi träna på men vill ju samtidigt inte börja för tidigt så att säga.

 

[Acto]

Våran är 13 veckor denna veckan så jag de är ungefär lika gamla.

Jag får nog bita i det sura äpplet bara och köpa att behöver jag kissa på natten så ska han också få gå ut.

Vid 4 imorse ville han som sagt bara leka, när jag sedan fått en gnutta sömn till slut innan mitt larm gick så var han egentligen inte sugen på att gå ut. Han typ nästan somnade i min famn i hissen och väl ute satt han bara på rumpan eller försökte gå tillbaka in för då ville han bara sova.. Men de är ju bäbisar så man får ha lite överseende

Lek under natten skulle jag ignorera (även om jag förstår att det kan vara svårt). Jag skulle inte väcka honom om det inte behövs (jag kanske missförstår). Så om han inte går upp när du går upp, kanske han kan få sova vidare tills han vaknar/du måste ta ut honom.

 

[Irrbloss]

Jag vet inte riktigt hur lång tid som är rimligt för valpen att börja känna sig trygg själv?

Det där är svårt att svara på, för det är så olika beroende på indvid. Men jag skulle säga absolut minst en vecka för att landa ordentligt, mer om valpen är en känsligare typ. Så länge han är matad, rastad och lekt med så är det faktiskt okej att ignorera pip och gnäll för att ni går i ett annat rum en liten stund, särskilt när han tydligt ser var ni tar vägen. En del valpar låter som att det är världens undergång fast de egentligen bara är missnöjda över att de inte får bo under huden på en. Precis som småbarn, faktiskt. Ha is i magen och vänta tills han är tyst innan han får uppmärksamhet, så tror jag att det ger sig med tiden. Han kanske bara är tyst i någon sekund eller två i början men det är bra tillfälle att träna på belöningstimingen.

 

[Exile]

Lek under natten skulle jag ignorera (även om jag förstår att det kan vara svårt). Jag skulle inte väcka honom om det inte behövs (jag kanske missförstår). Så om han inte går upp när du går upp, kanske han kan få sova vidare tills han vaknar/du måste ta ut honom.

Nej leka under natten är uteslutet. Men när jag smyger upp för att kissa så vaknar han oavsett hur tyst jag försöker vara och då panikar han över att han hör att någon är i ett annat rum. Det väcker ju sambon såklart så han blir lugn när han stoppar ner handen i hagen men däremot är han ju nu inte längre intresserad av att sova utan vill istället leka (och han har rätt vassa tänder) så blir liksom svårt för oss båda att somna om när det är en liten hund som hellre kampar än försöker somna om och tar sambon bort handen så börjar han yla istället.

Vi har inte gått ut med honom då utan bara låtit det ta en stund, han lugnar ju sig efter 20 min eller så och somnar igen men jag funderar på om det skulle vara bättre att bara ta ut honom för att kissa istället. Han verkar generellt inte tycka att gå ut är det bästa (troligtvis pga allt regn vi haft) så om inte annat kanske han skulle vara mer benägen att somna om om han förstod att man måste gå ut om man inte är tyst

 

[Exile]

Det där är svårt att svara på, för det är så olika beroende på indvid. Men jag skulle säga absolut minst en vecka för att landa ordentligt, mer om valpen är en känsligare typ. Så länge han är matad, rastad och lekt med så är det faktiskt okej att ignorera pip och gnäll för att ni går i ett annat rum en liten stund, särskilt när han tydligt ser var ni tar vägen. En del valpar låter som att det är världens undergång fast de egentligen bara är missnöjda över att de inte får bo under huden på en. Precis som småbarn, faktiskt. Ha is i magen och vänta tills han är tyst innan han får uppmärksamhet, så tror jag att det ger sig med tiden. Han kanske bara är tyst i någon sekund eller två i början men det är bra tillfälle att träna på belöningstimingen.

Ja som det är nu får han pipa utanför gallret tills vi klätt på oss färdigt eller vad vi nu gör, jag pratar med honom hela tiden och han ser mig ju så övergiven är han ju faktiskt inte.

På kvällen stänger jag in honom på kontoret med sambon, då brukar han vara nöjd fast jag inte är där men är det öppet så kommer han och gnyr utanför sovrumsdörren och även om jag vet att det inte går någon nöd på honom så klarar inte mitt hjärta av att höra på det

Jag tror nog han gärna har koll på oss båda. Badrummet ligger precis utanför sovrummet så om en av oss är där inne med dörren öppen och den andre i sovrummet så kan han lugnt ligga på golvet utanför och bryr sig inte om gallret, det är när någon är otillgänglig med den andre utom synhåll som verkar vara problemet.

Jag tänkte ge det ett par veckor i alla fall och har det inte blivit någon skillnad alls då så får vi kanske fundera på om man måste försöka göra något. Det är ju en Shih tzu och jag inbillar mig iaf att en så utpräglad sällskapsras kan vara lite långsammare i utvecklingen att vara själv än en mer självständig ras som typ Shiba.

 

[Silver Girl]

Jag vet inte riktigt hur lång tid som är rimligt för valpen att börja känna sig trygg själv?

Det har ju varit lite traumatiskt för vår valp som levt med flocken på en gård fram till 12 veckor. Sedan hämtas han av en okänd människa som tar honom till ett nytt hus med två andra människor och tre andra hundar (mina svärföräldrar). Han var som en svans på min svärfar där. Dagen efter kommer vi dit och dagen efter det tar vi med honom och åker bil i nästan 9 timmar till ännu ett nytt hem med flera stopp på nya platser på vägen. Detta var i lördags och det är ju bara onsdag nu.

Jag har som sagt ett kompostgaller in till sovrummet (heltäckningsmatta) och är han på ena sidan och båda vi på andra så ylar han och sliter i gallret som tokig trots att jag är en meter bort och han tydligt ser mig. Om någon av oss stänger in oss typ på toa så gnäller han utanför trots att den andra personen är tillgänglig i ett annat rum.

På kvällen när han får komma ner i valphagen så hinner han nästan låta som han får panik om sambon är för seg med att klä av sig, lägga sig och bli "tillgänglig". Däremot har jag om jag vaknat på nätterna hört honom röra på sig och liksom gruffa lite men sedan komma till ro ganska fort. Jag förstår ju som sagt att detta kanske är normalt så här tidigt men funderar liksom på hur lång tid som är rimligt att det går innan det börjar släppa naturligt.

Det känns viktigt att han klarar att vara ensam sen så det vill vi träna på men vill ju samtidigt inte börja för tidigt så att säga.

Fast det jag skrev menar jag inte att hunden blir ensam. På natten är ju din sambo kvar i samma rum som hunden och vid andra tillfällen så är du ju bara i ett annat rum. Detta som jag beskriver har jag inte tänkt som någon koppling till ensamhetsträning.

 

[movi]

När min var valp så sov jag på en madrass på golvet och hade en korg bredvid. Då kunde hon välja madrass eller korg. Nu som vuxen sover hon en stund i sängen, sen hoppar hon ner i korgen.

Hon sov igenom hela nätterna utan att behöva gå ut, men kunde vakna om jag gick på toan, då kunde jag springa ut och kissa henne.

Sen är frukosten min viktigaste måltid, dan är helt förstörd om jag inte får frukost först och sen går ut, så den rutinen började jag med sakta när jag märkte att hon sov fast jag gick upp, ja kanske lite ego, men jag blir illamående halva dan om jag gör nåt på tom mage. Nu kan hon sova bra länge innan hon vill gå ut och det är nästan alltid som jag får väcka henne "hoho vi måste gå ut, jag ska åka till jobbet"

Hon är nog den duktigaste hund jag haft, hon har aldrig kissat eller bajsat inne, inte ens som valp (jo en natt bajsade hon inne, rent blod, då blev det djursjukhus men som sagt, då var hon sjuk)

 

[Exile]

När min var valp så sov jag på en madrass på golvet och hade en korg bredvid. Då kunde hon välja madrass eller korg. Nu som vuxen sover hon en stund i sängen, sen hoppar hon ner i korgen.

Hon sov igenom hela nätterna utan att behöva gå ut, men kunde vakna om jag gick på toan, då kunde jag springa ut och kissa henne.

Sen är frukosten min viktigaste måltid, dan är helt förstörd om jag inte får frukost först och sen går ut, så den rutinen började jag med sakta när jag märkte att hon sov fast jag gick upp, ja kanske lite ego, men jag blir illamående halva dan om jag gör nåt på tom mage. Nu kan hon sova bra länge innan hon vill gå ut och det är nästan alltid som jag får väcka henne "hoho vi måste gå ut, jag ska åka till jobbet"

Hon är nog den duktigaste hund jag haft, hon har aldrig kissat eller bajsat inne, inte ens som valp (jo en natt bajsade hon inne, rent blod, då blev det djursjukhus men som sagt, då var hon sjuk)

I natt vaknade jag och behövde gå på toa vid runt halv fyra. Var denna gången inställd på att till och med låta bli att spola och tvätta händerna för att inte föra oväsen men det hjälper inte, jag tror det kanske är ljusinsläppet när jag öppnar sovrumsdörren som väcker honom.

Jag tog ut honom en snabbis då och jag är nästan säker på att han kissade. Det var lite gnäll när han fick gå och lägga sig igen men han somnade om relativt fort. När jag sedan gick upp vid 05:45 började jag med att ta med honom ut igen men då var det samma som igår. Han vill inte vara på gräset utan går till asfalten, går så långt han kommer i kopplet mot dörren och sen sätter han sig där. Tre gånger provade jag "flytta tillbaka" honom ut mot gräset men nej, han vill bara in. Tror han kanske är lite morgontrött när han vaknar andra gången?

Jag gjorde mig i ordning och han låg på badrumsgolvet med mig tills jag var klar där, när sambon klev upp började han bli lite mer aktiv. Sambon tog ut honom igen strax innan halv 7 och när jag mötte dem ute på väg till bilen så hade han både kissat och bajsat ute.

Så imorrn tror jag att förutsatt att jag tar ut honom på natten (vilket jag garanterat kommer behöva) så går jag inte ut med honom direkt när larmet går sen utan väntar ett tag så han får vakna till. Det är ju inte som att man själv tycker det är toppen att gå ut i kylan när man är nyvaken så varför skulle inte hunden känna samma egentligen

 

[movi]

I natt vaknade jag och behövde gå på toa vid runt halv fyra. Var denna gången inställd på att till och med låta bli att spola och tvätta händerna för att inte föra oväsen men det hjälper inte, jag tror det kanske är ljusinsläppet när jag öppnar sovrumsdörren som väcker honom.

Jag tog ut honom en snabbis då och jag är nästan säker på att han kissade. Det var lite gnäll när han fick gå och lägga sig igen men han somnade om relativt fort. När jag sedan gick upp vid 05:45 började jag med att ta med honom ut igen men då var det samma som igår. Han vill inte vara på gräset utan går till asfalten, går så långt han kommer i kopplet mot dörren och sen sätter han sig där. Tre gånger provade jag "flytta tillbaka" honom ut mot gräset men nej, han vill bara in. Tror han kanske är lite morgontrött när han vaknar andra gången?

Jag gjorde mig i ordning och han låg på badrumsgolvet med mig tills jag var klar där, när sambon klev upp började han bli lite mer aktiv. Sambon tog ut honom igen strax innan halv 7 och när jag mötte dem ute på väg till bilen så hade han både kissat och bajsat ute.

Så imorrn tror jag att förutsatt att jag tar ut honom på natten (vilket jag garanterat kommer behöva) så går jag inte ut med honom direkt när larmet går sen utan väntar ett tag så han får vakna till. Det är ju inte som att man själv tycker det är toppen att gå ut i kylan när man är nyvaken så varför skulle inte hunden känna samma egentligen

Ja han kanske inte är så nödig efter att varit ute på en nattpink. Bara att prova och se om han sover vidare när du går upp. Är ju rätt skönt när dom kan hålla sig lite längre på morgonen än att panikkasta sig ut

 

[Exile]

Ja han kanske inte är så nödig efter att varit ute på en nattpink. Bara att prova och se om han sover vidare när du går upp. Är ju rätt skönt när dom kan hålla sig lite längre på morgonen än att panikkasta sig ut

Jag måste ta ut honom ur valphagen när jag går upp för han för ett fruktansvärt oväsen annars, men jag tänkte att han kan få vara med mig utanför sovrummet utan att gå ut och se hur det funkar. Imorse efter vi kommit in efter den misslyckade kissningen så låg han mest vid mina fötter så han är nog bara inte kissnödig då om han varit ut på natten utan det verkar behöva gå 15-20 minuter från att han vaknat. Om det inte är mitt i natten då men då har det ju oavsett gått minst fem timmar sedan han kissade senast så det blir ju en annan sak.

 

[Wingates]

Sen är frukosten min viktigaste måltid, dan är helt förstörd om jag inte får frukost först och sen går ut, så den rutinen började jag med sakta när jag märkte att hon sov fast jag gick upp, ja kanske lite ego, men jag blir illamående halva dan om jag gör nåt på tom mage. Nu kan hon sova bra länge innan hon vill gå ut och det är nästan alltid som jag får väcka henne "hoho vi måste gå ut, jag ska åka till jobbet"

Det lär jag mina hundar med, att inget händer förren efter frukost. Tycker det skapar hundar som inte gasar på morgonen för de vet att inget händer.
Bor två trappor upp så orkar inte gå ner bara för att snabbkissa om jag inte behöver - tar hellre en långrunda efter frukost.

 

[tanten]

Vi gjorde så att vi klämt in en sån "mjuk" valphage mellan sängen och väggen på sambons sida. Det funkar rätt bra faktiskt.

Jag går och lägger mig typ två timmar tidigare så då får han vara med sambon i datarummet med stängd dörr under tiden, då är han nöjd med att bara vara där med honom men är lägenheten "öppen" så kommer han gärna och krafsar och gnäller vid sovrumsdörren.

Jag vaknar sen när de går och lägger sig för han är lite gnällig i början men har sambon handen ner i hagen så brukar han somna inom 20 minuter iaf.

Det största problemet nu är egentligen att jag alltid vaknar minst en gång per natt och måste gå upp och kissa och då vaknar hunden också. Jag vet inte om jag borde gå ut med honom då eller inte? Måste man kissa så måste man ju, JAG gör ju det liksom. Men samtidigt vill jag ju inte att han ska "lära in" att man får gå ut mitt i natten om man ber om det, då är det ju sovdags liksom.

Det känns också märkligt för han BORDE inte kunna hålla sig hela natten men varje morgon när vi känt efter i hagen (han har en liten bädd och tidningar på sidan) så känns allt torrt, inget luktar. När jag vaknar mitt i natten blir han pigg och vill leka så min sömn är rätt kass efter 3-4 på morgonen. I morse tog jag ut honom direkt när jag vaknade av larmet vid 05.45 men då ville han inte kissa utan bara gå in och sova..

Hur har ni gjort? Bör man typ ställa klockan några gånger på natten? Inte gå ut alls? Om man själv/han vaknar? Det är svårt att veta om han är kissnödig för han säger aldrig till om det utan om han gnäller är det för att han vill ha närhet.

Känner mig lite dålig överlag när det kommer till att öva rumsrenheten. Det verkar väldigt olika hur ofta han behöver kissa. Vi kan gå ut och vara ute i 10-20 minuter och sen kissar han ändå när vi varit inne i 15 minuter. Det har regnat till och från hela tiden sedan vi fick hem honom och eftersom han ännu inte lyfter benet och han ju inte direkt har mycket markfri gång och blir blöt av gräset så är det omöjligt att veta om han faktiskt kissar eller inte när vi är ute så då går det ju inte heller att riktigt berömma för det. Vi får väl bara hoppas på torrare väder..

Jag har ödem i buken som kroppen tömmer under natten så jag går på toa ett par gånger varje natt. Vovve vande sig snabbt och sover vidare. Men jag har toa i sovrummet - kanske hade varit annorlunda om jag behövt gå längre bort?

"Okynneskissandet" löste jag som sagt med kisskydd. Inga pölar att torka och hunden - i alla fall min - tyckte inte om att gå blöt. Han har inte blöja när jag åker hemifrån. Slutade när jag kom hem och det var torrt. tog kanske uppåt ett år?

 

[Exile]

Jag har ödem i buken som kroppen tömmer under natten så jag går på toa ett par gånger varje natt. Vovve vande sig snabbt och sover vidare. Men jag har toa i sovrummet - kanske hade varit annorlunda om jag behövt gå längre bort?

"Okynneskissandet" löste jag som sagt med kisskydd. Inga pölar att torka och hunden - i alla fall min - tyckte inte om att gå blöt. Han har inte blöja när jag åker hemifrån. Slutade när jag kom hem och det var torrt. tog kanske uppåt ett år?

Kanske får kolla upp kisskydd om det kan vara värt.

Det känns som att det backat lite i utvecklingen här. Han har börjat gnälla otroligt mycket på nätterna igen om han vaknar. Vi jobbar på rumsrenheten men han är så otroligt svårt att förutspå. Vissa dagar skiter han en gång, andra 5-6 gånger (konsistenen är alltid bra så tror inget är fel) så det är svårt att liksom veta. Han kissar oftast när vi tar ut honom men han kan kissa igen 20 minuter senare inne, ingen aning om varför.

Idag började han också tokskälla och yla för han hörde en annan hund ute, något han aldrig gjort förut.. Osäker på varför det blev så och vad man ska göra åt det.

Känner att jag nästan börjar få som ptsd när jag bara har stenkoll på var han är och vad han gör hela tiden. Den känns ju också otroligt kontraproduktivt för hans självständighet att vi hela tiden ropar på honom eller följer efter honom om han går till ett annat rum själv men det går ju inte att lita på honom för åtminstone 70% av gångerna är det för att han tänker kissa inne..

 

[Sel]

Kanske får kolla upp kisskydd om det kan vara värt.

Det känns som att det backat lite i utvecklingen här. Han har börjat gnälla otroligt mycket på nätterna igen om han vaknar. Vi jobbar på rumsrenheten men han är så otroligt svårt att förutspå. Vissa dagar skiter han en gång, andra 5-6 gånger (konsistenen är alltid bra så tror inget är fel) så det är svårt att liksom veta. Han kissar oftast när vi tar ut honom men han kan kissa igen 20 minuter senare inne, ingen aning om varför.

Idag började han också tokskälla och yla för han hörde en annan hund ute, något han aldrig gjort förut.. Osäker på varför det blev så och vad man ska göra åt det.

Känner att jag nästan börjar få som ptsd när jag bara har stenkoll på var han är och vad han gör hela tiden. Den känns ju också otroligt kontraproduktivt för hans självständighet att vi hela tiden ropar på honom eller följer efter honom om han går till ett annat rum själv men det går ju inte att lita på honom för åtminstone 70% av gångerna är det för att han tänker kissa inne..

Det har bara gått tio dagar och ni har inte ens lärt känna varandra. Sitt lugnt i båten och var konsekvent med när ni går ut och vart ni går. Fortsätt torka kiss och försök hitta någon slags rutin i vardagen. Om det känns bättre så håll honom i samma rum just nu när ni liksom bara pysslar runt så att ni kan slappna av mer, ni kan träna ensamhet och självständighet vid andra korta tillfällen.
Det finns ingen prestige i rumsrenhet. Det kommer när det kommer - jag skulle inte börja med kisskydd på en så ung valp om jag inte var rädd att han skulle totalförstöra hemmet typ.

En spontan reaktion på ett ljud ute skulle jag mest troligt hantera med ett "jaja." och gå vidare.

 

[Irrbloss]

Jag tycker inte att det är en bra idé med kisskydd på en så liten valp. De kan inte fysiskt hålla sig i den åldern utan det kommer först senare, och då är det korta stunder det rör sig om. Det är inget fel på vare sig valpen eller er utan det är såhär det är att lära in rumsrenhet. Sätt en timer, gå ut en gång i timmen till exakt samma fläck om det så krävs. Till slut lossnar det.

Min hund var nog runt halvåret gammal innan han var helt torr, och då är det en stor hund som tidigt lärde sig att säga till men steget mellan "säga till" och "herregudjagkissarpåmig" kunde vara väldigt kort. Ja, jag slet mitt hår ibland, men det är som det är. De är trots allt bara bebisar.

 

[Exile]

Det har bara gått tio dagar och ni har inte ens lärt känna varandra. Sitt lugnt i båten och var konsekvent med när ni går ut och vart ni går. Fortsätt torka kiss och försök hitta någon slags rutin i vardagen. Om det känns bättre så håll honom i samma rum just nu när ni liksom bara pysslar runt så att ni kan slappna av mer, ni kan träna ensamhet och självständighet vid andra korta tillfällen.
Det finns ingen prestige i rumsrenhet. Det kommer när det kommer - jag skulle inte börja med kisskydd på en så ung valp om jag inte var rädd att han skulle totalförstöra hemmet typ.

En spontan reaktion på ett ljud ute skulle jag mest troligt hantera med ett "jaja." och gå vidare.

Jag tycker inte att det är en bra idé med kisskydd på en så liten valp. De kan inte fysiskt hålla sig i den åldern utan det kommer först senare, och då är det korta stunder det rör sig om. Det är inget fel på vare sig valpen eller er utan det är såhär det är att lära in rumsrenhet. Sätt en timer, gå ut en gång i timmen till exakt samma fläck om det så krävs. Till slut lossnar det.

Min hund var nog runt halvåret gammal innan han var helt torr, och då är det en stor hund som tidigt lärde sig att säga till men steget mellan "säga till" och "herregudjagkissarpåmig" kunde vara väldigt kort. Ja, jag slet mitt hår ibland, men det är som det är. De är trots allt bara bebisar.

Tack för pepp!

Jag vet ju egentligen att det inte är nån stress än men jag är typen som alltid måste oroa mig..

Om inte annat är det väl ett tecken på att han börjar bli tryggare här och med oss att han börjar få rätt mycket attityd.. Det är absolut en bestämd herre som vet vad han vill. Det var så kul för i helgen så var vi inne på "kontoret" och skulle spela lite, vi hade precis varit ute med honom och satt oss när han kollar på sambon och skäller högt och bestämt en gång. Vi ser då att vattenskålen var tom så där kan han iaf tydligt säga till

 

[tanten]

Kanske får kolla upp kisskydd om det kan vara värt.

Det känns som att det backat lite i utvecklingen här. Han har börjat gnälla otroligt mycket på nätterna igen om han vaknar. Vi jobbar på rumsrenheten men han är så otroligt svårt att förutspå. Vissa dagar skiter han en gång, andra 5-6 gånger (konsistenen är alltid bra så tror inget är fel) så det är svårt att liksom veta. Han kissar oftast när vi tar ut honom men han kan kissa igen 20 minuter senare inne, ingen aning om varför.

Idag började han också tokskälla och yla för han hörde en annan hund ute, något han aldrig gjort förut.. Osäker på varför det blev så och vad man ska göra åt det.

Känner att jag nästan börjar få som ptsd när jag bara har stenkoll på var han är och vad han gör hela tiden. Den känns ju också otroligt kontraproduktivt för hans självständighet att vi hela tiden ropar på honom eller följer efter honom om han går till ett annat rum själv men det går ju inte att lita på honom för åtminstone 70% av gångerna är det för att han tänker kissa inne..

Kisskyddet var en enkel billig lösning. Bara som en gördel. Enkla bindor i som bara är att byta. Mät omkretsen och beställ.
Vissa tränare kräver det vid träning i inomhushall.

 

[Exile]

Tror jag blivit väckt 6-7 gånger i natt av att han gnällt. Nån gång vaknade jag kanske för att jag var kissnödig men de flesta var definitivt pga att valpen vaknar och känner sig ensam. Går jag upp för att kissa börjar han skälla och väcker sambon.

Det finns ingen plats att sova på golvet i sovrummet och min kropp klarar ändå inte av det men jag funderar på om vi kanske kan flytta valphagen till min sida och när jag går upp på natten för att kissa kan jag tända lampan, på det sättet ser han att jag går ut ur rummet och när jag kommer tillbaka och det kanske kan hjälpa? Som det är nu så ser han mig inte (han hör mig ju men det verkar inte hjälpa). Han kommer nog gnälla oavsett eftersom han inte får följa med men kanske kan det funka bättre i alla fall.

Ett till alternativ är ju att han får gå och lägga sig med mig vid 21-21 tiden istället för med sambon vid 23-24, jag läser dock gärna ett tag innan jag släcker så vet inte om det skulle accepteras att han liksom inte får vara med då.

Tycker det känns så himla svårt att veta vad jag ska ignorera och inte. Lite pipande är väl en sak men ibland låter det verkligen som att han får panik, börjar riva i kanten på hagen, yla och skälla högt. Känns som en hårfin gräns emellan att ge valpen separationsångest för att den känner sig övergiven och får nån sorts ptsd eller separationsångest för att vi "curlar" och han aldrig behöver lära sig att man får vara själv. Önskar jag hade nån form av facit för detta..

 

[Acto]

Tror jag blivit väckt 6-7 gånger i natt av att han gnällt. Nån gång vaknade jag kanske för att jag var kissnödig men de flesta var definitivt pga att valpen vaknar och känner sig ensam. Går jag upp för att kissa börjar han skälla och väcker sambon.

Det finns ingen plats att sova på golvet i sovrummet och min kropp klarar ändå inte av det men jag funderar på om vi kanske kan flytta valphagen till min sida och när jag går upp på natten för att kissa kan jag tända lampan, på det sättet ser han att jag går ut ur rummet och när jag kommer tillbaka och det kanske kan hjälpa? Som det är nu så ser han mig inte (han hör mig ju men det verkar inte hjälpa). Han kommer nog gnälla oavsett eftersom han inte får följa med men kanske kan det funka bättre i alla fall.

Ett till alternativ är ju att han får gå och lägga sig med mig vid 21-21 tiden istället för med sambon vid 23-24, jag läser dock gärna ett tag innan jag släcker så vet inte om det skulle accepteras att han liksom inte får vara med då.

Tycker det känns så himla svårt att veta vad jag ska ignorera och inte. Lite pipande är väl en sak men ibland låter det verkligen som att han får panik, börjar riva i kanten på hagen, yla och skälla högt. Känns som en hårfin gräns emellan att ge valpen separationsångest för att den känner sig övergiven och får nån sorts ptsd eller separationsångest för att vi "curlar" och han aldrig behöver lära sig att man får vara själv. Önskar jag hade nån form av facit för detta..

Exakt vad som är rätt kan jag inte säga men om Otis gnäller så för jag ner handen och klappar lite (om han kommer fram/jag når honom) samt bekräftat att jag är där. Nu har han gjort det mkt sällan. Jag sov på madrass första veckan men därefter har jag sovit i min säng och Otis på golvet brevid.

Rivande, skällande etc... Otis har krafsar i sin korg ibland. Det tänker jag att han tillviss mån får göra. Han har även bittit lite på kompostgallret - där är jag mer lite nojig att han ska skada tänderna men det borde han inte göra tycker jag. Jag har dock någon gång gett honom hans ben istället när han har gjort det.

Men testa att ha honom på din sida.