Varför är Stockholmare så otrevliga?

MJLee

Trådstartare
Jag vet inget om resten av Sverige, men ärligt Stockholmare är nog världens otrevligaste människor. Jag har några gånger frågat äldre människor och höggravida kvinnor om de vill sitta på fulla bussar, pendlar och tunnelbana. Visst att de säger tack, men att se så otroligt förvånade ut som att det aldrig hänt förut, hade faktiskt en kvinna med stoor mage som sa det. Många har numera stora lurar för öronen och bokstavligt går rakt igenom människor utan så mycket som en blick än mindre en ursäkt.

Ser hur människor mer eller mindre slår sig fram och går över de som inte har lika vassa armbågar och kroppshyddor. Har också upplevt det från andra sidan, på väg from pendel till buss, halkar och faller handlöst bakåt och slår huvudet i isen, skriker högt av smärta och överraskning. En kille som sitter och väntar på bussen ca tio meter därifrån tittar inte ens upp och när jag långsamt haltar fram och sätter mig, suckar han bara djupt och irriterat att jag också vill sitta. I våras trillar jag när jag ska ut ur bussen, ligger på alla fyra och människor går runt mig med tomma blickar, ingen så mycket som såg mig, mycket mindre frågade hur det gick. Hjälp någon att bära upp en kasse för trappan om du ser någon som behöver hjälp eller låt någon gå före i kön som behöver det - stressade småbarnsföräldrar med hungriga och övertrötta barn i kön på ICA är en höjdare för dom och för dig som slipper höra kink och skrik.

Det kan inte vara en storstadsgrej eftersom människor i London, Paris, New York är fruktansvärt mycket trevligare och artiga. Är det den svenska kulturen, sköt dig själv och skit i andra, eller något unikt för just Stockholm? Jag kan verkligen rekommendera till alla som bor i Stockholm att se upp från mobilen och se andra människor omkring sig, inte knuffa ett barn eller en äldre människa i otåligheten att vara först in i bussen etc. Att göra något för andra, inte för att man är En God MänniskaTM utan för att man själv blir så glad och varm i hjärtat att man gör någon glad.
 
Oj. Jag har alltid upplevt stockholmare som trevligare än genomsnittet istället. Vana vid folk och uppför sig artigt och trevligt. Jag flyttade som 16 åring till Stockholm från en mindre ort och blev chockad över hur snäll stämning som rådde i skola och fritidsgårdar jämfört med hemma.
 
Undrar varför folk som du alltid måste generalisera :cautious:

Du har själv tidigare skrivt om en en av dina bästa vänner som är en äldre dam, men fråga dig hur många i din bekantskapskrets som umgås över gränserna som du och sprider glädje runt sig. Kanske är majoriteten av Stockholmare goda samariter, men jag skriver om vad jag upplevt och ja subjektivt från min upplevelse är Stockholmare otrevliga, stressade och ego iallfall i lokaltraffiken.
 
Jag känner inte igen det du beskriver.
När jag behövt hjälp har jag fått det. Jag ramlade häromveckan och flera frågade hur det gick.

Eftersom TS generaliserar så gör jag detsamma.
Det jag gillar med stockholmare är att jag upplever mindre fördomar i Sthlm än när jag varit i mindre orter ute i landet.
Tex när jag förra året träffade ingifta släktingar från en mindre ort.
De säger förvånat till mig "tänk att du är från Stockholm, det skulle man aldrig tro eftersom du är så trevlig. Och tänk du är ju precis som oss"
:confused:

Har många vänner som flyttat till Stockholm från mindre orter då de upplevde att det var svårt att vara homosexuell, invandrare etc. i mindre orter. Medan det fanns större möjligheter att vara sig själv i en större stad. Och det gillar jag Stockholm för.
 
Jag vet inget om resten av Sverige, men ärligt Stockholmare är nog världens otrevligaste människor. Jag har några gånger frågat äldre människor och höggravida kvinnor om de vill sitta på fulla bussar, pendlar och tunnelbana. Visst att de säger tack, men att se så otroligt förvånade ut som att det aldrig hänt förut, hade faktiskt en kvinna med stoor mage som sa det. Många har numera stora lurar för öronen och bokstavligt går rakt igenom människor utan så mycket som en blick än mindre en ursäkt.

Ser hur människor mer eller mindre slår sig fram och går över de som inte har lika vassa armbågar och kroppshyddor. Har också upplevt det från andra sidan, på väg from pendel till buss, halkar och faller handlöst bakåt och slår huvudet i isen, skriker högt av smärta och överraskning. En kille som sitter och väntar på bussen ca tio meter därifrån tittar inte ens upp och när jag långsamt haltar fram och sätter mig, suckar han bara djupt och irriterat att jag också vill sitta. I våras trillar jag när jag ska ut ur bussen, ligger på alla fyra och människor går runt mig med tomma blickar, ingen så mycket som såg mig, mycket mindre frågade hur det gick. Hjälp någon att bära upp en kasse för trappan om du ser någon som behöver hjälp eller låt någon gå före i kön som behöver det - stressade småbarnsföräldrar med hungriga och övertrötta barn i kön på ICA är en höjdare för dom och för dig som slipper höra kink och skrik.

Det kan inte vara en storstadsgrej eftersom människor i London, Paris, New York är fruktansvärt mycket trevligare och artiga. Är det den svenska kulturen, sköt dig själv och skit i andra, eller något unikt för just Stockholm? Jag kan verkligen rekommendera till alla som bor i Stockholm att se upp från mobilen och se andra människor omkring sig, inte knuffa ett barn eller en äldre människa i otåligheten att vara först in i bussen etc. Att göra något för andra, inte för att man är En God MänniskaTM utan för att man själv blir så glad och varm i hjärtat att man gör någon glad.
Jag har varit gravid två gånger och bott i Stockholm, och båda gångerna i princip varenda dag blivit erbjuden sittplats i kollektivtrafiken. Så nä, det är inte särskilt ovanligt att det händer.

Jämfört med England och London är folk i Sverige buffligare och mindre artiga, det är lite olika kultur helt enkelt. Det fina med att vara vuxen är ju att om man tycker alla är otrevliga på ett ställe, t ex om man tycker att stockholmare är hemskt otrevliga, så står det en fritt att flytta någonannanstans där man tycker det är bättre, t ex London eller Paris om man gillar det bättre. Gillar du inte Stockholmare, åk inte till Stockholm? Det är nog mitt bästa råd. Det är lättare att flytta på sig själv, än att få en miljon människor att ändra beteende.
 
Jag upplever inte att folk är otrevligare i Stockholm än någon annanstans. Tvärtom tycker jag att de ofta är trevliga; har lätt att prata med folk och så. Däremot är de nog ofta stressade - inte så konstigt, kanske.
 
Jag har varit gravid två gånger och bott i Stockholm, och båda gångerna i princip varenda dag blivit erbjuden sittplats i kollektivtrafiken. Så nä, det är inte särskilt ovanligt att det händer.

Jämfört med England och London är folk i Sverige buffligare och mindre artiga, det är lite olika kultur helt enkelt. Det fina med att vara vuxen är ju att om man tycker alla är otrevliga på ett ställe, t ex om man tycker att stockholmare är hemskt otrevliga, så står det en fritt att flytta någonannanstans där man tycker det är bättre, t ex London eller Paris om man gillar det bättre. Gillar du inte Stockholmare, åk inte till Stockholm? Det är nog mitt bästa råd. Det är lättare att flytta på sig själv, än att få en miljon människor att ändra beteende.

Hah, är själv stockholmare in i själen ;) vilket gör att jag blir så ledsen när jag upplever att de runt om mig är som du säger buffliga och sträva. Allt jag vill är att vi som bor i Stockholm, och ja jag har bott i andra länder och städer, blir mer omtänksamma och vänligare mot varandra särskilt i lokaltraffiken men även inom andra områden. Stockholm är min stad och jag vill att den ska vara den bästa i världen
 
Hah, är själv stockholmare in i själen ;) vilket gör att jag blir så ledsen när jag upplever att de runt om mig är som du säger buffliga och sträva. Allt jag vill är att vi som bor i Stockholm, och ja jag har bott i andra länder och städer, blir mer omtänksamma och vänligare mot varandra särskilt i lokaltraffiken men även inom andra områden. Stockholm är min stad och jag vill att den ska vara den bästa i världen

Det beror ju på vad man tycker är bäst. Jag tycker det kan vara rätt bra och vilsamt att komma hem till Stockholm där man kan gå i lite egna tankar på stan och inte ständigt behöver spana efter folk som man borde hjälpa, be om ursäkt till eller konversera, som det kan vara i andra städer där normen är att man ska vara social hela tiden.
 
Det beror ju på vad man tycker är bäst. Jag tycker det kan vara rätt bra och vilsamt att komma hem till Stockholm där man kan gå i lite egna tankar på stan och inte ständigt behöver spana efter folk som man borde hjälpa, be om ursäkt till eller konversera, som det kan vara i andra städer där normen är att man ska vara social hela tiden.

Fast att be om ursäkt om man springer in i någon är inte att vara social utan vanlig artighet. Man behöver inte spana runt om någon behöver hjälp men ser man det så är det artigt att erbjuda det. Jag känner inte en enda av mina grannar, på sin höjd säger vi hej i trappan och det fungerar jättebra för mig, jag har ingen lust att lära känna dem. Men ser jag att de släpar flera tunga grejor, kan jag fråga om de behöver hjälp att bära upp dem.
 
Jag upplever inte att folk är otrevligare i Stockholm än någon annanstans. Tvärtom tycker jag att de ofta är trevliga; har lätt att prata med folk och så. Däremot är de nog ofta stressade - inte så konstigt, kanske.
Jag känner samma sak.
Det är skillnad på att vara på stan i rusning och icke rusning. Vid rusning vill folk bara hem eller vart de nu ska. Andra tider är det lugnare tempo och lättare stämning.
Även platsen spelar in. Gången mellan T-banan och Centralstation (minns inte vad den gången heter), där är ju folk alltid stressade och man är ju inte där för att umgås direkt utan för att ta sig vidare.
 
Har det hänt?
Ja, flera gånger. Det som berörde mig mest var en gammal dam som halkade och slog i huvudet när hon skulle mata fåglarna en vinter. Hon låg och dog mitt på trottoaren, helt nerkyld, vet flera äldre som ramlat och skadat sig och knappt fått hjälp trots att de varit helt nerblodade. Folk har som vanligt inte tid, inte deras problem, de vill inte bli inblandade, , de "vet" inte vad de ska göra, någon annan får stanna mm. :meh:

Visst händer det även på andra orter, men att människor ligger och dör där så många passerar utan att bry är helt jävla förbannat! :banghead:
 
  • Gilla
Reactions: Sar
Det beror ju på vad man tycker är bäst. Jag tycker det kan vara rätt bra och vilsamt att komma hem till Stockholm där man kan gå i lite egna tankar på stan och inte ständigt behöver spana efter folk som man borde hjälpa, be om ursäkt till eller konversera, som det kan vara i andra städer där normen är att man ska vara social hela tiden.

Jag kan inte sätta ord på hur mycket jag håller med. Att behöva gå runt och tänka på alla varelser omkring mig som individer med hopp, drömmar och behov som har med mig att göra hade gjort det outhärdligt att vistas i vilken tätort som helst. Jag är extremt nöjd med att vi lämnar varandra i fred och att personer som pratar med mig på t-banan faktiskt oftast kan antas vara fulla eller galna.

(Med det sagt brukar jag ändå lämna plats åt medtrafikanter vars sittbehov är uppenbart större än mitt, när jag råkar upptäcka det. Vill de ha något av mig och jag inte magiskt märker det så tycker jag att de kan bemöda sig om att be om hjälp.)
 
1. 80 % av "stockholmarna" är dina (inte ts utan vem som helst) inflyttade grannar från landet ;) (och utlandet)

2. Jag reser med kollektivtrafiken i Stockholm flera gånger om dagen året runt och jag kan inte säga att jag känner igen mig alls.

3. Det är smått otroligt hur man kan dra en miljon människor över samma kam och säger sig veta både hur de borde uppföra sig och vad som skulle få dem till gladare människor. På tal om att vara otrevlig då..
 
Handlar det inte ibland om vad man anser vara otrevligt?
en vän som flyttade till sthlm från en liten stad tyckte folk var otrevliga för att folk inte såg henne i ögonen när de möttes på gatan.
Detta var alltså när vi var mitt inne i city. Jag ansåg då att det inte var otrevligt utan omöjligt att se alla i ögonen som man möter.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok I oktober 2007 så kom en liten ljusbrun kille med fyra vita tassar hem till mig, fyra månader gammal! :love: Imorgon fyller samma kille...
Svar
6
· Visningar
2 683
Senast: Takire
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Nej, att vara ny på ett jobb är verkligen inte min grej. Speciellt inte med den attityd mot en nyanställd som verksamheter har nu för...
Svar
13
· Visningar
3 153
Senast: Urigurien
·
Gravid - 1år Jag känner inte att jag tycker om mitt barn längre. Hur överlever man det? Jag älskar honom och skulle offra livet för honom när som om...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
24 144
Senast: Amk
·
Kropp & Själ Sent i går kväll, precis när min sambo och jag skulle gå och lägga oss, så hörde vi helt plötsligt vad som lät som barnskrik. Det lät...
2
Svar
36
· Visningar
3 224
Senast: Brandgul
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp