Varför klassas inte incels som terrorister?

[Sharpless]

Jag är inte lika övertygad om att alla (män) skulle må bättre av att prata om känslor.

Igen; du tar för givet att det är bra att prata om känslor och dåligt att inte göra det.
Som generell utgångspunkt.

Kanske vi pratar för mycket om känslor? Och för lite om vägen framåt?
Ältande kring emotionella reaktioner leder inte alltid till förbättring av läget i min erfarenhet.
Släppa och gå vidare kan vara en väldigt välfungerande strategi.

Jag är alldeles utmärkt kapabel att älta mina känslor, utan att prata med någon om det. Troligtvis skulle det nog vara bättre om jag istället faktiskt pratade och kunde få mer vettig respons än vad min egen hjärna klarar av.

 

[durachiny]

Exakt. Plus att jag har svårt att tro att en man som inte tidigare pratat om sina känslor ska hoppa direkt till att älta... att bara få fram "jag mår inte bra" sitter nog långt inne.

Och hur reagerar vi när den mannen slutligen får fram detta. Är det bara män som är dåliga på att prata eller är vi dåliga på att lyssna på män också?

 

[Singoalla]

Jag tänker såhär, att människor har känslor, och därmed kommer också ett behov av verktyg att kunna hantera dessa känslor på konstruktiva sätt. Att vid behov kunna kommunicera sina känslor är väsentligt av flera anledningar.

1. Att kunna få input av andra människor kring vad man känner
2. Att känna sig hörd och sedd
3. Att komma nära andra människor
4. Att kunna be om hjälp när det behövs
5. Att kunna ta emot terapi vid behov

Sedan skiljer sig behovet åt mellan olika människor men det är oerhört viktigt att ha verktyget att KUNNA prata om känslor NÄR det behövs. Motsatsen blir liksom:

1. Att man skapar sin egen verklighet
2. Att man känner sig isolerad och osynlig
3. Att man håller människor på distans
4. Att man inte ber om hjälp utan försöker hantera allt själv (och vi vet hur farligt det här är)
5. Att rätt hjälp inte går att få vid behov

De första tre punkterna på ovan lista är nog väldigt vanligt hos incels.

 

[Singoalla]

Och hur reagerar vi när den mannen slutligen får fram detta. Är det bara män som är dåliga på att prata eller är vi dåliga på att lyssna på män också?

Det är väl högst individuellt. Personligen är jag som en nattfjäril på en lampa när det kommer till män som delar med sig av sina känslor. På gott och ont.

 

[durachiny]

Det är väl högst individuellt. Personligen är jag som en nattfjäril på en lampa när det kommer till män som delar med sig av sina känslor. På gott och ont.

Ja absolut men det är ju också en sådan faktor som kommer skilja sig. Att berätta för 10 män att man mår dåligt och vad det får för reaktion och mannen som berättar för 10 kvinnor (om man nu ens har 10 kvinnliga kompisar). Det finns ett par steg i det där att lära sig prata om känslor eller uttrycka hur man mår.. först ska man lära eller våga sig säga det och sedan när man nu har fått ur sig det så kommer man lära sig hur omvärlden reagerar.. om man säger jäklar vad dåligt jag mår och det är tomhet och eko tillbaka ja då gör man nog inte om det.

 

[monster1]

Och hur reagerar vi när den mannen slutligen får fram detta. Är det bara män som är dåliga på att prata eller är vi dåliga på att lyssna på män också?

Oss? Menar du om människor är dåliga på att lyssna till män när de talar om känslor eller om kvinnor specifikt är dåliga på att lyssna på män när de talar om känslor.

 

[durachiny]

Oss? Menar du om människor är dåliga på att lyssna till män när de talar om känslor eller om kvinnor specifikt är dåliga på att lyssna på män när de talar om känslor.

Människor. Jag tror att män får sämre/mindre feedback på samma uttryck.

 

[monster1]

Ja absolut men det är ju också en sådan faktor som kommer skilja sig. Att berätta för 10 män att man mår dåligt och vad det får för reaktion och mannen som berättar för 10 kvinnor (om man nu ens har 10 kvinnliga kompisar). Det finns ett par steg i det där att lära sig prata om känslor eller uttrycka hur man mår.. först ska man lära eller våga sig säga det och sedan när man nu har fått ur sig det så kommer man lära sig hur omvärlden reagerar.. om man säger jäklar vad dåligt jag mår och det är tomhet och eko tillbaka ja då gör man nog inte om det.

Jag tror att de flesta män som talar om sina känslor gör det tillsammans med en kvinna. Dvs kvinnor är bättre på att prata om känslor generellt och blir därför den man vänder sig till när man vill prata om känslor.

 

[Singoalla]

Ja absolut men det är ju också en sådan faktor som kommer skilja sig. Att berätta för 10 män att man mår dåligt och vad det får för reaktion och mannen som berättar för 10 kvinnor (om man nu ens har 10 kvinnliga kompisar). Det finns ett par steg i det där att lära sig prata om känslor eller uttrycka hur man mår.. först ska man lära eller våga sig säga det och sedan när man nu har fått ur sig det så kommer man lära sig hur omvärlden reagerar.. om man säger jäklar vad dåligt jag mår och det är tomhet och eko tillbaka ja då gör man nog inte om det.

Varför ska de prata bara med kvinnor, de kan väl prata med sina manliga vänner? Just med kvinnor så uppfattar jag det inte alls som ett problem att män inte skulle få gehör. Tvärtom så tror jag det uppskattas och uppmuntras i hög grad, till och med efterfrågas ofta.

 

[kryddelydd]

För att terapi som behandlingsform är helt beroende av att man klarar av att beskriva sitt mående med ord. Alltså hur det känns=känslor.

Ja, men vad är det som säger att alla människor skulle behöva terapi?
Jag trodde inte att vi diskuterade psykoterapi här?

 

[monster1]

Människor. Jag tror att män får sämre/mindre feedback på samma uttryck.

Det tror inte jag, jag tror tvärtom att fler lyssnar på männen även när de pratar om känslor iom att man alltid lyssnar mer till vad en man säger än vad en kvinna säger.

 

[durachiny]

Varför ska de prata bara med kvinnor, de kan väl prata med sina manliga vänner? Just med kvinnor så uppfattar jag det inte alls som ett problem att män inte skulle få gehör. Tvärtom så tror jag det uppskattas och uppmuntras i hög grad, till och med efterfrågas ofta.

Det ska inte bara prata med kvinnor men det blir en illustration eftersom det för mig oftast tycks vara lättare för kvinnor att hitta manliga vänner än vice versa och då är det det som blir skillnaden mellan könen

 

[monster1]

Ja, men vad är det som säger att alla människor skulle behöva terapi?
Jag trodde inte att vi diskuterade psykoterapi här?

Alla behöver inte terapi men om man behöver det är det ju bra om man har grundläggande verktyg för att ens kunna söka den kontakten. Man får ju även anta att de vi pratade om som behövde kunna prata om sina känslor som ett medel för att minska andelen självmord är i behov av psykoterapi.

 

[kryddelydd]

Men nu blir du ju extrem-filosofisk och det har inte heller med tråden att göra.
Vi måste väl ändå utgå från vad vi vet i nuläget, istället för att bli fast i en filosofisk rundgång om vad som är positivt och negativt med att tala om känslor? Vi vet att män inte talar om känslor. Män gråter inte. Vi vet att det är stämplat som feminint och "bögigt" i många manliga kretsar. Vi vet att mansrollen är problematisk i dess utformning. Vi vet också att självmordsstatistiken är högre.

Summa summarum blir det då väldigt problematiskt att insinuera som du gör att känslor skulle vara detsamma som att "älta" (cementerar bara uppfattningen om kunna uttrycka sina känslor som något negativt), och att föreslå att vi ska sluta göra det när vi inte ens har börjat. Mansrollen är precis i början av sin uppluckring. Det bästa man kan göra är att inte stå i vägen för det.

Ja vi vet att män mer sällan pratar om känslor än kvinnor.

Men vi vet inte att det är sämre att mer sällan prata om känslor.
"vi" har bestämt oss för att det är bra att prata om känslor, det vill säga vi tycker (inte vet) att det är sämre att mer sällan prata om känslor.

Jag undrar lite var den åsikten kommer från; män döms ut och kritiseras för att de har en lägre förmåga (eller benägenhet) att göra just detta.
Vad är det som gör att "vi" tycker att det är en dålig egenskap?

Själv vet jag inte om jag tycker att det är en bra eller en dålig egenskap; jag vet att jag tycker att det ibland är bra att fokusera på emotioner, men ibland är det jättedåligt att fokusera på emotioner som grund för beteenden.

Och här beskrivs det att man blir nog incel för att man inte kan prata om känslor, typ???

 

[durachiny]

Det tror inte jag, jag tror tvärtom att fler lyssnar på männen även när de pratar om känslor iom att man alltid lyssnar mer till vad en man säger än vad en kvinna säger.

Gör man? Enligt vem?

 

[athena_arabians]

Och hur reagerar vi när den mannen slutligen får fram detta. Är det bara män som är dåliga på att prata eller är vi dåliga på att lyssna på män också?

Nej, det tror jag inte. Kan man kommunicera sina egna känslor är det lättare att lyssna på någon annan. Dvs kvinnor har ett generellt försprång i sammanhanget.

 

[Singoalla]

Ja vi vet att män mer sällan pratar om känslor än kvinnor.

Men vi vet inte att det är sämre att mer sällan prata om känslor.
"vi" har bestämt oss för att det är bra att prata om känslor, det vill säga vi tycker (inte vet) att det är sämre att mer sällan prata om känslor.

Jag undrar lite var den åsikten kommer från; män döms ut och kritiseras för att de har en lägre förmåga (eller benägenhet) att göra just detta.
Vad är det som gör att "vi" tycker att det är en dålig egenskap?

Själv vet jag inte om jag tycker att det är en bra eller en dålig egenskap; jag vet att jag tycker att det ibland är bra att fokusera på emotioner, men ibland är det jättedåligt att fokusera på emotioner som grund för beteenden.

Och här beskrivs det att man blir nog incel för att man inte kan prata om känslor, typ???

Du misstolkar. Vi pratar om att prata känslor VID BEHOV. Alltså mannens självupplevda BEHOV. Det är alltså dåligt att inte kunna göra detta när behovet infinner sig, det är inte dåligt att inte ha behovet av det.

Och nej man blir automatiskt inte incel av att inte prata om känslor men att inte prata om känslor trots behovet KAN leda till ensamhet, nedstämdhet, depression, isolering, ilska, kanske hoppar man på incelrörelsen och i värsta fall självmord eller mord på andra. Mao DÅLIGT.

 

[Fruentimber]

Ja vi vet att män mer sällan pratar om känslor än kvinnor.

Men vi vet inte att det är sämre att mer sällan prata om känslor.
"vi" har bestämt oss för att det är bra att prata om känslor, det vill säga vi tycker (inte vet) att det är sämre att mer sällan prata om känslor.

Jag undrar lite var den åsikten kommer från; män döms ut och kritiseras för att de har en lägre förmåga (eller benägenhet) att göra just detta.
Vad är det som gör att "vi" tycker att det är en dålig egenskap?

Själv vet jag inte om jag tycker att det är en bra eller en dålig egenskap; jag vet att jag tycker att det ibland är bra att fokusera på emotioner, men ibland är det jättedåligt att fokusera på emotioner som grund för beteenden.

Men du fortsätter ju att hoppa händelserna i förväg nu också? Varför ska vi börja diskutera om det är dåligt att prata känslor, när männen inte ens hunnit knäcka hål på skalet som säger åt dem att det är bögigt och negativt?

Vad tror du kommer hända, egentligen, om män lyckas få en stämma i känslolivet?

Och här beskrivs det att man blir nog incel för att man inte kan prata om känslor, typ???

Va? Verkligen inte. Ibland undrar jag om vi ens läser samma sak för du verkar uppfatta saker så fundamentalt annorlunda än vad jag själv gör.

 

[durachiny]

En sak jag tycker är extremt fult i sammanhanget är att det finns användare som enbart pratar om incel som terrorister och potentiella mördare samtidigt som man har hängt på användare på forumet epitetet incel.

 

[Singoalla]

En sak jag tycker är extremt fult i sammanhanget är att det finns användare som enbart pratar om incel som terrorister och potentiella mördare samtidigt som man har hängt på användare på forumet epitetet incel.

Ungefär lika fult som att prata om folk i stället för till folk?