Varför spelar små barn matcher?

Min sjuåriga släkting kan utan att staka sig redogöra för exakt antal mål i säsongens alla matcher, samt vem i laget som gjorde dem.

Ok då har han bra koll. Jag tror barn har mer koll än vi tror, likaså vet man om nån annan på ridlektionen kan fatta galopp på svåra ponnyn, vem som kan sadla bäst osv. Barn är tävlingsbenägna. är det så hemskt?

Grejen med att inte räkna mål är att styra föräldrarna, de ska inte påverka ett resultat eftersom resultatet inte finns. Ingen ide att toppa.
 
Ok då har han bra koll. Jag tror barn har mer koll än vi tror, likaså vet man om nån annan på ridlektionen kan fatta galopp på svåra ponnyn, vem som kan sadla bäst osv. Barn är tävlingsbenägna. är det så hemskt?
Nej. Det är inte hemskt.

Det är de vuxnas roll i detta jag har lite problem med och funderingar kring.
 
Idag frågade jag ett gäng sexåringar om de visste vad en dålig förlorare är. Det är nån som inte är tillräckligt bra på att spela fotboll, tyckte dom. Jahupp
 
Ingen aning, vi har inte diskuterat det ingående. Vet bara att min kompis sa att om det hade varit krav på föräldraengagemang i form av tränare så hade det inte blivit någon fotboll.

Fast det räcker ju att någon/några föräldrar i ett lag kan tänka sig att vara tränare, så det är ju inte så att tränarsysslan ”drabbar” alla. Däremot kan det ju vara annat runt omkring, som att ställa upp som lagledare, stå i cafeteria, sälja saker... fast det sistnämnda kan man vad jag förstår råka ut för bara barnen går i skolan och någon kommer på idén att de ska tjäna ihop till en klassresa :grin:
 
Rent krasst så minskar man skatteintäkterna så räcker de statliga pengarna till mindre, sen kan givetvis pengarna användas mer eller mindre effektivt.

Jag minns inte att det skulle var det var en stor del av kampanjen med just knattefotboll, kan inte minnas det alls - kanske det fanns med men det var knappast den stora valfrågan knattefotboll eller inte. Det har dock "alltid" varit en kamp mellan M och S om att M vill sänka skatterna (och därmed krympa den offentliga sektorn) och S att bibehålla eller återställa skatterna (ett år gick det till val med löfte om skattehöjning).

S vill ha en väl utbyggd offentlig sektor/skyddsnät medan M vill lägga mer ansvar på individen och minska densamma och ge folk mer kvar i plånboken. S vill låtsas som om plånboken inte blir lidande och M låtsas som att att välfärds samhället byggs ut genom minskade skatteintäkter.

Jag blev tvungen att googla ”valrörelsen 1985 knattefotbollsmatch”, och bannemig:

Palme och knattefotbollen
Skatter kan vara ett riktigt farligt vapen om det vrids om till förmån för några som alla värnar om – barnen.

I valrörelsen 1985, när Ulf Adelsohn var partiledare, gick Moderaterna till val på skattesänkningar och nedskärningar. Systemskifte, sade motståndarna. Olof Palme identifierade snabbt vilka som skulle drabbas. Oskyldiga barn. Så Palme reste land och rike runt och varnade för att knattefotbollen vore hotad om Moderaterna kom till makten.

Det året vann Socialdemokraterna valet med nästan 45 procent, en siffra som dagens socialdemokrater inte vågar drömma om ens i sin vildaste fantasi.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/skatterna-kan-vara-ett-farligt-vapen
 
Känner att jag måste förklara lite här va.
1, barn upp tom 12år får inte räkna mål. Matcherna är endast på skoj.
källa: https://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/svffs-beslut---inga-segrare-i-ungdomsserierna/
2, fotboll handlar i mångt och mycket om att läsa spelet. Du måste vara matchtränad för att kunna göra en bra match. Mao, match är väldigt viktigt. Du kan stå och jonglera svinbra själv men tränar du inte mot andra blir du inte bra på det.
3, att spela ihop som ett lag går inte om halva laget är motståndare.

4, att nämna simning och ridsport som nån sorts bra exempel på icke elitidrott är ju bara galet. INGET fotbollsbarn har krav på sig att träna 3 timmar om dagen (rida 3 ponnisar) eller att tävla på andra sidan landet under 3-4 dagar med tillhörande bilresa på 8 timmar enkel. Eller simning, Sjöström tävlade i EM när hon var 14. Hon tränade något mer än 2-3 timmar/vecka då.

Ang föräldrar, det finns rätt många av oss som älskar livet vid fotbollsplanen precis som det finns ponnymorsor. I lagsporter kan dessutom ungarna samåka, du måste inte alltid vara med. Och, matcherna är typ 20-40 min långa. Det är inte 5 timmars hästtävlingar.

1. Enligt artikeln du länkar till kommer cuper och turneringar att kunna söka dispens för att ändå kora segrare, vet du hur tillämpningen blivit av det?

2. Ingen har väl sagt att man inte ska träna match/matchlikt alls? Däremot finns det anledning att diskutera hur stort fokuset på matcher ska vara i de yngre åldrarna. I boken som jag nämnde i ett tidigare inlägg skriver författaren f ö att (fritt ur minnet nu, nattar en bebis och har inte tillgång till mina anteckningar) tävling är bra även för barn men att tävlingsformerna måste variera för att alla ska få chansen att ”glänsa” och känna sig bra på något så att inte bara de som har fördelar vid en given tidpunkt (det kan ju vara något då enkelt som att man är fysiskt tidig eller t.o.m. bara född tidigt på året) finner glädje i att fortsätta - han tar exempel från judon där man visat att framgångsfaktorerna är väldigt olika i ungdomsidrotten och i vuxenidrotten.

4. Nej, men det är idrotter där man i större utsträckning kan tävla mot sig själv - i alla fall ridningen. Simning har jag begränsad erfarenhet av men är medveten om att den som satsar tränar mycket och det från tidig ålder.

Såklart finns det de som älskar det! Men det blir farligt om deltagandet i sporten bygger på att alla föräldrar ska göra det. Även om en match inte är så lång så tar den upp rätt mycket tid med resa+samling+uppvärmning+matchtid+hemresa, och alla tycker inte att det är det roligaste man kan företa sig en söndag kl 7.15. Eller varför inte kl 12, så att större delen av dagen effektivt blockeras. Och så lite heldagarscuper på det...
 
Idag frågade jag ett gäng sexåringar om de visste vad en dålig förlorare är. Det är nån som inte är tillräckligt bra på att spela fotboll, tyckte dom. Jahupp

Det är väl inte en helt orimlig gissning om begreppets innebörd om man inte hört det tidigare :). Jag tycker annars att sport ger bra möjligheter att prata om en massa saker - som dåliga förlorare, dåliga vinnare och fair play/juste spel.
 
1. Enligt artikeln du länkar till kommer cuper och turneringar att kunna söka dispens för att ändå kora segrare, vet du hur tillämpningen blivit av det?

2. Ingen har väl sagt att man inte ska träna match/matchlikt alls? Däremot finns det anledning att diskutera hur stort fokuset på matcher ska vara i de yngre åldrarna. I boken som jag nämnde i ett tidigare inlägg skriver författaren f ö att (fritt ur minnet nu, nattar en bebis och har inte tillgång till mina anteckningar) tävling är bra även för barn men att tävlingsformerna måste variera för att alla ska få chansen att ”glänsa” och känna sig bra på något så att inte bara de som har fördelar vid en given tidpunkt (det kan ju vara något då enkelt som att man är fysiskt tidig eller t.o.m. bara född tidigt på året) finner glädje i att fortsätta - han tar exempel från judon där man visat att framgångsfaktorerna är väldigt olika i ungdomsidrotten och i vuxenidrotten.

4. Nej, men det är idrotter där man i större utsträckning kan tävla mot sig själv - i alla fall ridningen. Simning har jag begränsad erfarenhet av men är medveten om att den som satsar tränar mycket och det från tidig ålder.

Såklart finns det de som älskar det! Men det blir farligt om deltagandet i sporten bygger på att alla föräldrar ska göra det. Även om en match inte är så lång så tar den upp rätt mycket tid med resa+samling+uppvärmning+matchtid+hemresa, och alla tycker inte att det är det roligaste man kan företa sig en söndag kl 7.15. Eller varför inte kl 12, så att större delen av dagen effektivt blockeras. Och så lite heldagarscuper på det...
Jag tycker inte riktigt att barnens nöje av matcherna helt väger upp nackdelarna. Och det gäller oavsett hur det förhåller sig med föräldrarnas möjlighet att vara engagerade. (Min lille släktings pappa är mycket engagerad.)

Ett problem är det som @Badger pekar på. Fotbollen tar sådan tid, och det från så låg ålder som 6-7, att mycket annat får stå tillbaka. Givetvis tar hästeriet också mycket tid, men jag skulle inte prioritera att ett barn i den åldern tillbringade så mycket tid i stallet heller. Inte om det medförde att vi inte hann göra allt möjligt sådant där som @Badger nämner. Som det nu är hinner vi med yttersta svårighet och noggrann planering, bara hastigt visa den lille att man kan plocka svamp, hur frukt och bär växer, med mera sådant.

Sen vet i alla fall den här lille killen väldigt väl vem som är mer eller mindre bra. Han är bäst själv, helt enkelt. Det är han, det är sakligt sant. Vem som helst som ser honom med en boll ser att där finns det något alldeles extra. Han gör cirka 2/3 av lagets alla mål. Han har också överraskande god förmåga att läsa spelet, vilket ju är en specifik social färdighet som väl inte så många i den åldern kan ha så mycket av.

Men det betyder ju också att han nästan uteslutande ägnar sig åt det han redan är bäst på. Han var bäst som ettåring, han är ett geni med bollar. Han är 7,5 och han är specialiserad, både genom sina typ medfödda talanger och genom den satsning som görs.

Jag känner inte att det är särskilt bra. Hans valmöjligheter beskärs avsevärt. Han får mycket mindre bredd än han hade kunnat få.
 
Det är väl inte en helt orimlig gissning om begreppets innebörd om man inte hört det tidigare :). Jag tycker annars att sport ger bra möjligheter att prata om en massa saker - som dåliga förlorare, dåliga vinnare och fair play/juste spel.
Ja självklart. Men min poäng var väl kanske mer att det redan bland 6-7åringar är jätteviktigt att vinna, vara bäst osv, så att elda på med cuper och matcher kanske är fel väg att gå.
 
(Inte läst hela tråden, men...) just fotboll är väl, till sin natur, en slags tävlingssport? Inte basträningen, då, där man tränar kondition, bollhantering etc etc utan själva spelet fotboll. Där handlar det ju (väl?) om att två lag ställs mot varandra och man ska försöka göra mål på motståndarlaget. Då blir tävlandet mot andra utomstående lag nästan en naturlig fortsättning.

Ridning är annorlunda, ridningen i sig går ju inte ut på att dribbla bort någon annan och vinna, i första hand. Man kan rida utan att tävla en endaste gång i någon form. Ridningen är så mycket mer, eller hästarna som intresse om man så säger.

Däremot tycker jag också att turneringar med så små barn känns lite läskigt. Kan så små barn hantera att de själva, eller en lagkamrat, gör ett misstag som förlorar matchen? Kan de ens lära sig det vid så låg ålder?
Hm jag har nog ofta betraktat fotbollen annorlunda i så fall. För jag har sett den lite som att grundformen är att ett gäng barn och ungdomar eller män för den delen delar upp två lag och spelar på allmänningen i byn. Eller att två byar möts i en match nu och då. Ett härligt tidsfördriv och en typ av samvaro och samarbete, med lite av Pelle och Pia är också med även om Fia och Bill gör alla målen.

Det andra sättet jag sett bollsporten på är -fostran av män. Man ska tåla smärtan och kämpa mot tröttheten för att ge allt för sitt lag, för byn och för uhm samhället. Ta smällarna och vara ärlig. I rugby är smällarna hårdare och man ska spela med blodet rinnande ut krossad näsa.

Medan jag tänker mig höjdhopp som mer ren prestation tävling och uppvisning och samma sak med tex boxning.

Jag erkänner villigt att detta kan bero på den stora mängd pojkböcker jag läste som liten med -internatskolan. Och att jag plöjde mina kusiners Buster tidningar. Visst matchen skulle vinnas på slutet men hela storyn i serien går ut på de uppoffringar huvudpersonen gör för att kunna ta sig till matchen, ge allt för laget, vara med sina vänner, inte svika sina vänner. Spela skadad, tåla smällar, hitta fotbollsskorna i soptunnan och bli jagad av elaka hundar osv.

Hela den biten, som är bitar jag lite romantiskt kan tänka mig har sina poänger, speciellt på 50-talet. Är ju ganska borta bland 7 åringarna som skjutsas till tävling varje helg. Utom då uppoffringen de gör genom att missa släktfikat, museibesöket och svamputflykten som såklart kanske känns som ett styng ;)
 
Fast det räcker ju att någon/några föräldrar i ett lag kan tänka sig att vara tränare, så det är ju inte så att tränarsysslan ”drabbar” alla. Däremot kan det ju vara annat runt omkring, som att ställa upp som lagledare, stå i cafeteria, sälja saker... fast det sistnämnda kan man vad jag förstår råka ut för bara barnen går i skolan och någon kommer på idén att de ska tjäna ihop till en klassresa :grin:
Mja skulle jag säga. En kollegas dotter började med fotboll och kollegan gillade det, fast såg lite shell chocked ut med ett ansträngt leende. Deras uppgifter var legio, baka bullar hela veckan, sälja bullar hela helgen osv, samma nästa. Till och med jag var förvånad som ändå tillbringade alla lördagkvällar hos mina kusiner med två bingolotter som skulle fyllas i, alla hade två utom faster som tog flera, för att se om man kunde få tillbaka lite av pengarna som hade lagts ut.

Jag menar scouterna är ju en gång om året att man får baka kakor och köpa tillbaka dem på julmarknaden och det är en dag att stå en timma och sälja kransar på densamma.

Klassresa? När vi åkte på klassresa (hatar klassresor) så fick vi baka och stå och sälja själva utanför ICA helt enkelt. Och det ser ut som att ungdomarna från vår skola fortfarande gör det själva (utom att någons mamma gör väldigt god baklava... så vissa verkar klara sig undan bakandet.) Faktiskt den minst plågsamma varianten jämfört med att sälja strumpor, polkagrisar, julkärvar osv osv.
 
1. Enligt artikeln du länkar till kommer cuper och turneringar att kunna söka dispens för att ändå kora segrare, vet du hur tillämpningen blivit av det?

2. Ingen har väl sagt att man inte ska träna match/matchlikt alls? Däremot finns det anledning att diskutera hur stort fokuset på matcher ska vara i de yngre åldrarna. I boken som jag nämnde i ett tidigare inlägg skriver författaren f ö att (fritt ur minnet nu, nattar en bebis och har inte tillgång till mina anteckningar) tävling är bra även för barn men att tävlingsformerna måste variera för att alla ska få chansen att ”glänsa” och känna sig bra på något så att inte bara de som har fördelar vid en given tidpunkt (det kan ju vara något då enkelt som att man är fysiskt tidig eller t.o.m. bara född tidigt på året) finner glädje i att fortsätta - han tar exempel från judon där man visat att framgångsfaktorerna är väldigt olika i ungdomsidrotten och i vuxenidrotten.

4. Nej, men det är idrotter där man i större utsträckning kan tävla mot sig själv - i alla fall ridningen. Simning har jag begränsad erfarenhet av men är medveten om att den som satsar tränar mycket och det från tidig ålder.

Såklart finns det de som älskar det! Men det blir farligt om deltagandet i sporten bygger på att alla föräldrar ska göra det. Även om en match inte är så lång så tar den upp rätt mycket tid med resa+samling+uppvärmning+matchtid+hemresa, och alla tycker inte att det är det roligaste man kan företa sig en söndag kl 7.15. Eller varför inte kl 12, så att större delen av dagen effektivt blockeras. Och så lite heldagarscuper på det...
Och så shaming av föräldrar utan bil och tid såklart.

Men grejen är att jag i alla fall inte ens diskuterar att ta bort matcherna. Utan att ha match en helgdag i månaden istället. Eller kanske rent av en helgdag varannan helg istället för två helgdagar varje helg. Det kan ju rent av bli mer festligt på det viset.
 
Jisses, låter inte som att AIK brydde sig ett vitten heller :eek:
Och vi lär knappast höra om en USEK som varnar för att inte skatteplanera för smart, även om ridklubben ligger i ett rikemansområde där det är sport att skatteplanera jättesmart.

Låter så som man såg på övergrepp mot kvinnor före meetoo. 2015 bläh.
Med två viktiga skillnader. Dels är det svårare att byta från ett idrottslag till ett annat när du är tonåring eller strax tonåring. Idrottsklubbarna bygger väldigt mycket på den lokala förankringen. Och dels var det så att dagens offer blev morgondagens förövare.

Rent krasst så minskar man skatteintäkterna så räcker de statliga pengarna till mindre, sen kan givetvis pengarna användas mer eller mindre effektivt.

Jag minns inte att det skulle var det var en stor del av kampanjen med just knattefotboll, kan inte minnas det alls - kanske det fanns med men det var knappast den stora valfrågan knattefotboll eller inte. Det har dock "alltid" varit en kamp mellan M och S om att M vill sänka skatterna (och därmed krympa den offentliga sektorn) och S att bibehålla eller återställa skatterna (ett år gick det till val med löfte om skattehöjning).

S vill ha en väl utbyggd offentlig sektor/skyddsnät medan M vill lägga mer ansvar på individen och minska densamma och ge folk mer kvar i plånboken. S vill låtsas som om plånboken inte blir lidande och M låtsas som att att välfärds samhället byggs ut genom minskade skatteintäkter.
På sätt och vis så devalverade Palme socialdemokratins historia då. Fick nästan 100 år av partihistoria att handla om något väldigt perifert. Hegel och Marx roterade i sina gravar när han framställde knattefotboll som historiens slutpunkt, typ.

Känner att jag måste förklara lite här va.
1, barn upp tom 12år får inte räkna mål. Matcherna är endast på skoj.
källa: https://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/svffs-beslut---inga-segrare-i-ungdomsserierna/
2, fotboll handlar i mångt och mycket om att läsa spelet. Du måste vara matchtränad för att kunna göra en bra match. Mao, match är väldigt viktigt. Du kan stå och jonglera svinbra själv men tränar du inte mot andra blir du inte bra på det.
3, att spela ihop som ett lag går inte om halva laget är motståndare.

4, att nämna simning och ridsport som nån sorts bra exempel på icke elitidrott är ju bara galet. INGET fotbollsbarn har krav på sig att träna 3 timmar om dagen (rida 3 ponnisar) eller att tävla på andra sidan landet under 3-4 dagar med tillhörande bilresa på 8 timmar enkel. Eller simning, Sjöström tävlade i EM när hon var 14. Hon tränade något mer än 2-3 timmar/vecka då.

Ang föräldrar, det finns rätt många av oss som älskar livet vid fotbollsplanen precis som det finns ponnymorsor. I lagsporter kan dessutom ungarna samåka, du måste inte alltid vara med. Och, matcherna är typ 20-40 min långa. Det är inte 5 timmars hästtävlingar.
Visst, träningen för simmning är enorm.

Men att rida 3 timmar om dagen? Varför fick jag inte en sådan uppväxt? ;)

Mja skulle jag säga. En kollegas dotter började med fotboll och kollegan gillade det, fast såg lite shell chocked ut med ett ansträngt leende. Deras uppgifter var legio, baka bullar hela veckan, sälja bullar hela helgen osv, samma nästa. Till och med jag var förvånad som ändå tillbringade alla lördagkvällar hos mina kusiner med två bingolotter som skulle fyllas i, alla hade två utom faster som tog flera, för att se om man kunde få tillbaka lite av pengarna som hade lagts ut.

Jag menar scouterna är ju en gång om året att man får baka kakor och köpa tillbaka dem på julmarknaden och det är en dag att stå en timma och sälja kransar på densamma.

Klassresa? När vi åkte på klassresa (hatar klassresor) så fick vi baka och stå och sälja själva utanför ICA helt enkelt. Och det ser ut som att ungdomarna från vår skola fortfarande gör det själva (utom att någons mamma gör väldigt god baklava... så vissa verkar klara sig undan bakandet.) Faktiskt den minst plågsamma varianten jämfört med att sälja strumpor, polkagrisar, julkärvar osv osv.
De fick väl inte plocka skräp längs motorvägar? :eek:

Jo exakt, det är ju en orsak till att man kan se fotboll som värdelös ur en samhällssynvinkel. Den är till för att toppa barnen tills bara 17 åringarna är kvar, plocka ut tre stycken till allsvenskan och sedan lämna resten på soffan.

Ju-jutsu tex är för hela livet.
Och att träna olika kampkonster kan ge synergieffekter. Du kan t.ex. träna ju-jutsu och något helt annorlunda, t.ex. iaido och båda förbättrar varandra. Men ingen i den seriösa, toppande fotbollsklubben lär bli imponerad om någon även är med i ett innebandylag.
 
Senast ändrad:
1. Enligt artikeln du länkar till kommer cuper och turneringar att kunna söka dispens för att ändå kora segrare, vet du hur tillämpningen blivit av det?

I sthlm vet jag att det inte koras segrare i den stora serien eller de cuper jag sett.

2. Ingen har väl sagt att man inte ska träna match/matchlikt alls? Däremot finns det anledning att diskutera hur stort fokuset på matcher ska vara i de yngre åldrarna. I boken som jag nämnde i ett tidigare inlägg skriver författaren f ö att (fritt ur minnet nu, nattar en bebis och har inte tillgång till mina anteckningar) tävling är bra även för barn men att tävlingsformerna måste variera för att alla ska få chansen att ”glänsa” och känna sig bra på något så att inte bara de som har fördelar vid en given tidpunkt (det kan ju vara något då enkelt som att man är fysiskt tidig eller t.o.m. bara född tidigt på året) finner glädje i att fortsätta - han tar exempel från judon där man visat att framgångsfaktorerna är väldigt olika i ungdomsidrotten och i vuxenidrotten.

variera tävlingsformen i fotboll blir svårt. Däremot låter man barnen alternera plats för att testa på olika positioner tex.

4. Nej, men det är idrotter där man i större utsträckning kan tävla mot sig själv - i alla fall ridningen. Simning har jag begränsad erfarenhet av men är medveten om att den som satsar tränar mycket och det från tidig ålder.

jag skulle inte säga att tävlingsryttarna tävlar mot sig själva. Jag har stått med 10-12åringar i stallet som har 2-3 ponnisar där det jagas kval till sm osv.

Såklart finns det de som älskar det! Men det blir farligt om deltagandet i sporten bygger på att alla föräldrar ska göra det. Även om en match inte är så lång så tar den upp rätt mycket tid med resa+samling+uppvärmning+matchtid+hemresa, och alla tycker inte att det är det roligaste man kan företa sig en söndag kl 7.15. Eller varför inte kl 12, så att större delen av dagen effektivt blockeras. Och så lite heldagarscuper på det...

De flesta barnaktiviteter tar tid. Antingen låter man barnet ha aktiviteter och så deltar man eller så får barnet ha det men man deltar inte. eller så skippar man aktiviteter. Vilken aktivitet tar mindre tid?
min guddotter simmar, 2 timmar *4 dgr varje vecka. 12 år.

Att ridning inte tar mindre tid säger sig själv.
 
om vinst eller förlust skrev jag.

varför matchträning är viktig i fotboll har jag tidigare skrivit. Du kan inte träna spelet på annat sätt än i match.
Jag har nog tappat lite av tråden här?

"Matcher" kan väl vara av karaktären att man spelar "mot" grannklubben vissa träningar. Precis som andra träningar handlar om andra moment, eller kanske detaljmoment snarare.
 
Jag tycker inte riktigt att barnens nöje av matcherna helt väger upp nackdelarna. Och det gäller oavsett hur det förhåller sig med föräldrarnas möjlighet att vara engagerade. (Min lille släktings pappa är mycket engagerad.)

Ett problem är det som @Badger pekar på. Fotbollen tar sådan tid, och det från så låg ålder som 6-7, att mycket annat får stå tillbaka. Givetvis tar hästeriet också mycket tid, men jag skulle inte prioritera att ett barn i den åldern tillbringade så mycket tid i stallet heller. Inte om det medförde att vi inte hann göra allt möjligt sådant där som @Badger nämner. Som det nu är hinner vi med yttersta svårighet och noggrann planering, bara hastigt visa den lille att man kan plocka svamp, hur frukt och bär växer, med mera sådant.

Sen vet i alla fall den här lille killen väldigt väl vem som är mer eller mindre bra. Han är bäst själv, helt enkelt. Det är han, det är sakligt sant. Vem som helst som ser honom med en boll ser att där finns det något alldeles extra. Han gör cirka 2/3 av lagets alla mål. Han har också överraskande god förmåga att läsa spelet, vilket ju är en specifik social färdighet som väl inte så många i den åldern kan ha så mycket av.

Men det betyder ju också att han nästan uteslutande ägnar sig åt det han redan är bäst på. Han var bäst som ettåring, han är ett geni med bollar. Han är 7,5 och han är specialiserad, både genom sina typ medfödda talanger och genom den satsning som görs.

Jag känner inte att det är särskilt bra. Hans valmöjligheter beskärs avsevärt. Han får mycket mindre bredd än han hade kunnat få.

Vem är bredden viktig för? dig?
Jag levde och andades fotboll i 15 år. Fick börja på fotbollsskolan ett år för tidigt, i högstadiet gick jag i fotbollsklass, spelade i skollaget, juniorlaget, hoppade in i Blaget och i laget för min årskull. Jag älskade det. Ångrar inte det en endaste sekund även om jag slutade när jag var 17.

Vissa av oss nördar ner oss så totalt i saker.

Barnen måste inte delta på alla träningar, de är ofta 40-60st som fördelas på grupper och man kan delta efter intresse.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
4 026
  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 534
Senast: Exile
·
Gravid - 1år Barnlängtan börjar komma ikapp mig och huvudet börjar snurra… Det som snurrar mest för tillfället är mina rökande svärföräldrar. Som...
3 4 5
Svar
86
· Visningar
7 686
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
29 074
Senast: Elendil
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Semester.
Tillbaka
Upp