Varför klassas inte incels som terrorister?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Tycker den här tråden tar märkliga vändningar hela tiden. Kan man inte prata om ofrivillig ensamhet utan att dra fram linjalen och börja mäta vilka som faktiskt har det svårast, män eller kvinnor. Eller prata om att mansrollen är skadlig bland annat på grund av oförmågan att hantera och prata om känslor, utan att det ska börja mätas om vilka som faktiskt mår sämst och tar livet av sig mest. Det blir liksom en märklig dragkamp hela tiden där män och kvinnor ställs mot varandra och är inte det själva grundproblematiken i hela incelrörelsen? Vi ses som kön. Hittills har vi inte ens nämnt icke-binära och hur deras självmordsstatistik ser ut.

Det känns som att en väldigt intressant diskussion hela tiden kapas och för att koppla till trådens ämne så är det helt irrelevant. Det skulle ju vara nice om man kunde få belysa en faktor kring incelrörelsen utan att det ska bemötas av ”Amen ni då/dom då/vi då!”
 
Tycker den här tråden tar märkliga vändningar hela tiden. Kan man inte prata om ofrivillig ensamhet utan att dra fram linjalen och börja mäta vilka som faktiskt har det svårast, män eller kvinnor. Eller prata om att mansrollen är skadlig bland annat på grund av oförmågan att hantera och prata om känslor, utan att det ska börja mätas om vilka som faktiskt mår sämst och tar livet av sig mest. Det blir liksom en märklig dragkamp hela tiden där män och kvinnor ställs mot varandra och är inte det själva grundproblematiken i hela incelrörelsen? Vi ses som kön. Hittills har vi inte ens nämnt icke-binära och hur deras självmordsstatistik ser ut.

Det känns som att en väldigt intressant diskussion hela tiden kapas och för att koppla till trådens ämne så är det helt irrelevant. Det skulle ju vara nice om man kunde få belysa en faktor kring incelrörelsen utan att det ska bemötas av ”Amen ni då/dom då/vi då!”
Nej det är för att om man nu vill prata om att fler män tar livet av sig pga man inte pratar om känslor så bör man även då bemöta varför fler kvinnor försöker. Det handlar inte om att jämföra vem som har svårast eller lättast utan att om man nu har en anledning till varför saker är på ett sätt så borde det rimligtvis vara något som sedan appliceras konsekvent. Förklaringsmodellen måste hålla, förändras eller förkastas helt enkelt.
 
Nej det är för att om man nu vill prata om att fler män tar livet av sig pga man inte pratar om känslor så bör man även då bemöta varför fler kvinnor försöker. Det handlar inte om att jämföra vem som har svårast eller lättast utan att om man nu har en anledning till varför saker är på ett sätt så borde det rimligtvis vara något som sedan appliceras konsekvent. Förklaringsmodellen måste hålla, förändras eller förkastas helt enkelt.

Statistiken var väl ett sidospår som egentligen är ganska oviktigt. Argumentet var att mansrollen är skadlig även för män. Så du kan ju välja om du diskuterar vidare det som är relevant för trådens ämne eller om du ska haka upp dig på ett sidospår. För att besvara din fråga så måste jag djupdyka mer i statistiken men det känns som en helt annan diskussion som inte hör hemma här.
 
Statistiken var väl ett sidospår som egentligen är ganska oviktigt. Argumentet var att mansrollen är skadlig även för män. Så du kan ju välja om du diskuterar vidare det som är relevant för trådens ämne eller om du ska haka upp dig på ett sidospår. För att besvara din fråga så måste jag djupdyka mer i statistiken men det känns som en helt annan diskussion som inte hör hemma här.
Jo fast det är ju relaterat till just hur man får utlopp för ilska, frustration och ensamhet och att skapa sociala relationer. Det påstås att männen pga mansrollen har svårare för att skapa sociala kontakter och allt vad det innebär. Men varför mår då kvinnorna så dåligt att man måste försöka oftare och varför pratar man då inte om det istället för att försöka begår självmord?
 
Jo fast det är ju relaterat till just hur man får utlopp för ilska, frustration och ensamhet och att skapa sociala relationer. Det påstås att männen pga mansrollen har svårare för att skapa sociala kontakter och allt vad det innebär. Men varför mår då kvinnorna så dåligt att man måste försöka oftare och varför pratar man då inte om det istället för att försöka begår självmord?

Det är väl ingen som har påstått att avsaknaden av sociala relationer och förmågan att prata om känslor är den enda faktorn till psykisk ohälsa? Det är väl heller ingen som påstått att prata om sina problem är en säker lösning på ohälsan? Du förenklar något mycket komplext som har många olika svåra faktorer som spelar in.
 
Det är väl ingen som har påstått att avsaknaden av sociala relationer och förmågan att prata om känslor är den enda faktorn till psykisk ohälsa? Det är väl heller ingen som påstått att prata om sina problem är en säker lösning på ohälsan? Du förenklar något mycket komplext som har många olika svåra faktorer som spelar in.
Precis det är väldigt komplext och det jag har menat förrut med att användandet av patriarkat och könsroller som förklaring och att det skulle vara "förenkling" är just att man använder det som ett blanket statement utan att sedan koppla ihop det. Patriarkat och könsroller är komplicerade förklaringar och just i mitt tycke så allsgripande i de definitioner som ges så att det kan användas på precis allt på ett eller annat sätt och då inte just för att det påverkar allt utan att det är definierat på ett sådant sätt att det kan användas på allt.
 
Precis det är väldigt komplext och det jag har menat förrut med att användandet av patriarkat och könsroller som förklaring och att det skulle vara "förenkling" är just att man använder det som ett blanket statement utan att sedan koppla ihop det. Patriarkat och könsroller är komplicerade förklaringar och just i mitt tycke så allsgripande i de definitioner som ges så att det kan användas på precis allt på ett eller annat sätt och då inte just för att det påverkar allt utan att det är definierat på ett sådant sätt att det kan användas på allt.

Eller så är helt enkelt patriarkat och könsroller grunden till mycket ont i samhället. Det är i alla fall min tro.
 
För att återknyta till ursprungsfrågan. Vi vet att incels är farliga och att de kan ta till våld ibland med dödlig utgång, men inget har gjorts för att förebygga. Islamska extremister, neo-nazister finns det återanpassningsprogram för. Varför har incels ignorerats? Det finns en viss problematik att mycket hat och våld mot kvinnor utförs av de som inte identifierar som incels, men det betyder inte att det inte måste beivras och förebyggas. @metoo var ett bra första steg även om det har resulterat i en backlash och det är där samhället måste ingripa. Utbildning? Kanske. Men det är svårt när många av incels åsikter är en del av kulturen idag. Olikt neo-nazister eller islamska extremister.

Jag tycker att det här stycket innehåller en väldigt konstig frågeställning.
För det första: framför allt Sverige har "återanpassningsprogram" för de andra grupperna du diskuterar. Inte exempelvis USA.
Det är i Sverige som vi daltar med brottslingar.

De som beskriver sig som incels finns väl inte i så stor utsträckning i Sverige? (frågetecken eftersom jag inte har koll)
Och de som beskriver sig som incels har väl inte en tydlig politisk agenda om att mörda kvinnor eller sprida sitt kalifat eller sin raspolitik?

Jag tycker att det är en väldigt konstig parallell.
 
Det är väl ingen som har påstått att avsaknaden av sociala relationer och förmågan att prata om känslor är den enda faktorn till psykisk ohälsa? Det är väl heller ingen som påstått att prata om sina problem är en säker lösning på ohälsan? Du förenklar något mycket komplext som har många olika svåra faktorer som spelar in.

Det kanske inte enbart är en oförmåga?
Det kanske rent av är ett ointresse?

Att prata om känslor är ju något som hyllas och definieras som "bra" medan att inte göra det definieras som "dåligt".

Själv tycker jag mest att det borde vara upp till var och en att välja, och att enbart definiera det som "olika".
 
Det kanske inte enbart är en oförmåga?
Det kanske rent av är ett ointresse?

Att prata om känslor är ju något som hyllas och definieras som "bra" medan att inte göra det definieras som "dåligt".

Själv tycker jag mest att det borde vara upp till var och en att välja, och att enbart definiera det som "olika".

Jo, fast nu pratade vi ju om just specifikt män som mår dåligt och att de är sämre på att ta hjälp. Vilket bidrar till en mörk självmordsstatistik hos män. Så ja, i det här fallet skulle jag påstå att det ska definieras som "bra" att öppna truten. Hur andra väljer att göra är givetvis högst personligt men jag är av en stark tro på att män generellt skulle må bättre av att prata mer om känslor, och att vi hade ett sådant samhällsklimat som välkomnade det. Det är ju stor skillnad på att inte prata om känslor för att man helt enkelt inte har behovet eller viljan, som du refererar till, och att inte prata om känslor för att man aldrig lärt sig att göra det, inte har någon tillräckligt nära att prata med och leva i tron på att det ändå inte skulle uppskattas eller rentav bestraffas.
 
Jo, fast nu pratade vi ju om just specifikt män som mår dåligt och att de är sämre på att ta hjälp. Vilket bidrar till en mörk självmordsstatistik hos män. Så ja, i det här fallet skulle jag påstå att det ska definieras som "bra" att öppna truten. Hur andra väljer att göra är givetvis högst personligt men jag är av en stark tro på att män generellt skulle må bättre av att prata mer om känslor, och att vi hade ett sådant samhällsklimat som välkomnade det. Det är ju stor skillnad på att inte prata om känslor för att man helt enkelt inte har behovet eller viljan, som du refererar till, och att inte prata om känslor för att man aldrig lärt sig att göra det, inte har någon tillräckligt nära att prata med och leva i tron på att det ändå inte skulle uppskattas eller rentav bestraffas.

Jag är inte lika övertygad om att alla (män) skulle må bättre av att prata om känslor.

Igen; du tar för givet att det är bra att prata om känslor och dåligt att inte göra det.
Som generell utgångspunkt.

Kanske vi pratar för mycket om känslor? Och för lite om vägen framåt?
Ältande kring emotionella reaktioner leder inte alltid till förbättring av läget i min erfarenhet.
Släppa och gå vidare kan vara en väldigt välfungerande strategi.
 
Jag är inte lika övertygad om att alla (män) skulle må bättre av att prata om känslor.

Igen; du tar för givet att det är bra att prata om känslor och dåligt att inte göra det.
Som generell utgångspunkt.

Kanske vi pratar för mycket om känslor? Och för lite om vägen framåt?
Ältande kring emotionella reaktioner leder inte alltid till förbättring av läget i min erfarenhet.
Släppa och gå vidare kan vara en väldigt välfungerande strategi.

Att prata om sina känslor är inte per automatik att älta...
 
Jag är inte lika övertygad om att alla (män) skulle må bättre av att prata om känslor.

Igen; du tar för givet att det är bra att prata om känslor och dåligt att inte göra det.
Som generell utgångspunkt.

Kanske vi pratar för mycket om känslor? Och för lite om vägen framåt?
Ältande kring emotionella reaktioner leder inte alltid till förbättring av läget i min erfarenhet.
Släppa och gå vidare kan vara en väldigt välfungerande strategi.

Vi (män) kan inte sluta prata om känslor innan vi (män) har börjat med det.
Varför drar du en parallell mellan att tala om känslor och att "älta"?

Vägen framåt är att kunna uttrycka känslor utan att det ska förpassas till att "älta", som ett exempel. Vägen framåt är att prat om känslor inte längre ska anses feminint och kärring-aktigt. När det är nått, kan vi tala om huruvida vi pratar för mycket om känslor eller ej.
 
Exakt. Plus att jag har svårt att tro att en man som inte tidigare pratat om sina känslor ska hoppa direkt till att älta... att bara få fram "jag mår inte bra" sitter nog långt inne.

Exakt. Och det är där vi måste börja. Det anses "omanligt" att ta hjälp, att må psykiskt dåligt. Den barriären måste brytas om självmordsstatistiken ska gå ner.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp