Vi (män) kan inte sluta prata om känslor innan vi (män) har börjat med det.
Varför drar du en parallell mellan att tala om känslor och att "älta"?
Vägen framåt är att kunna uttrycka känslor utan att det ska förpassas till att "älta", som ett exempel. Vägen framåt är att prat om känslor inte längre ska anses feminint och kärring-aktigt. När det är nått, kan vi tala om huruvida vi pratar för mycket om känslor eller ej.
Nej precis. Jag är väl införstådd i att man nu även inom psykoterapin försöker komma bort från att älta och gräva i gammalt skulle vara en bra strategi. Men bara här om dagen pratade jag med min manliga nära vän som uttryckte "Jag oroar mig för X (en specifik sak) och det känns jobbigt". Så då pratade vi om det. Alltså nutida problem, och bollade lite lösningar. Jag hoppas att saken kändes mindre jobbig efter samtalet.