Spinner vidare lite på det där.
Var någon som skrev "jag ser det inte som att ljuga någon rakt upp i ansiktet, utan det är just ett socialt spel" . Jag tänker att det vore ju himla mycket bättre och enklare för alla om alla lugnade sig en dos med alla "vardagslögner". Vad jag har förstått så har många problem med att vara sociala just för att man måste lära sig alla "regler" inom det sociala. Anpassa sig, absolut! Men inte ljuga. På ett "hej, hur är det" är det väl helt okej att svara ärligt med tex. "inte så bra idag men det rullar", bra svar på det? "Okej, hoppas det känns bättre snart", det om något är väl omtänksamt, varmt, medmänskligt?
Jag tycker att människor faktiskt ska kunna lära sig att hantera sanningen, istället för att allt ska slätas över och bäddas in. Det är ingenting som är elakt med att säga att maten inte är god, det enda som räknas är hur man hanterar informationen man har fått. Du kan välja att ta det som "åh nej maten var inte god nu är vänskapen förstörd, vilken hemsk människa detta är" eller "okej, vi kanske inte uppskattar samma mat men vilken tur att vi har andra gemensamma intressen." gärna med kontrande svar i stil med "Jag tyckte att det var gott, men vi har kanske inte samma smak. Skulle vara spännande att se vad du vill bjuda på nästa gång.".
Jag blir rätt arg när alla ska ta allting så personligt hela tiden. Det är väl inte hela världen att någon annan tycker att min kjol är ful, huvudsaken är att jag tycker om den. Kan jag inte ha den längre för att någon inte har samma åsikt som jag, då är det upp till mig att jobba med mig självkänsla och självförtroende. Man ska aldrig vara otrevlig! Men man kan inte ha ansvar över andra människors tankar om sig själva, för det är ju där grundproblemet ligger.
för jag har heller aldrig fått frågan annat än på restaurang. Personalen säger "Smakade det bra" samtidigt som dom börjar plocka undan porslinet.
