Våra vanligaste lögner

[Ninjakatten]

Om inte personen tydligt efterfrågar ärlig feedback, så skulle jag inte heller göra det. Men inte heller ljuga 180 grader.

Om nu personen på riktigt inte vill ha feedback, som ni påstår, så är det väl inte orimligt att man svarar med uppskattning på något sätt? Även om man undviker att säga något som är en uppenbar lögn för båda parter. Utan koncentrerar sig på nåt annat upplyftande.

Visst, men det bör ske på ett sådant sätt att det inte är tydligt att maten inte var god. Alltså, jag hade inte frågat om maten var god, eftersom jag inte vill veta svaret. Jag vet att jag är dålig på att laga mat, så är den ätlig är det ju bra, liksom. Då vill jag inte ge gästen ett tillfälle att kommentera min mat. Sån är jag.
Men hade jag frågat t ex dig, om maten var god, då hade det smartaste varit att svara typ "du hade verkligen lyckats med såsen", eller " jag älskar kyckling" eller nåt annat smidigt. Hade du svarat "det är verkligen en fin servis du har", då hade det gått över gränsen för vad jag tycker är oförskämt.

 

[mandalaki]

Som bonnjänta är det den absoluta fasan, gästerna får helt enkelt inte gå ifrån bordet utan att ha kunnat äta så mycket de vill (oavsett om det är mycket eller lite, jag hatar att bli utsatt för överdrivet trugande själv).

Det är på fullaste allvar något som skulle få mig att skämmas ögonen ur mig. Plus att det går ALLTID att fixa mat åt några fler om man får oväntat besök vid middagstid. Något annat är inte acceptabelt.

Ja, jag har lite bagage i mitt sociala arv

Ja, det vanliga är väl att den som bjuder alltid lagar för mycket, det finns alltid kvar. Därför var det helt egenartat hur lite som fanns på bordet när den här vännen bjöd.

 

[Monstermom]

Nu är jag inte med?

Jag skrev i ett tidigare inlägg att "smakade det bra?" är något av ett socialt övertramp i mina olika umgängeskretsar. Sedan utvecklade jag det med det inlägg som du svarade på. Hänger inte med på din reaktion utifrån resonemanget?

Jag menar att jag är med på att "smakade det bra?" kan vara en ganska otrevlig fråga, att den kan ses gå utanför acceptabelt beteende. Men om man då svarar med samma mynt istället för att försöka kompensera det eventuella övertrampet (genom att säga att jösses vad gott det var, eller vad hen nu är ute efter för svar), då blir ju situationen värre?

 

[mandalaki]

I den beskrivna situationen tillfrågades man om en åsikt. Då är det väl rimligt att komma med en åsikt?
Men nej, nödvändigt är det inte men då hamnar vi tillbaka på halvlögnernas arena igen.

Ja, man kommer med en åsikt men nej, man behöver inte blanda in sin personliga smak, alltså att man själv aldrig skulle kunna tänka sig en sådan kjol.

 

[Ninjakatten]

Ja, det vanliga är väl att den som bjuder alltid lagar för mycket, det finns alltid kvar. Därför var det helt egenartat hur lite som fanns på bordet när den här vännen bjöd.

Man kan ju även köra på detta:

"Varsågod, ta för er! Men ta inte allting, jag hade tänkt att ha med i min lunchlåda imorgon!"

Jag har lyckats med denna bravad en gång. Tur att det var min familj, så de förklarade vänligt att man säger inte så, utan man tar undan en matlåda innan man bjuder på maten istället. Nu är detta noterat i mitt arkiv av sociala koder.

 

[kryddelydd]

Jag menar att jag är med på att "smakade det bra?" kan vara en ganska otrevlig fråga, att den kan ses gå utanför acceptabelt beteende. Men om man då svarar med samma mynt istället för att försöka kompensera det eventuella övertrampet (genom att säga att jösses vad gott det var, eller vad hen nu är ute efter för svar), då blir ju situationen värre?

Ja men vem har sagt att man är klumpig som reaktion?Om man får en sådan fråga svarar man (troligen) bekräftande även om man inte tyckte det. Utom bland sådana människor som man känner mycket väl, där även obekväma sanningar går hem (min kompis Anders kanske har provat en ny maträtt och ärligt undrar om det uppskattades; där är det verkligen helt OK att säga "nej" eller "nja" om man inte gillade maten). Men då får man ju känna folk väldigt väl först.
Å andra sidan igen, så har jag inga svårigheter att peta undan oliver och liknande som jag absolut inte gillar, om det finns med i en maträtt.
Det finns ju gränser för hur artig man är.
Och en del kan säkert uppfatta det som oerhört själviskt och osmidigt, men varför ska man vara artig in absurdum, när motparten på sätt och vis inte varit det?

Härom veckan hade vi arbetsplatsträff där det bjöds på snoppbakelse till eftermiddagskaffet. Jag tog ingen, för jag äter inte marsipan/mandelmassa.
Jag blev tillfrågad av chefen "men ska du inte ha en bakelse?" och självklart var mitt svar
"Nej tack, jag äter inte mandelmassa".
Jag är helt övertygad utifrån chefens reaktion att det var ett fullt acceptabelt svar. Ärligt, kanske lite oartigt, men inte konstigt.

 

[mandalaki]

Man kan ju även köra på detta:

"Varsågod, ta för er! Men ta inte allting, jag hade tänkt att ha med i min lunchlåda imorgon!"

Jag har lyckats med denna bravad en gång. Tur att det var min familj, så de förklarade vänligt att man säger inte så, utan man tar undan en matlåda innan man bjuder på maten istället. Nu är detta noterat i mitt arkiv av sociala koder.

Förlåt men underbart!

Det är väl adhd som du och @Dentaku pratar om?

 

[sjoberga]

Om du talade med mig, och gav mig ett ärligt svar som inte följde de normala normerna, skulle jag ha ett helsike med att försöka lista ut vad du egentligen vill. Jag förstår att du har kapat bort alla vita lögner och sådant för att människorna du möter inte ska behöva undra vad du egentligen menar, men för mig som inte fattar ett smack vad folk menar men har lärt mig hur man ska reagera på vissa beteenden/fraser, för mig hade det blivit helkonstigt och jag hade behövt analysera dig för att kunna komma på ett lämpligt svar. Den konversationen hade inte flutit på bra.

Men jag hade nog lärt mig efter ett tag, troligen.

Nej, jag har inte medvetet kapat bort vita lögner och tycker att det måste vara så. Det är mer sån jag bara är, ett starkt drag i min personlighet. Jag tycker att det är intressant att diskutera andra perspektiv och resonemang, men skulle ha mycket svårt att delta i den metavärld det skulle innebära att säga regelmässigt saker som går på tvärs mot tanken, och på samma sätt avkoda det andra säger på samma sätt.

I grund och botten kanske det är en typ av handikapp, men man kan också välja att se det som att jag är genuint intresserade av människors tankar och åsikter, och mer ointresserad av socialt rollspel. Men det är ju inte svart eller vitt, en värld av total ärlighet skulle kunna funka ganska kass. Funkar till och med som idé till Hollywoodkomedi.

 

[mandalaki]

Ja men vem har sagt att man är klumpig som reaktion?Om man får en sådan fråga svarar man (troligen) bekräftande även om man inte tyckte det. Utom bland sådana människor som man känner mycket väl, där även obekväma sanningar går hem (min kompis Anders kanske har provat en ny maträtt och ärligt undrar om det uppskattades; där är det verkligen helt OK att säga "nej" eller "nja" om man inte gillade maten). Men då får man ju känna folk väldigt väl först.
Å andra sidan igen, så har jag inga svårigheter att peta undan oliver och liknande som jag absolut inte gillar, om det finns med i en maträtt.
Det finns ju gränser för hur artig man är.
Och en del kan säkert uppfatta det som oerhört själviskt och osmidigt, men varför ska man vara artig in absurdum, när motparten på sätt och vis inte varit det?

Härom veckan hade vi arbetsplatsträff där det bjöds på snoppbakelse till eftermiddagskaffet. Jag tog ingen, för jag äter inte marsipan/mandelmassa.
Jag blev tillfrågad av chefen "men ska du inte ha en bakelse?" och självklart var mitt svar
"Nej tack, jag äter inte mandelmassa".
Jag är helt övertygad utifrån chefens reaktion att det var ett fullt acceptabelt svar. Ärligt, kanske lite oartigt, men inte konstigt.

Att avstå från ett inköpt fikabröd på jobbet kan man göra av tusen olika skäl. Jag har aldrig varit med om att det varit det minsta dramatiskt.

Att däremot avstå något som en god vän lagt timmar i köket på är något helt annat.

 

[mandalaki]

Nej, jag har inte medvetet kapat bort vita lögner och tycker att det måste vara så. Det är mer sån jag bara är, ett starkt drag i min personlighet. Jag tycker att det är intressant att diskutera andra perspektiv och resonemang, men skulle ha mycket svårt att delta i den metavärld det skulle innebära att säga regelmässigt saker som går på tvärs mot tanken, och på samma sätt avkoda det andra säger på samma sätt.

I grund och botten kanske det är en typ av handikapp, men man kan också välja att se det som att jag är genuint intresserade av människors tankar och åsikter, och mer ointresserad av socialt rollspel. Men det är ju inte svart eller vitt, en värld av total ärlighet skulle kunna funka ganska kass. Funkar till och med som idé till Hollywoodkomedi.

Bron!

 

[Ninjakatten]

Förlåt men underbart!

Det är väl adhd som du och @Dentaku pratar om?

Inte jag, för mig är det bara svårt att vara spontan i sociala sammanhang, och att det är jobbigt att lista ut passande beteende i olika situationer.

Lite socialt obekväm, bara.

 

[sjoberga]

Förlåt men underbart!

Det är väl adhd som du och @Dentaku pratar om?

Jag skulle inte ha tagit ett dugg illa upp, men skulle inte ha sagt så heller.

Jag vill minnas att en vän gjorde exakt så för herrans många år sedan fast med en medvetet rolig formulering. Söker i minnet.

 

[mandalaki]

Inte jag, för mig är det bara svårt att vara spontan i sociala sammanhang, och att det är jobbigt att lista ut passande beteende i olika situationer.

Lite socialt obekväm, bara.

Aha. Det lät så, eftersom ni pratade om medveten inlärning av förväntade sociala reaktioner.

Att kunna lära in sådant är en bra förmåga.

 

[avslutat medlemskap]

Jag ljuger aldrig.
Vilket kan få mig att verka socialt klumpig.
Men det tar jag.

Där är vi likadana, orka komma ihåg vem man sagt vad åt liksom,,,,,,,,

 

[sjoberga]

Bron!

Nu har jag en son med Asperger. Så det finns säkert kopplingar.

Dock framställs Saga som ointresserad av andra människors tankevärld och åsikter. Typiskt Aspergerdrag.

Det draget har jag inte alls utan snarare helt tvärtom.

 

[Ninjakatten]

Aha. Det lät så, eftersom ni pratade om medveten inlärning av förväntade sociala reaktioner.

Att kunna lära in sådant är en bra förmåga.

Jag vet inte, eller alltså, det är bara i sociala sammanhang jag behöver göra så. Jag är inte helt borta när det gäller interaktion mellan människor, jag känner ofta av den andra personen snabbt, och brukar se snabbt på reaktionerna hur den andre mår. Problemet är bara att det inte kommer spontant för mig, utan för mig är alla mina reaktioner medvetna handlingar. Kanske är så för alla?

Jag får höra ofta att jag är så glad och trevlig jämt. Det är jag inte, jag bara beter mig som jag lärt mig att andra människor vill att jag ska bete mig.

För alla som uppskattar ärliga reaktioner och ärliga svar är jag nog den sista de vill tala med. För spontana reaktioner finns sällan hos mig i sociala sammanhang.

 

[mandalaki]

Nu har jag en son med Asperger. Så det finns säkert kopplingar.

Dock framställs Saga som ointresserad av andra människors tankevärld och åsikter. Typiskt Aspergerdrag.

Det draget har jag inte alls utan snarare helt tvärtom.

Jag tänkte bara på det du skrev om ämne för en Hollywoodkomedi - det finns redan ett dansk-svenskt drama. Inte att du skulle ha Aspergerdrag

 

[mandalaki]

Jag vet inte, eller alltså, det är bara i sociala sammanhang jag behöver göra så. Jag är inte helt borta när det gäller interaktion mellan människor, jag känner ofta av den andra personen snabbt, och brukar se snabbt på reaktionerna hur den andre mår. Problemet är bara att det inte kommer spontant för mig, utan för mig är alla mina reaktioner medvetna handlingar. Kanske är så för alla?

Jag får höra ofta att jag är så glad och trevlig jämt. Det är jag inte, jag bara beter mig som jag lärt mig att andra människor vill att jag ska bete mig.

För alla som uppskattar ärliga reaktioner och ärliga svar är jag nog den sista de vill tala med. För spontana reaktioner finns sällan hos mig i sociala sammanhang.

Intressant. Jag har en massa spontana reaktioner men döljer många av dem. Det som verkar uppfattas som att "ljuga någon rakt upp i ansiktet"

 

[sjoberga]

Jag tänkte bara på det du skrev om ämne för en Hollywoodkomedi - det finns redan ett dansk-svenskt drama. Inte att du skulle ha Aspergerdrag

Det finns redan en Hollywoodkomedi också. Minns inte namnet, men det handlade om en värld där människor måste säga exakt vad de tänker. Alltså lite extra skruv förutom att ljuga. Tystnad funkar liksom också ofta.

 

[sjoberga]

Intressant. Jag har en massa spontana reaktioner men döljer många av dem. Det som verkar uppfattas som att "ljuga någon rakt upp i ansiktet"

Jag menar inte alls så i alla fall.

Att ljuga någon rakt upp i ansiktet ät att säga Jättegott när någon frågar om mat som man tyckte smakar skit.

Eller att svara Superfint nagellack om man tycker att det ser bedrövligt ut.

Att hålla tyst med sina spontana tankar som kan såra är inte att ljuga.