Var ska hunden sova?

[Roheryn]

Tycker det känns så himla svårt att veta vad jag ska ignorera och inte. Lite pipande är väl en sak men ibland låter det verkligen som att han får panik, börjar riva i kanten på hagen, yla och skälla högt. Känns som en hårfin gräns emellan att ge valpen separationsångest för att den känner sig övergiven och får nån sorts ptsd eller separationsångest för att vi "curlar" och han aldrig behöver lära sig att man får vara själv. Önskar jag hade nån form av facit för detta..

Väldigt generellt och med alla hundar jag haft så brukar jag på något sätt säga till eller reagera när hunden gör något som skall vara "icke-tillåtet" i resten av dess liv. Så valpar som ylar, river, biter sönder saker osv säger jag till - typ ett vänligt men bestämt "nej", "sluta" eller vad man nu vill ha för ord för "sluta med det där du gör" - och så flytta undan valpen eller avleda på lämpligt sätt. Och att försöka markera att "jag finns här i närheten, du är inte övergiven, men du ska ligga på din plats och sova nu". Kanske ligga med handen ner i valpens hage för att markera närhet eller liknande men ändå inte vara "rolig" och aktiv. Något exakt facit finns inte och är väl ändå individuellt olika per hund.

 

[Hazel]

Tror jag blivit väckt 6-7 gånger i natt av att han gnällt. Nån gång vaknade jag kanske för att jag var kissnödig men de flesta var definitivt pga att valpen vaknar och känner sig ensam. Går jag upp för att kissa börjar han skälla och väcker sambon.

Det finns ingen plats att sova på golvet i sovrummet och min kropp klarar ändå inte av det men jag funderar på om vi kanske kan flytta valphagen till min sida och när jag går upp på natten för att kissa kan jag tända lampan, på det sättet ser han att jag går ut ur rummet och när jag kommer tillbaka och det kanske kan hjälpa? Som det är nu så ser han mig inte (han hör mig ju men det verkar inte hjälpa). Han kommer nog gnälla oavsett eftersom han inte får följa med men kanske kan det funka bättre i alla fall.

Ett till alternativ är ju att han får gå och lägga sig med mig vid 21-21 tiden istället för med sambon vid 23-24, jag läser dock gärna ett tag innan jag släcker så vet inte om det skulle accepteras att han liksom inte får vara med då.

Tycker det känns så himla svårt att veta vad jag ska ignorera och inte. Lite pipande är väl en sak men ibland låter det verkligen som att han får panik, börjar riva i kanten på hagen, yla och skälla högt. Känns som en hårfin gräns emellan att ge valpen separationsångest för att den känner sig övergiven och får nån sorts ptsd eller separationsångest för att vi "curlar" och han aldrig behöver lära sig att man får vara själv. Önskar jag hade nån form av facit för detta..

Jag hade en mjuk liten "hundgård" med locket öppet, om han gnällde stoppade jag ner handen men jag sa inget, reste mig inte om jag inte trodde han behövde ut och kissa. Började inte heller gosa med valpen utan stoppade bara ner handen för att säga "jag är här" hade aldrig sovit på golvet för en valp, har ont nog som det är

är han i hagen annars? om inte hade jag nog börjat stoppa valpen i hagen lite då och då under dagen och försökt träna det som man göra med ensamträning. 1 minut och sen får man gå ut igen osv (har inte läst precis alla inlägg så kanske inte tillför nåt här)

 

[dobbis]

Kisskyddet var en enkel billig lösning. Bara som en gördel. Enkla bindor i som bara är att byta. Mät omkretsen och beställ.
Vissa tränare kräver det vid träning i inomhushall.

inte på en valp, dom ska lära sig gå ut, det är ingen bebis

 

[tanten]

inte på en valp, dom ska lära sig gå ut, det är ingen bebis

Absolut

Det är inte istället för rastning.
Det är för de gånger hunden bara läcker. Mina stora var det noll bekymmer med.
Med de senaste små har haft svårt att hålla koll på blåsan. Det bara rinner ur liksom. Jag har hittat småpölar lite överallt. Och tröttnade. Blöjan löste det läckaget.

 

[Exile]

Exakt vad som är rätt kan jag inte säga men om Otis gnäller så för jag ner handen och klappar lite (om han kommer fram/jag når honom) samt bekräftat att jag är där. Nu har han gjort det mkt sällan. Jag sov på madrass första veckan men därefter har jag sovit i min säng och Otis på golvet brevid.

Rivande, skällande etc... Otis har krafsar i sin korg ibland. Det tänker jag att han tillviss mån får göra. Han har även bittit lite på kompostgallret - där är jag mer lite nojig att han ska skada tänderna men det borde han inte göra tycker jag. Jag har dock någon gång gett honom hans ben istället när han har gjort det.

Men testa att ha honom på din sida.

Jag tycker jag hör skillnad på olika skällande typ "hallå jag vill nåt" och "hjälp jag är ensam" det är liksom olika ljud.

Jag hinner nog inte idag för vå måste nog flytta ut en byrå men gör vi det finns det gott om plats för hagen på min sida så vi kan testa det. Då går det ju även att göra den lite "mysigare" med att sätta ner en riktig bädd. Som det är nu är det bara en mjuk filt i ena änden och en vattenskål i andra på en liten tidning då det är rätt trångt.

Han bet i kompostgaller förut men så råkade han dra ett galler över sig som inte satt fast och drog med sig det någon halvmeter innan han kom ut under så nu är han lite rädd för dem tyvärr men intet ont som inte för något gott med sig då antar jag.

Väldigt generellt och med alla hundar jag haft så brukar jag på något sätt säga till eller reagera när hunden gör något som skall vara "icke-tillåtet" i resten av dess liv. Så valpar som ylar, river, biter sönder saker osv säger jag till - typ ett vänligt men bestämt "nej", "sluta" eller vad man nu vill ha för ord för "sluta med det där du gör" - och så flytta undan valpen eller avleda på lämpligt sätt. Och att försöka markera att "jag finns här i närheten, du är inte övergiven, men du ska ligga på din plats och sova nu". Kanske ligga med handen ner i valpens hage för att markera närhet eller liknande men ändå inte vara "rolig" och aktiv. Något exakt facit finns inte och är väl ändå individuellt olika per hund.

Brukar använda ett bestämt "nej" typ när han försöker äta bajs. Seriöst det är så äckligt och jag hoppas han växer ur det.. känns begränsande när vi är ute också för vill inte låta honom utforska sidan på vägen osv för han sätter ju i sig andra hundars skit också som folk inte plockar upp..

Jag hade en mjuk liten "hundgård" med locket öppet, om han gnällde stoppade jag ner handen men jag sa inget, reste mig inte om jag inte trodde han behövde ut och kissa. Började inte heller gosa med valpen utan stoppade bara ner handen för att säga "jag är här" hade aldrig sovit på golvet för en valp, har ont nog som det är

är han i hagen annars? om inte hade jag nog börjat stoppa valpen i hagen lite då och då under dagen och försökt träna det som man göra med ensamträning. 1 minut och sen får man gå ut igen osv (har inte läst precis alla inlägg så kanske inte tillför nåt här)

Nej men det borde vi absolut börja med kanske? Jag har har nog funderat på det nån gång men vill samtidigt inte förvirra honom. Har tänkt att hagen ju är hans sovplats och där sover man så vill liksom att han ska förknippa det med just sova, inte bara "vara" men så kanske det inte riktigt funkar?

Tack alla för era hjälpsamma tips och pepp! Det är så mycket nytt med allt och är typ livrädd att jag ska fucka upp honom helt..

 

[Hazel]

Jag tycker jag hör skillnad på olika skällande typ "hallå jag vill nåt" och "hjälp jag är ensam" det är liksom olika ljud.

Jag hinner nog inte idag för vå måste nog flytta ut en byrå men gör vi det finns det gott om plats för hagen på min sida så vi kan testa det. Då går det ju även att göra den lite "mysigare" med att sätta ner en riktig bädd. Som det är nu är det bara en mjuk filt i ena änden och en vattenskål i andra på en liten tidning då det är rätt trångt.

Han bet i kompostgaller förut men så råkade han dra ett galler över sig som inte satt fast och drog med sig det någon halvmeter innan han kom ut under så nu är han lite rädd för dem tyvärr men intet ont som inte för något gott med sig då antar jag.

Brukar använda ett bestämt "nej" typ när han försöker äta bajs. Seriöst det är så äckligt och jag hoppas han växer ur det.. känns begränsande när vi är ute också för vill inte låta honom utforska sidan på vägen osv för han sätter ju i sig andra hundars skit också som folk inte plockar upp..

Nej men det borde vi absolut börja med kanske? Jag har har nog funderat på det nån gång men vill samtidigt inte förvirra honom. Har tänkt att hagen ju är hans sovplats och där sover man så vill liksom att han ska förknippa det med just sova, inte bara "vara" men så kanske det inte riktigt funkar?

Tack alla för era hjälpsamma tips och pepp! Det är så mycket nytt med allt och är typ livrädd att jag ska fucka upp honom helt..

Jag satte ofta min i hage när jag kände att jag inte kunde va uppmärksam nog eller att jag kände att det blev för mycket för mig, det va alltid hans sovplats även när jag bara satte honom där för min skull. Jag kände att det va bättre att han satt 10 minuter i hage än att jag blev mer sur än normalt för att man hållit på med galen valp i en halvtimme och både jag och valpen är övertrött. Han gick alltid in i sin hage för att vila även när den stod helt öppen så det va inga problem, däremot fick man leka med sina saker utanför hagen

 

[Ajda]

Jag tycker det gett sig ganska snabbt naturligt vart valpen skulle sova. I sovrummet tillsammans med oss var en självklarhet. Dörren är alltid öppen.

Vår golden sov med oss i sängen. Då sov hon hela nätterna igenom. När hon växte och blev större valde hon själv att sluta. Blev nog för varmt. Som valp fällde hon ingenting. Men en vuxen golden i sängen hade jag inte velat ha.

Andra hunden fick vi landa i att hon sov i en hage bredvid sängen. Hon var skållad som valp och urjobbig. Hon cirkulera på nätterna och hoppade ner från sängen och grejade. Vi hade noll koll på henne då. Så, då fick det bli en liten hage, så man visste vart man hade henne.
Som vuxen är hon en riktig soffpotatis inne. Sover alltid i sängen.